This research examines the potential of polycentrism as artistic methods in contemporary hip-hop and as a socio-political movement in dance to luminate negotiations of relations, power and appropriation. The research questions are: 1. How can the concept of polycentrism as an aesthetic principle in the traditions of hip-hop be used to investigate and develop artistic methods in a contemporary dance context? 2. What scope for action and negotiation of power systems does polycentrism create in contemporary hip-hop? This artistic research is drawn upon Practice as Research with methods of freestyle/improvisation and interactive introspection. It also suggests polycentrism as a research method. The empirical material consists of the experiences of the eleven dance artists that participated in the study through five workshops that was documented via filming and writing. Artistic methods are presented as processes and ideas of polycentric movements inside and outside our bodies, always in relation. Secondly, the study suggests polycentrism with potential to circulate as sociopolitical movement through our bodies and create expanded crosscircular perspectives on aesthetics as multiple, relational centers in constant energy flow. The findings of this project can also be useful in education and teaching of dance.

Den här studien tar upp pedagogers relation till drama i förskolan samt hur pedagogerna arbetar med drama i verksamheterna. I vår studie använder vi oss av en fenomenografisk metodansats för att identifiera de olika uppfattningar som pedagogerna lyfter fram i intervjuerna. Drama och estetik har olika betydelser, den här studien utgår från det fenomenologiska perspektivet, vilket innebär att det är kroppen och sinnena som förnimmer. Det som framkommer i studien är att pedagogerna gav uttryck för flera olika synsätt på drama i förskolan, genom att beskriva drama som ett sätt att uppleva med kropp och sinne samt drama som metod för att undervisa i ämnen. Pedagogerna beskrev olika arbetssätt för att bedriva drama, det kunde röra sig om att skapa en hel upplevelse där barnen med kropp och sinne fick utforska. Det kunde även röra sig om att väcka en nyfikenhet samt skapa en lustfylld undervisning. Något som framkom var informanternas gemensamma upplevelse om att ”Drama har en otrolig genomslagskraft”.

This bachelor thesis examines what hedonic values influence female Instagram users to interact with influencer’s Instagram content. Furthermore, we examine what hedonic needs female Instagram users might find meaningful and if those needs can lead to activity on an influencer’s Instagram account. It also explores if the value aesthetics can have any effect on female Instagram user’s activity on an influencer’s Instagram. The study uses mixed methods in order to answer the research question and the sub questions. We have used a survey to examine which hedonic needs are most meaningful to the female users and if those needs have any effect on user’s interaction on influencers posts. Interviews have been held in order to explore if hedonic values and aesthetics have any influence on user’s activity on influencers Instagram content. Our study showed that the most essential hedonic needs are relatedness, meaning and stimulation and that these are the needs that leads to the most activity. It also showed that aesthetics and all hedonic values have an influence on user activity on an influencer’s Instagram.

Denna studie syftar till att öka kunskapen om förskollärares uppfattningar av arbetet med barns digitala skapande, samt att synliggöra på vilka sätt och i vilket syfte digitala verktyg används i estetiskt skapande. Mot bakgrund av detta syftar studien på att besvara följande frågeställning: Hur uppfattar förskollärare arbetet med barns digitala skapande? På vilket sätt används digitala verktyg i det estetiska skapandet på förskolan? I vilket syfte används digitala verktyg i barns estetiska skapande? För att kunna svara till studiens syfte och frågeställning används den fenomenografiska metodansatsen både som metod och som teori, i syfte att synliggöra förskollärares uppfattningar av studiens fenomen. I studien genomfördes sex intervjuer med förskollärare som har erfarenhet av att arbeta med barns digitala skapande. I resultatet framkommer tre stycken olika utfallsrum: Att uttrycka och vidga upplevelserna, digitala verktyg som undervisningsmedel och innehåll samt ett pedagogiskt verktyg bland andra verktyg. I dessa tre utfallsrum förekommer även beskrivningskategorier. Utfallsrummen och beskrivningskategorierna syftar till att synliggöra respondenternas olika uppfattningar om studiens fenomen. Resultatet visar att digitala verktyg ger barn fler estetiska uttrycksmöjligheter och upplevelser. Dessa kan återupplevas och återbesökas med hjälp av dokumentation. Digitala verktyg betraktas både som ett undervisningsmedel och ett innehåll som genom undervisning kan bidra till ökad digital kompetens. Slutligen presenteras det i resultatet att förskollärare uppfattar digitala verktyg som ett pedagogiskt verktyg bland andra verktyg i barns skapande. Detta verktyg uppfattas som ett komplement till analogt skapande och har vissa begränsningar. / This study aims to improve preschool teachers’ understanding of the work with children’s digital creations as well as to increase visibility on what and how digital tools are used in art. With this background, this study aims to answer the following questions: how do preschool teachers perceive children's digital creations? What ways are digital tools used in preschools' aesthetic creations? For what purpose are digital tools used in children's aesthetic creations? To answer the study's questions the phenomenographic method approach was used both as a method and as a theory, to understand preschool teachers' perceptions of the study phenomenon. The study conducted six interviews with preschool teachers experienced with working with children's digital creations. The result shows three different outcomes: to express and broaden the experiences, digital tools are used as teaching aids and supplementary content, and function as a pedagogical tool among other tools. In these three outcome rooms, there are also descriptive categories. The outcome rooms and descriptive categories aim to highlight the respondents' different perceptions of the study's phenomenon. The result shows that digital tools give children more visual possibilities of expression and experiences and can be re-experienced and revisited with the help of documentation. Digital tools are considered to function both as a teaching aid and as supplementary content that can contribute to increased digital competence with the children. In conclusion, the results show that preschool teachers perceive digital tools as a pedagogical tool among other necessary tools in a child’s creative process. The digital tool is perceived as a complement to non-digital creation but this pedagogical tool has certain limitations.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka diskurser i pedagogers samtal kring dramaundervisningens möjligheter respektive begränsningar i förskolans verksamhet. Studien utgår från begreppen dramaundervisning, möjligheter och begränsningar och genom ett pedagogperspektiv och pedagogers samtal kring dramaundervisning har studien urskilt diskurser för att få en förståelse för vilka villkoren är för att dramaundervisning kan genomföras eller inte i verksamheten. Informanterna i studien som deltog var fem pedagoger i olika delar av Sverige som aktivt arbetar med drama i förskolans verksamhet. Studien har använt sig av semistrukturerade intervjuer för insamling av empiri som ligger till grund för resultatet. Denna studie visar att det finns olika förståelser kring vad drama innebär i förskolans verksamhet och att effekten blir att det inte finns en tydlig riktlinje. Begränsningen upplevs grunda sig i pedagogernas olika uppfattningar men studien har även synliggjort detta som en möjlighet till att drama som metod kan genomföras i stor variation.

Med hjälp av de genomförda observationerna uppdagas estetikens essens tillsammans med dess essentiella beståndsdelar. Genom litteraturen kring estetik och den neomaterialistiska teorin som studien presenterar, anser vi att det finns en koppling mellan teorins syn på materialiteter i ständigt sammanflätande företeelser av agens och kraft samt estetikens förmåga att förbinda mänskliga- och ickemänskliga materialiteter. Studien förankras i kvalitativ forskning med en etnografisk fältstudie som metod för datainsamling. I resultatet av analyserna synliggörs estetiken på ett nytt sätt där teorin belyser materialets likvärdiga handlingskraft så som människan har.

The world of aesthetics is usually reserved for the artist and to some degree held separate from the science of politics. This paper sets out to explore the relationship between these too-often separated disciplines by examining how the political manifests itself in the aesthetical. The theoretical framework in this paper is based on Crispin Sartwell’s theory about political manifestation in aesthetic expressions in political environments. The method of delivery forthe purpose is challenging Sartwell’s theory in a semiotic picture analysis of the motionpicture Olympia, produced under the direct supervision of Hitler in 1930’s Nazi Germany.The contents of this famous film are commonly described to hold high in the sphere of theaesthetical, but not so much in the political, despite for being a Nazi-produced film. Theresults go to show however, that such is not the case. In fact, this aesthetical piece holdsmany representations of Nazi ideology. The aesthetics of the film can at first seem to besubtle and purely aesthetical. But through careful analysis, the aesthetical expressions arerevealed to be all but simply artistically creative expressions; they are the visualmanifestations of central aspects of Nazi ideology.

I den här undersökningen har jag intresserat mig för hur elever i gymnasieämnet fotografisk bilduppfattar utformningen av sin fysiska lärandemiljö. Syftet med studien är att ur ett elevperspektivsynliggöra vilka möjligheter och begränsningar klassrummets fysiska utformning kan skapa förutforskande lärprocesser.Studien baseras på en kvalitativ metod i form av intervjuer. Sex elever vilka samtliga studerar ämnetfotografisk bild på det estetiska gymnasieprogrammet deltar i undersökningen. Detta är en relativtliten studie, endast sex respondenter, därför kan det vara på sin plats att reflektera över hurlångtgående slutsatser man kan dra av den.Resultatet visar att respondenterna menar att den fysiska miljön har betydelse för att skapa meningoch ge elever möjlighet att arbeta utforskande och därmed utveckla sin kreativitet. Betydelsefullafaktorer i studiemiljön är val av ljussättning, färgsättning, möblering och placering i klassrummetsamt lättillgängligt inspirationsmaterial. Vidare visar resultatet att en majoritet av respondenternaanser det viktigt att kunna förflytta sig mellan så att säga, olika rum i samma klassrum för att kunnaskifta metod och material under utforskande arbetsprocesser. Studien visar även elevernas behovav att det ska finnas plats för aktivitet men att klassrummet även ska erbjuda möjlighet att arbeta iavskildhet.

Mitt övergripande syfte med denna examensuppsats är att ta reda på hur elevers motivation och lust att lära påverkas av att arbeta med alla deras sinnen då jag genom media och egna erfarenheter uppfattar det som att elever har fått mindre motivation, lusten att lära har minskat i skolan. Jag vill även undersöka några pedagogers tankar och erfarenheter av hur det fungerar i praktiken att medvetet arbeta med elevers alla sinnen samt vilka redskap som kan användas för att nå olika sinnen. Via intervjuer, observation och genom litteratur har jag kommit fram till att önskan och intentioner om att arbeta med alla sinnen är stor. Jag har även funnit en medvetenhet hos informanter och pedagoger om våra sinnen. Även när det gäller lust att lära finns både kunskap och goda intentioner. När det gäller vilka redskap de använde för att arbeta med elevernas sinnen berättade mina informanter om stora gemensamma projekt och teman skolan använt som avslutas med en stor föreställning. De arbetade gärna med estetiska uttrycksformer och som en informant sa går skolans alla ämnen att väva samman med hjälp av estetiskt uttrycksformer.

Under hösten har vi iscensatt ett kulturprojekt där en grupp elever i en klass fem skickat fotografier till olika kulturutövare. Fotografierna som eleverna själva tagit med engångskameror speglade teman som representerar olika delar i ett barns liv. Kulturutövarna och eleverna som inte träffades under arbetet hade knapp kännedom av varandra. Eleverna visste att mottagarna, som vi valt att kalla dem, är professionellt verksamma inom sin genre och mottagarna visste att fotografierna var tagna av elever i en femte klass. Kulturutövarna tolkade sedan bilderna, gestaltade dem inom sin genre och skickade tillbaka dem till eleverna. Förutom att ta bilder tog den största delen av elevernas arbete plats under två receptioner. I receptionerna fick de analysera och tolka dels deras egna bilder samt gestaltningarna de fick tillbaka av mottagarna. Vi ställde oss frågan: Vad händer i mötet mellan elevernas och mottagarnas bilder i receptionen? Och kom fram till att de får en vidare mening eller en ny betydelse som skulle visa sig svår att sätta ord på. Bilderna som gestaltade olika teman och hade sin egen andemening fick genom mottagarnas gestaltningar en vidare mening som synliggjordes under receptionerna. Här fick vi syn på vad den kan vara och vad den i sin tur kan leda till. Här synliggjordes också att ett kulturprojekt som detta, med autentiska mottagare även ledde till autentiska situationer. Situationer som speglar elevernas egna liv, men med ett mer laddat innehåll än vad vi från början kunde tänka oss. Fråga två: Hur ser vår pedagogiska roll ut? Vid receptionstillfällena ställde vi olika frågor kring bilderna och märkte att vi ofta fick frågan tillbaka. Antingen sökte eleverna svar eller så ville de veta vad vi såg i bilden? Nu efteråt känner vi att eleverna såg oss som en del i gruppen och inte ”bara” lärare. När vi analyserade och tolkade bilderna lade eleverna först märke till det som ses direkt, de fysiska tingen. Det var svårt för dem att på egen hand analysera bildens underliggande innehåll. Vår uppgift blev att leda dem in i tolkningen och försöka se bildens innebörd och vad den vill förmedla. Rollen som pedagog blev ganska klar, vi var där för att hjälpa dem att finna nycklarna till uttryckssätten de presenterades för. Under arbetet med eleverna var vi inte bara lärare, vi var där för att hjälpa, stödja och lotsa dem till sina egna svar. / During the autumn semester we staged a cultural project where a group of students from a fifth class send photographs to different cultural workers. The photographs where all taken by the students themselves using a one time camera and the pictures frame different themes that represents common issues or areas in a child’s life. The cultural workers and the students never met during the project and had little knowledge of each other. The students knew that the cultural workers, or recipients as we also call them, are all professional within their genre and the recipients knew that the pictures were taken by students in the fifth grade. The recipients interpret the pictures, recreated them within their own genre and send them back to the students. Except for taking pictures, most of the students work took place during two receptions. During the receptions they got to analyze and interpret both their own pictures and the reproductions they got back from the recipients.We asked our selves: What will happen in the meeting between the students and the recipients’ pictures and texts during reception? We found that they get a further meaning or a new matter that is very hard to translate into words. The pictures that framed different themes and had their own meaning now changed into further meanings through the interpretations and where made visible during the receptions. We found out what a further meaning can be and what that can conduct to. Here, it also became clear that a cultural project such as ours, with real recipients also lead to authentic situations. Situations that reflects the lives of the students, but with a more charged content then we could expect.The second question: What was our roll as teacher? At the receptions we asked different questions about the pictures and noticed that the students often bounced the questions back at us. They might have been in search for an answer or they might have been interested in what we could interpret from the picture? Now we feel that the students considered us a part of the group and not “only” as being teachers. When we analyzed and interpreted the pictures they first took notice of the immediate things they could see, the physical objects. They found it difficult to analyze the pictures subliminal meaning by them selves. Our task were to lead them into the interpretation and try to see the pictures content and what it told. The teachers part became somehow clear, we were there to help them find the keys into the different artistic expressions that they were presented for. During the work with the students we were not only teachers, we were there to help, support and to steer them to their own answers.