Bakgrund: Psykisk ohälsa hos personer är idag ett växande problem runt om i världen. Samsjuklighet inom patientgruppen är vanligt förekommande, vilket resulterar till utmaningar för sjuksköterskor inom somatisk vård.  Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård.   Metod: En litteraturöversikt av kvalitativ induktiv design.  Resultatet är sammanställt av 12 vetenskapliga artiklar som har analyserats med stöd av Fribergs femstegsmodell.   Resultat: Sjuksköterskors erfarenheter är att de erhåller för lite kunskaper om psykisk ohälsa, vilket skapar känslor av rädsla och osäkerhet i möten med patienter med psykisk ohälsa. Sjuksköterskor upplever att patientgruppen upptar en tid som inte den somatiska vården kan erbjuda. En vilja av att vårda och ge stöd finns, dock upplever sjuksköterskor att okunskap begränsar skapandet av goda vårdrelationer med patienter med psykisk ohälsa.  Slutsatser: Erhåller sjuksköterskor utbildning om psykisk ohälsa kommer kunskaper om ämnet öka vilket leder till minskad rädsla och osäkerhet. Förutsättningar för goda vårdrelationer uppstår och patienter med psykisk ohälsa får en rättvis vård. / Background: Mental illness among people today is a growing problem around the world.Co-morbidity in the patient group is common, which results in challenges for nurses in somatic care. Aim: To shed light on nurses’ experiences of caring for adult patients with mental illness in somatic care. Method: A literature overview of qualitative inductive design. The results are compiled from 12 scientific articles that have been analyzed with the support of Friberg’s five-step model. Result: Nurses’ experiences are that they gain too little knowledge about mental illness, which creates feelings of fear and insecurity in meetings with patients with mental illness. Nurses experience that the patient group occupies a time that somatic care cannot offer. There is a willingness to care and provide support, however, nurses feel that their ignorance limits the creation of good relationships with patients with mental illness. Conclusion: If nurses receive more education on mental illnesses, knowledge of the subject will increase, which leads to reduced fear and insecurity. Conditions for good care and relationships arise and patients with mental illness receive fair care.

Mémoire en recherche-création réalisé avec le soutien du CRSH et du FRQSC / Polyphonique, l’écriture d’Hervé Guibert, dans sa célèbre « œuvre du sida » – notamment ses deux premiers volets À l’ami qui ne m’a pas sauvé la vie et Le protocole compassionnel – explore les effets de la maladie sur plusieurs relations du sujet souffrant. En ce sens, elle entremêle les discours, module son travail stylistique pour mieux performer les ambivalences – parfois étranges, paradoxales et déstabilisantes – des rapports entre les sujets, combattant ensemble les ravages de la pandémie : pensons notamment aux rapports à Soi (à son corps – et son esprit – en décomposition) ; les rapports souvent ambigus aux Autres (qu’ils soient soignant, amant, maîtresse, ami-e ou parent) ; et le rapport aux enjeux socio-politiques, scientifiques et culturels auxquels font face ces sujets dans leurs luttes intimes et collectives à la souffrance, l’exclusion et la mort (pensons ici à l’éthique des corps médicaux, des Autorités, et des groupes de défense du droit des malades). Est-il possible d’écrire à rebours, d’aujourd’hui, ces rapports interdiscursifs et interidentitaires qui étaient au cœur de l’écriture guibertienne ? Qui donnaient corps et voix aux contaminations à l’œuvre durant les « années sida » ? Comment écrire l’actualité de ces rapports à un Soi souffrant, ambigu et polymorphe ? Ces performances intersubjectives au cœur des relations à l’Autre : du soin au fantasme, en pensant par les pulsions sexuelles et-ou de mort ? Est-il possible d’investir de nouveau ces luttes intimes et collectives à la maladie – à la mort en soi, en l’autre, la mort de l’autre en soi – à travers l’entremêlement des langages et des discours ? Qu’ils soient scientifiques, amoureux, éthiques ou littéraires ? Les amants funambules s’avanceront sur le fil entremêlé des langages, pour proposer une réponse à ces questions ; une performance interdiscursive et interidentitiare : un recueil de nouvelles tendu à la fois vers les années « guibertiennes » du sida, et vers une recherche styilistique rythmée et « contemporaine » dans son rapport au passé. Sur le fil des langages continuera à avancer sur ce fil interdiscursif, pour offrir une performance essayistique de La désorientation sexuelle du patient Guibert : un jeune homme sidéen, homosexuel de 35 ans, qui voit ses identités sexuelles, personnelles et sociales se disséminer – aux contacts de son propre corps, de celui de ses soignants, de ses amants, de ses maîtresses et de sa parenté – à mesure que le sida le décompose, que l’avancée de la maladie l’étourdit, le désoriente, au risque de le faire tomber du fil de fer de ses langages. Dans ce contexte, où les corps-langages risquent de tomber dans le silence de la mort, est-ce qu’une voie de salut arrive à émerger de la littérature ? Mots-clés : Hervé Guibert, sida, maladies, relation de soin, interdiscursivité, identités sexuelles / Polyphonic in nature, Hervé Guibert’s ‘AIDS writings’ – especially his two first volumes To the friend who did not save my life and the The compassion protocol – explore the effects of the disease on the suffering subject’s relations. In that sense, they weave together discourses, and modulate the author’s stylistic work to perform the ambivalence of relations between subjects – at times strange, paradoxical, and unsettling – as they jointly fight against the epidemy’s devastation. This is the case of relations to self (to one’s own body – and soul – as it decays), the often-ambiguous rapport to Others (whether caregivers, lovers, friends or parents), and relations to sociopolitical, scientific, and cultural challenges subjects face in their intimate combat against suffering, exclusion, and death (think of the ethics of medical body, the Authorities, and groups defending sick people’s rights). Is it possible to write retrospectively, today, the interdiscursive and inter-identity relations that were at the heart of Guibert’s writing? That gave a body and a voice to the contaminations at work during the ‘AIDS years’? How to write the contemporaneity of those relations to a suffering self, ambiguous and polymorphous? These intersubjective performances, at the heart to one’s relation to the Other: from care to fantasy, through pulsion of sexuality and death? Is it possible to invest, again, these struggles, both intimate and collective, against illness – against death within oneself, within the other, the other’s death within oneself – through the enmeshing of languages and discourses? Whether they are scientific, romantic, ethical, or literary? This creative portion of this thesis, Les amants funambules (The tightrope walking lovers), walks the thin line that connects together languages, to offer an answer to these question in the form of a interdiscursive and inter-identity performance: it is a collection of short stories that stretches, on the one side, towards Guibert’s ‘AIDS years’, and on the other towards a rhythmical stylistic research, ‘contemporaneous’ in its relation to the past. The essay, Sur le fil des langages (On the thread of languages), will continue walking forward on the interdiscursive rope, to contribute an essayistic performance regarding the sexual disorientation of patient Guibert: a young HIV-positive gay man of 35 years of age sees his sexual, personal, and social identities disseminate – as he relates with his own body, with that of his caregivers, his lovers, and his family – while his bodies continues its process of decay, as sickness confuses him, at the risk of making him fall from the tightrope of languages. In such a context, where bodies-languages threaten to tumble into the silence of death, may salute emerge from literature? Keywords : Hervé Guibert, AIDS, illness, care relationship, interdiscursivity, sexual identities

Bakgrund: Vårdrelationen kräver en ömsesidighet där både sjuksköterskan och patienten är delaktiga i relationen. Sjuksköterskan behöver både ha insikt samt förståelse för vad som krävs för att kunna skapa en god vårdrelation för att därmed kunna vårda patienten på bästa möjliga sätt. Problem: Relationen mellan patienten och sjuksköterskan kan påverka patientens upplevelse av hälsa, mående och återhämtning. Ett problemen som kan uppstå är när vårdrelationen mellan dessa parter inte anses vara god på grund av bristande kommunikation mellan parterna. Syfte:Att beskriva erfarenheter av vårdrelationen mellan sjuksköterska och patient ur ett sjuksköterskeperspektiv. Metod:Allmän litteraturöversikt bestående av tolv artiklar som är kvalitativa. Resultat: Sjuksköterskorna beskriver att det finns olika faktorer som antingen kan hindra vårdrelationen eller som kan bidra till vårdrelationen. De hindrande faktorerna är brist på tid, stress samt bristande kunskap. De faktorer som kan bidra till en god vårdrelation är personcentrerad vård, sjuksköterskornas närvaro samt olika strategier. Slutsats: Sjuksköterskorna har de kunskaper som krävs för att kunna skapa en god vårdrelation. Dock finns det flera olika faktorer som hindrar sjuksköterskorna från att skapa denna relation, bland annat tidsbrist och stress. / Background: The caring relationship requires mutuality where both the nurse and the patient are involved in the relationship. The nurse needs to be insightsful and have understanding of what it requires to create a good carerelationship in order to care for the patient in the best possible way. Problem: The relationship betweeen the patient and nurse can influence the patient's experience of health, well-being and recovery. There’s a problem that can arise when the care relationship between both parties is not concidered good due to, for example, lack of communication between the parties. Aim: To describe experiences of the care relationship between nurse and patient from the nurse’s perspective. Method: A litterature review consisting of twelve articles, all of which are qualitative. Results: The nurses described that there are various factors that can either hinder the care relationship or that can contribute to the care relationship. The hindering factors are lack of time, stress and lack of knowledge. The factors that can contribute to a good care relationship are personcentered care, the nurse’s presence and various strategies that the nurses have. Conclusion: The nurses have the knowledge that requires to be able to establish a good care relationship. However, there are several different factors that prevent nurses from establish this relationship, for instance lack of time and stress.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom. Sjukdomen leder till att kroppens vävnader utvecklat en insulinresistens vilket leder till hyperglykemi. Det finns en rad allvarliga komplikationer som kan uppstå till följd av sjukdomen. Syftet med behandlingen är att hålla blodglukosvärdet på en normal nivå. Sjuksköterskan har en betydande roll i vårdrelationen med patienten. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna patienters upplevelser av att leva med diabetes mellitus typ 2. Metod: Studien var en litteraturöversikt där 10 kvalitativa artiklar inkluderades i resultatet. Artiklarna analyserades utifrån Fribergs beskrivning av kvalitativ analys i fem steg. Databaserna som tillämpades var CINAHL complete och PubMed. Resultat: Patienter med diabetes mellitus typ 2 upplevde olika känslor i samband med att de fick diagnosen. Vardagen förändrades vilket innebar anpassningar och utmaningar. De upplevde att stöd var viktigt för att kunna genomföra livsstilförändringar. Patienterna upplevde att det förekom informationsbrist från vården och att de saknade kunskap. Sammanfattning: Patienter med diabetes mellitus typ 2 behöver vara delaktig i sin egen vård för att kunna hantera den. Genom personcentrerad vård kan patientens egna förmågor identifieras och främjas. Kunskap, motivation och delaktighet upplevdes vara viktiga komponenter för att patienter ska kunna utföra egenvård. / Background: Diabetes mellitus type 2 is a chronic disease. The disease leads to that the body tissues develops insuline resistance and it's leading to hyperglycemia. The disease can result in many different dangerous complications. The purpose of the treatment is to keep the blood glucose  at normal level. The nurse has a significant and important role in the care relationship with the patient. Aim: The aim was to describe adult patients’ experiences of living with diabetes mellitus type 2. Method: The study was a literature review where 10 qualitative articles were included in the results. Articles were analyzed based on Friberg's description of qualitative analysis in five steps. CINAHL complete and PubMed were the two databases used. Results: Patients with type 2 diabetes mellitus experienced different emotions when they were diagnosed. The everyday life changed, which meant adjustments and challenges. They felt that support was important in order to be able to implement lifestyle changes. Patients experienced that there was a lack of information from the caregivers. Also they felt that they lacked knowledge. Conclusion: Patients with type 2 diabetes mellitus need to be involved in their own care to be able to manage it. Through person-centered care, the patient's own abilities can be identified and promoted. Knowledge, motivation and participation was experienced to be important components for patients to be able to perform self-care.

Bakgrund Våld mot kvinnor i nära relationer är ett stort globalt och nationellt samhällsproblem där kvinnor oftare utsätts för grövre våld än män. Våld i nära relationer kan bestå av psykiskt, sexuellt, fysiskt, ekonomiskt, digitalt och materiellt våld. Kvinnors fysiska och psykosociala hälsa påverkas negativt. Som sjuksköterska behöver man vara väl förberedd på hur man bemöter kvinnor som drabbats av våld och stödja till att främja hälsa i mötet med drabbade kvinnor. Syfte Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor som drabbats av våld i nära relationer. Metod Litteraturöversikten grundar sig på tio utvalda vetenskapliga originalartiklar av både kvalitativ och kvantitativ metod. Datainsamlingen genomfördes i Cinahl Complete, PubMed samt PsycInfo. Resultat Litteraturöversikten ledde fram till tre teman. Det första temat var Brister i organisation och kompetens med tillhörande underteman Tidsbrist, Kunskapsbrist samt Behov av utbildning gällande våld i nära relationer. Tema två speglar Att våga ställa frågan om våld med underteman Relationsskapande, Att fråga om våld som en rutinåtgärd och Underlättande faktorer. Tema tre berör Emotionella aspekter av att möta kvinnor utsatta för våld med underteman Svårigheten att hålla den professionella rollen och Att ställa den svåra frågan. Sammanfattning Resultatet i litteraturöversikten visar att sjuksköterskans kompetens i mötet med kvinnor som utsatts för våld var bristfällig. Det fanns en kunskapsbrist i omvårdnaden och otydliga rutiner på organisationsnivå. I vårdmötet var relationen och dialogen gällande frågan om våld central och därmed var tiden och platsen för samtalet viktig att ta hänsyn till. För att sjuksköterskan i sin profession skall kunna utföra adekvat omvårdnad så behövs det tydliga instruktioner och riktlinjer samt fortlöpande utbildning. Sjuksköterskor påverkas emotionellt i mötet med drabbade kvinnor och omvårdnaden har godare förutsättningar att bli bättre om de har en bredare kompetens gällande när/hur/var de ska ställa frågan om våld. / Background Violence against women in intimate relationships is a major global and national social problem, where women are more often exposed to more severe violence than men. Violence in close relationships can consist of pschological, sexual, physical, financial, digital and material violence. Women`s physical and psychosocial health is negatively affected. As a nurse, you need to be well prepared on how to deal with women affected by violence and support to promote health in the meeting with affected women. Aim The aim of the literature review was to describe how nurses' experiences of encounter women who have suffered violence in close relationships. Method The literature review is based on ten selected original scientific articles and the chosen articles are both qualitative and quantitative method. The data collection is carried out in Cinahl Complete, PubMed and PsycInfo. Results The literature review led to three themes. The first theme was Deficiencies in organization and competence with associated sub-themes Lack of time, Lack of knowledge and Need for training regarding violence in close relationships. The results indicate that further education about violence is needed, as well as guidelines to deal with ignorance and unclear routines. Theme two reflects Dare to ask the question about violence with the sub-themes Relationship building, Asking about violence asa routine measure and Facilitating factors. Theme three concerns Emotional aspects of meeting women exposed to violence with the sub-themes The difficulty of maintaining the professional role and Asking the difficult question. Summary The result in the literature review shows that nurse's competence in meeting with women who have been subjected to violence in close relationships was deficient. There was a lack of knowledge in nursing and unclear routines at organizational level. In the care meeting, the relationship and the dialogue regarding the issue of violence were central, and thus the time and place of the conversation were important to take into account. In order for the nurse in her profession to be able to perform adequate care, clear instructions and guidelines as well as ongoing training are needed. Nurses are emotionally affected in the meeting with affected women and nursing has better conditions to improve if they have a broader competence regarding when/how/where to ask questions about violence.

Bakgrund: Psykiatrisjuksköterskan behöver ta hänsyn till olika aspekter i sitt värv, alltifrån Sveriges lagar till rådande normer på avdelningen. Informellt tvång som enligt tidigare forskning är ett kulturellt fenomen i psykiatri då personal med påtryckningar försöker få patienten att följa vårdarnas upplägg - inte sällan mot sin vilja. Bärande begrepp: Första begreppet är makt, vilket ger vidare förståelse för mekanismerna bakom vårdens etik. Det andra bärande begreppet är vårdrelation. Syfte: Belysa före detta patienters upplevelse av informellt tvång i psykiatrisk heldygnsvård och dess påverkan på vårdrelationen. Metod: Fallstudie med semistrukturerad intervjuguide utfördes med tre informanter. Intervjuerna transkriberades och pseudonymiserades. Narrativ analys utfördes på intervjuerna. Resultat: Informanternas upplevelser sätts i ett narrativ som börjar vid ankomst till vårdavdelningen och intrycket av att hamna i en onaturlig värld. Vidare skildras händelserna kring vårdens innehåll där känsla av vanmakt dominerar. I slutet reflekterar informanterna kring känslan, förväntningar inför framtida vård och vårdrelationen. Slutsats: Genom att analysera informellt tvång ur ett maktperspektiv kan etiken bakom fenomenet synliggöras. Med psykiatrisjuksköterskans interpersonella kompetens kan hen i det kliniska arbetet med den terapeutiska relationen verka för att minska informellt tvång och därmed maktobalansen och således möjliggöra den goda vården. / Background: The psychiatric nurse has to consider many different aspects while working, from Swedish laws to existing norms in the ward. Informal coercion is according to research a cultural phenomenon in psychiatric inpatient care where nursing staff use pressure techniques to get the patient to comply, often against the patient’s will. Key concepts: Key concepts are used within this paper. The first key concept is power, where we can gain more understanding of the mechanisms of caring ethics. The caring relationship is the other key concept in this paper. Aim: To enlighten former inpatients’ experience of informal coercion and its impact on the caring relationship. Method: A case study using a semi-structured interview guide was performed with three interviewees. The interviews were transcribed and pseudonymized. Narrative analysis was performed on the interviews. Results: The informants' experiences are put in a narrative and start with arrival at the ward and the feeling of entering an unnatural setting. Later the depictions revolve around the content of the given care which evoked feelings of powerlessness. At the end of the narrative the informants describe feelings, expectations of future care and the caring relationship. Conclusion: By viewing informal coercion as a form of excursion of power one can unravel the ethics behind the phenomena. Using the psychiatric nurse's interpersonal competence, she can in the clinical work with the therapeutic relationship strive to reduce informal coercion and thus the imbalance of power and thereby enable the good care.

Bakgrund: Palliativ vård i livets slutskede är vården som ges under patienters sista tid i livet och syftar till att lindra lidande och främja livskvalité. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor upplever tidsbrist och otillräcklig kunskap för att möta patienter och anhöriga i vården i livets slutskede. Sjuksköterskor beskriver att tidsbrist och kunskapsbrist påverkar omvårdnaden i livets slutskede. Sjuksköterskor anser att anhöriga är en viktig del för högkvalitativ vård men upplever att omständigheter påverkar omvårdnaden av palliativ vård i livets slutskede. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av palliativ vård i livets slutskede. Metod: En allmän litteraturöversikt enligt Friberg. Åtta kvalitativa artiklar, två kvantitativa artiklar en artikel med mixad metod har analyserats. Resultat: Anhöriga upplevde att kommunikation och stöd bidrog till att vårdrelationer skapades med vårdpersonal. Anhöriga beskrev att delaktighet var betydelsefullt för att tillgodose närståendes behov. Smärtlindring för närstående var ett grundläggande behov enligt anhöriga. Slutsats: Det kan finnas en kunskapslucka hos sjuksköterskor och den grundläggande utbildningen bör innehåll mer kunskap om kommunikation, stöd, delaktighet och smärtlindring. Detta för att tillgodose anhörigas och närståendes behov i palliativ vård i livets slutskede

Bakgrund: I ett alltmer mångkulturellt samhälle blir det märkbart hur förutsättningarna för en god hälsa skiljer sig mellan olika samhällsgrupper. Hälso- och sjukvården har som uppgift att främja hälsan hos alla patienter oavsett bakgrund. Detta ställer nya krav på den svenska sjukvården, då en mångkulturell utveckling leder till fler transkulturella möten i vården. Dessa möten innehåller ofta hinder som kan vara svåra att överbrygga, vilket kräver en kunskap om vilka faktorer som påverkar mötet och en medvetenhet om kulturens betydelse hos sjuksköterskan.   Syfte: Syftet med studien var att utifrån ett sjuksköterskeperspektiv belysa de faktorer som påverkar vårdrelationen i transkulturella möten.   Metod: En litteraturstudie baserad på 13 vetenskapliga artiklar var av nio kvalitativa och fyra kvantitativa. Resultatet analyserades och sammanställdes genom ett kvalitativt analysinnehåll.  Som teoretiska utgångspunkter användes en definition av kulturell kompetens och vårdrelation.   Resultat: Resultatet visar att kommunikation och språkbarriärer utgör det största hindret i den transkulturella omvårdnaden. Användning av tolk som hjälpmedel visade sig ha både för- och nackdelar. Organisatoriska hinder försvårade förutsättningen för en fungerande vårdrelation och kulturella skillnader visade sig kunna leda till konflikter i vårdmötet. Sjuksköterskan använde sig av olika strategier som hjälpmedel vilket illustrerade en viss kulturell medvetenhet, medan bristen på förståelse ledde till generaliseringar som resulterade i en diskriminering av patienter. Många sjuksköterskor saknar utbildning i transkulturell omvårdnad, vilket efterfrågades av merparten. De sjuksköterskor som genomgått en utbildning i kulturell kompetens uppgav positiva effekter som lett till en ökad medvetenhet.   Diskussion: Sjuksköterskan behöver bli medveten om de negativa konsekvenser som en bristande kommunikation och kulturella konflikter har för etablerandet av en vårdrelation till patienten. Enligt de dokument som styr professionen har sjuksköterskan en skyldighet att skapa de bästa förutsättningarna för en god omsorg om patienten. Okunskap och oförståelse leder till en diskriminering av patienten som inte hör hemma i vården. Utbildning i kulturell kompetens har bevisligen positiva effekter för att motverka generaliseringar och öka medvetenheten hos sjuksköterskan. För att främja en kulturell medvetenhet bör mer fokus läggas på dessa frågor i sjuksköterskans grund – och fortutbildning.

This dissertation examines how perceptions of competence affect the care of older persons, and the values ​​and vocational conceptions of care work and care recipients that are tied to the perceptions of what skills that are needed and why. Competence is defined by three parts with relevance for the content of care work: what knowledge the care workers should have, what tasks they should perform and how they should respond to care recipients. The aim of this dissertation is to analyse how the care managers' and care workers' perceptions of competence form the direction of the care work and how that direction relates to the care recipients’ perceptions of and expectations on the care work.   The care work is characterised by what is analysed as an activation of the recipients - that the recipients themselves should perform as much of the care work as possible. The activation aims at managing the decay of the aging body and is motivated by a vocational conception of the care recipients as different from others, with designations as grateful and passive. This conception is analysed as generation character based on an idea among the care managers and care workers that the society in which the recipients grew up gave them certain cognitive prerequisites that have to be managed in the practical care work.   The care recipients in the study have opposing conceptions and perceptions of care work compared with the care managers and care workers. The recipients’ central objective with the care work is to prevent what has been interpreted as the disrepair of the home. The care recipients’ position in the organisation raises the problem of loyalty towards the care workers and in some sense the care managers. Their loyalty reduces their ability to complain and to influence their situation to the better.   Keywords: care of older persons, care needs, care work, care relationship, care receivers, care workers, care managers, competence, technologies, activation, generation character

La rencontre des patients addictés suscite fréquemment l’inquiétude. Celle-ci rend difficile l’exercice du soin, même spécialisé, et attaque ses conditions éthiques. Cette thèse se propose d’explorer l’expérience des professionnels de l’addictologie, dans la diversité de leurs approches et de leurs pratiques. Elle s’inscrit dans une épistémologie de la complexité et adopte une méthodologie complémentariste. Des discours socio-anthropologiques, philosophiques et psychanalytiques peuvent ainsi être mis en contact au profit d’une appréhension plurivoque de la problématique éthique et clinique de la relation de soin en addictologie. Dans un premier temps, nous avons exploré de manière qualitative l’expérience des soignants. L’étude « Éthique et Narrativité dans les Addictions » (EthNaA) nous a apporté de nombreuses données sur les sources et les effets de l’inquiétude dans le soin, ainsi que sur des voies de dégagement. Une lecture psychodynamique de ces résultats nous a permis d’extraire une première théorie de la relation de soin : dans la rencontre, soignant et patient se replient sur des positions narcissiques qui déterminent leurs représentations de l’autre et d’eux-mêmes, ainsi que leur modalités de lien ; alternativement monstres et héros, les acteurs s’agrippent et se rejettent dans un climat de défiance qui infiltre tous les espaces ; dans la douleur de cette expérience et dans la conscience des conséquences éthiques pour le patient, les professionnels cherchent des moyens de restaurer une confiance dans un soin de soi et une recherche de soutien à l’ « extérieur », sans toutefois pouvoir s’y engager. Dans un second temps, en tant qu’acteur de ce soin, il était nécessaire que nous présentions notre propre expérience, ainsi que des histoires cliniques, pour pouvoir prétendre soutenir un discours éthique. Cette expérience est très proche de celle des soignants d’EthNaA mais son exposé a permis de souligner l’ancrage intrapsychique des mouvements affectifs décrits précédemment. Cela nous a mis sur la voie d’une seconde théorie capable de soutenir des propositions de nature à restaurer le soin dans ses qualités éthiques et cliniques. La « relation inquiète » met en présence un patient souffrant dans une attente silencieuse, et un soignant désireux de s’investir mais vulnérable, en premier lieu du fait d’un affaiblissement de la fonction tierce en lui comme dans son cadre institutionnel. La relation de soin s’enferme alors dans une circularité qui évoque le cercle des attitudes de Jean-Paul Sartre, entre masochisme, haine, sadisme et amour. Cet amour, présent dans le discours des soignants, reste replié sur soi et défiant. Nous avons alors repris les idées des professionnels d’EthNaA et les avons complétées en proposant un souci de soi, resubjectivant et allié à un réinvestissement de la fonction tierce intériorisée. Cette nouvelle prise de position soignante, dans une affirmation du primat du tiers, doit permettre une reconnaissance de l’autre-patient comme sujet propre. Ce « jeu » entre les protagonistes doit s’inscrire dans une éthique simultanément exigeante et tolérante. La piste « amoureuse » ouverte par les soignants d’EthNaA peut alors rejoindre l’éthique de Vladimir Jankélévitch. La relation de soin entre deux sujets restaurés peut alors se relancer – portée par une nouvelle dialectique entre soin de soi et amour de l’autre, entre inquiétude saisissante et élancement, entre défiance et confiance – sur une trajectoire sinueuse et parfois chaotique, mais qui donne finalement au soin le dernier mot. / The encounter with addicted patients frequently arouses a feeling of disquiet. It renders the practice of care difficult, even in expert settings, and degrades its ethical conditions. The present work explores the experience of professionals from the field of addictions treatment taking account of the diversity of their approaches and practices. It is in line with an epistemology of the complexity and adopts a complémentariste methodology. In this way, sociological, philosophical and psychoanalytical theoretical corpus can be put in discussion in order to comprehend the complexity of the ethical and clinical questions emerging from the care relationship.In a first phase, we conducted a qualitative inquiry of the caregiver’s experience. The study “Éthique et Narrativité dans les Addictions” (EthNaA) provided us with numerous data on sources and effects of disquiet in the care setting, as well as on ways out. A psychodynamical reading of these results led us to a first theory of the care relationship: in the encounter, the caregiver and the patient both withdraw on narcissistic positions which determine how they depict one another and themselves, as well as their ways of establishing mutual bounds; alternatively monsters and heroes, the protagonists grab onto each other and reject each other in a climate of distrust which infiltrates all the areas of the relationship; through the pain of this experience and the consciousness of the ethical consequences for the patient, the caregivers seek resources allowing them to restore a trust by taking care of themselves and looking for support from the “outside”, but they still seem unable to commit themselves in this move.In a second phase, as a professional enrolled in the care of addicted patients, it was necessary that we exhibit our own experience and clinical stories in order to support an ethical stand. Our experience is very similar to the caregiver’s in the study but its report allowed us to underline the intrapsychic integration of the emotional dynamics previously described. It opened the way of a second theory able to support innovative propositions likely to restore the care in its ethical and clinical qualities.The “disquiet relationship” brings a suffering patient in a silent expectation face to face with a caregiver, willing to get involved but vulnerable, in the first place because of the weakening of the function of the third position in the caregiver’s thought as well as in the institutional frame. The care relationship then locks itself in a circularity witch evokes the circle of attitudes described by Jean-Paul Sartre among masochism, hatred, sadism and love. This love, present in the caregiver’s discourses, remains withdrawn into itself and distrustful. We then started again from the caregiver’s ideas, completing them by introducing a care of the self able to restore the subjectivity of the agent through its combination with the reinvestment of the function of the third position in the caregiver’s thought. This new caring stand, through the assertion of the primacy of the third position, shall allow the acknowledgement of the patient as a subject. This “play” between protagonists shall place itself in an ethic simultaneously demanding and tolerant. The “amorous” track opened by the caregivers of the study can then rejoin the ethic of Vladimir Jankélévitch. The care relationship between two restored subjects can then make a fresh start – supported by a new dialectic between care of the self and love of the other, between piercing disquiet and anxious yearning, between distrust and trust – on a sinuous and sometimes chaotic trajectory, but which finally gives to the care the last word.