Inledning Skillnaden mellan tjejers och killars kläder från ett identitetsperspektiv har debatterats i media de senaste åren, liksom vikten av att få klä sig hur man vill samt att få vara den man vill vara. Utifrån detta är det angeläget att undersöka barns uppfattningar om kläder utifrån ett könsperspektiv. Syfte I vår studie vill vi undersöka vad förskolebarn anser vara ett accepterat klädval utifrån enpersons kön. Genom observationer av barns reaktioner när en förskollärare läser den normkritiska boken "Viktors nya tröja” hoppas vi kunna få en inblick i hur barn resonerar kring innehållet i boken och hur de ser på vad som är accepterat i klädväg utifrån olika könsnormer. Metod Vi har valt att genomföra observationer av ett boksamtal. Den kritiska hermeneutiken användes som metod för analys. Vi gjorde sex observationer och dessa genomfördes i grupper om två-tre barn per grupp, födda 2011-2012, samt en förskollärare. Under observationerna fördes löpandeprotokoll. Resultat I vår studie såg vi att barnen reagerade med nyfikenhet på den normkritiska bok som lästes avförskollärarna. Barnens åsikter var ganska samstämmiga när det gällde hur normer för tjejkläderrespektive killkläder ser ut. De var dock öppna för att killar kunde gilla de kläder och färger som ansågs tillhöra normen för tjejer och tvärtom, men det fanns en viss oro för att ett normbrytande klädval kunde leda till att man blev retad.

Syfte: I vår studie har vi valt att undersöka hur barns maktrelationer förhandlas i den fria leken. Baserat på tidigare erfarenheter har vi uppmärksammat hur barn använder olika maktroller för att kontrollera leken.  Frågeställningar:  Hur uttrycks makt i barns fria lek?  Vilka maktrelationer uppstår/förhandlas i barns sociala samspel i den fria lek på förskolan? Vilken funktion har makt i barns fria lek, och hur förhandlas barn om den? Metod: Vi använde observationer som metod för att hitta svaren på våra frågor och belysa hur barn i sitt sociala samspel använder och uttrycker sig av makt i den fria leken. Vi har även kopplat studien med William Corsaros teori om kamratkulturer och Lev Vygotskijs teori om det sociokulturella perspektivet. Vi har gjort observationer på hur barn uttrycker makt som är kopplad till den kultur och status de är omgivna av i sin dagliga miljö. Dessa observationer genomfördes på en förskola och i en förskoleklass under fem tillfällen.  Resultat: Resultatet av studien visar att barn använder makt både ur ett kulturellt perspektiv och hur de samhälle de omges av har stort inflytande på barnen. Observationerna visar också att miljö och material är av betydelse i deras interaktion samt att både verbal och icke verbal kommunikation spelar en viktig roll.

The aim of this study is to examine young pre-school children´s literacy with a focus on their communication about pictures.  Based on the ethnographic method and video-recorded observations, this study demonstrates how young children communicate about pictures in various media. The results show that the body language used by young children in combination with various media pictures has a complex structure involving facial expressions, physical gestures and postures, which all contribute to making meaning.  The study also focuses on pictures common in the pre-school environment. The results in this area show that the majority of such pictures feature animals, a circumstance that restricts the children’s meaning-making potential.  Furthermore, the study pays attention to the variations in the balance of power among the children when they communicate about pictures in a book placed on the floor. The study concludes with a pedagogical discussion of teachers’ use of various media and language stimulation methods to promote literacy in the light of the finding that children use a more bodily-based method of communication.

Den här studien har sin grund i utemiljön och syftet med detta arbete är att belysa utomhusmiljön för förskolebarns lärande. De frågeställningar som har ställts och som ska besvara studiens utgångspunkter är vilket arbetssätt förskollärare har, samt vilka förhållningssätt som är av betydelse för barns lärande i utemiljön. Den sista frågeställningen syftar till att titta på vilka faktorer som är av betydelse för barnens lärande. För att få svar på dessa frågeställningar så har en kvalitativ metod använts där intervjuer och observationer har ingått för att få fram data som behövs för att få svar på frågeställningarna. Studien har utgått från det sociokulturella perspektivet som handlar om att vi lär ihop med varandra i sociala sammanhang och där förskolläraren har en viktig roll där de hjälper till och stöttar barnen framåt i sitt lärande. Resultatet visade att det inte framgick så många arbetssätt kring barns lärande utomhus, utan det övergick mer till ett förhållningssätt till hur man agerar med barnen. Det visade sig också att de faktorer som påverkar barns utevistelse är vädret och deras kläder. Till sist kan man dra slutsatserna att utemiljön har stor betydelse för barnens lärande, samt att ett vidare intresse finns hos förskollärarna att arbeta mer med uteverksamheten då Coronapandemin har gjort att barnen vistas mer utomhus på förskolorna.

Studiens övergripande syfte är att studera vilken roll rörelse har inom förskolan, vad pedagogerna har för kunskap om rörelse samt vilka planerade och oplanerade fysiska aktiviteter man använder sig av. Datainsamlingen har skett genom en kvalitativ metod som bestod av telefonintervjuer med pedagoger som är verksamma inom förskolan. På grund av pandemin hade jag inte möjlighet att träffa pedagogerna på deras arbetsplats. Det insamlade materialet har analyserats och diskuterats utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv och från tidigare forskning. Resultaten visar tydligt att pedagogerna använder sig av rörelse i många olika miljöer och situationer för att utmana barnen. Aktiviteterna kan vara både planerade och oplanerade och pedagogernas perspektiv är att barnen tycker att rörelse är roligt. Resultatet visar även att barnen tycker att rörelse blir ännu roligare ifall pedagogerna deltar och utför rörelser tillsammans med barnen och om de får prova på olika fysiska aktiviteter. Det framkom även att pedagogerna vill ha en bredare kunskap om rörelse och fysiska aktiviteter i förskolan.

Syftet med studien var att undersöka hur användningen av digitala verktyg tog sig uttryck i avgränsade aktiviteter - samling, spontan lek, planerad undervisning och utevistelse, i två olika förskoleverksamheter. Där fokus låg på att synliggöra hur de digitala verktygen användes av både barn och pedagoger, samt vilken kompetens som krävs av pedagogerna för att möjliggöra en digital delaktighet. Studien tar sin teoretiska grund i det pragmatismen, där begreppen learning by doing, erfarenheter, reflektion och lärande genom inquiry varit centrala. Tidigare forskning tar upp kring användningen av digitala verktyg och då främst fokus på surfplattan, samt kring pedagogers digitala kompetens. Studien har en kvalitativ grund, där datainsamlingen utfördes genom observationer. Resultatet visar att surfplattan är det verktyg som användes under avgränsade aktiviteter i bägge förskolorna. Även att funtable användes i den ena förskolan. Hur dessa verktyg användes såg olika ut från förskola till förskola, men även från aktivitet till aktivitet. Det förekom i bägge förskolor en fysisk användning av surfplattan hos pedagogerna och en indirekt användning hos barnen, men med ett pedagogiskt syfte bakom. Däremot förekom det i den ena förskolan en högre grad av fysisk användning av surfplattan och funtable hos barnen, där pedagogerna fanns närvarande men samtidigt höll sig i bakgrunden. Vidare visar resultatet att det krävs en djupare digital kompetens för att utveckla barnen i deras lärande kring hur det digitala verktyget fungerar och på så sätt göra de digitalt delaktiga.

Syftet med studien är att undersöka vilka föreställningar av Covid-19 som framkommergenom femåringars teckningar och berättelser. Frågeställningarna berör vilka visuella ochverbala uttryck som femåringar har om Covid-19. Studien har tagit inspiration av denhermeneutiska cirkeln vid analysen av resultatet som bygger på 12 kvalitativabarnintervjuer. Intervjuerna genomfördes på en förskola vid två olika tillfällen.Utgångspunkten inför studien var barns perspektiv då studien baseras på det barnen har ritatoch berättat. Resultatet visar barnens föreställningar om Covid-19 där de både ritar ochberättar olika åtgärder för att inte smitta andra människor. Barnen ritar och berättar om atttvätta sina händer, använda handsprit och att hålla avstånd. Resultatet visar även barnenstankar av Covid-19, hur det sprids och hur människor kan drabbas samt tillfriskna. Barnennämner medicin, vaccin och att vila som metoder att tillfriskna av viruset. De förklararockså att viruset smittar genom att vara nära en annan människa och att hosta utan att hållaför munnen. Kunskapsbidraget utgör barns föreställningar genom deras teckningar ochberättelser där föreställningarna kan användas som ett samtalsunderlag för att vidga barnsförståelse av ett fenomen.

Vår studies huvudsakliga syfte har varit att analysera, tolka och reflektera hur ett urval pedagoger ser på sitt arbete med livsfrågor i förskolan. Anledningen till ämnet har sin grund i vår egen erfarenhet av att ämnet oftast tystas ner och inte pratas särskilt mycket om. Vår studie utgår ifrån fyra forskningsfrågor som är följande: Hur ser pedagoger på sitt arbete med förskolebarns tankar om de livsfrågor som uppstår och uttrycks? Hur ser pedagogen på sin egen omsorgsetiska roll i bemötandet kring samtalet om livsfrågor med barn? På vilket sätt kan pedagogen dra nytta av sin egen erfarenhet kring livsfrågor i samtal med barnen? Hur skapar pedagogen en professionell relation till barnets tankar i dessa funderingar?Vi har valt att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod, nämligen semistrukturerade intervjuer med fyra pedagoger, en förskollärare och tre barnskötare, från olika förskolor. I vår analys av empirin tar vi vår grund i Nel Noddings (2002; 2012; 2013; 2016) omsorgsetiska perspektiv och begrepp. Begreppen som används är följande: lyhördhet, bekräftelse, ömsesidighet, modellering, praktik och dialog. Resultatet i vår studie har visat att pedagoger stöter på samtalen under sin vardag i förskolan. Det visar sig inte finnas inom den planerade undervisningen i förskolan, utan dyker upp allt eftersom barnens funderingar uttrycks. Det visar sig att barn anförtror sig till en vuxen pedagog med sina tankar och främst vid de mer intima stunderna såsom lunch och samling. Pedagogerna som intervjuats redogör tydligt hur viktigt de anser att det är att barnens frågor och funderingar får svar. Samtliga pedagoger antyder att barnens tro ska respekteras oavsett vad den är, eller om någon tycker annorlunda. Barnens frågor besvaras så neutralt som möjligt och pedagogerna värderar inte sin egen eller barnens åsikt i dessa samtal. Under intervjuerna har olika livsfrågor varit i diskussion men frågan om döden är den som mest varit relevant för de pedagoger som deltagit. Att samtala om döden anses som ett känsligt ämne att ta upp i förskolan. Men med vår studie och tidigare forskning kan vi se varför det är viktigt för barn att få ta del av detta oundvikliga ämne i tidig ålder. Nyckelord: livsfrågor, döden, omsorgsetik, förskola, förskolebarn, pedagoger, samtal.

Studiens huvudsakliga syfte är att undersöka, analysera och tolka hur ett urval pedagoger talar om ämnet döden i förskolan. Studien utgår från fyra olika forskningsfrågor som lyder: Hur beskriver pedagoger barns tankar om döden? Hur menar pedagoger att barns tankar om döden kan bemötas? Hur beskriver pedagoger sina egna känslor/upplevelser inför uppgiften att möta barns tankar om död? Vad kan det kollegiala samtalet kring döden bidra till? För att undersöka detta har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med fem pedagoger som arbetar på samma förskola. Som teoretisk utgångspunkt används Nel Noddings (2002; 2012; 2013; 2015) omsorgsetik och utvalda omsorgsetiska begrepp. Begreppen som används är följande: lyhördhet, bekräftelse, ömsesidighet, modellering, praktik och dialog. Resultatet av studien visar att pedagogerna inte undervisar om ämnet döden i verksamheten tillsammans med barnen, men det framträder i vardagen. Barnens tankar om döden kan skilja sig åt på flera olika sätt, enligt pedagogerna. Pedagogerna uttrycker även misstankar om att en del av barnen tror att den fiktiva döden motsvarar den verkliga döden. Pedagogerna menar vidare att barnens tankar om döden framkommer spontant i vardagen, men även när någon i barnets nära krets har avlidit. Vidare i resultatet blir det tydligt att pedagogerna har en stor lyhördhet i förhållande till barnen och ämnet döden. Omsorgsrelationen och tilliten mellan pedagog och barn är av stor vikt under samtal om döden. Genom relationen lär sig pedagogerna att tolka barnens signaler och uttryck, och kan därigenom besluta hur de ska bemöta ett barn med tankar om döden. Pedagogerna uttrycker sig vara trygga i samtalen om döden, och hänvisar till sina egna erfarenheter samt upplevelser som de har varit med om. Samtliga pedagoger framför att det kollegiala samtalet kan bidra till en ökad trygghet i hur samtalen kan hanteras.

Syftet med denna studie är att undersöka hur personal på förskolan arbetar med och ser på stress i förskolan, samt hur denna stress eventuellt skulle kunna påverka förskolebarnens anknytning till förskolans personal. Detta anses relevant för yrket som förskollärare på grund av den höga nivå av stress som förekommer inom förskolan samt för anknytningens betydelse för de små barnen. Empirin kommer att analyseras utifrån Bowlbys (2010) teori om anknytning samt begreppet stress som grundades av Hans Selye (1976). Empirin har samlats in genom en kvalitativ undersökningsmetod som främst har fokuserat på intervjuer men även observationer. I resultatet framkom det att deltagande i studien upplevde stress i arbetet framförallt i vissa situationer. De hade dock olika strategier för att hantera stressen och det uppgavs att bland annat arbetslaget hade en betydande roll för hur stress upplevs och hanteras på arbetsplatsen. Samtliga deltagande var medvetna om vikten av närhet och trygghet för barn även om inte alla hade kunskap om anknytningsteorin som begrepp. Studien visade sig ha väldigt många likheter med den tidigare forskning som tas upp i detta arbete, exempelvis administrativt arbete och fysisk- och känslomässig överbelastning som stressfaktorer.