Enligt den senaste revideringen av Lpfö18 skall förskolan ge barnen en grundläggande förståelse för digitala verktyg. Förskolläraren ansvarar för att varje barn får möjlighet att hantera digitala verktyg, vilket kan stimulera utveckling och lärande. Samtidigt rekommenderas regelbunden fysisk aktivitet för att främja barnens hälsa och livslånga lärande. Förskolan behöver balansera innehållet i läroplanen och ge barn kunskaper kring digitala verktyg och samtidigt bidra till en hälsosam nivå av fysisk aktivitet. Förskolan behöver sammanfläta dessa två aktiviteter för att kunna få en balans och en bra undervisning. Syfte: Syftet med denna studie har varit att beskriva hur barnskötare och förskollärare använder digitala verktyg i den dagliga verksamheten för att främja pulshöjande aktivitet. Metod: Semistrukturerade intervjuer med sju pedagoger vid två olika förskolor inom samma kommun. Resultat: Pedagogernas intresse för digitala verktyg spelade stor roll. Pedagoger som var intresserades av digitala verktyg använde många olika typer av verktygen för att skapa olika miljöer i verksamheten och främja barnens engagemang, lust och lärande. Stor vikt lades vid planering men även spontanitet. Några pedagoger fann inte arbetssättet med digitala verktyg inspirerande och många behövde mer tid och utbildning för att känna sig trygga med att arbeta och genomföra undervisning med digitala verktyg. Diskussion: Digitala verktyg kan anses skapa större möjligheter för pedagoger att röra sig i en barngrupp och erbjuda individuellt stöd och på så vis bidra till att fler barn når sin proximala utvecklingszon. Vidare kan de digitala verktygen främja gruppaktiviteter vilket kan öka graden av imitation hos barnen, vilket främjar lärandet men även bidrar till en högre grad av kollegialt lärande.

Abstract Grundverksamhet är ett begrepp som används på förskolor i Sverige. Trots detta verkar det vara ett obeforskat område. Intresset grundar sig i att vi stött på personer inom förskolan som talat om grundverksamhet, men som verkat ge olika betydelse och värderingar till begreppet. Syftet med studien är att undersöka hur begreppet grundverksamhet i förskolan framställs i olika offentliga texter, publicerade på hemsidor knutna till förskolor. Detta resulterade i 110 sidor empiriskt material. Studiens syfte har besvarats med hjälp av följande frågeställningar, inspirerade av en didaktisk karaktär: Vad är grundverksamhet? Hur utförs grundverksamhet? När pågår grundverksamhet? Vem är grundverksamheten till för? En diskursanalytisk ansats har använts för både teori och metod. Utifrån frågeställningarna visar resultatet att grundverksamhetbegreppets betydelse står i relation till flera olika begrepp. Studien har identifierat flera diskurser som strider om att fastställa olika begrepps innebörder. Resultatet visar att lärandet genom grundverksamhet är kopplat till hårda och mjuka värden. Vidare visar studiens resultat att grundverksamhet som genom undervisningen kräver lärarens roll som antingen mer eller mindre framträdande. I studien framkommer sedan att grundverksamhet i relation till tid framställs som antingen ständigt pågående eller med en bestämd tidsram. Slutligen visar studien att grundverksamhet framställs olika beroende på vilken aktör (barn, vårdnadshavare eller verksamheten) som är prioriterad. Sammantaget påvisar dessa diskurser och spänningsfält grundverksamhet som ett mångfacetterat och komplext begrepp. Nyckelord: Didaktiska frågor, diskursanalys, diskursteori, fackspråk, förskola, grundverksamhet, likvärdighet, lärande, undervisning.

Vår kvalitativa studie har ämnat utveckla förståelse för hur några svensklärare på högstadiet förhåller sig till demokrati- och värdegrundsarbete i litteraturundervisningen. Demokrati- och värdegrundsarbetet ska, lika väl som elevernas kunskapsutveckling, genomsyra hela skolans verksamhet och är därför alla lärares uppdrag. Vi har genom semistrukturerade intervjuer tagit del av fyra svensklärares erfarenheter och resonemang kring ett sådant arbete. För att analysera och förstå vårt resultat har vi utgått från svenskämneskonceptioner, litteraturreceptionsteorier och normkritisk teori. Resultatet kategoriseras och presenteras utifrån de didaktiska frågorna vad, hur, vem och varför för att belysa informanternas förhållningssätt. En slutsats vi kan dra utifrån vårt resultat är att samtliga svensklärare integrerar demokrati- och värdegrundsarbetet i litteraturundervisningen, på olika sätt. Ett utmärkande förhållningsätt är kombinationen av skönlitteraturens innehåll och hur det ska bearbetas i klassrummet för att demokrati- och värdegrundsarbetet ska vara integrerat. Informanterna menar att skönlitteraturen har, förutom ett litterärt värde, en unik potential att belysa olika samhällsfrågor, perspektiv, kulturer och identiteter. Vidare förs en diskussion om vilka kulturfrågor som lyfts i ett demokrati- och värdegrundsarbete samt huruvida svensklärarna upprätthåller eller utmanar normativa antaganden i undervisningen.

Syftet med examensarbetet är att undersöka vad lärare menar att de grundar sina val av skönlitteratur i, vid högläsning och individuell läsning. Syftet är också att undersöka vilka arbetssätt lärare menar att de använder vid bearbetning av skönlitteratur. För att ta reda på detta har åtta lärare intervjuats och deras svar har sedan granskats och analyserats med koppling till teoretiska perspektiv och tidigare forskning. Som teoretisk bakgrund till vår analys har de didaktiska frågorna Hur?, Vad?, Vem? och Varför? använts. Resultatet synliggör sex teman som tillsammans besvarar våra frågeställningar. Lärare grundar sina val vid högläsning och individuell läsning på om texterna är elevnära och har ett innehåll som fångar elevers intresse. Valen kan för några av lärarna grundas i vilken författare som skrivit boken. Bibliotekets utbud och bibliotekarien kan också ha en påverkan på valet samt kan temaområde eller värdegrundsarbete styra. Arbetssätten som är framträdande är boksamtal samt boktillverkning och gestaltning.

Högläsning är en viktig pedagogisk metod som möjliggör barns möten med litteratur i förskolan. Tidigare studier visar högläsningens stora betydelse i barns utveckling och lärande i tidig ålder, speciellt på deras språk- och literacy utveckling, men också som ofta förekommande användning av högläsning i förskolan som en icke-lärorik disciplinerande aktivitet. I och med att läroplanen för förskolan, lpfö 18, explicit framhäver förskollärares särskilda ansvar för undervisningsuppdrag samt högläsningens vikt, är det högst aktuellt att studera högläsning i förskolan ur ett didaktiskt perspektiv. Planering är en del av förskollärares undervisningsuppdrag där de kan göra reflekterade val utifrån sina teoretiska och praktiska kunskaper och förbereda undervisningen. Föreliggande studies syfte är att synliggöra sex förskollärares uppfattningar om de olika didaktiska val och ställningstaganden som de gör vid planering av högläsning i förskolan. Sex semistrukturerade intervjuer har genomförts och insamlade data transkriberats och analyserats med stöd av en fenomenografisk ansats. I resultat urskiljs och kategoriseras förskollärarnas gemensamma och skilda uppfattningar om högläsningens syfte, påverkande faktorer samt de didaktiska frågor som kom till uttryck i förskollärarnas utsagor. Den komplexitet av förskollärares planeringsarbete för högläsning samt de komplexa och sammanflätade relationerna mellan de didaktiska frågorna och de påverkande faktorerna synliggörs. Studiens resultat indikerar en viss obalans mellan de tre grundkomponenterna i den didaktiska triangeln, det vill säga förskollärare, barn och innehåll. Förskollärarna visar en hög institutionell medvetenhet i sina didaktiska val och ställningstaganden vid planering av högläsning med sin professionella roll som förskollärare i relation till barnens intressen och behov. Studiens resultat visar även att förskollärares individuella medvetenhet, med andra ord förskollärarnas egna preferenser, inte reflekteras över i relation till högläsningens innehåll och andra didaktiska frågor på ett lika utvecklat sätt. I diskussionen framhålls ett behov av ökad medvetenhet och kritisk reflektion kring påverkan av förskollärares egen relation till innehållet, samt att synliggöra de organisatoriska och kollegiala förutsättningarnas påverkan i förskollärares didaktiska val och ställningstaganden vid planering av högläsning.

Syftet med min undersökning är att ta reda på hur några lärare på X folkhögskola resonerar om varför man ska läsa skönlitteratur inom ramen för undervisningen i svenska och svenska som andraspråk, i folkhögskola. Att undersöka hur man kan legitimera arbete med skönlitteratur inom denna skolform, särskilt som skönlitteraturen numera utsätts för aldrig tidigare skådad konkurrens från andra medier efter den kulturella vändningen och det vidgade textbegreppets intåg på skolans område, är relevant. Tre yrkesverksamma lärare och en biträdande rektor intervjuades. Lärarna undervisar i svenska, svenska som andraspråk och samhällskunskap på folkhögskolans allmänna kurser på motsvarande gymnasienivå. Den biträdande rektorn, som tidigare arbetat som lärare på skolan, har det pedagogiska huvudansvaret för verksamheten. I detta examensarbete finns en analys av det insamlade materialet samt resultat och diskussion. Lärarna och den biträdande rektorn har alla gett mig sin syn på varför man ska läsa skönlitteratur inom ramen för folkhögskolans verksamhet. Man kan säga att de i stor utsträckning är överens om skälen till varför detta med läsning är en bra idé. Hur lärarna arbetar med litteraturen i sina grupper har jag också fått insikt i. Det visar sig att de arbetar på ungefär samma sätt, nämligen med den skönlitterära boken som utgångspunkt och självklar referens inom varje tema. Min slutsats är att de olika lärarna har en ganska homogen syn på varför man ska läsa skönlitteratur i deras skolform. De är vidare också ganska överens om hur man ska arbeta med skönlitteratur i de respektive spåren.

Uppsatsen reflekterar kring två nya tillägg från kursplanen i ämnet svenska för den nya läroplanen LGR22. Det som avses undersökas är hur dessa nya tillägg kan påverka svenskämnet didaktiskt i teorin. För att exemplifiera hur teorin skulle kunna omvandlas till praktiken kommer berättelserna om Emil i Lönneberga att användas som exempel på hur en lektion kan utformas utifrån tilläggen i analysen. Syftet med uppsatsen är därför att få svar på frågan om hur de två utvalda tilläggen ifrån LGR22 kan ge didaktiska konsekvenser för svenskämnet i årskurserna F-3. Uppsatsen består av en kvalitativ textanalys av tilläggen i den nya läroplanen som analyseras från det sociokulturella perspektivet, den proximala utvecklingszonen och de didaktiska frågorna vad? hur? vem? Slutsatserna visar att svenskämnet påverkas didaktiskt av tillägg 1 genom att den önskade kunskapen blir en fördjupad kunskap om textens innehåll som nås genom reflektion och elevdelaktighet där språket är en central utgångspunkt för lärande. Elever blir därmed aktiva deltagare som påverkar undervisningen genom sina åsikter och tankar och lärare stöttande handledare i processen. Tillägg 2 påverkar svenskämnet didaktiskt genom att den önskade kunskapen blir en fördjupad förståelse för andras perspektiv och omvärlden som ger ett gott omdöme och skapas genom kommunikation och elevdelaktighet i undervisningen. Elever blir därmed aktiva deltagare som påverkar undervisningen genom sina åsikter och tankar och lärare stöttande handledare i processen. På så sätt tydliggörs det sociokulturella perspektivets ökade inflytande på svenskundervisningen utifrån både tillägg 1 och tillägg 2.

För mig är en riktigt bra lärare någon som kan inspirera och motivera sina elever i klass-rummet och få dem att vilja utvecklas och lära sig nya saker. Till det krävs det utbildning men också erfarenhet. I skollagens första kapitel, 5§ står det att undervisningen i skolan ska ”vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” (Skollagen, 2010:800). Den vetenskapliga grunden får man som lärarstudent under utbildningen, men den beprövade erfarenheten, hur kan man ta del av den erfarenhet som redan finns?I den här studien vill jag ge en bild av hur några tekniklärare didaktiskt tar sig an sin undervisning, hur de planerar och genomför den. Syftet med studien är att undersöka hur tekniklärare i grundskolans senare år, utifrån sin beprövade erfarenhet, resonerar kring sin undervisning med avseende på val utifrån de didaktiska frågorna VAD? och HUR?.Undersökningen genomfördes med intervjuer av tre utvalda lärare i teknik samt observationer i deras klassrum. Resultatet blev tre berättelser om tre olika lärares sätt att hantera sin undervisning, en om Stina som letar efter autentiska uppgifter, en om Mikael som vill blanda mycket och en om Harald som gärna låter eleverna bygga saker.Trots att de tre lärarna i min undersökning har helt olika upplägg av sin undervisning har de alla tre samma uttalade utgångspunkt när de planerar sin undervisning: kurs-planens centrala innehåll och förmågor. Däremot skiljer det sig mellan dem hur de resonerar när de ska välja vad de ska undervisa om utifrån det centrala innehållet. Alla tre informanter är överens om att variation är viktigt, både när det gäller undervisning och bedömning av förmågorna. Jag tycker att man kan se hur respektive lärare undervisar till stor del bygger på personlig övertygelse, vad de tror på och hur de tolkar kursplanens centrala innehåll.Genom att jämföra med tidigare forskning om framgångsrik undervisning anser jag att det finns en vetenskaplig grund för att den beprövade erfarenheten som lärarna i min undersökning ger prov på till stor det kan kallas för framgångsrik.

Studien syftar till att undersöka och bidra med kunskap om hur förskollärare berättar om och beskriver barns delaktighet i musikundervisning i förskolan samt hur delaktigheten kan främjas. Barns delaktighet är centralt inom förskolan och kan påverkas och främjas på olika sätt. Denna studie bidrar med kunskap om just detta. En kvalitativ metod har använts för att samla in sex förskollärares berättelser genom semistrukturerade intervjuer som sedan tolkats och analyserats i resultatet. Studiens resultat och analys delas in i fem kategorier; barnens samspel påverkar deras delaktighet, barngruppens storleks påverkan på barnens delaktighet, barns olika strategier till deltagande, de vuxnas förhållningssätt och förskollärarens roll och tillvägagångssätt för att engagera barnen. Resultatet visar bland annat att de deltagande förskollärarna anser att barn har olika strategier till delaktighet, att barngruppens storlek påverkar i vilken utsträckning barnen får delaktighet samt att förskollärarens engagemang kan ha stark påverkan på hur barnens delaktighet ser ut. Didaktiska implikationer som presenteras innefattar att det är relevant för förskollärare att utgå från de didaktiska frågorna vid planering, genomförande och reflektion av musikundervisning. Detta för att upptäcka vilken delaktighet som erbjuds barnen samt hur undervisningen kan anpassas för att främja förskollärarens aktuella barngrupp.

Syftet med studien är att belysa biologiundervisningens karaktär i förskolans undervisningsverksamhet utifrån förskollärararnas uppfattningar. Detta görs genom frågeställningarna; Vilket innehåll behandlas inom biologiundervisningen i förskolan, utifrån förskollärarnas uppfattningar? Vilka undervisningsstrategier används i biologiundervisningen i förskolan, utifrån förskollärarnas uppfattningar? Vilket syfte får biologiundervisningen i förskolan, utifrån förskollärarnas uppfattningar? Studien tar sin utgångspunkt i att belysa biologi som ämnesområde då det inte framställs explicit i förskolans Läroplan Lpfö 18, trots att innehållet behandlar biologi. Biologiundervisningen i förskolan undersöktes via ett didaktiskt ramverk, där intervjuerna grundades i frågorna vad, hur och varför. I studien samlades data in genom semistrukturerade intervjuer med sju verksamma förskollärare. Data analyserades med inspiration av en tematisk analysmetod. Resultatet visar att biologi inte framställs som ett eget ämnesområde utan integreras i övrig undervisning. Det framkommer att biologi som ämne upplevs som ett brett ämne och benämns som naturvetenskap. Resultatet visar att människokroppen, djur och hållbar utveckling är innehåll som berörs inom biologiundervisningen. De undervsiningsstrategier som blir framträdande inom dessa teman är planerad och spontan undervisning samt tillämpande av olika verktyg. Resultatet visar att biologiundervisning bedrivs i syfte av att öka barnens medvetenhet i biologi samt att uppnå läroplanens mål. / The purpose of this study is to illuminate the nature of biology education within the instructional activities of preschools, from the preschool teachers’ perceptions, through the questions; What content is covered in biology education in preschool? What teaching strategies are used in biology education in preschool? What is the purpose of teaching biology in preschool? The study is focusing on highlighting biology as a subject area, given that it’s not explicitly presented in the preschool curriculum Lpfö 18, despite the content addressing biology. This evokes the question of how a preschool teacher should approach teaching content which is not clearly presented. In this study, preschool biology education is viewed through a didactic framework, where the interviews were based on the questions what, how, and why. Data was collected through semi-structured interviews with seven active preschool teachers. The data was analyzed using a thematic analysis methodology. The findings indicate that biology is not portrayed as a distinct subject area but is rather integrated into the overall curriculum. It’s observed that biology is perceived as broad and emphasized as a natural science.The results show that the human body, animals, and sustainable development are areas of study addressed within biology education. The teaching strategies that emerge within these themes are planned and spontaneous lessons, and application of various tools. The results indicate that biology education is conducted with the purpose of increasing children's awareness in biology and achieving the goals of the curriculum.