Sammanfattning/Abstract Hansson, Linda och Roos, Jeanette (2020). Elevers röster - Hur beaktar handlingsplaner och åtgärdsprogram elevers röster i relation till det särskilda stöd som ges? / Students’ voices – How are students’ voices considered in to account in action programs? Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag I och med att Barnkonventionen blev till lag i januari 2020 stärktes barns rätt till att deras röster skall beaktas i alla frågor som rör dem. I föreliggande uppsats vill vi kunna bidra med kunskap för hur specialpedagoger ska kunna möta elevers röster i arbetet med handlingsplan eller åtgärdsprogram.   Syfte och frågeställningar Syftet med föreliggande uppsats är att bidra med kunskap om hur specialpedagoger ska kunna göra elevers röster hörda i upprättande av handlingsplan eller åtgärdsprogram genom att fokusera specialpedagogers syn på möjligheter till elevers delaktighet och inflytande i de beslut som tas angående särskilt stöd i handlingsplan eller åtgärdsprogram.   För att uppnå syftet kommer vi att utgå ifrån följande frågeställningar: Hur anser specialpedagogerna att eleverna kan påverka det stöd som erbjuds och på vilka sätt uttrycker de det?Vad anser specialpedagogerna är viktiga förutsättningar för att eleverna ska känna sig delaktiga?Hur beskriver specialpedagoger sitt arbete i förskola och skola för att möta de skrivningar som står i våra styrdokument kring elevers delaktighet och inflytande på sin undervisning?    Teori Vi utgår från Shiers delaktighetsmodell (2001a) som i sig utgår från Harts delaktighetsstege (1997). Shiers modell visar på hur vuxna kan bidra till elevers möjligheter till delaktighet utifrån olika nivåer.  Vi använder oss även av Johanssons (2003) tre teman som beskriver olika synsätt på barns perspektiv kontra barnperspektiv, utifrån hur pedagoger ser på barn som individer.   Metod Vi utgick från en kvalitativ ansats där vi gjorde semistrukturerade intervjuer. Vår urvalsgrupp bestod av sex specialpedagoger som tillsammans representerade förskolan och grundskolans alla stadier. Frågornas fokus låg på hur specialpedagogerna arbetar med elevers delaktighet och inflytande i arbetet med åtgärdsprogram och vilka möjligheter specialpedagogerna ser att öka delaktigheten för eleven. Vi analyserade det insamlade materialet utifrån Shiers delaktighetsmodell (2001a). Som ett sista steg undersökte vi om det blir skillnad i resultatet beroende på om man har ett barnperspektiv eller ett barns perspektiv utifrån Johanssons teman (2003).   Resultat Vårt resultat visade att de flesta förskolorna och skolorna uppnådde mer än miniminivån för vad Barnkonventionen säger vad gäller att göra elevers röster hörda utifrån ett delaktighetsperspektiv. Vår tolkning av specialpedagogerna synsätt utifrån Johanssons teman (2003) visar på viss påverkan av hur högt man når i Shiers delaktighetsmodell (2001a).   Specialpedagogiska implikationer Studien visar att de vuxna runt eleven behöver vara tydliga kring varför processen fram till ett beslut tas ser ut som den gör. Transparens till eleven och att den får vara med hela vägen i processen där eleven blir lyssnad på och dess åsikter har beaktats, är framgångsfaktorer för möjligheten till delaktighet. Vi ser också möjligheten att använda sig av Shiers delaktighetsmodell (2001a) för att kunna skatta hur verksamheten ger eleverna möjlighet till delaktighet samt vad som behövs för att öka delaktigheten. Här kan specialpedagogen ha en stor roll i att med hjälp av Shiers delaktighetsmodell utveckla ett förhållningssätt hos förskollärare och lärare för att ytterligare kunna öka elevers delaktighet kring sin vardag i förskola och skola.

Syftet med studien är att beskriva och analysera verksamma förskollärares förhållningssätt till undervisning utomhus genom en analytisk diskussion med hjälp av barnperspektiv och barnsperspektiv. Detta utifrån en kvalitativ studie, där vi genomfört sex semistrukturerade intervjuer för att ta del av de verksamma förskollärares beskrivningar om undervisning utomhus. Tidigare forskning beskriver enbart förskollärares förutsättningar till undervisning utomhus, inget om hurde ser på barnen i detta. Genom förskollärares beskrivning av undervisning utomhus har vi tolkat deras beskrivningar utifrån barnperspektiv och barns perspektiv. Resultatet synliggör att undervisning utomhus kan ske med olika utgångspunkter, spontan eller planerad. Detta då förskollärarna beskriver att de antingen utgår ifrån barnens intressen eller förskollärarnas egna intentioner i utformandet av undervisning utomhus. I studiens slutsater framkommer det att det kan vara svårt att antigen urskilja barnperspektiv och barns perspektiv utifrån förskollärares beskrivningar om undervisning utomhus. / <p>Betyg i Ladok 201228.</p>

Det problemområde som föreliggande studie grundar sig på är att det finns ett behov av forskning som utgår från barns perspektiv på konflikter. Därmed är studiens syfte att närma sig barns livsvärldar för att synliggöra och beskriva deras erfarenheter av fenomenet konflikter i förskolan och lyfta fram barnens röster. Forskningsfrågorna är följande ”Hur upplever förskolebarn konflikter?”, samt ”Hur kan essensen av förskolebarns konflikter beskrivas?”. Det empiriska materialet samlades in på två olika förskolor och utfördes med hjälp av gruppsamtal med 14 deltagande barn i fyra- och femårsåldern. Studien har en fenomenologisk ansats och inspireras av Giorgis analysmetod, varpå följande teman trädde fram i resultatet: En känsla i kroppen, Pedagogens roll och Fysiskt agerande i konflikter. Studiens resultat visar att barnen förknippar konflikter med att slåss, där medel som rivas, brottas, ta och kasta saker, bland annat används. De ger också uttryck för olika känslor såsom ledsen, arg, rädd och orolig, vilket kan förstås som att barnens upplevelser av konflikter är för dem något som ”inte känns bra”. Känslorna kan upplevas som okontrollerbara, obehagliga och som en källa till barnens agerande. Pedagogen tycks också ha en betydande roll i barnens konflikter. Utifrån barnens livsvärldar utgör känslorna i kroppen, främst arg och ledsen, fysiskt agerande och pedagogens roll essensen av fenomenet konflikter för barn i förskolan. Det innebär att om vi tar bort dessa egenskaper skulle fenomenet konflikt sluta att upphöra utifrån barnens upplevelser och erfarenheter. Slutsatsen som dras från denna studie är att barns konflikter bör synliggöras och inte förbises, att barnens röster ska få höras och lyftas fram både i forskning och i förskolan.

Vårt syfte med studien är att belysa förskollärares uppfattningar gällande barns delaktighet i den pedagogiska dokumentationsprocessen och genom detta bidra med kunskap inom området. Studien har två frågeställningar: Vad kännetecknar enligt förskollärare deras arbete med att göra barn delaktiga i den pedagogiska dokumentationsprocessen och vilka strukturella faktorer bidrar enligt förskollärare till att begränsa respektive möjliggöra barns delaktighet i den pedagogiska dokumentationsprocessen. För att besvara forskningsfrågorna valde vi att använda oss av en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer. Resultatet från den insamlade empirin analyserades sedan utifrån Knaufs (2015) delaktighetsmodell. Det empiriska materialet visar att samtliga förskollärare ser barns delaktighet som en central aspekt i förskolans verksamhet. Samtidigt visar resultatet på att barns delaktighet i den pedagogiska dokumentationsprocessen kan upplevas som komplext då förskollärare har olika uppfattningar och visioner om begreppet delaktighet. Trots att förskollärarna i studien lyfter vikten av barns delaktighet i den pedagogiska dokumentationsprocessen kan det många gånger vara svårt att tillämpa till fullo, då olika faktorer påverkar.

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om förskollärares syn på leken i förskolan och hur lärande kan ske genom lek. En sociokulturell teori i sammankoppling med lekteori (homo ludens) som behandlas med kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärarna. Resultatet visar att barn lär sig mycket och utvecklar sina kunskaper och förmågor inom olika områden som språk samt när de samspelar med varandra i både fri och planerad lek. Förskollärarnas roll är att ge barnen möjligheten att delta i miljöns utformning och att miljön ska skapas utifrån barns perspektivet. Slutsatsen av studien är att lek inträder hela tiden, och när som helst därigenom blir verklighet lärandet eftersom lärandet finns i allt barn gör. Förskollärarens närvaro har en stor betydelse i barns lek och lärande. Genom att förskolläraren ska vara närvarande och observera leken, uppfyller förskolläraren sin roll i att följa barns behov och intresse och planera verksamheten utifrån den här. Därför är det viktigt att förskolläraren, utgår från barns perspektiv i sitt yrkesmässiga förhållningssätt.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur barn i förskoleklass upplever sina rättigheter. Det är en fenomenologisk studie där barns beskrivningar av fenomenet barnets rättigheter träder fram. Frågeställningar som ställs för att besvara syftet är: Vilka rättigheter beskriver barn i förskoleklass är viktiga för deras välbefinnande? Hur beskriver barnen sina rättigheter inom utbildning?  Empirin för studien samlades in genom barnintervjuer som sedan analyserades. Resultatet visar att barnen vill delges information som berör dem. Vuxna ska därför ta hänsyn till barnets bästa. Vilket resulterar i att barnet bör tillges information men också skyddas från den. Därav blir det betydelsefullt att synliggöra barns perspektiv i barnets utbildning, möjligheten till inflytande och delaktighet i undervisning och lek. Barnens vilja att få vara barn framgår i studien samt betydelsen av att få vara sig själv i en gemenskap med andra.

This is a study that deals with the participation of educators in children's free play from the perspective of children. The aim of the study is to create a greater understanding of how children perceive the participation of educators in their free play. Are we interfering with it or supporting? The study also highlights previous research in the field of play and key concepts are highlighted and clarified. The collection of material has taken place through qualitative interviews with children in three different ways, group interviews, individual interviews and spontaneous conversations. The interviews have been recorded and transcribed. The data has been processed from a children’s perspective to make children’s thoughts visible and to be able to see the phenomenon of play and the participation of educators through their eyes. In the results section, the children’s thoughts about the pedagogues participation in their free play are made visible, the result also shows the children’s perceptions of the concept of play and what it means to them. The results of the study show that children's perceptions about their free play include the phenomenon of role play. A game that the educator does not participate in, only observes and supports when needed. Educators who play are unusual from the children's perspective and only happen in controlled games and activities. The results analysis then turns into a discussion that problematizes the children’s view of the teachers’ absent presence in their play based on previous research.

Syftet med denna studie är att undersöka hur fritidshemspersonal förhåller sig till sitt arbete med elevernas behov, intressen, erfarenheter och att utmana dem till nya upptäckter. Metoden som valdes var en kvalitativ undersökning utifrån semistrukturerade intervjuer. Vygotskys sociokulturella teori har använts tillsammans med begrepp inom barndomssociologin för att analysera studiens empiri. Resultaten visade att olika sätt användes för att ta reda på elevers behov, intressen och erfarenheter samt hur detta tillgodosågs. Resultaten visade även problematik med att tillgodose detta. Slutsatsen av denna studie visar att varje fritidshemsverksamhet varierar mycket, eftersom fritidshemspersonalen gör sina egna tolkningar av läroplanen. För att kunna tillgodose elevernas behov, intressen och erfarenheter krävs ett lättanpassligt förhållningsätt när man jobbar i fritidshemmet. Utmaningar som försvårar detta visar sig också vara varierande, men för att bemöta detta krävs även här en fritidshemsdidaktisk kompetens genomsyrad av flexibilitet.

Den 1 januari 2020 trädde Barnkonventionen i kraft som svensk lag. Artikel 12 innefattar att barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. I Barnombudsmannens senaste årsrapport 2020 framkom det att få barn i skolåldern upplever att de känner sig hörda och lyssnade på. Förskolan är barns första möte med skolväsendet, därav är det ytterst viktigt att förskollärare arbetar aktivt med ett demokratiskt förhållningssätt som främjar barns delaktighet, medbestämmanderätt och att barn får kunskap sina rättigheter. Föreliggande studie utgår från barns perspektiv och synliggör barns berättelser och perspektiv på hur de får uttrycka sina rättigheter i förskolan. Studiens frågeställningar är följande: På vilka platser och i vilka sammanhang berättar barnen att de får bestämma i förskolan? samt Vad berättar barnen att de skulle vilja bestämma? Studien utgår från ett mikro-etnografiskt förhållningssätt och den teoretiska utgångspunkten grundar sig i Civic engagement och delaktighet. Metoden för studien utgjordes av gruppsamtal, teckningar och fotografier som genomfördes tillsammans med barn från två olika förskolor. Resultatet av studien visar att barnen kände en bestämmanderätt kring sin lek och vart den utövas, de hade även starka önskningar om att få göra saker som vanligtvis inte sker i förskolans verksamhet. Resultatet visade även på att förskolorna använde demokratiska omröstningar och lottningar som ett tillvägagångssätt för att ta beslut, exempelvis vad de ska göra. Studien påvisar att pedagogerna i verksamheterna har ett lyhört demokratiskt förhållningssätt gentemot barnen. Slutsatsen av studien är att barnen är medvetna om demokratiska regler och strukturer samt har kunskap om de demokratiska värden samhället grundar sig i.

Syftet med vår studie är att undersöka vilken syn på elevinflytande personal på fritidshem har, samt hur de gör för att arbeta med elevinflytande i praktiken. Den tidigare forskningen inom detta visar att området är ofullständigt. Vårt arbete tar även in aspekten av personal som jobbar utan legitimation att undervisa på fritidshemmet, vilket är något vi inte hittat någon tidigare forskning om, men som vi anser som något som inte kan förbises då majoriteten av personalen som jobbar på fritids inte är legitimerade. Enligt styrdokumenten för fritidshemmet ska personalen arbeta för ett större inflytande hos eleverna då undervisningen ska ha sin grund i elevernas intressen, behov och erfarenheter.  I vårt arbete samlar vi in vår empiri med hjälp av en kvalitativ metod. Vi har valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer med en fenomenografisk ansats då vi vill få reda på informanternas syn och tankar kring elevinflytande. Informanterna består av både legitimerad och olegitimerad personal på fritidshem från fyra olika skolor från två olika kommuner. Empirin från våra informanter analyseras utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv där vi även använder oss av Harry Shiers delaktighetsmodell.  Studiens resultat visar att elevinflytande ses som att eleverna får chans att bli lyssnade på för att kunna uppfylla deras intressen och behov. Elevinflytande är något som är på tapeten i de olika fritidshemmen men man kan jobba med det på olika sätt. Vissa skolor arbetar med fritidsråd för att få en inblick i elevernas intressen och behov medan andra använder sig i en större utsträckning av samtal med eleverna eller observationer. Studien visar även att informanterna nämner olika förutsättningar för att kunna arbeta för ett större elevinflytande, bland annat en ledning som lyssnar på fritidspersonalen, ett bra arbetslag och bra miljöer/lokaler.