Syftet med studien är att belysa barns egna perspektiv på tillvaron i en grupp där det finns barn med utåtagerande beteende som kan utsätta dem för verbala och/eller fysiska kränkningar. Barn i två grupper där det finns utåtagerande barn blev intervjuade individuellt. Barnen i den ena gruppen var sex och sju år gamla och i den andra gruppen var de åtta eller nio år gamla. Det finns inte så många studier i ämnet och det är oftast den ena sidan som blir belyst. De utåtagerande barnen får av naturliga skäl stor uppmärksamhet och de andra, kanske tysta barnen, glöms lättare bort i det tumult som kan uppstå i ett sådant klassrum. I dagens skolvärd anses inkludering ofta vara den enda vägen att gå och fokus ligger oerhört starkt på de barn som är i behov av särskilt stöd. De barn som utsätts för de kränkningar som kan ske i en situation där inkluderingen inte riktigt fungerar hamnar i skymundan. Denna studie visar på hur barn mår i en grupp där inkluderingen fungerar sämre än önskat. De barn som befinner sig i en situation där ett eller fler barn i gruppen är kraftigt utåtagerande verbalt och/eller fysiskt känner en daglig oro eller rädsla för att bli utsatta för kränkningar. Flertalet av de intervjuade vittnade om hur de blev ledsna vid påhopp och kände stor oro för att det skulle upprepas trots personalens förklaringar till beteendet. Studien visar också på att barnen menar att det blir bättre efter en tid men samtliga talar om ett första år med upprepade kränkningar både fysiskt och psykiskt. Trots pedagogiska förklaringar till beteendet från personalens sida och förståelse för detta från barnens, upplever de det ändå som att de blir kränkta. / This study aims to shed light on children’s own perspectives on the time they spend in a group were there are children with acting out-behaviour who may expose them to daily verbal and / or physical abuse. Children in two groups where there are acting out children were interviewed individually. The children in group one were six or seven years old and in group two they were eight or nine years old. There are not many studies on the subject since it’s usually only one side of the story represented in various studies and literature. Children with special needs are far more often represented there than the ones without. The children with acting out-behaviour naturally gets more attention than the other, perhaps more silent children, and it’s easy to forget them in the turmoil that can occur in the class room. In today’s schools inclusion is often considered to be the only or right way to go and focus is very strongly directed towards the children with special needs. Children who are exposed to violations that may occur in situations where inclusion is not fully functional sometimes takes second place. This study shows how children experience the time spent in a group where inclusion works less than desired. Children who find themselves in situations where a child or children in their group are acting out strongly verbally and / or physically can be anxious or fearful on a daily basis. Many of the children interviewed witnessed that they felt sad over the verbal abuse and felt fear of getting attacked by the children who was acting out repeatedly. The study also shows that the children believe that it gets better with time but almost every one of them testify of a first year with constant violation of their person, both verbally and physically. Despite teachers pedagogical explanations about the acting out-behaviour the children still feels abused.

Syftet med studien är att undersöka hur elever berättar om läsning och   läsundervisning samt hur de berättar om sin delaktighet i arbetet med sin   läsning. Studien utgår från elevens perspektiv och från ett   specialpedagogiskt perspektiv. Studien har en kvalitativ ansats och utgår från den sociokulturella   synen på kunskap, att vi lär i gemensamma verksamheter genom att kommunicera   med andra. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer. Sammanlagt   åtta elever i år 2 till och med år 5 intervjuades. Resultaten visar på ansvarsfulla elever som berättar om nödvändigheten   i att kunna läsa och insikt om att läsförmåga och att leva i vårt samhälle   har ett samband. De är i det stora hela positiva till läsning och berättar om   flera positiva upplevelser som de får genom sin läsning men läsvanor och   elevernas erfarenhet av undervisning skiljer sig åt. Deras berättelser tyder   på att de inte har vana att öva delaktighet och efterfrågar den då heller   inte. De har tankar om läsning och läsundervisning men delger dem oftast   inte. Om elever får vana att vara mer delaktiga i arbetet kan deras tankar och   upplevelser som de berättar om utifrån sitt perspektiv användas för att   bemöta variationen bland eleverna. Deras uppfattningar kan vara en del av   utgångspunkten för ett mer vidgat specialpedagogiskt perspektiv och bidra   till större flexibilitet vad det gäller de pedagogiska arbetsformerna inom   klassrummets ram.

Det här arbetet är en kvalitativ studie som handlar om pedagogers förhållningssätt till leken sett ur barns perspektiv. Syftet är att få en större inblick i barns uppfattningar om pedagogernas förhållningsätt till leken. I forskningsbakgrunden lyfts tidigare forskning inom ämnesområdet fram och begrepp tydliggörs. Bland annat ges en förklaring av skillnaden mellan barnperspektiv och barns perspektiv.Insamling av materialet till studien har skett genom filmade barnintervjuer som sedan har transkriberats och bearbetats med analysredskapet barns perspektiv. Studien vill lyfta barns tankar och se världen genom deras ögon, vilket synliggörs i resultatdelen. Barnen upplever att pedagogerna inte medverkar i deras lek, pedagogernas förhållningssätt till barnens lek blir enligt barns perspektiv ett övervakande.De resultat och slutsatser som lyfts fram ställs sedan mot tidigare forskning under rubriken diskussion. Studien problematiserar pedagogernas frånvarande närvaro i barnens lek och visar på konsekvenser av det här.

Syftet med denna studie var att undersöka pedagogers förhållningssätt gentemot barn vid matsituationen i förskolan. Data insamlades genom videoobservationer vid matsituationer i förskolan och genom samtal med observerade pedagoger utifrån dessa videofilmer. Detta analyserades sedan utifrån viss tidigare forskning samt valda begrepp. I mitt resultat fann jag att pedagogerna gav barnen ett visst ansvar inom matsituationen, vad det gäller till exempel matintag och i vissa fall val av placering. Pedagogerna sågs dock många gånger uppmuntra, uppmana och påminna barnen att äta av maten samt hade rätt att förändra placeringar de inte fann lämpliga. Pedagogerna eftersträvade att barnen skulle ha ett gott uppförande och bordsskick under matsituationen. Samspel och samtal var vidare någonting som ansågs vara viktigt. Utifrån resultatet drogs slutsatsen att pedagogernas förhållningssätt under matsituationen ibland var fostrande genom förmedlingspedagogik och i andra fall en fostran som en ömsesidig process, då barnen dels sågs som human becomings och dels som human beings. Pedagogerna gav barnen möjlighet till viss delaktighet och inflytande men kunde samtidigt begränsa detta genom ramar för matsituationen för att uppnå ett önskat beteende hos barnen. Ramarna ämnade socialisera barnen och visade på pedagogens makt. Makten tog sig form genom både osynlig och synlig styrning såsom avledande frågor, tillrättavisningar och bestraffningar. Detta berodde ofta på att pedagogens barnperspektiv gick före barnens perspektiv. Andra gånger kom det sig av ett vuxenperspektiv som kunde ses bero på strukturella aspekter, som fostransuppdraget i förskolans läroplan och förskolverksamhetens rutiner och tidsramar, likväl som pedagogens egen barnsyn och syn på socialisation. Studien visade på en komplex bild av pedagogers förhållningssätt under matsituationen.

Syftet med vår studie är att få en bild av hur elever från år 3 och år 4 uppfattar läxor och pedagogernas avsikter med dessa. Vi har utfört en kvalitativ undersökning där vi intervjuade både pedagoger och elever för att kunna göra en jämförelse mellan deras uppfattningar om läxor. Frågorna vi ställde var helhetsorienterade och höll sig inom samma tema men det har hela tiden funnits utrymme för inflikade frågor under samtalets gång. Enligt pedagogerna och eleverna är läxan en uppgift som görs utanför skolan men som är knuten till skolarbetet. Pedagogerna anser att läxan är till för repetition, färdighetsträning och att öva att ta ansvar. Eleverna menar att läxan är till för att pedagogerna ska veta vad de klarar av, och att de ska lära sig något.

Syftet med studien var att belysa hur några förskollärare ser på och förhåller sig till begreppet utomhuspedagogik och hur dessa tankar tar sig uttryck i samband med barns lärande i förskolan. En fenomenografisk forskningsansats låg till grund för studien och med hjälp av kvalitativa intervjuer har empirin samlats in. Sammanlagt har åtta förskollärare intervjuats på olika förskolor. I bakgrunden tas olika definitioner av begreppet utomhuspedagogik upp och det redogörs för olika tvärvetenskapliga perspektiv på utomhuspedagogik.   I resultatet framkommer förskollärarnas uppfattning om utomhuspedagogik där platsen för lärandet framhålls - lärande utomhus var utomhuspedagogik. Resultatet visade att förskollärarna ser främst till var lärandet sker och inte till hur, när och varför lärande sker utomhus i deras syn på begreppet. Tydligt blev förskollärarnas strävan efter att arbeta pedagogiskt utomhus utifrån olika ämnen och läroplanens mål. Resultatet visar på att inomhus- och utomhusmiljön anses vara delar av en hel lärandemiljö. Utomhus får barnen möjligheter att lära med kroppen, sinnena och genom upplevelser. Förskollärarna ger uttryck för att barnen blir piggare och att det finns större möjligheter för rörelse och motorisk träning utomhus. Studien visade på att barnen ses som subjekt utomhus då de kan påverka sin utevistelse mer än tiden inomhus samt att leken fördjupas och kreativiteten ökar. Genomgående i resultatet är att förskollärarna uppfattar utomhusmiljön som en plats där barnens initiativ kan komma fram.

Denna studie syftar till att ta reda på vad för slags platser som barn i svensk förskola ser som lockande samt vilken lek som sker vid dessa platser. Studien utgår ifrån barns perspektiv i ett försök att se barns röster och göra dem hörda. Metoden som använts är kvalitativa intervjuer med barn men med utgångspunkt från barns egna fotografier på de platser de helst leker. Intervjufrågorna är öppna och riktade mot platsen i sig och leken som utspelas där. Resultatet visade att barnen helst lekte på platser där det fanns material och rekvisita för att utföra rollekar, rum med öppna ytor och förutsättning för konstruktionslek samt platser där material fanns tillgängligt för att barnen skulle kunna utföra roll-, konstruktions- eller rörelselek. Något som även tydliggjordes var att barn även valde dessa platser på grund av att de erbjöd lek med andra kamrater och fanns i närheten av vuxna. Något som kommer att diskuteras i studien är hur barnens val kunnat se annorlunda ut om man utgår från att det kan finnas förbestämda tillskrivningar i handlandet/leken på platsen. / This study aims to find out what kind of places children in the Swedish preschool sees as enticing as well as the games that takes place at these sites. The study is based on the child's perspective in an effort to ensure children's voices and make them heard. The method used is qualitative interviews with children, based on the child's own photographs in the places they prefer playing. The questions are open and directed to the site itself and the games that take place there. The result showed that the children likes to play in places where there are materials and props for performing role play, rooms with open space and conditions for construction play and also places where the material was available for the children to perform role, construction or active games. Something that also became clear was that the children chose these locations because they offered play with other comrades and were near adults. Something that will be discussed in the study is how children's choices could have been different if it is assumed that there may be predetermined attributions in actions/games at the spot.

Sammanfattning   Vårt arbete ”Barns inflytande och delaktighet i förskolan -med fokus på planerade aktiviteter” behandlar barns inflytande och delaktighet i förskolan. Studiens syfte är att undersöka barns inflytande och delaktighet i den planerade aktiviteten i förskoleverksamhet. Vi vill se hur barn erbjuds delaktighet och inflytande samt hur interaktionen ser ut mellan barnen och pedagogen. Vi har undersökt hur pedagogerna tolkar begreppen ”delaktighet” och ”inflytande” och i vilka situationer som delaktighet och inflytande ges till barnen. Vi har även undersökt hur pedagogerna resonerar kring olikheterna för barns möjligheter och erbjudanden när det gäller delaktighet och inflytande i den planerade aktiviteten.   Vi har bearbetat, tolkat och sammanställt ett resultat utifrån kvalitativa intervjuer med pedagoger samt observerat planerade aktiviteter i förskolan.   Resultatet visar att barns inflytande och delaktighet både möjliggör och begränsas utifrån pedagogernas förhållningssätt. Beroende på vad barnen använder sig av för strategier påverkas deras möjligheter till inflytande och delaktighet.   Våra slutsatser är att det är av betydelse att som pedagog fundera över och förstå på vilka premisser, samt hur styrning påverkar barnens möjligheter till inflytande och delaktighet. Pedagogen bör ställa sig frågan om det är betydelsefullt för hen att få igenom sina förutbestämda mål och tankar? Eller om det är viktigast att barnen får göra det som de önskar och anser är givande, i förskoleverksamheten? / Abstract   This thesis called ”Children’s influence and their participation in preschool - focusing on planned activities”. It deals with, as the title indicates, questions concerning the children’s influence and their participation in pre-school. The purpose of this paper is to examine the influence and participation of children when it comes to the planned activities in preschool. Our ambition is to see whether children, and which kind of children, get invited to participate in the activities and what role they play. Another interesting view is to see how the interaction is between the children and the educators. How do the educators interpret the concept of influence and participation? And in which occasions are these given to the children?  Earlier research within this field shows a different approach and perspective regarding the learning that is in use. We have analyzed, interpreted and compiled the outcome of six interviews with as many educators. We have observed six different planned activities where three educators held the lessons.   The results show that the educators approach enables and limits the children’s influence as well as their participation. Depending on what kind of strategies the children’s use, it can change the outcome and have an effect on their chances of influence and participation. Our conclusion is that it is of importance that the educator reflects and understands which terms and how leading the activity affects the children’s possibilities to take influence and participate.    The educator should scrutinize if it is more significant, to reach the preset goal of the activity, or that the children can do as they please and what they feel is valuable.

Min första frågeställning fokuserar på föräldrarna för att förstå vilka som är Babydramas publik och varför dessa har valt att ta med sig sina barn till föreställningen. Jag undersöker om habitus och kulturellt kapital kan användas som förklaringsvariabler genom att kartlägga föräldrarnas socioekonomiska status, kulturintresse och barnsyn, samt undersöker om det finns fog för att säga att spädbarn har habitus. Metoden är intervjuenkät med kvantitativa och kvalitativa inslag samt observationer. Det kulturella kapitalet hos föräldrarna är den avgörande faktorn till varför man har sett Babydrama. Habitus är ett förkroppsligat kulturellt kapital, vilket är den urvalsmekanism som gjort att dessa personer har valt att se Babydrama. Det finns stora likheter i föräldrarnas socioekonomiska situation, kulturkonsumtion och barnsyn. De har både stort ekonomiskt och kulturellt kapital i likhet med sina egna föräldrar. Babypublikens habitus har redan börjat formas i och med besöket på Babydrama. Min andra frågeställning handlar om barns perspektiv och barnperspektivet på barnens upplevelser av Babydrama. Jag undersöker om det fenomenologiska förhållningssättet kan tillämpas för att förstå babypublikens egna uttryck för sin upplevelse samt intervjuar föräldrarna om deras perspektiv på detsamma, samt deras syn på bebisars kulturbehov. Materialet består av observationer från Babydrama och intervjuer med föräldrarna. Babypubliken ger högsta betyg för föreställningen, vilket stämmer överens med föräldrarnas bedömning i intervjuerna. Barns perspektiv och barnperspektivet sammanfaller. Det fenomenologiska förhållningssättet är tillämpligt för denna typ av observation. Föräldrarna har olika uppfattning om bebisars kulturbehov, men kan antas konsumera mer kultur med sina barn i framtiden genom en relativt medveten inskolningsstrategi.

Syftet med uppsatsen är att diskutera vilken delaktighet RATS Teater erbjuder sin publik i mobiltelefondramat Antigones dagbok och vidare visa på hur publiken förvaltar denna delaktighet under föreställningstillfället.I uppsatsens första del görs en semiotisk tolkning av föreställningens visuella och audiella teckengrupper. I uppsatsens andra del görs en receptionsstudie med den unga publiken. Förutom observationer och intervjuer återfinns en analys av det textmaterial som publiken får möjlighet att skapa under föreställningstillfället.I uppsatsens teoridiskussion redogör jag för delaktighetsbegreppets mångfacetterade innehåll och funktion. Detta är nödvändigt för visa på begreppets variationer beroende på i vilken forskningskontext det används och vidare för att ringa in på vilket sätt begreppet delaktighet diskuteras i relation till uppsättningen.Antigones dagbok är utformad som en applikation för smartphones och kan beskrivas som gps-styrd radioteater i offentlig miljö. Ljudfiler spelas upp när publiken närmar sig de i förväg bestämda spelplatserna. För att publiken ska kunna orientera sig tar de hjälp av den karta som visas i telefonens display samt de röster och den musik som spelas upp. Efter varje ljudscen ställer huvudkaraktären Antigone en fråga till publiken. De svarar på dessa genom att skicka sina svar som sms. Kommentarerna går att läsa direkt i displayen och kan få betydelse för tolkningen av föreställningen. I uppsatsen diskuteras dels hur publiken är delaktig genom att replikera skriftligt på frågorna. Därtill diskuteras hur iscensättningen låter publiken vara medskapare av uppsättningens helhet. De unga åskådarna måste själva tillskriva karaktärerna attribut eftersom dessa aldrig syns utan enbart finns i ljudscenerna. Publiken har också till uppgift att ta ställning till vad, i den offentliga miljön, som ska utgöra föreställningens scenrum. Till skillnad från föreställningar i teatersalonger med specifik scenografi och rekvisita blir det publikens uppgift att skapa föreställningens fiktiva rum utifrån det offentliga rummet som omger dem.I receptionsstudien är det tydligt att publiken gillar denna digitala och utmanande iscensättning. Den unga publiken visar sig ha vissa svårigheter att ta till sig historien om Antigone. Samtidigt är det tydligt att den stora behållningen inte är föreställningens berättelse utan formen. Eleverna i receptionsstudien framhåller närheten till karaktärerna och platserna som skapas under föreställningshändelsen; de känner sig snarare som aktörer än som åskådare. Formen erbjuder också en mer tillåtande miljö där elevernas är mer aktiva som åskådare än passiva. Detta visar sig har positiva effekter på elevernas upplevelser.Mest uppskattat är föreställningens digitala verktyg. Det tillåter publiken att göra avtryck i produktionen. Förutom att svara på frågorna som ställs och dela med sig av sina perspektiv använder eleverna tekniken för att lämna omdöme på föreställningen och kommentera sin upplevelse.