Syftet med det här arbetet är att undersöka hur elever i skolans tidigare år värderar olika språk samt deras perspektiv på och attityd till flerspråkighet. Vi granskar även elevernas uppfattning kring hur olika språk används i skolan och hur detta kan bidra till deras förhållningssätt till flerspråkighet.Det finns många felaktiga myter om flerspråkighet, som exempelvis att det skulle vara svårare att lära sig ett nytt språk om man håller kvar vid det gamla. Med hjälp av tidigare forskning inom området beskriver och argumenterar vi för olika sätt att integrera flerspråkighet i pedagogiska verksamheter.Vi använder oss av intervjuer i form av gruppsamtal med elever från en tredjeklass. Dessa samtal analyseras i transkriberad form när vi presenterar våra resultat. Vi kan urskilja att vissa språk värderas högre än andra och se ett samband med hur dessa språk används i skolan. Samtliga elever uttrycker en generellt positiv inställning till flerspråkighet, även om vissa utmaningar lyfts och diskuteras.

Uppsatsens syfte är att undersöka vad eleverna vill vara med och påverka i skolan, vad eleverna har inflytande över och när det ges tillfälle för elevinflytande? Dessutom ville vi även få reda på hur eleverna känner för elevinflytandet i skolan. Vår teoridel bygger på John Dewey teori om socialiseringsuppdrag där pedagogen och elever förverkligar utbildningen tillsammans och förankrar den i elevens verklighet och på så sätt möjliggör individens fria utveckling. Vi har valt att använda oss ut av kvalitativa intervjuer som undersökningsmetod. Uppsatsen bygger på intervjuer med 16 elever i årskurs sex på en skola i en större stad i södra Sverige. Informanterna hade en klar bild av vad elevinflytande var och ansåg att de hade rätt att påverka vissa saker i skolan då det handlade om deras utbildning. De hade inflytande genom olika råd, som till exempel klassråd och elevråd. Det som vi fick fram var att de hade ett visst inflytande över arbetssätt, utomhusmiljö, samt skolmaterial. Eleverna vill ha inflytande över arbetssätt, skolmat och utomhusmiljö. Något eleverna ville men inte kunde vara med och påverka var skolmaten. En del av eleverna trodde att ekonomin var en orsak till detta. De känslorna eleverna kunde koppla till elevinflytande var att de kände glädje och att det blev både lättare och roligare i skolan när man kunde vara med och bestämma. De kände sig stora och delaktiga när pedagogerna tog del av deras tankar och idéer.

Vår uppsats, Inflytande och delaktighet – en fråga om att få sin vilja igenom eller att bli lyssnad på behandlar barns delaktighet och inflytande i förskolan. Studiens syfte är att undersöka hur pedagogerna tolkar begreppen delaktighet och inflytande och i vilka situationer som delaktighet och inflytande ges till barnen.Den tidigare forskningen inom området visar olika synsätt och perspektiv på lärande som råder.Genom kvalitativa intervjuer av sex pedagoger och observationer på två olika förskolor har vi analyserat, tolkat och sammanställt ett resultat.Resultatet visar att barnen blev sedda och lyssnade på men att delaktighet och inflytande ofta handlar om att få bestämma aktivitet. För att öka barnens delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet behöver pedagogerna synliggöra det bättre, genom att bland annat föra pedagogisk dokumentation samt avsätta mer tid för reflektion och utvärdering.Vår slutsats är att pedagogerna inser att barnen är kompetenta, men att rutiner i den vardagliga verksamheten hindrar pedagogerna från att fullt ut ta tillvara på det kompetenta barnet. Dessutom anser sig pedagogerna behöva mer tid till att föra pedagogiska diskussioner. Det är pedagogernas barnsyn och förhållningssätt som avgör hur mycket delaktighet och inflytande barnen ges.

Studiens syfte är att ha ett barnperspektiv på en mobil förskola och deras upplevelser av platsgenom att följa en grupp barn som en gång i veckan åker iväg med en buss.Vi har använt oss av följande frågeställningar för att konkretisera syftet: Hur ser en bussdagut ur ett barnperspektiv? Vad händer i barns möten med olika platser? Hur uttrycker sig barnom den mobila förskoleverksamheten? Studien utgår från en barndomssociologisk ansats, därbarndom ses som socialt och kulturellt konstruerat och barn betraktas som aktiva medskapareav sina liv. Detta kompletteras med ett fenomenologiskt perspektiv genom vilket vi studerardet som visar sig för barnet på en plats eller i en miljö där barnets intentioner, uttryck ocherfarenheter är i fokus, för att närma oss barns perspektiv. Vi har använt oss av kvalitativforskningsmetod och genomfört en mikroetnografisk studie, där observation dokumenteradmed video och fältanteckningar, samt samtal med barn dokumenterat med diktafon utgörprimärmaterialet. Studiens resultat visar att den mobila förskolans struktur och socialaordning bygger på att barnen följer pedagogerna. Platserna barnen besöker leder tillutforskande med hela kroppen. Barnens perspektiv på den mobila förskoleverksamheten visaratt deras upplevelse beror på platsen de besöker och att de uppfattar att det är de vuxna sombestämmer.

Sammanfattning Specialpedagogiska skolmyndigheten (2020) beskriver att sambandet mellan upplevd delaktighet, välmående och lärande är välkänt och delaktighet inom skolan är ett beforskat område. Forskning inom fritidshemmet är däremot relativt begränsad och Elvstrand och Närvänen (2016) efterlyser specifikt forskning om barns egna upplevelser och beskrivningar av delaktighet i fritidshem. Syftet med denna studie är därför att studera hur delaktighetsmodellens aspekter (Janson, 2005) synliggörs i barns egna beskrivningar av delaktighet i fritidshemmet, för att undersöka hur barns perspektiv kan bidra till förståelse kring fritidshemmets uppdrag och arbete. Inspirerade av fallstudiens design intervjuades sex elever vid ett fritidshem i syfte att fånga deras upplevelser av delaktighet. Intervjuguiden som användes utgick från delaktighetsmodellen och barns perspektiv. I elevernas berättelser framkom betydelsen av relationer mellan eleverna på fritidshemmet och att eleverna uppskattade fri lek mer än styrda aktiviteter. Resultatet kan därför ses som ett bidrag till debatten om skolifiering av fritidshemmet. Vidare visar elevernas berättelser att delaktighetsaspekterna framträder och att barns perspektiv kan bidra till kunskap om hur fritidshemmet uppdrag och arbete kan förstås. Sett till det specialpedagogiska uppdraget, att arbeta förebyggande och främjande, kan därför delaktighetsmodellen vara ett bra verktyg i fritidshemmets verksamhet.

Denna studie syftar till att, med barns perspektiv, synliggöra barns egna uppfattningar avsin förskolas inomhusmiljö. Vidare är syftet att undersöka hur barnens tal om olikaplatser kan förstås med utgångspunkt i ett posthumanistiskt perspektiv och teorin omagentisk realism. Studien är kvalitativ och empirin har samlats in genom intervjuer medbarn. Jag har använt mig av intervjumetoden “walk and talk” , vilket innebär att jaggenomfört gåturer tillsammans med barnen i inomhusmiljön. Barnen har vid dettatillfälle fått berätta om och besvara frågor som berört den miljön de befunnit sig i.Fotografering och diktafon har använts som redskap. Empirin har sedan analyseratsmed hjälp av Karen Barads (2007) teori om agentisk realism och dess begrepp. Genomatt lyfta fram och titta på icke-människorna i olika situationer, har jag i min analysundersökt vad som har betydelse för hur förskolebarn uppfattar och värderar olikaplatser. Sammanfattningsvis visar studien att de olika tillblivelseprocesser som skermellan mänskliga och icke-mänskliga kroppar på olika platser, kan anses ha betydelseför hur barn uppfattar och värderar olika platser i sin förskolas inomhusmiljö. Min studievisar även att barnen värderar platserna utifrån vilka möjligheter som finns att användamaterialet och miljön på ett fritt vis, vilket i denna uppsats kopplas till Hultmans (2011)studie som tar upp att de materiella relationerna både kan anses möjliggöra och hindrabarns subjektskapande processer.

AbstractSyftet med denna studie var att ge röst åt de medverkande barnens tankar, genom att synliggöra deras perspektiv på och uppfattningar av fenomenet visuellt berättande och högläsning i förskolan. Studien är gjord ur barns perspektiv och inspirerad av en fenomenografisk ansats, vilket innebar att det var centralt för oss att söka efter barnens uppfattningar. Vi anser att det finns en kunskapslucka då tidigare forskning kring visuellt berättande och högläsning ur barns perspektiv är bristfällig, eftersom den forskningen mestadels är utförd ur vuxenperspektiv. Våra frågeställningar var: Vilka uppfattningar har barnen av stunden och av karaktärerna i berättelserna? Vad uppfattar barnen att de kan lära sig av visuellt berättande och högläsning? Hur uppfattar barnen sitt inflytande över det som berättas och läses för dem? För att uppnå syftet och besvara våra frågeställningar intervjuade vi barnen och använde även metoden fotoelicitering, vilken innebar att barnens berättande lockades fram med hjälp av deras egentagna fotografier. Därefter har en fenomenografiskt inspirerad analys genomförts, i vilken barnens utsagor sammanställdes i beskrivningskategorier. Dessa analyserades sedan med hjälp av våra teoretiska utgångspunkter barns perspektiv och begreppet uppfattning. Vi kom då fram till följande tre beskrivningskategorier: Barnens uppfattningar av stunden och karaktärerna, barnens uppfattningar av att lära sig och barnens uppfattningar av inflytande, vilka utgör studiens resultat. Vår slutsats utifrån syftet, är att vi gett röst åt de medverkande barnens tankar genom att vi synliggjort deras uppfattningar av fenomenet visuellt berättande och högläsning.

Thomsen, C & Karlsson, P (2008). Barndemokrati på gräsrotsnivå -En fallstudie om barns delaktighet angående sin utemiljö Malmö: Lärarutbildningen: Malmö högskolaExamensarbetet är en fallstudie av en process som beskriver hur barns tankar om sin utemiljö tas om¬hand. Syftet med examensarbetet är att undersöka hur barn kan ges möjlighet att påverka sin närmsta miljö och hur barns perspektiv används för att skapa det demokratiska lärandet i processen. Detta gör vi genom att studera och intervjua på en förskola där barnen varit involverade. De frågor som arbetet utgått ifrån är: Vilka pedagogiska fördelar respektive nackdelar finns det att låta barnen vara med i processen vid planering av sin utemiljö? Hur går det till rent konkret? Hur upplever barnen sig delaktiga? Hur vill barn att miljön ser ut? De metoder som använts för att få svar på våra frågor har varit samtalsintervjuer med två av de delta¬gande pedagogerna, telefonintervju med ansvarig rektor, barnintervjuer, rundtur och dokumentanalys. De teoretiska utgångspunkterna har varit utemiljöns betydelse och en pedagogik som bygger på ett demokratiskt förhållningssätt. Resultatet pekar på övervä¬gande pedagogiska fördelar med att låta barnen vara med i processen vid planeringen av en utemiljö. Resultatet visar även att synliggörandet av processen är otroligt viktigt för att barn ska uppleva sig som delaktiga. Det visar sig också hur pedagogers barnperspektiv kan kollidera med barns perspektiv. Slutsatsen i arbetet är att det just är i processen som den pedagogiska vin¬ningen är som störst. Det är i det här fallet själva vägen till skapandet av en utemiljö som är demokratilärande.

Med hjälp av sociokulturella och pragmatiska teorier kopplade till lärande, samt teorier kring sociala relationer, understött av tidigare forskning inom skolan, har elevinflytande och demokrati undersökts i två fritidshem genom intervjuer och observationer. Studien har ämnat undersöka och redogöra för vilket inflytande eleverna upplever att de har i verksamheten, samt deras möjligheter för inflytande och hur det tar sig uttryck. I analysen uppdagas att majoriteten av eleverna upplever att deras inflytande i verksamheten är högst reellt och att deras förslag och åsikter både respekteras och tas till vara på, men att de samtidigt inte upplevs känna till utsträckningen kring sina rättigheter gällande inflytande. Fritidspedagogerna arbetar mycket med att eleverna ska få vara med och utforma verksamheten via både formella och informella kanaler, men att mycket fokus ligger på elevernas förvaltande av den egna tiden och aktiviteter medan miljön inte framstår som lika prioriterad. Studien kommer fram till att även om elevinflytandet är något som genomsyrar de undersökta verksamheterna så behövs ändå fortsatt arbete för att införliva de rättigheter som eleverna har.

What follows is a qualitative study in which interviews, participant observation and group sessions with children form the base of the empirical material. The purpose of the study is to examine different perspectives regarding TAKK (Signs as an Alternative and Augmentative Communication), which is a form of sign language used for the hearing, where preschool teachers’, preschool principals’ as well as children’s thoughts about the method are considered. We examine why TAKK is used, how it is practiced and how it is considered to be beneficial to a child’s language development. We also examine if there is any negative aspects with the method. Earlier research has discussed TAKK from a special needs educational perspective and it has therefore been used primarily for this purpose. Today it is used by preschools as a complement to spoken language as well as a method for language development. This study indicates that TAKK is considered to be beneficial as it includes all children despite linguistic barriers and it is used as a complement to spoken language for, amongst others, bilingual children. TAKK is regarded as motorically easier to handle than verbal communication. It is also considered to install a sense of community within the group of children, with TAKK they can all communicate with each other.