Syftet med denna uppsats har varit att beskriva och analysera hur unga vuxna i efterhand minns hur det var att komma som ensamkommande barn och integreras i Sverige. I denna studie har en kvalitativ metod använts, och fem semistrukturerade intervjuer har genomförts med unga vuxna med erfarenheter av att komma till Sverige som ensamkommande barn. Studiens teoretiska referensram består av Giddens (2014) idealmodeller för etnisk integration, Lidskogs (2009) resonemang kring social sammanhållning och kulturellt korstryck och Al Baldawis (2014) teori om migration och anpassning. Tidigare forskning består av studie om begreppet integration, hur integration kan se ut för ensamkommande barn samt hur socialtjänsten arbetar med ensamkommande barn. Tidigare forskning i denna uppsats har använts i kombination med uppsatsens teoretiska referensram i analysdelen. Uppsatsens huvudresultat visade bland annat att unga vuxna upplevde att mycket ansvar låg i deras händer gällande sin integration i Sverige. Resultatet visade även att det var en utmaning för de unga vuxna att möta den nya kulturen och det nya samhällssystemet. Denna utmaningen klarade vissa unga vuxna på egen hand medan andra fick hjälp av vuxna personer eller nya kompisar. Vidare framkom det att unga vuxna upplevde att språk och umgänge var viktiga komponenter som ingick i integrationsprocessen. / The purpose of this study has been to describe and analyze how young adults remember in retrospect, what it was like to come as unaccompanied minors and integrate in Sweden. In this study, we use the qualitative research method with the help of five semi structured interviews that were conducted with young adults that hold the experience of coming to Sweden as unaccompanied children. The theoretical framework of this study lies in Giddens (2014) ideal models for ethnic integration, Lidskog’s reasoning about social cohesion and cultural pressures and Al Badawi’s (2014) theory of migration and adaption. Earlier research in this study has been of use in combination with the essays theoretical framework in the analysis. The main result in the essay has indicated (amongst other things) that young adults experience having much responsibility concerning their integration in Sweden. Results also showed that it was challenging for the young adults to encounter the new culture and the new social system. This challenge was successfully handled by some young adults single-handedly while the others got help from adults and new friends. Furthermore, it was found that young adults experienced that language and social intercourse were important components which was part of the integration process.

This study aims to highlight the connection between what is stated within some of the regulatory documents that Swedish preschools are abided to follow, and how some preschool teachers choose to both interpret and work with them when working with discrimination based on ethnic background. The study is divided into two different themes, with the intention to first compare the content of several regulatory documents to detect what they say about the responsibilities of Swedish preschools when it comes to their work with discrimination based on ethnic background/racism. The second theme is based on qualitive interviews with four preschool teachers, with the intention to detect how the teachers relate and think about the given subject. We also aim to highlight differences and similarities between the regulatory documents and the thoughts and actual actions of the preschool teachers. Previous research shows that the common problem in interrupting discrimination based on ethnic background is that preschool teachers avoid bringing up the subject with their children. Mainly because preschool teachers feel they lack the tools and knowledge on how to teach children on the given subject. The consequence of their non-action is that instead of interrupting discrimination based on ethnic background, they contribute to its continuation. Our conclusion is that despite the good intensions that are expressed in most of the regulatory documents, not many preschool teachers have the practical knowledge on how to translate the words into action.

Åland har ett av världens mest omfattande nationalitetsskydd, men med snart hundra år på nacken är det inte alltid det går ihop med nyare konventioner om mänskliga rättigheter. Denna uppsats undersöker hur det åländska nationalitetsskyddet har kommenterats av Europarådets rådgivande kommitté i deras arbete med att övervaka implementeringen av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter. Dessa kommentarer och den åländska utvecklingen granskas i förhållande till Will Kymlickas teori om minoritetsnationalism, vilken framför att nationella minoriteter, liksom majoritetsbefolkningar, kan frångå en främlingsfientlig och exkluderande nationalism baserad på etnicitet och anta en inkluderande medborgerlig nationalism som är öppen och välkomnande gentemot invandring. För att detta ska ske menar Kymlicka att minoriteten behöver ett visst inflytande över immigrationsflöden och integrationsbestämmelser, där framför allt de senare utgör en viktig del av det åländska nationalitetsskyddet. Med hjälp av idéanalys har den åländska nationalismen analyserats, och resultaten visar att den har gått från att ha etniska inslag till att anta tydligt medborgerliga drag. Den åländska behörigheten gällande immigration och integration samt den rådgivande kommitténs övervakning har även kartlagts, vilket visar att kommittén hittills har kommit både med förslag som vid förverkligande skulle stärka det åländska nationalitetsskyddet och sådana som skulle försvaga det. / The Åland Islands enjoy one of the world’s most extensive systems of cultural and linguistic safeguards. It was, however, created almost one hundred years ago, which often makes its compliance with more recent human rights treaties complicated. This thesis examines how the Advisory Committee of the European Council has commented on the cultural and linguistic safeguards of the Åland Islands in its monitoring work regarding the Framework Convention for the Protection of National Minorities. These comments and the Ålandic developments are analysed in relation to Will Kymlicka’s theory on minority nationalism, which states that national minorities, like majority populations, can leave a xenophobic and exclusionary nationalism based on ethnicity and adapt an inclusive civic nationalism that is open and welcoming towards immigration. Kymlicka argues that this requires that the minority exercise some control over the volume of immigration and over the terms of integration, where particularly the latter form an integral part of Åland’s cultural and linguistic safeguards. Ålandic nationalism has been analysed using an analysis of ideas, and the results show that it has gone from having ethnic features to showing clear civic characteristics. The competences of the Åland Islands in the areas of immigration and integration and the monitoring of the Advisory Committee have also been examined, which shows that the Committee so far has brought forward proposals that would strengthen the Ålandic safeguards as well as proposals that would weaken them.

Syftet med den här studien är att undersöka i vilken grad lektionsinnehållet på sfi:s högre nivåer (kurs C och D) överensstämmer med läroplanens värdegrundsuppdrag om att utbildningen ska gestalta alla människors lika värde. Detta undersöks genom att ta reda på om en mångfald av olika personer utifrån diskrimineringsgrunderna inkluderas i sfi-läroböcker samt i övrigt lektionsinnehåll. Dessutom är studiens syfte att undersöka vilka faktorer som påverkar i vilken grad sfi-lärare tillämpar en normkritisk pedagogik. Metoden utgörs av en kvantitativ innehållsanalys av fem sfi-läroböcker och en enkätundersökning av 25 verksamma sfi-lärare. Studiens resultat visar att värdegrundsuppdraget uppfylls till viss del men enbart gällande vissa av diskrimineringsgrunderna. Vidare framgår av resultatet olika faktorer som har inverkan på i vilken omfattning som sfi-lärarna arbetar normkritiskt.

This study investigates the impact social vulnerability has on subjective mental health among adolescents. Furthermore, this study aims to measure which of the independent variables that represent social vulnerability has the most effect on mental health. The independent variables include sex, gender, NPD-diagnosis, ethnic background, and subjective social status. Several studies have investigated these topics before, but few studies measure different kinds of socially vulnerable groups together and compare them side by side. A quantitative approach is used, namely cross-table analysis and regression analysis. The theoretical framework consists of theories on gender, minority stress, social fields, social status, and a holistic approach to the understanding of health. The results show that 16 percent of the variation within subjective mental health can be traced to social vulnerability. The most vulnerable to subjective mental health issues were adolescent girls (in the biological sense), followed by adolescents with NPD-diagnosis, and then adolescents with a queer gender identity. The least vulnerable to subjective mental health issues were adolescents with low social status. However, it seems that an adolescent’s social status within the school is more important than their family’s social status in society.

I högskolelagen 1 kap 5 § stycke 4 finns bestämmelsen ”Högskolorna skall också aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan.”. Bestämmelsen infördes för att motarbeta den sociala och etniska snedrekryteringen på Sveriges högskolor och aktivt främja mångfald genom breddad rekrytering. Breddad rekrytering är olika slags aktiva åtgärder, bland annat användandet av alternativt urval i antagningsprocessen till högskolor och universitet. Under åren har det kommit ett antal rättsfall om användandet av positiv särbehandling vid antagning till högskolor och universitet, både baserat på etnisk tillhörighet i någon mån och baserat på kön, för att ge förmån till underrepresenterade grupper. I svensk gällande rätt står det numera klart att positiv särbehandling baserat på etnisk tillhörighet inte är tillåtet. Den här uppsatsen är indelad i två delar. Den första delen undersöker de rättsliga gränserna för jämlikhetsfrämjande åtgärder vid antagning till högskolor och universitet utifrån konstitutionell rätt, diskrimineringsrätt, utbildningsrätt och EU-rätt för att precisera hur ramarna ser ut enligt de olika rättsområdena samt klargöra vilket rättsområde som medger ett större utrymme och var det utrymmet åtstramas. Det framkommer att det konstitutionellrättsligt inte finns något hinder för att tillämpa positiv särbehandling för att främja underrepresenterade grupper. Enligt diskrimineringslagen är dock positiv särbehandling baserat på etnisk tillhörighet diskriminering eftersom det inte finns något undantag för att främja jämlikhet avseende etnisk tillhörighet (ett sådant undantag finns dock med syfte att främja jämställdhet mellan könen). Vidare medger inte heller högskoleförordningen, som har bestämmelser om antagningsregler, positiv särbehandling. I EU-rätten finns ett visst utrymme för positiv särbehandling, både avseende kön och etnisk tillhörighet, i EU-rättsliga direktiv. EU-domstolen har i flera rättsfall klargjort när positiv särbehandling är otillåtet, men har ännu inte uttalat sig om hur stor skillnaden får vara i meriter innan positiv särbehandling anses vara diskriminering. I den andra delen diskuteras om det borde införas en möjlighet att positivt särbehandla baserat på etnisk tillhörighet vid antagning till högskolor och universitet. I diskussionen används Critical Race-teori, vilket är en teori utvecklad i amerikansk kontext för att kritiskt analysera samhället och rätten. Med hjälp av Critical Race-teori kritiskt granskas argument för och emot positiv särbehandling, särskilt argument om rättvisa, jämlikhet och etnisk tillhörighet/ras. Jag argumenterar att det finns en tydlig dubbelhet i rätten, ställer visioner om faktisk rättvisa mot diskrimineringsförbud och diskuterar neutraliteten i dagens antagningssystem.

In terms of ethnic background, the labor market of the twenty-first century may be more culturally diverse than ever. At the same time, cultural, racial and ethnic bias are frequently reflected in organizational hierarchy. Power disparities affect interactions between people of different cultures since persons from ethnic minorities are typically shut out of high-ranking positions in Western nations. The homogeneity of most management demonstrates the various gaps in the widespread perception of cultural, ethnic and racial bias. Additionally, given the ambiguity surrounding the connection between organizational structures and racial bias, D&I deployment in organizations can occasionally be dispersed. The aim of this study is to raise awareness of how employees' ethnicity influences career advancement in a multinational organizational culture. In addition to providing insights into issues facing the culture, this tries to pinpoint perceived disparities that are brought on by existing institutions and cultures. The analytical unit is a subsidiary of a multinational company with its headquarters in Sweden. Semi-structured interviews, also known as qualitative research interviews, were conducted. The study focused on employees at lower levels of the hierarchy and had a global scope. The findings revealed that when it came to questions about nationality and career advancement, non-Western employees were typically aware of cultural, ethnic, or racial bias and could reflect on complex issues within these topics, in contrast to Western employees who were not as familiar with these topics. While this study has provided insight into the perspectives of employees and members of ethnic minorities on career advancement, there are still a great deal of unexplored fields. Based on the study's findings, employers and employees are better equipped to understand the concepts, detect examples, and build the necessary skills and instruments to overcome ethnic bias through awareness-raising and training, social dialogue, and diversity research. / När det gäller etnisk bakgrund kan det tjugoförsta århundradets arbetsmarknad vara mer kulturellt varierat än någonsin. Samtidigt återspeglas kulturella, rasmässiga och etniska fördomar ofta i organisatorisk hierarki. Maktskillnader påverkar interaktioner mellan människor från olika kulturer eftersom personer från etniska minoriteter vanligtvis stängs ute från högt uppsatta positioner i västerländska länder. Homogeniteten hos de flesta företagsledningar visar de olika klyftorna i den utbredda uppfattningen om kulturell, etnisk och rasistisk fördom. Dessutom, med tanke på oklarheten kring sambandet mellan organisationsstrukturer och etniska fördomar, kan tillämpningen av D&I-initiativ i organisationer ibland vara oklar.  Syftet med denna studie är att öka medvetenheten om hur anställdas etnicitet påverkar karriärutvecklingen i en multinationell organisationskultur. Förutom att ge insikter i frågor som kulturen står inför, försöker detta att lokalisera upplevda skillnader som orsakas av befintliga institutioner och kulturer. Studien utförs på en enhet till ett multinationellt företag med huvudkontor i Sverige. Semistrukturerade intervjuer, även kallade kvalitativa forskningsintervjuer, genomfördes. Studien fokuserade på anställda på lägre nivåer i hierarkin och hade en global räckvidd. Resultaten visade att när det gällde frågor om nationalitet och karriärutveckling, var icke-västerländska anställda vanligtvis medvetna om kulturella, etniska eller rasistiska fördomar och kunde reflektera över komplexa frågor inom dessa ämnen, i motsats till västerländska anställda som inte var lika bekanta med dessa ämnen. Även om denna studie har gett insikt i perspektiven för anställda och medlemmar av etniska minoriteter gällande karriärutveckling, finns det fortfarande en hel del outforskade områden. Baserat på studiens resultat är arbetsgivare och anställda bättre rustade att förstå begreppen, upptäcka exempel och bygga de nödvändiga färdigheterna och instrumenten för att arbeta emot etniska fördomar genom utbildning, social dialog och forskning om mångfald.

Artificiell intelligens har blivit en allt större del av samhället där arbetsplatser måste anpassa sig i takt med den tekniska utvecklingen. En bransch som börjat implementera AI alltmer i arbetsprocesser är filmbranschen. Syftet med studien är att utforska hur AI har påverkat filmindustrin, identifiera förändrade dynamiker samt utforska hur aktörer ser på utvecklingen av AI och de etiska och sociala dilemman som kan komma med denna teknik. En kvalitativ metod har använts och sju kvalitativa intervjuer hos diverse filmproduktionsbolag har genomförts vid insamling av data. Resultatet visar att samtliga respondenter använder AI i arbetsprocesser vilket förbättrar effektiviteten och ökar de kreativa möjligheterna. Yrkesroller har delvis redan ersatts av AI och fler förväntas ersättas i framtiden samtidigt som nya roller förväntas uppstå. Ekonomin har än inte påverkats men tillförlitligheten samt frågan kring upphovsrätt av AI-genererat material har diskuterats. Brister i etnisk mångfald vid användning av AI har även påvisats. Slutsatsen går i hand med resultatet i form av att AI bidrar till fler möjligheter men framhäver även viss problematik kring avsaknaden av verkställda lagar av AI-genererat innehåll. / Artificial Intelligence has become an increasingly significant part of society, and workplaces must adapt alongside technological developments. One industry that has begun to implement AI more extensively in its processes is the film industry. This study aims to explore how AI has impacted the film industry, identify changed dynamics, and examine how stakeholders view the development of AI and the ethical and social dilemmas that may arise from the technology. The study implemented a qualitative method and conducted seven qualitative interviews at various film production companies for data collection. The results show that all respondents use AI in their work processes, which improves efficiency and increases creative opportunities. Occupational roles have partly been replaced by AI already and more are expected to be replaced in the future, while new roles are also expected to emerge. The economy has yet to feel the impact, but discussions have been made regarding reliability and the issue of copyright for AI-generated material. Deficiencies in ethnic diversity in the use of AI have also been established. The conclusions align with the results, indicating that AI brings more opportunities but also highlights challenges due to the absence of established laws regarding AI-generated material.

The aim of this thesis is to describe surname patterns and changes of surname among the Sami of Sweden. It presents the results of three studies. The first is a survey of the present-day stock of surnames (family names) among the Sami community, based on the 2005 electoral register for the Swedish Sami Parliament. It investigates the proportions of names deriving from different languages, and the commonest names in each group. The same study was carried out for different areas, showing that the northernmost parts of Sweden have a Sami name stock significantly different from that of the majority population. Further south, the stock of names is less marked, but no area is without Sami elements. The second study, based on archival material, concerns changes of name by Swedish Sami to newly formed surnames, over the period 1920–2004. It examines not only the names adopted, but also the ones replaced; how the name stock has been affected by different patterns of name change; and, as far as possible, who the name changers were. The study shows that, for a long time, names derived from Sami and Finnish were replaced with names formed from Swedish. This may be largely because of the stigma once attached to Sami ethnicity. More recently, Sami-language names seem to have been retained to a greater extent, possibly owing to the improved status of the culture. The third study looks at name changes in favour of names marked as Sami in character. The data consist in part of archive materials, but above all of interviews with three Sami informants who have themselves adopted Sami-language surnames. This study presents the informants’ thoughts on ethnicity and changes of name. In addition to the author’s own studies, the thesis includes a review of earlier research on Sami surnames, hereditary and non-hereditary, and a list of individual surnames with literature references regarding their origins and meanings. In the thesis, name changes are studied as a single, overall process, with an emphasis on the role of names in society, in particular as ethnic markers.

By comparative analysis of Swedish cultural policy (including art policy, heritage policy and Church policy) during the Riksdag periods of 1970-73, 1991-94, 1994-98 and 1998-2002 the relationship between cultural policy and the concept of the nation as a homogenous cultural community (defined by either an ethnic or a state-framed concept) is explored. Neoinstitutional analysis of cultural policy as an organisational field is combined with analysis of how the nation is conceived as an imagined community, and what values it strives to uphold to show how these values and concepts are institutionalised in its cultural policy and how this supports the legitimacy of the State as a nation-state. In the early seventies, when a general cultural policy was first established in Sweden, most of its fields were already institutionalised and bound by strong path dependencies, binding art policy to protecting universal aesthetic values within the state-framed nation and heritage policy to ethnic particularism while Church policy stood between universalism and ethnic particularism (which infected the relationship between Church and State). These contradictions were managed by strong borders between the fields. In the early seventies these were overlaid with a general cultural policy focused on universal civil values within the state-framed nation. Since then the conflict between Church and State has been defused and the norms of heritage policy have become closer to those of cultural policy at large by the claim that cultural heritage should be used to uphold civil values (e.g. democracy and tolerance). In the late nineties cultural policy has again become less integrated by new government initiatives with specific goals. Civil universal values remain dominant while concepts of the nation are increasingly multi-ethnic. / Genom jämförande analys av svensk statlig kulturpolitik (inklusive konstpolitik, kulturarvspolitik och religionspolitik) under riksdagsperioderna 1970-73, 1991-94, 1994-98 and 1998-2002 undersöks relationen mellan kulturpolitiken och föreställningen om nationen som en homogen kulturell gemenskap som i vissa fall tänks inkludera dess innevånare och i andra fall en etnisk grupp. Nyinstitutionell analys av kulturpolitik som organisatoriskt fält kombineras med analys av hur nationen konceptualiseras som en föreställd gemenskap och vilka värderingar den upprätthåller för att visa hur dessa värden och koncept institutionaliseras i statens kulturpolitik och hur denna bidrar till att upprätthålla nationalstatens legitimitet. När en enhetlig kulturpolitik etablerades i Sverige i början av 1970-talet var de flesta av de ingående fälten redan låsta i sedan länge etablerade stigberoenden som band konstpolitiken till upprätthållandet av estetiska värden inom ramarna för en med utgångspunkt i staten definierad nation samtidigt som kulturarvspolitiken bundits vid etniskt partikularistiska nationskoncept och kyrkopolitiken slets mellan universalism och etnisk partikularism (vilket komplicerade kyrka-stat-relationen). Motsättningar hanterades genom kraftiga institutionella gränser mellan fälten. Till dessa fogades en övergripande kulturpolitik baserad på universella civila värden inom ramarna för den statsdefinierade nationen. Sedan dess har konflikten mellan kyrka och stat lösts upp och kulturarvspolitiken integrerats i den generella kulturpolitiken bl.a. genom organisatoriska reformer. I slutet av 1990-talet tycks trenden mot en allt mer integrerad kulturpolitik dock ha vänt bl.a. genom direkta men begränsade regeringsinitiativ. Den domineras fortfarande av universella civila värden, men också av alltmer mångetniska föreställningar om nationen.