Denna studie syftar till att undersöka hur pedagoger möjliggör eller begränsar för barns inflytande under förskolans planerade aktiviteter och hur barnen tar initiativ till att få inflytande. Vi gjorde observationer av pågående, planerade aktiviteter på en förskola som vi sedan bearbetade genom att tematiskt analysera våra utdrag. Resultatet av vår studie visar att barnens inflytande över aktiviteterna bland annat berodde på pedagogernas maktposition, huruvida de släppte eller höll kvar vid sin makt. När pedagogerna släppte på sin makt såg vi att barnen fick mer inflytande jämfört med om de höll kvar vid sin maktposition, då begränsades barnens inflytande. Vi har även sett att en viktig förutsättning för att barnen ska få inflytande över aktiviteten var att de gjorde sina röster hörda. Dock var det ännu viktigare att de blev lyssnade till av pedagogerna, då vi kunde konstatera att det är i interaktionen mellan barn och pedagoger som barnens initiativ leder till inflytande över aktiviteten, eller ett begränsande. En slutsats är att pedagogernas förhållningssätt och maktposition har betydelse för barns inflytande under en planerad aktivitet.

Detta arbete handlar om förskolepedagogers interaktioner i barns lek med fokus på makt och genus. Metoden som används är kvalitativ och empirin samlas in genom icke-deltagande observationer. De som deltar i studien är förskolebarn och deras pedagoger på fyra förskolor i två olika kommuner. Resultaten analyseras med hjälp av Foucaults maktteori samt Butlers genusteori med fokus på begreppen makt och genus. Observationerna visar att pedagogers interaktioner i den fria leken befäster traditionella könsnormer genom att pojkar och flickor bemöts olika. Pojkarna har haft större tillträde till olika bråklekar, och därmed även större möjligheter till makt och motstånd av förgivettagna normer. Flickor är mer övervakade och mer begränsade i sin lek. Detta visar att den fria leken inte är fri utan att vuxnas makt och perspektiv alltid är överordnat barnens delaktighet och inflytande.

No description available.

”Det kan vara så att de är färdiga med fritids” är en studie om varför en del barn efter årskurs tre väljer att inte vistas på fritidshemmet.Syftet är att ta reda på vilka faktorer som gör att en del barn väljer att sluta på fritidshemmet efter tredjeklass. Studien har tagit utgångspunkt i frågeställningarna: Hur säger sig fritidspedagogerna arbeta för att höja kvaliteten för barn mellan 10-12 år på fritidshemmet?, Hur ser barn i åldern 10-12 år på sin tid i fritidshemmet? och Hur resonerar föräldrar kring barnens vara eller icke-vara på fritidshem? Studien utgår bland annat ifrån Skolverkets styrdokument men även relevant forskning och teoretiska begrepp. Det har inte forskats så mycket om fritidshemmet och än mindre om varför en del barn efter tredjeklass väljer att inte vistas på fritidshemmet. Därför såg vi ett behov av att beforska detta.Vi har utfört åtta semistrukturerade kvalitativa intervjuer med en utbildad fritidspedagog och en utan utbildning som fritidspedagog men med många års erfarenhet av arbete på fritidshem, fyra barn som är inskrivna på fritidshem, fyra barn som inte är inskrivna på fritidshem samt två föräldrar till barn som inte är på fritidshem längre. Intervjuerna spelades in och transkriberades efteråt. Den empiri vi fått fram har sedan analyserats utifrån våra frågeställningar och med hjälp av tidigare nämnda styrdokument, tidigare forskning och teoretisk förankring.Vi har dragit slutsatsen i vår studie att kamrater, den fria leken och meningserbjudande aktiviteter är en del av de faktorer som har betydelse till att man väljer att stanna kvar respektive sluta på fritidshemmet. Barnen har uttryckt att de inte tycker det är roligt på fritidshemmen, dels för att aktiviteterna inte är roliga och dels för att kamraterna har valt att sluta vilket resulterar i att det inte finns så många jämnåriga att vara med. Fritidspedagogerna har en annan uppfattning om att barnen är delaktiga i besluten av aktiviteter och att barnen tycker det är roligt. Föräldrarna delar i mångt och mycket barnens uppfattning.

Syftet med studien är att ur barns perspektiv undersöka hur skolan på ett bra sätt kan bemöta barn med separerade föräldrar. Frågeställningarna har även vidrört hur de separerade föräldrarna vill att deras barn ska bli bemötta av pedagoger i skolan. Studien är kvalitativ och vi har använt oss av en projektiv intervjumetod där barnen har fått projicera sina åsikter mot olika situationer rörande andra barn med separerade föräldrar. Forskning från bland annat BRIS och Rädda Barnen har fastställt att barn som genomgår en kris ofta saknar vuxna stödpersoner inom skolan. Vår studie visar att barnen har varit ledsna i skolan och saknar en vuxen person som finns där för dem. Barnen har eftersökt människor att prata med samt uttryckt en önskan om att få diskutera sin situation tillsammans med andra barn i samtalsgrupper. Slutligen har det visat sig att skolan kan göra mycket på ett enkelt sätt för att bemöta dessa barn. De kan till exempel presentera skolsjuksköterskor, kuratorer med flera varje termin och förklara vad dessa finns där för, så att barnen är medvetna om att det finns vuxna på skolan att få stöd hos förutom sin lärare.

I denna studie vill vi forska om hur barns delaktighet kan bli synlig. Vårt syfte är att undersöka ifall barnen ges delaktighet i den planerade verksamheten. Vi har använt oss av forskning om barns delaktighet, rutiner, fostran, barn som demokratiska medborgare, barns perspektiv och barnperspektiv. Det teoretiska perspektiv som vi har fokuserat på att utgå ifrån i våra diskussioner är det utvecklingspedagogiska perspektivet. De centrala begrepp som vi valt att koppla till det utvecklingspedagogiska perspektivet är relevansstruktur och lärandets objekt. För att kunna genomföra denna studie har vi tagit intervjuer till hjälp och analyserat dessa. Det var tre barn och tre förskollärare som deltog i studien. Det som var intressant i våra intervjuer var att se likheten mellan barnen respektive förskollärarnas intervjusvar. Vi kom fram till att förskollärarna arbetar mycket med barns delaktighet i verksamheten men däremot att det finns vissa rutiner som är viktiga att hålla och rätta sig efter. Under processen av vår studie har vi märkt att det är viktigt att låta barnen vara delaktiga i olika beslut i verksamheten och låta barnen påverka sin vistelse på förskolan. / In this study we want to do research and see how children's participation may become visible. The aim of this study is to investigate if the children gives participation in preschool. We did research on children's participation, routines, education and children as democratic citizens, child perspective and children’s perspective. The theoretical perspective that we have focused on as a starting point for our discussions is the developing educational perspective. Keywords we can connect to the developing educational perspective in our study is relevance structure and learning objects. In order to implement our study we did interviews and analyzed these. There were three children and three preschool teachers who participated in our study. What was interesting in our interviews was that the children and preschool teachers perceived the interview questions in a similar way. However, the children didn’t see preschool as a learning environment, but instead more like a play environment. Our conclusion was that the preschool teachers work a lot with children's participation in activities but that certain types of routines exist and are important to follow. During the process of our study, we have noticed that it is important to allow children to be involved in various decisions and let the children affect their stay in preschool.

Syftet med studien är att undersöka pedagogers och barns uppfattningar om lekens innehåll och pedagogernas roll i leken. Studien utgår från följande frågeställningar: Hur beskriver pedagoger och barn lekens innehåll i förskolorna? Vilken roll har pedagogerna i barnens lek i förskolorna? Hur gestaltas pedagogers och barns beskrivning av lekens innehåll i förskolornas miljö och aktiviteter? Hur gestaltas pedagogers roll i barns lek i förskolornas miljö och aktiviteter? För att uppnå syftet har intervjuer och observationer genomförts på två skilda förskolor i södra Sverige. Följande teoretiska begrepp har använts vid analys av den insamlade empirin: ”being” och becoming”, det kompetenta barnet, ”det relativt kompententa barnet” samt fantasi och kreativitet. Undersökningen tar avstamp i forskning kring perspektiv på lek. Vi utgår från Birgitta Knutsdotter Olofssons, Jean Piagets och Brian Sutton-Smiths perspektiv på lek. Studien visar att pedagogerna drar en parallell mellan lek och lärande då de betonar lärandet som sker under barnens lek. Till skillnad från pedagogerna beskriver barnen lek som någonting lustfullt och att de leker för att det är roligt. Studien belyser att pedagogerna vanligtvis inte deltar i barnens lek som likvärdiga lekkamrater, utan de står vid sidan om, stöttar och övervakar barnen. Vår slutsats är att pedagogerna bör i större utsträckning betrakta lek som flertydig och granska sitt förhållningssätt mot barns lek och lärande, genom att delta mer i barngruppens lek. Pedagoger bör betrakta sig själva och barnen i förskolan som ”lekande lärande individer” eftersom människan utvecklas och får nya kunskaper under hela sin livstid.

Undersökningens syfte är att diskutera hur barn och förskollärare definierar ett stökigt beteende i förskolan. Syftet är även att se om barnens och förskollärarnas åsikter stämmer överens med varandra. Följande frågeställningar ligger till grund för undersökningen:•Hur definierar barn respektive förskollärare begreppet stökigt beteende?•Vilka likheter och/eller skillnader finns det mellan vad barn och förskollärare anser kring varför ett stökigt beteende uppstår?•Har de olika miljöerna på förskolan en påverkan på stökigheten och vad tror i så fall barn och förskollärare är bidragande orsaker?För att samla in empiriskt material till undersökningen har intervjuer och observationer ägt rum på en förskola, där 16 barn och två förskollärare medverkat. Tidigare forskning syftar till att man bör se till varje barns enskilda behov och dagliga kondition, vilket tillsammans med att se allt ur barns perspektiv är slutsatserna i undersökningen.

Den här rapporten fokuserar på ämnesövergripande undervisning i relation till skolmiljön, både den fysiska och psykosociala. Är utformningen av skolmiljön en förutsättning för genomförandet av ett ämnesövergripande arbetssätt? Finns det en eller flera möjliga optimala miljöer och hur ser de i sådana fall ut? / A conversational environment in interaction with pedagogyEducational methods in a meaningful context with a physical environment as part of a pleasurable learning experience

SammanfattningI mitt examensarbete har jag undersökt barns meningsskapande i förhållande till sina egna (lek)saker utifrån deras berättelser. Jag har beskrivit vilka teman som förekommer i deras berättelser om sina (lek)saker och dessa visade på vad barnen skapar mening om och hur de skapar mening. Jag refererar min studie till tidigare forskning med relevans för mitt syfte som mediering genom artefakter, olika perspektiv på leksaker, barns olika leksakspreferenser utifrån kön och skapande av kön. Jag använder mig i min studie av en kvalitativ metod och jag genomförde totalt tio semistrukturerade intervjuer med barn på två förskolor i en kommun i södra Skåne. Resultatet visar att barns (lek)saker inte bara är ting, de är kulturella artefakter i barns meningsskapande. Det empiriska materialet delades in i två teman. Det första temat handlar om ”vad” (innehållet) i barns meningsskapande. Det visade sig att barn skapar mening om kön och identitet (att bli till som någon) och om kunskap (barnen förstår på så sätt och får tillgång till den gemensamma kulturen de lever i genom till exempel symboler, läsning och kategorisering). Det andra temat handlar om ”hur” barn skapar mening. Det visade sig att barns meningsskapande görs på ett visst sätt, det vill säga barnen skapar ny mening med hjälp av kreativitet (fantasin), genom reproduktion och meningsproduktion.