Syftet med denna studie är att utifrån barns berättelser få en ökad förståelse kring inkludering och exkludering i den fria leken på förskolan samt hur pedagogers och barns normer förhåller sig till varandra. Vi vill synliggöra barnens berättelser kring inkludering och exkludering i deras kamratkultur då vi upplever att det saknas kunskap inom ämnet för att pedagogerna ska kunna förhålla sig till barns handlande i olika leksituationer.Studien utgår från Corsaros (2015) teori inom den nya barndomssociologin där barn betraktas som aktörer och skapare av sin sociala värld. Studien har en kvalitativ ansats där empirin består av två olika typer av intervjuer med barn och pedagoger.Studiens resultat visar att barnen har olika strategier både för att komma med i en pågående lek och för att exkludera andra barn från sin pågående lek. Av barnens berättelser framkommer det att de använder sig främst av verbala strategier både vid tillträde och vid exkludering. I resultatet framgår några av barnens normer som finns i deras kamratkultur till exempel att den som bestämt leken är den som avgör vem som får vara med. Slutligen visas även en konflikt mellan barnens normer och pedagogernas förhållningssätt då det uppstår en krock mellan att ta hänsyn till barnens normer och pedagogernas ansvar att ingen ska vara utanför. För att pedagoger ska kunna förstå kamratkulturen i verksamheten på förskolan behövs kunskap om barnens normer och lekstrategier.

Vi har erfarit att barn kritiserat val av sånger i förskolan och att de uttryckt ett ointresse för några av de traditionella sångerna. Barnens perspektiv är både utifrån förskolans läroplan och tidigare forskning viktigt att utgå ifrån och ta i beaktande. Dock är barnens perspektiv kring musik och sång sällan i fokus bland den tidigare forskningen. Syftet med denna studie är att utifrån ett musikdidaktiskt perspektiv, undersöka och analysera barns uppfattningar om reproducerade sånger och av barnen producerade sånger samt eventuellt samband mellan dessa. Det teoretiska perspektivet är, som det framkommer i syftet, ett musikdidaktiskt perspektiv vilket både rymmer det musikaliska och det didaktiska innehållet. Studien utgår från kvalitativ metod och genomförs med nio barn från en förskola. Barnen får uttrycka sina perspektiv kring sång och sången i förskolan genom samtal men även genom producerande av nya sånger. Resultatet och analysen visar att barnen lyssnar in och värderar olika ljudintryck och att olika delar i en sång har betydelse för dem. Olika innehåll och teman, som djur, fantasifullhet, framträdande, rim, spännande och ”förbjudna” ord, framkommer också som mer intressant eller viktigt. Barnen väver även in mycket reproducerande fenomen i det de själva producerar, ofta i form av karaktärer och personer men även färdiga rytmer.

Barn lär sig att förstå sin omvärld med hjälp av språket vilket gör språket till en av de viktigaste förutsättningarna i barns liv. Följande studie har tagit sin utgångspunkt och inspiration från Reggio Emilia pedagogikens filosofi där grundaren av filosofin beskrev barnet som att de föds med hundra språk, men berövas nittionio. Genom en inbjudande och utmanande miljö ges barnen förutsättningarna att uttrycka sig på många olika sätt, vilket i sin tur gynnar deras språkutveckling. Syftet med utvecklingsarbetet är att skapa en inbjudande och utmanande miljö där lek och ett språkutvecklande lärande står i fokus. Studien är kvalitativ och det empiriska materialet som samlats in analyseras utifrån den tidigare forskning och begrepp som vi valt att lyfta fram. De resultat studien visat är att rummet har öppnat upp för många olika uttryckssätt. Resultatet visar även på att barn har många olika sätt att uttrycka sig på och att rummet blev ett hjälpmedel för barnen att kunna göra detta.

Med tanke på de yrkeserfarenheter vi båda besitter om dokumentation blev det i våra diskussioner om hur dokumentationsarbetet tillämpas i förskolan, synligt att vi till viss del inte delade en gemensam förståelse för innebörden av begreppet dokumentation. Dessa skiljaktigheter som synliggjordes i våra samtal med varandra, väckte en nyfikenhet för diverse tillvägagångssätt för dokumentation och sist men inte minst, syftet med dokumentationsarbetet i förskolan. Frågan om för vems skull vi förskollärare dokumenterar för, upprepade sig åtskilliga gånger. Därav valet av vad vårt gemensamma examensarbete skulle ta sikte på. Studiens intention har varit att få insyn i förskollärares erfarenhetsvärld av dokumentation. Deras kunskaper och resonemang om dokumentationsarbetet i förskolan har varit målet att få fördjupad kunskap om. I enlighet med studiens frågeställningar vill vi nå ett närmande i hur respondenterna för studien resonerar kring detta ämne. Både vad det gäller respondenternas tankemönster om dokumentationens tillvägagångssätt samt vad den ska medföra till barnen. Studiens undersökning görs utifrån fem förskollärare med varierande yrkeserfarenhet och som är verksamma på olika förskolor. Den transkriberade empirin som de enskilda intervjuerna bidragit till, har tolkats samt analyserats och blivit resultatet för studien utifrån barns perspektiv, vuxenperspektiv samt ur ett konstruktionistiskt perspektiv. Vi vill även framhålla begreppet dokumentation i vårt arbete som ett samlingsnamn för dokumentation och pedagogisk dokumentation. Studien har resulterat till ett synliggörande av att samtliga förskollärare dokumenterar med syfte att fånga barns lärprocesser och hur detta sedan kan utveckla verksamheten vidare. Vi kan också i vår studie se utifrån respondenternas intervjuer, hur dokumentationsarbetet skiljer sig kring de etiska aspekterna. Utifrån det konstruktionistiska perspektivet uppmärksammades respondenternas tankemönster om hur dokumentationsarbetet bör tillämpas med hänsyn till mottagaren av dokumentationen. Resultatet visar att samtliga förskollärare är eniga om att dokumentationsarbete är något positivt för barnens vidare lärande och för reflektionen för det vidare arbetet. Resultatet synliggör även vikten av att hitta ett arbetssätt som tar bort stressen från dokumentationen. Detta för att dokumentationen ska bli ett levande inslag i verksamheten som bjuder in till socialt samspel för alla parter, barn och förskollärare. Reflektion kring ett dokumenterat material kan bland annat bli en fördel för förskollärare då de har för avsikt att förändra och utveckla sitt vardagliga arbete på förskolan (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Förskollärarna använder även dokumentationerna för att synliggöra verksamheten och göra föräldrarna mer delaktiga i det vardagliga arbetet på förskolan.

Denna uppsats bygger på en studie om konflikters funktion i barns relationsskapande. Syftet med arbetet är, att utifrån de äldsta förskolebarnens perspektiv synliggöra konflikters funktion i barns relationsskapande, ur ett socialpsykologiskt perspektiv. Eftersom paradigmet om det kompetenta barnet är starkt idag, ville jag undersöka hur barn själva hanterar och ser på sina verbala konflikter, och hurvida dessa är utvecklande för deras relationer. Som metod har jag använt mig av intervjuer och observationer med och av barn, för att besvara mina frågeställningar: Hur talar barn om att bli och vara kompisar? Hur talar barn om att vara ovänner? Hur hanterar barn konflikter? Jag valde att intervjua barn i smågrupper, med bara ett fåtal färdiga frågor, för att låta barnens svar styra riktningen. Observationerna fokuserade på barns sätt att hantera konflikter i praktiken, i relation till intervjusvaren. Empirin analyserades utifrån socialpsykologisk teori som behandlar både sociologi och psykologi, men också inriktningen symbolisk interaktionism, vilken syftar på människans förmåga att se andras perspektiv. Detta möjliggjorde att jag kunde hitta samband mellan relationsskapande och konflikter. Det visade sig att barnen har goda teoretiska etikkunskaper, och utifrån rätt förutsättningar är kompetenta nog att hantera konflikter. Dock saknades ofta praktiska färdigheter, vilket jag menar kan kräva nya metoder för pedagoger att arbeta vidare med tillsammans med barnen. I praktiken visade barnen ilska som primär känsla, medan de i intervjuerna definierade sorg som densamma - vilket tyder på att barn värnar om sina relationer, och därför bör ges möjlighet att konstruktivt lösa sina konflikter.

Syftet med mitt examensarbete är att undersöka hur förskollärare resonerar och diskuterar kring barns inflytande i förskolan. Förskolan är en viktig start i utbildningssystemet och har enligt läroplanen (rev.16) ett ansvar för att barnen ska utveckla demokratiska värderingar och att de ska få ett inflytande på förskolans arbetssätt och innehåll. Förskollärarna har enligt läroplanen ett ansvar för att barnen får ett faktiskt inflytande på verksamheten. I studien används Vygotskijs sociokulturella teori och Harts delaktighetsstege. Jag valde att göra undersökningen i form av semistrukturerade intervjuer med tre stycken förskollärare på tre olika förskolor, för att få en bild av hur vardagsmiljön påverkar förskolläraren. Min undersökning visar att förskollärarna anser sig ha möjlighet och tid för att diskutera och reflektera kring begreppet inflytande samt hur de kan utveckla arbetet med att påverka barns inflytande. De intervjuade förskollärarna menar att barnen får möjlighet att påverka sin och förskolans vardag. Viktiga utmaningar för förskolan kring att skapa en kontinuitet kring barns inflytande är personalomsättning, sjukdomar och ledigheter samt förändringar i barngruppen.Slutsatserna i min undersökning är att inflytande är ett begrepp som är känt hos de intervjuade förskollärarna och att de arbetar aktivt med att försöka skapa möjligheter för barns inflytande. Förskolan är medveten om de utmaningar som finns för att skapa inflytande. Förskollärarens roll och fokus kring reflektion och utveckling är en viktig fråga för att förskolans arbete kring barns inflytande ska kunna utvecklas i rätt riktning. Studiens resultat är likartade med tidigare forsknings resultat, vilket redovisas i studien.

Syftet med denna studie är att närma sig hur förskolan kan uppfattas ur barnens perspektiv vilket undersöktes med samtal som metod. Våra besök genomfördes under en period av två veckor där åtta barn på två olika förskolor deltog i enskilda samtal med oss. Sammanlagt deltog åtta barn i åldrarna tre till fem år. Med narrativet som teoretisk utgångspunkt ville vi lyssna på barnens berättelser om förskolan och utforska vad som synliggjordes i deras berättelser. I studien användes Franklins (1997) delad förståelse-modell som utgår från halvstrukturerade samtal där den som intervjuar följer en guide med så få förgivettaganden som möjligt och utan förbestämda frågor. På så vis kan intervjuaren vara mer öppen att förstå och tolka berättelsen ur den berättandes perspektiv. Studiens analysmetod har en induktiv ansats, vilket innebär att teorierna som används valdes efter att samtalen genomförts. Resultatet visade att barnen i studien främst uppfattade förskolan utifrån dess regler, sina relationer till pedagoger och andra barn. Pedagogens roll beskrivs utifrån två dimensioner; i rollen som omsorgsgivare och i rollen som den vuxen som fostrar barnet.

Denna studie syftar till att undersöka hur pedagoger möjliggör eller begränsar för barns inflytande under förskolans planerade aktiviteter och hur barnen tar initiativ till att få inflytande. Vi gjorde observationer av pågående, planerade aktiviteter på en förskola som vi sedan bearbetade genom att tematiskt analysera våra utdrag. Resultatet av vår studie visar att barnens inflytande över aktiviteterna bland annat berodde på pedagogernas maktposition, huruvida de släppte eller höll kvar vid sin makt. När pedagogerna släppte på sin makt såg vi att barnen fick mer inflytande jämfört med om de höll kvar vid sin maktposition, då begränsades barnens inflytande. Vi har även sett att en viktig förutsättning för att barnen ska få inflytande över aktiviteten var att de gjorde sina röster hörda. Dock var det ännu viktigare att de blev lyssnade till av pedagogerna, då vi kunde konstatera att det är i interaktionen mellan barn och pedagoger som barnens initiativ leder till inflytande över aktiviteten, eller ett begränsande. En slutsats är att pedagogernas förhållningssätt och maktposition har betydelse för barns inflytande under en planerad aktivitet.

No description available.

Syftet med studien är att bidra med kunskap kring förskolebarns syn på sin utomhusmiljö i relation till vuxnas närvaro och miljöns möjligheter till utveckling, lek och lärande. Insamling av empirisk data grundade sig i två steg, fotografering av förskolegårdarna utförd av barnen själva och kvalitativa intervjuer med utgångspunkt i bilderna och semistrukturerade frågor. Empirin har analyserats genom att insamlat material från de båda källorna vägts samman. Den utvecklingspedagogiska teorin stöttar analysen med fokus på begreppen variation, mångfald, riktadhet, erfarande och metakognition. I resultatet synliggjordes förskolebarns uppfattningar om vuxnas närvaro utomhus och utemiljöns egna möjligheter till utveckling, lek och lärande. Beroende på utomhusmiljöns utformning bidrog den till olika erfaranden som ledde till lärande med fokus på naturkunskap, motorik och sociala färdigheter. Vuxna som arbetade på förskolan sågs av förskolebarn som frånvarande i leken, samtidigt som det av barnen uttrycktes en efterfrågan av ökad vuxennärvaro. Slutsatsen av resultatet kopplad till de teoretiska utgångspunkterna var att undervisning genom riktadhet och metakognitiva dialoger uteblev utomhus. Utomhusmiljön i sig själv gav samtidigt stora möjligheter till erfarande och lärande inom naturvetenskapliga ämnen samt sociala och motoriska färdigheter.