My aim with this essay is to analyse how the theme of sexuality and love in two dystopian novels – We  (1924),  by Yevgeny Zamyatin and Kallocain  (1940), by Karin Boye – relate to “the modern project”, a term I use to identify a cluster of important ideas that profoundly impacted society in the first decades of the 20th century. My analysis is based on a theoretical point of view claiming that dystopian novels present a critical perspective on society, and that they deal with issues, problems and values specific to the period in which they were written. Using a comparative method, where “the modern project” works asan “Ansatzpunkt”, I explore a variety of texts studying the theme of love and sexualityin We  and Kallocain  from different perspectives. I further discuss how both novels criticize societies where some of the ideas from “the modern project” are realized in unexpected ways: the “bourgeois family” is gone and the state performs some of its duties, sexuality is reduced to biological needs and reproduction, and love relationships are seen as egotistical and irrational. Even though these societies are trying hard, they can’t stop their citizens from using love and sexuality as a means to connect to one another and build a resistance. My conclusion is that both Zamyatin and Boye most likely were inspired by the writings of Sigmund Freud, who at that time was highly influential. In this light their novels can beinterpreted as presenting the human libido (We) and insights gained through psychoanalysis (Kallocain) as defences against collectivistic totalitarian states.

The aim of this essay is to examine what happens when Veronica Roths Divergent-trilogy is read with a lutheran theological pre-understanding. Using reader-response theory and lutheran theology written for and in a post-modern context, three lutheran figures of thought are presented as one way of understanding the trilogy. The conclusion is that it is possible to reveal lutheran ideas concerning justification, guilt, forgiveness, mercy and self-sacrificing love in the Divergent-story. / Denna uppsats undersöker Veronica Roths Divergent-trilogi ur ett luthersk-teologiskt perspektiv. Metoden som används är en text- och läsarcentrerad metod. Med hjälp av post-modern luthertolkning till största delen hämtad från projektet Luthersk teologi och etik - i ett efterkristet samhälle så byggs tre tankefigurer upp; människan och det onda, människan och det goda samt människan och vägen till frihet. Dessa tankefigurer läggs som ett raster över trilogin. Resultatet av denna process visar att det i berättelsen är möjligt att synliggöra lutherska tankefigurer rörande rättfärdiggörelse, skuld, en självutgivande kärlek, förlåtelse och nåd.

The following study examines the construction of political identities in the cinematic adaptations of Suzanne Collins "The Hunger Games". This is done through the lense of a post-structuralist, discourse-oriented, theoretical framework. Drawing on Chantal Mouffe's and Ernesto Laclau's concept of hegemony as well as Kimberle Crenshaw's theory of intersectionality (amongst others), I used the series main protagonist - Katniss Everdeen - as the focal point of my analysis. Situated in the intersection between class, gender and race, she is a pivotal subject in the hegemonic struggle of the films, having been labelled as a feminist icon. My aims were as follows: Firstly, I wished to establish the hegemonic structures of The Hunger Games. Secondly, I interpreted in what ways Katniss Everdeen related to these, and lastly, I sought to connect my findings to central concepts of school democracy - as I am to become an upper secondary teacher in social studies.       The analysis leaves one ambiguous as to whether Katniss is to be seen as a subversive or conformist figure. If we look at the narrative where she acts as the unifying "Mockingjay" in the struggle against "The Capitol", several subversive acts can be found - especially concerning class. However - the parallell narrative of the love-triangle, the one between Katniss, Peeta and Gale, distorts the picture. The revolutionary subversiveness of Gale is contrasted with the democratic conformity of Peeta. In the end, Katniss chooses the latter. This is to be seen against the horizon that most characters in disadvantaged positions die in their hegemonic resistance. Democracy is thus construed as the safe option, whereas heteronormativity and racism remain largely unchallenged. Regarding the reality of pupils - Katniss can be used to illustrate the limits and possibilities of the intersectional experience, and more so, to demonstrate the precariousness of diverging from the norm.

This essay shows how Margaret Atwood’s novel The Handmaid’s Tale (1985) functions as a critique of patriarchal society as it depicts a dystopic, dismantled society where women are divided into societal groups on biological grounds. Based on socialist feminist literary theory, an analysis is carried out of two of the female characters, Offred and Serena Joy, who are both oppressed by a patriarchal, totalitarian government; an oppression that is manifested in different ways. Offred is used as a tool to provide children and Serena Joy is confined within the home. The focus of the analysis is on the oppression of these two characters by the patriarchal government through the removal of their rights due to their gender. Red and blue, the two colors used to mark their different societal groups, are analyzed to show how they affect the reader’s perception of these characters and how the novel demonstrates the division of women visually. / Denna uppsats visar hur Margaret Atwoods roman Tjänarinnans berättelse (1985) fungerar som en kritik mot ett patriarkalt samhälle. Denna kritik tar sig uttryck genom en dystopisk skildring av ett samhälle där kvinnor delas in i sociala grupper baserat på deras biologiska förutsättningar. Med utgångspunkt i socialistisk feministisk litteraturteori görs en karaktärsanalys av två av de kvinnliga karaktärerna, Offred och Serena Joy. De är båda förtryckta av det patriarkala, totalitära styret, ett förtryck som tar sig uttryck på olika sätt. Offred används som ett verktyg för att öka barnafödandet och Serena Joy är isolerad i hemmet. Analysen fokuserar på förtryckandet av de två karaktärerna baserat på borttagandet av deras tidigare rättigheter på grund av deras kön. Röd och blå, två färger som används för att markera deras sociala grupp, analyseras för att påvisa hur de påverkar läsarens uppfattning av karaktärerna och hur romanen rent visuellt kategoriserar kvinnor i olika grupper.

Utopin har sedan århundranden tillbaka figurerat som tankemodell för det goda samhället. Tidigare som moderna sociologer har hävdat nyttan med ett utopiskt tankegods, särskilt som kritisk social teori med syfte att förändra människans sociala villkor. Senare forskning har visat på att element i science-fiction har ett praktiskt värde för flera aspekter av sociologiskt intresse, exempelvis inom organisationsutveckling, praktiskt lärande och modeller för hållbarhet. Men trots påvisad nytta har varken utopiska idéer eller modern forskning inom science-fiction fångat den sociologiska akademins intresse. I föreliggande studie utforskas anti-utopia eller dystopins potential som spekulativ sociologi, - en dystopisk social fantasi, i förhoppningen att nå nya insikter och perspektiv. Genom en tematisk analys av dystopisk litteratur påvisas att element i dystopiska narrativ kan användas inom sociologiska intressen i utvecklande syften, som avancerande analysmodeller eller som vägledning vid formulerandet av kritiska sociala teorier eller hypoteser. Vidare hävdas att analysmodeller innehållande både utopi och dystopi blir mer nyskapande, flexibla och progressiva, samt att de kan avancera den sociala fantasin genom att tillföra en alternativ form av riskbedömning.

Dystopian fiction seeks to make conscious the faults of contemporary society through estrangement. Newspeak plays an important role in this estrangement, being a euphemistic and propagandistic language meant to distort the characters' perception of the fictional world. This type of language, however, has two different functions: one fictional and one didactical, where the latter seeks to emphasize the negative aspects of the fictional world to the reader. In this thesis I analyze the use of newspeak and language control as a means for social criticism in five Swedish dystopian novels published from the late 1950s through to the late 1970s. The novels analyzed are: Strålen (1958) by Ann Margret Dahlquist-Ljungberg, De sista (1962) by Arvid Rundberg, Elektra. Kvinna år 2070 (1967) by Ivar Lo-Johansson, Klotjorden (1970) by Kerstin Strandberg, and Järnblommorna (1979) by Jenny Berthelius. Apart from newspeak and language control I also examine the use of obsolete language and literary onomastics. Additionally, the thesis contains a smaller bibliography of Swedish utopian and dystopian novels published from 1950 to 1979. Language plays a central role in the novels analyzed: they contain different forms of newspeak and whilst these languages only figurate sporadically, their function is clearly didactic and meant for social criticism. Language control on the other hand, is a common theme that is often used to accentuate a totalitarian threat towards society. Most of the novels, however, primarily deal with obsolete language. It is the lost and forgotten that produces anxiety. This type of language emphasizes a loss of normative values that makes the reader question the fictional society as well as their own.

Syftet med undersökningen är att analysera Suzanne Collins roman Hungerspelen och finna uttryck som sedan kopplas till gymnasieskolans värdegrund. Detta för att ta reda på vilken didaktisk potential som kan utvinnas ur romanen. Teorin bakom analysen är didaktisk potential i samsyn med Alkestrands (2016) definition av begreppet. Metoden som använts är hermeneutik samt tematisk analys. Resultatet visar att den dystopiska roman som studeras i undersökningen innehåller flera möjligheter att utifrån ett främmande perspektiv belysa vardagliga företeelser som eleverna kan känna igen från samhället i vår värld, det som Alkestrand kallar för främmandegöring och igenkänning. Romanen öppnar upp möjligheten för att öva den narrativa fantasin då det finns flera möjligheter att belysa etiska och moraliska frågor. Det litterära verket ger goda möjligheter till diskussioner om hur vårt samhälle ser ut kontra samhället i romanen, samt vilka problem och lösningar som går att identifiera.

I denna uppsats undersöks de olika samhällen som skildras i De kommer att drunkna i sina mödrars tårar utifrån premissen att de är medieekologiska landskap som samverkar med, men även påverkar, de individer som lever i dem. Anyurus roman präglas genomgående av en ständig medial närvaro, vare sig det är böcker, tv-nyheter, mobiltelefoner eller videoskärmar, som romanens karaktärer tvingas förhålla sig till. Genom en analys av interaktionen mellan romanens karaktärer och de olika mediala gränssnitt som skildras, där såväl karaktärer som gränssnitt betraktas som medieekologiska komponenter, är förhoppningen att ett medieekologiskt perspektiv kan ge en mer nyanserad och fördjupad förståelse för hur dessa samhällen upprättas och sedermera fungerar. Analysen kommer således utgå från frågor som rör den funktion de mediala gränssnitten som skildras i De kommer att drunkna i sina mödrars tårar har, och hur de kan sägas samverka i etableringen av romanens medieekologier, och följaktligen vilken effekt de olika medieekologiska landskapen har på romanens karaktärer och deras förhållande till varandra och till samhället. Vidare kommer det tidsresemotiv som skildras i De kommer att drunkna i sina mödrars tårar analyseras ur ett medieekologiskt perspektiv, genom att undersöka just hur olika konstellationer av medieekologiska komponenter i romanens två tidslinjer leder till utvecklingen av alternativa samhällen.

The background to this essay is that I wanted to analyze the factions in Veronica Roth´s novel Divergent and class from a Marxist perspective. I used a Marxist perspective on social class to find details that matched or looked similar to the novel and did an analysis and comparison between them. I found that a lot of details in how the different factions are described and represented can be compared with classism due to significant similarities, such as social behavior and prioritization among different groups. / Bakgrunden till denna uppsats är att jag ville analysera falangerna i Veronica Roths bok Divergent samt klass från ett marxistiskt perspektiv. Jag använde ett marxistiskt persspektiv på social klass för att finna detaljer som matchade eller liknade novellen och gjorde en analys och jämförelse mellan dem. Jag fann att en hel del detaljer gällande hur de olika falangerna är beskrivna och representerade kan jämföras med klassism tack vare signifikanta liknelser, såsom socialt beteende och prioriteringar inom olika grupper.

In this project I am exploring 6 different life forms; snail, slime mold, frog, rock, moss, and fungi. I am approaching these life-forms as agent entities for me to channel, and act for them as vessels.  “Apocalypse Fatigue” is both an exploration of my own artistic practice, by attempting to create works from a nonhuman-centric perspective and investigating how different entities can be co-creators, and an exploration of its sustainability.   It is also an attempt to approach nature as a direct actor to create multiple narratives regarding climate change. Taking the perspective of another organism allows me to imagine alternative ways of being in the world, and through them, I can explore my own emotions, artistic visions or reflect on social issues with a fresh perspective. In a wider way, my work tries to challenge, modestly, dominant world views and presents an alternative to the apocalyptic narratives so often mobilized when speaking about climate change.