During our education to become lighting designers at Jönköping University, the artificial lighting has been in focus. Therefore we wanted to learn more about daylight. We chose to do this from a visual approach in open plan offices. Since daylight is part of the architects´ responsibility to master, we wanted to examine what architects think of when they plan daylight environments in open plan offices and how this is expressed in the buildings with focus on the visual factors. Our questions at issue are: What knowledge do architects have concerning daylight planning, and how do they use this knowledge in their practice? How well do the chosen daylight environments meet the end-users need of a good visual environment? The study consists of three case studies, carried out in the same way. Each case study contains an analysis of the daylight environment in a modern building with open plan offices. A responsible architect was interviewed about the intensions for the building, and about his or her general thoughts about daylight. Three end-users were also interviewed about their experiences of their working environment and the daylight conditions in each building. In total three buildings were analysed, three architects and nine end-users were interviewed. The result shows that it is hard to tell what knowledge architects have about daylight, since it is a part of the overall design of the building. It is also very individual whether the architect displays an interest, and work with daylight issues in an active way. We can see differences in this matter between the interviewed architects. The analysed buildings also show varying results in the visual qualities. The results from our environment analyses are at most part confirmed by the end-users in each building. The problems we have found concerning the daylight environment are primarily the solar shadings and the layout of furnishing. Our conclusion is that architects could benefit from collaboration with lighting designers in daylight issues. This is because lighting designers have more knowledge about the visual conditions of the eye, and a more explicit focus on the end-user. To ensure a good collaboration the lighting designers also need to increase their knowledge about daylight in buildings, and about the building construction as a whole. / Under vår utbildning till ljusdesigners på Jönköpings Tekniska Högskola har fokus legat på det elektriska ljuset. Då vi ville lära oss mer om det minst lika viktiga dagsljuset, valde vi att undersöka detta ur ett visuellt perspektiv i kontorslandskap. Dagsljuset är arkitektens ansvar att behärska, varför vi ville undersöka vad arkitekter tänker på när de planerar dagsljusmiljöer i kontorslandskap, och hur detta yttrar sig i den färdiga byggnaden med fokus på de visuella faktorerna. Följande frågeställningar formulerades: Vilken kunskap har arkitekter om dagsljusplanering och hur använder de sig av denna kunskap i praktiken? Hur väl uppfyller utvalda dagsljusmiljöer brukarens behov av en god visuell miljö? Studien bygger på tre fallstudier utförda på samma sätt. Varje fallstudie innefattar en analys av dagsljusmiljön i en modern byggnad innehållande kontorslandskap. En ansvarig arkitekt intervjuades om intentionerna med respektive byggnad, samt om dennes tankar kring dagsljus i allmänhet. I respektive byggnad intervjuades även tre brukare om deras upplevelse av arbetsmiljön och dagsljuset. Totalt analyserades tre byggnader, och tre arkitekter samt nio brukare intervjuades. Resultatet visar att det är svårt att uttala sig om arkitekters kunskap om dagsljus, då det ingår som en del i gestaltningen av hela byggnaden. Det är även väldigt individuellt huruvida arkitekten intresserar sig för och aktivt arbetar med dagsljusfrågor. Vi ser stora skillnader i det avseendet hos de arkitekter vi intervjuade. De analyserade byggnaderna visar även skiftande resultat i dagsljusmiljöns visuella kvaliteter. Resultatet av våra miljöanalyser bekräftas till stor del av brukarna i respektive byggnad. Problemområden för den visuella dagsljusmiljön som vi fann, är i första hand solavskärmningar samt möblering i rummet. Vår slutsats är att arkitekter kan ha nytta av att samarbeta med ljusdesigners i dagsljusfrågor då ljusdesigners har en större kunskap om ögats visuella förutsättningar och ett tydligare brukarperspektiv. För att ett gott samarbete ska kunna upprättas krävs samtidigt att ljusdesigners ökar sin kunskap om dagsljus i byggnader, och om byggnaders konstruktion som helhet.

När människan åldras medför det en förändrad fysiologi och metabolism vilket ökar risken att drabbas av undernäring. Mat är mer än bara näringsintag, det är även ett sätt att umgås, socialisera och njuta. Måltiderna på ett äldreboende styrs av många hygienregler, näringsrekommendationer och policydokument som bland annat berör måltidsmiljö, måltidsordning samt matens innehåll av näringsämnen och energi.  Ett syfte med studien var att identifiera och beskriva vad som gynnar och hindrar ätandet hos äldre på ett äldreboende, ett ytterligare syfte var att studera, analysera och värdera måltidssituationen utifrån ett gastronomiskt perspektiv. I denna studie har vi beräknat näringsintag med hjälp av vägd kostregistrering under fem dygn hos åtta brukare på en enhet vid ett äldreboende och jämfört näringsintaget mot Livsmedelsverkets rekommendationer. Dessutom har vi undersökt och värderat måltidssituationen utifrån deltagande observation. Resultatet visar att det är problematiskt att leva upp till många delar av rekommendationerna och policyn då både tid och kunskap hittills saknats. Dessutom är det problematiskt att tillfredställa alla brukares individuella behov och önskemål. Brukarnas näringsintag var lägre än Livsmedelsverkets rekommendationer för de flesta näringsämnena. Antalet måltider och innehållet i framförallt mellanmålen motsvarade inte heller rekommendationerna. Dessutom var nattfastan för lång för de flesta av brukarna.

<p>During our education to become lighting designers at Jönköping University, the artificial lighting has been in focus. Therefore we wanted to learn more about daylight. We chose to do this from a visual approach in open plan offices. Since daylight is part of the architects´ responsibility to master, we wanted to examine what architects think of when they plan daylight environments in open plan offices and how this is expressed in the buildings with focus on the visual factors.</p><p>Our questions at issue are:</p><ol><li>What knowledge do architects have concerning daylight planning, and how do they use this knowledge in their practice?</li><li>How well do the chosen daylight environments meet the end-users need of a good visual environment? </li></ol><p>The study consists of three case studies, carried out in the same way. Each case study contains an analysis of the daylight environment in a modern building with open plan offices. A responsible architect was interviewed about the intensions for the building, and about his or her general thoughts about daylight. Three end-users were also interviewed about their experiences of their working environment and the daylight conditions in each building. In total three buildings were analysed, three architects and nine end-users were interviewed.</p><p>The result shows that it is hard to tell what knowledge architects have about daylight, since it is a part of the overall design of the building. It is also very individual whether the architect displays an interest, and work with daylight issues in an active way. We can see differences in this matter between the interviewed architects.</p><p>The analysed buildings also show varying results in the visual qualities. The results from our environment analyses are at most part confirmed by the end-users in each building. The problems we have found concerning the daylight environment are primarily the solar shadings and the layout of furnishing.</p><p>Our conclusion is that architects could benefit from collaboration with lighting designers in daylight issues. This is because lighting designers have more knowledge about the visual conditions of the eye, and a more explicit focus on the end-user. To ensure a good collaboration the lighting designers also need to increase their knowledge about daylight in buildings, and about the building construction as a whole.</p> / <p>Under vår utbildning till ljusdesigners på Jönköpings Tekniska Högskola har fokus legat på det elektriska ljuset. Då vi ville lära oss mer om det minst lika viktiga dagsljuset, valde vi att undersöka detta ur ett visuellt perspektiv i kontorslandskap. Dagsljuset är arkitektens ansvar att behärska, varför vi ville undersöka vad arkitekter tänker på när de planerar dagsljusmiljöer i kontorslandskap, och hur detta yttrar sig i den färdiga byggnaden med fokus på de visuella faktorerna.</p><p>Följande frågeställningar formulerades:</p><ol><li>Vilken kunskap har arkitekter om dagsljusplanering och hur använder de sig av denna kunskap i praktiken?</li><li>Hur väl uppfyller utvalda dagsljusmiljöer brukarens behov av en god visuell miljö?</li></ol><p>Studien bygger på tre fallstudier utförda på samma sätt. Varje fallstudie innefattar en analys av dagsljusmiljön i en modern byggnad innehållande kontorslandskap. En ansvarig arkitekt intervjuades om intentionerna med respektive byggnad, samt om dennes tankar kring dagsljus i allmänhet. I respektive byggnad intervjuades även tre brukare om deras upplevelse av arbetsmiljön och dagsljuset. Totalt analyserades tre byggnader, och tre arkitekter samt nio brukare intervjuades.</p><p>Resultatet visar att det är svårt att uttala sig om arkitekters kunskap om dagsljus, då det ingår som en del i gestaltningen av hela byggnaden. Det är även väldigt individuellt huruvida arkitekten intresserar sig för och aktivt arbetar med dagsljusfrågor. Vi ser stora skillnader i det avseendet hos de arkitekter vi intervjuade.</p><p>De analyserade byggnaderna visar även skiftande resultat i dagsljusmiljöns visuella kvaliteter. Resultatet av våra miljöanalyser bekräftas till stor del av brukarna i respektive byggnad. Problemområden för den visuella dagsljusmiljön som vi fann, är i första hand solavskärmningar samt möblering i rummet.</p><p>Vår slutsats är att arkitekter kan ha nytta av att samarbeta med ljusdesigners i dagsljusfrågor då ljusdesigners har en större kunskap om ögats visuella förutsättningar och ett tydligare brukarperspektiv. För att ett gott samarbete ska kunna upprättas krävs samtidigt att ljusdesigners ökar sin kunskap om dagsljus i byggnader, och om byggnaders konstruktion som helhet.</p>

Uppsatsens syfte är att undersöka hur elever ser på elevinflytande i praktiken, dvs. var de uppfattar att elevinflytande kommer till uttryck, vilka som agerar i dessa sammanhang, vilka frågor elevinflytandet gäller samt vad elever gör då de upplever att de inte får gehör för sitt inflytandebehov. Dessutom är syftet, mot bakgrund av ovanstående, att utröna om alla elever kan påverka sin skolvardag i samma utsträckning. Uppsatsen bygger på intervjuer med sju kvinnor och sju män, alla elever på tre olika gymnasieskolor. Det är framförallt i ett forum, närmare bestämt den elevorganiserade deltagardemokratin i skolornas korridorer, korridorkulturen, som eleverna är aktiva vad gäller elevinflytandearbete. Där sker diskussioner gällande elevinflytande, planering av agerande, liksom agerande i elevgenererade inflytandefrågor såsom veckoschema och examinationssätt. Andra fora där elevinflytande utövas är de personalorganiserade deltagardemokratiska kurssamråden samt klassråden. Kurssamråden utgörs av samråd mellan lärare och elever vad gäller lektionernas innehåll, arbetssätt samt examinationssätt. Klassråden ger elevinflytande i frågor gällande provschema och den fysiska arbetsmiljön. Den dialogpartner som i de allra flesta fallen nämns är läraren. Rektor och övrig personal upplevs som mycket avlägsna i elevinflytandesammanhang. Detta gäller dock inte för de elever som är representanter i personalorganiserat representativt råd. Dessa upplever tvärtom att de har ett reellt inflytande.

<p>Uppsatsens syfte är att undersöka hur elever ser på elevinflytande i praktiken, dvs. var de uppfattar att elevinflytande kommer till uttryck, vilka som agerar i dessa sammanhang, vilka frågor elevinflytandet gäller samt vad elever gör då de upplever att de inte får gehör för sitt inflytandebehov. Dessutom är syftet, mot bakgrund av ovanstående, att utröna om alla elever kan påverka sin skolvardag i samma utsträckning. Uppsatsen bygger på intervjuer med sju kvinnor och sju män, alla elever på tre olika gymnasieskolor.</p><p>Det är framförallt i ett forum, närmare bestämt den elevorganiserade deltagardemokratin i skolornas korridorer, korridorkulturen, som eleverna är aktiva vad gäller elevinflytandearbete. Där sker diskussioner gällande elevinflytande, planering av agerande, liksom agerande i elevgenererade inflytandefrågor såsom veckoschema och examinationssätt. Andra fora där elevinflytande utövas är de personalorganiserade deltagardemokratiska kurssamråden samt klassråden. Kurssamråden utgörs av samråd mellan lärare och elever vad gäller lektionernas innehåll, arbetssätt samt examinationssätt. Klassråden ger elevinflytande i frågor gällande provschema och den fysiska arbetsmiljön. Den dialogpartner som i de allra flesta fallen nämns är läraren. Rektor och övrig personal upplevs som mycket avlägsna i elevinflytandesammanhang. Detta gäller dock inte för de elever som är representanter i personalorganiserat representativt råd. Dessa upplever tvärtom att de har ett reellt inflytande.</p>

Bakgrund: I dagens samhälle är ordet missbruk ofta stigmatiserat och har en negativ klang. Användandet av olagliga droger ökar i samhället vilket innebär en större belastning på hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvårdslagen har enligt kapitel 3 1§ som mål att främja god hälsa och att ge en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Studier visar på att brukare upplevt ett stigmatiserat beteende från hälso- och sjukvårdspersonal. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hälso- och sjukvårdspersonalens upplevelser av att vårda patienter med missbruksproblematik. Metod: Detta examensarbete har genomförts som en litteraturöversikt, genom att studera tio vetenskapliga artiklar. Artiklarna har analyserats enligt Fribergs analysmetod där författarna sökte efter likheter och skillnader av upplevelser som sedan redovisades i olika huvudteman och underteman. Resultat: Utifrån analysen skapades två huvudteman: Negativa upplevelser och Positiva upplevelser. Negativa upplevelser kom att delas upp i fyra underteman: Utbildning och kunskap, Rädsla och brist på tillit, Att känna sig otillräcklig och Stigmatisering. Diskussion: Resultatets huvudfynd har diskuterats i förhållande till litteraturöversiktens bakgrund samt Joyce Travelbees teori om den mellanmänskliga relationen som referensram. / Background: In today's society, the word addiction is often stigmatized and has a negative tone. The use of illegal drugs increases in society, which means a greater burden on healthcare. According to the Health Care Act the aim is to promote good health and provide equal treatment for the entire population. The care should be given with respect for the equal worth of all people and the dignity of the individual. Studies show that patients with substance abuse experienced a stigmatized behaviour from healthcare professionals. Aim: The aim of this literature review was to describe the healthcare professionals' experiences of caring for patients with substance abuse. Method: This literature review was made by studying ten scientific articles. The articles have been analysed according to Friberg's method of analysis where the authors found similarities and differences of experiences, which were reported in various main themes and sub themes. Results: Based on the analysis, two main themes were created: Negative experiences and Positive experiences. Negative experiences were divided into four sub themes: Education and knowledge, Fear and lack of confidence, Feeling insufficient and Stigmatization. Discussion: The main findings of the result have been discussed in relation to the background of the literature review and Joyce Travelbee's Human-To-Human Relationship Model as a reference frame.

The aim with this study was to examine how care staff in 9 § 9 p LSS residence with special services experienced and worked with challenging behaviour based on a low arousal approach. The study was conducted by qualitative research through semi-structured interviews in a bigger municipality in southern Sweden. A total of seven care staff were interviewed. The results showed that the informants agreed that challenging behaviour is considered threat and violence in various forms, both physically and mentally. It is important to have knowledge of challenging behaviour in order to prevent potentially dangerous situations that could lead to harm for those involved. In nine out of ten cases, it is the staff’s fault that a behaviour occurs. This may be due to communications difficulties or the working group not working uniformly with the user. The informants agree that a low arousal approach is a good method for working with challenging behaviours. The informants work with it by following routines, evaluating events, adapting requirements to individuals and working uniformly. Most of the informants have worked with both low arousal approach and physical restraint measures, whereby they agree that the user responds better to the first-mentioned method. By the staff acting calmly, the user will be calm.

Landskapsarkitekter i Stockholm, samlades augusti 2015 på en skolgård i Årsta för att protestera mot vad de upplevde som en allt sämre möjlighet att bidra till kvalitativa miljöer. Mer specifikt protesterade de mot att kraven på vinst prioriterades över kvaliteten på de miljöer som byggdes, med effekten att bostadsgårdar, och förskolegårdar blir allt mindre och som de såg det, otillräckliga. I en doktorsavhandling från 2008 konstaterades det att arkitektens praktiska roll saknar plats för kunskapsåterföring av brukares synpunkter på färdigställda projekt. En sådan uppföljning utförs sällan och arkitektkontor saknar vetenskapliga metoder för att systematiskt utvärdera slutanvändares upplevelser och användning av dessa miljöer. En utvidgad kunskapsgrund kan användas för att stärka rollen samt fungera som underlag för arkitekterna i förhandlingar med byggherrar och entreprenörer där de kan påvisa tydliga argument för att upprätthålla goda kvaliteter. Den här rapporten undersöker hur rollen som arkitekt, planarkitekt och landskapsarkitekt kan utvecklas till att vara en mer kunskapsåterförande, detta genom att dra lärdom om hur brukare upplever och använder sig av färdiga miljöer och öka kunskapen kring detta inför framtida projekt. Arbetet syftar till att undersöka vilka vetenskapliga metoder som mest effektivt kan kartlägga hur brukare upplever och använder sig av de färdigställa miljöerna. Det har gjorts genom en fallstudie där tre stycken bostadsgårdar i Stockholmsområdet undersöktes genom metoderna platsobservation, enkät och intervju, med syftet att generera data vilken ska besvara hur de upplevs och används. Men också för att utforska hur en mer kunskapsåterförande eller återkopplande arkitekturpraktik skulle kunna se ut. Urvalet av fallen i form av tre olika bostadsgårdar belägna i Stockholmsregionen, gjordes i samråd med handledare från White Arkitekter efter förslag från kontorets landskapsarkitekter. För att bättre förstå tankar bakom utformningen av bostadsgårdarna utfördes även fyra intervjuer med totalt fem stycken landskapsarkitekter som alla var inblandade i utformningen. Platsobservationer utfördes vid sex tillfällen under fallstudiens gång för att dokumentera användningen av gården. En enkät utformades med ambitionen att samla in främst kvantitativ data från de boende i kvarteren gällande deras användning, upplevelser och åsikter om gården. Intervjuer valdes som metod för att på ett mer djupgående vis än i enkätundersökningen ta reda på hur de boende upplever och använder bostadsgården. Empirin samlad genom metoderna visar på att användarna av gårdarna är barn och familjer men på alla gårdar finns en uttryckt önskan och ett behov av att funktioner och ytor skapas för vuxna att koppla av och hitta plats för att sätta sig ned och fika, äta eller grilla ute på gårdarna. Möbleringen uppfattades som okej till bristfällig och bord och stolar var det som flest saknade i alla fallen. Boende i alla tre fallstudier svarade att gårdsmiljön upplevs som trygg men i två av fallen fanns indikationer på att belysningen särskilt kvällstid uppfattades som bristfällig. Grönskan däremot ansåg boende var okej till tillfredsställande på gårdarna. Sammanfattningsvis kunde ingen av de tre metoderna, platsobservation, enkät och intervju, direkt avfärdas som en olämplig metod för kunskapsåterföring av brukares användning och upplevelser av färdigställda miljöer. De har alla tre karaktärsdrag och kvaliteter som i grunden är oersättliga. De har också alla tre svagheter när det gäller vilken sorts data de kan samla in och hur väl den datan står sig på egen hand. Samtliga tre metoder bör användas i kombination för kunskapsåterföring om det är möjligt. I analysen kunde det konstateras att metoderna bör anpassas för att vara realistiskt genomförbara ur en konsults perspektiv, då tidsåtgången för genomförandet av metoderna är av största vikt. En standardisering av samtliga metoder är en förutsättning för det och aspekter som platsobservationer med kortare varaktighet, enkätundersökning utan skrivsvar samt genskjutsintervjuer istället för djupintervjuer är lösningar som möjliggör detta. Som avslutning presenteras ett förslag utformat med tanken att systematiskt användas efter färdigställda projekt, ett arbetssätt som kan inkluderas i projektbudgetar genom kontraktskrivningen mellan entreprenör och arkitekter. / Landscape architects in Stockholm, gathered in August 2015 on a schoolyard in Årsta to protest against what they experienced as an increasing challenge to create environments with good quality. They protested more specifically against the fact that profit is prioritized over quality in the built environment and that the effect is that residential yards and schoolyards are increasingly getting reduced in size and in their view becoming insufficient. Research has shown that the role of the architect rarely includes knowledge transfer regarding the users views on completed projects. Such follow-ups are rarely being made and the architectural firms are lacking methods to systematically evaluate the end-users experience and usage of these environments. A broadened knowledge base could be used to strengthen the role and further work as a basis for architects in negotiations with developers, where they can present clear arguments for maintaining certain good qualities. This report will investigate how the role of the architect, urban planner and landscape architect can be developed to include knowledge transfer. This can be made by learning how users experience and use completed environments and increase the awareness of this for future projects. The report aims to investigate which scientific methods that most efficiently can map how users experience and use these completed projects. This has been made through a case study where three residential yards in the Stockholm area were examined through the methods: site observation, survey and interviews. The purpose was to generate data which would answer how the yards was experienced and used, but also to research how a more reentrant practice of architects could look like with more knowledge transfer. The selection of the cases of three different residential yards where made in consultation with the supervisors from White Architects, selecting from proposals made by the landscape architects from White. Four interviews were held with five landscape architects responsible for the design of the residential yards in order to better understand the thoughts behind the design. Site observations were made on six occasions with the purpose of documenting the usage of the three cases. A survey was designed with the ambition to mainly collect quantitative data from the residents regarding their usage, experiences and views on the yards. Interviews were chosen with the purpose of reaching more in-depth and qualitative data regarding the residents sage and experiences of the yard. The collected data of all three methods showed that the yards were mainly used by kids and families. But on all yards there was a wish for more functions and space where adults can relax and find a place for drinking a cup of coffee, to eat or barbeque on the yard. The furnishing of the yard were experiences as inadequate and a common denominator was that the residents were missing tables and chairs in all the cases. In all vases the residents responded that they feel safe, but in two of the cases there was indicators showing that the lighting of the yard during night time was inadequate. The greenery ranged from okey to satisfying in the three different yards. In summary, none of the three methods, site observation, survey or interview, could be dismissed as an inappropriate method for knowledge transfer of users usage and experience of completed environments. All three methods have characteristics and qualities that are virtually irreplaceable. All three also has weaknesses regarding what kind of data they can produce and how well that data can stand on its own. The methods should for greatest effect be used in combination if possible when performing knowledge transfer. It was however stated in the analysis that the methods should be customized in order to be realistic to perform by a consultant. The time that the methods will take to perform will have a big impact on whether they can by systematically implemented by architects. A standardization of all methods is a basis for time efficiency and can further be achieved by having shorter site observations, surveys without writing as well as short unplanned interviews made in combination with the observations. In the discussion a proposal is presented with the purpose of being used systematically after complete projects, a proposed way of working that can be included in the budget for projects by contracts between the developer and the architects.

The aim of this study was to depict care personnel’s perception of social treatment in care relations. Another aim was to bring forth what the personnel acknowledge as important factors to reach a goal of good encounters with the elderly. Through interviews with five care assistants working at the same nursing home, three different themes were formulated in order to answer the study questions. The themes were Concerning treatment, Organized care, and Personnel force.The personnel described the social treatment as something else than just being friendly and polite when approaching the elderly. They meant that the importance was lying in the energy and the feeling you convey everyday when coming in to the ward in the beginning of the shift. Organizational issues, however, were perceived as hinders for the personnel to always be able to accomplish a desirable encounter in care relations. The most important factor that improved the conditions for a positive social treatment in care relations was the team of colleagues. Within the team they had the opportunity to reflect over work, issues, the social treatments and other problems, and also learn from each other. The most important issue that the interviewed persons emphasized is that it is not about being friendly and polite when approaching care takers. It is about being percipient and able to create a positive energy around yourself and others.Nyckelord: Bemötande, omsorgspersonal, social omsorg, äldreboende, äldreomsorg

Ofrivillig ensamhet är en tydlig riskfaktor för ohälsa bland brukare och bör utifrån ett folkhälsoperspektiv prioriteras för att främja en god och jämlik hälsa för alla. Hemtjänsten utgör en central roll som är nära knuten till brukarens vardagliga liv och är en viktig aktör för att stödja brukaren i sin unika situation och därigenom minska de negativa upplevelserna av ensamhet.   Syftet med studien är att undersöka hemtjänstpersonals upplevelser av deras arbete mot ofrivillig ensamhet bland brukare de möter i sin yrkesroll. Studien omfattas av sex semistrukturerade intervjuer som analyserats med en manifest innehållsanalys. Samtliga informanter var kvinnor som under undersökningens genomförande arbetade inom kommunal hemtjänst inom Västmanland och Södermanlands län.  De mest framträdande aspekterna i resultatet var de utmaningar som hemtjänstpersonalen upplever i det dagliga arbetet och hur ledning och organisation tycks vara en avgörande faktor för vilken riktning arbetet med hanteringen av ofrivillig ensamhet tar. En annan betydande aspekt i resultatet var de aktiviteter som informanterna lyfte som minskar känslan av ensamhet och som i stället främjar brukarnas sociala samvaro.  Studiens slutsats lyfter att det behövs stärkt prioritering av hantering av ofrivillig ensamhet för att vidare öka förutsättningarna för brukarnas välmående. Det social-ekologiska perspektivet bidrar med en ökad förståelse för hemtjänstens arbete med att motverka ofrivillig ensamhet genom dess påverkan av inre och yttre faktorer som understryker komplexiteten i arbetet. Nyckelord; Brukare, Folkhälsa, Hemtjänst, Ofrivillig ensamhet / Involuntary loneliness is a clear risk factor for ill health among home care recipients and should be prioritized from a public health perspective to promote good and equitable health for all. Home care services have a central role closely tied to the user’s everyday life and is an important actor in supporting the home care recipients in their unique situation, thereby reducing negative experiences of loneliness. The purpose of the study is to investigate home care staff’s experiences in addressing involuntary loneliness among the home care recipients they encounter in their professional roles. The study comprises six semi-structured interviews, which were analyzed using a manifest content analysis. All the participants were women working in municipal home care services in the Västmanland and Södermanland counties of Sweden. The most prominent aspects in the results were the challenges that home care staff experience in their daily work and how management and organization appear to be a crucial factor in determining the direction of work related to addressing involuntary loneliness. Another significant aspect in the results was the activities that the informants highlighted as reducing feelings of loneliness and instead promoting social interaction among home care recipients in various ways.  The study’s conclusion emphasizes the need for enhanced prioritization of addressing involuntary loneliness to further improve the well-being of home care recipients. The social-ecological perspective contributes to a deeper understanding of home care services’ efforts in combating involuntary loneliness by considering both internal and external factors that underscore the complexity of this work. Keywords; Home care, Home care recipient, Involuntary loneliness, Public health