Individuella smakupplevelser varierar stort och är delvis beroende av hur väl och intensivt individen kan urskilja grundsmaker. Jämfört med vuxna uppvisar barn en högre preferens för sött och starkare aversion mot bittert. Syftet med denna studie var att undersöka 4-6-åriga förskolebarns förmåga att identifiera grundsmaker i livsmedel före och efter träning med grundsmaklösningar. Även barnens förmåga att verbalisera smakupplevelser innan grundsmakträning undersöktes. Studien genomfördes på en förskola, totalt elva barn deltog i studien som bestod av fyra moment. En gruppdiskussion om (grund)smaker, provsmakning av tio olika livsmedel med fortsatt samtal om vad dessa smakade. Tredje momentet var träning med grundsmaklösningar där barnen fick öva på att känna igen sött, surt, salt, bittert och umami. Sista momentet var ett grundsmaktest där barnen fick svara vilka grundsmaker de kunde identifiera i varje livsmedel. Resultaten visade på en signifikant skillnad förmåga att uppfatta salt jämfört med övriga grundsmaker, samt en markant ökad förmåga att både identifiera och verbalisera samtliga grundsmaker i livsmedel efter grundsmakträning. Från att ha benämnt ”gott” och ”äckligt” som smaker kunde barnen efter träning i större utsträckning sätta ord på och identifiera flera olika grundsmaker i livsmedlen de smakade. En kort grundsmakträning är en enkel metod som kan bidra till att få små barn att inta ett positivt, nyfiket förhållningssätt till nya smaker och mat i allmänhet. / Individual experiences of taste differs greatly and is partially due to both the ability to detect basic taste and the intensity at which it is interpreted. Compared to grown-ups, children tend to show a higher preference toward sweet and a greater aversion towards bitter. The purpose of this study was to examine 4-6-year old pre-school children’s ability to identify basic tastes in food before and after training with basic taste solutions. The children’s ability to articulate their taste experiences were also studied before basic taste training. The research were conducted at a single pre-school, eleven children participated in the study which involved four different parts. A group discussion about (basic) tastes, testing of ten different foods accompanied by continued conversations about what the food tasted like. The third part was training with basic taste solutions where the children got to practice recognizing sweet, sour, salty, bitter and umami. The last part were a basic taste test in which the children were asked to answer what basic tastes they could identify in each food. The results showed a significant difference in the children’s ability to identify salty tastes compared to other basic tastes, also a notably improved ability to detect and articulate all basic tastes after basic taste training. The children went from naming “tasty” and “disgusting” as tastes, to being able to put words on, and identify, many of the basic tastes in each food. A short training session with basic tastes is a simple method which can benefit young children by contributing to a more positive and curious approach towards new flavours and food in general.

Forskning visar att risken för våld och utsatthet i hemmet för barn ökar som en konsekvens av ”nedstängningar” under våren 2020 i samband med covid-19. Personal vid förskola och socialtjänst mister insyn i förskolebarns liv när vårdnadshavare håller barn hemma. Utsatta barn hamnar således i – vad i studien benämns vara – ett ingenmansland. Studien syftar till att undersöka hur personal inom förskola respektive socialtjänst uppfattar pandemin påverkat förskolebarns frånvaromönster i relation till upprättade orosanmälningar gällande barn i förskoleålder våren 2020. Data insamlades från förskolerektorer samt socialsekreterare. Materialet analyserades genom konventionell innehållsanalys utifrån Becks teori om risksamhället. Resultaten visar att förskolan i jämförelse med innan pandemin, har lägre grad av insyn i barns liv samtidigt som socialtjänsten inte ser ett pandemirelaterat ökat antal orosanmälningar, snarare ett minskat eller stagnerat inflöde. Resultaten visar att barns utsatthet i hemmet därmed har ökat. Förskolebarn är  hemma i högre utsträckning än tidigare, särskilt barn med annat modersmål än svenska, samtidigt som förväntad ökning av orosanmälningar till socialtjänsten uteblivit. Rektorer gjorde inte i högre utsträckning orosanmälningar, trots att de uttryckt en direkt och indirekt ökad oro för barn. Barns hemsituation osynliggörs på så sätt för professionella vuxna, och barnen hamnar mellan skyddsnätet förskola och socialtjänst. / Research shows that the risk of violence and vulnerability in the home for children increases as a consequence of lockdowns related to the covid-19 pandemic. Staff at preschools and social services lose insight into the lives of preschool children when guardians keep their children at home. Vulnerable children thus end up being in a no-man's land. The study aims to investigate how staff in preschool and social services perceive the pandemic affected preschool children's absence patterns in relation to established reports of concerns regarding children of preschool age in the spring of 2020. Data were collected from preschool principals and social workers, analyzed through a conventional content analysis and Ulrich Beck's theory of a risk society. The results show that preschools to a lesser extent than before the pandemic, has insight into children's lives and the social services do not see any pandemic-related increased inflow of reports of concern, rather decreased or stagnated. The study shows  that children's vulnerability in the home has increased. Preschool children were at home to a greater extent than before, especially children with a mother tongue other than Swedish, and the annual expected increase in reports of anxiety to the social services did not materialize. Principals have not made more reports of concern, despite the fact that they have expressed a direct and indirect increased concern for children. Children's home situation is made invisible to professional adults, and the children end up in between two important safety nets, preschool and social services.

Studiens syfte är att undersöka expressiv fonologisk förmåga hos barn i åldrarna 3;5-4;9 år som följer en atypisk tal- och språkutveckling och jämföra den med en åldersmatchad kontrollgrupp.  Ytterligare ett syfte är att undersöka huruvida det föreligger ett samband mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga. Elva barn med konstaterade uttalssvårigheter rekryterades från logopedmottagningar och språkförskolor i Stockholm och i Östergötland. Barnen testades i en för dem välkänd miljö med bedömningsmaterialet LINUS. Barnens svar audioinspelades och transkriberades och utifrån transkriptionerna gjordes en analys med utgångspunkt från icke-linjär fonologi samt beräkning av Percentage Phonemes Correct och Word Complexity Measure. Resultatet jämfördes sedan med kontrollgruppen. Åtta av barnen i studiegruppen testades även med PPVT-IV för att undersöka eventuella samband mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga. Resultatet visade att barnen i de båda grupperna uppvisade uttalsavvikelser från vuxet målordsuttal på ord-, stavelse och segmentnivå, stavelsenivån var den nivå där flest avvikelser förekom i båda grupperna, men att avvikelserna förekom i högre grad hos barnen i studiegruppen. På stavelse- och segmentnivå kunde signifikanta skillnader ses men inte på ordnivå mellan grupperna. På stavelsenivå förekom klusterreduktioner i större utsträckning än uteslutning av enskilda segment för båda grupperna. På segmentnivå uppvisade barnen i studiegruppen problem med samtliga särdrag (sätt, plats och ton), till skillnad från barnen i kontrollgruppen som endast uppvisade problem med särdraget plats. Barnen i studiegruppen fick lägre värden på såväl PPC och WCM. En signifikant skillnad sågs mellan PPC och WCM i studiegruppen men inte i kontrollgruppen. Inget samband mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga kunde påvisas i följande studie. Studiens resultat indikerar att det är viktigt att ta hänsyn till alla fonologiska nivåer vid en bedömning och resultatet motiverar att ett icke-linjärt perspektiv kan vara till fördel vid planering av intervention. Då stavelsenivån ger upphov till störst svårigheter är det viktigt att ta hänsyn till detta vid fonologisk intervention. Studiens resultat kan ligga till grund för hur en icke-linjär analys kan användas inom klinisk verksamhet. / The aim of the study is to investigate the expressive phonological ability in children aged 3;5-4;9 following an atypical speech and language development and make a comparison to an age-matched control group following a typical speech and language development. A further purpose is to investigate whether there is a relation between expressive phonological ability and receptive lexical ability. Eleven children with speech sound difficulties were recruited from Speech-Language Pathology clinics and preschool language units in Stockholm and Östergötland. The children were tested in a familiar environment, with the swedish phonological assessment material LINUS. The children's responses were audio-recorded and transcribed and based on the transcriptions, a non-linear phonology analysis and calculations of Percentage Phonemes Correct and Word Complexity Measure were made. The results were then compared to the control group. Eight of the children were also tested with PPVT-IV to investigate a possible correlation between expressive phonological ability and receptive lexical ability. The results showed that the children in both groups had deviations at word-, syllable- and segmental levels, the syllable level appeared to be the most affected level in both groups, but that the deviations were more frequent in the study group. The differences on syllable- and segmental levels were significant, whereas the difference at word level was not significant between the groups. At the level of syllable, cluster reductions occurred to a greater extent than the exclusion of individual segments for both groups. At the segmental level, the study group showed problems with all features (manner, place and tone), whereas the children in the control group only had problems with the feature place. The study group had lower PPC and WCM than the control group. A significant difference was seen between PPC and WCM in the study group but not in the control group. No correlation between expressive phonological ability and receptive lexical ability was found. The results of the study indicate that it’s important to address all phonological levels in assessment and motivate that a non-linear approach could be beneficial as basis for planning of treatment. Since the syllable-level is the most affected it is important to address it in intervention. The report could serve as a guide for clinicians when applying a non-linear analysis.

I dagens internationaliserade samhälle lever vi i en mångkultur som präglas av olika kulturer och språk. Förskolan blir en social mötesplats där kultur och språk samverkar med hjälp av barn, pedagoger och vårdnadshavare. Syftet med studien är att undersöka vilka förutsättningar för språkutveckling som ges till flerspråkiga barn samt hur förskollärare förhåller sig till att främja denna utveckling som en del av det praktiska arbetet med språk i förskolan. Vi har valt att ha flerspråkig barnlitteratur som utgångspunkt då högläsning och samtal om litteratur lyfts som en viktig del av läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018). Som underlag för studien har vi använt oss av teorierna om Translanguaging (Kirsch, 2018; Garcia, 2018) samt det sociokulturella perspektivet (Vygotskij via Säljö 2014; Strandberg, 2009). Vi har intervjuat 10 förskollärare från 7 olika förskolor för att kunna undersöka hur förskollärare upplever arbete med flerspråkighet och vilka resurser som finns tillgängliga för ändamålet. Materialet som samlades in genom intervjuerna har sedan analyserats och bearbetats för att kunna fastställa ett resultat utifrån respondenternas erfarenheter av arbete med flerspråkighet i förskolan. Resultatet presenterar att svenska är det primära språket som används i förskolans verksamhet men att barnens möjligheter till språkutveckling av sitt modersmål eller sina vårdnadshavares modersmål främjas genom engagerade pedagoger som ser flerspråkighet som en styrka och en resurs. Det visar sig även att barns språkutveckling är beroende av det sociala samspelet som sker och att barn lär sig och utvecklar sina språkkunskaper tillsammans med andra. Vi ser även att digitala verktyg är en mycket uppskattad resurs för att kunna erbjuda barnen bilderböcker på flera olika språk som en del av språkutvecklingen och att flerspråkiga pedagoger är en stor fördel för barns språkutveckling i förskolan. Slutligen framgår det att förskollärarna lägger stor vikt vid att fånga upp barnens intresse kring språk och att samverkan med vårdnadshavare är en viktig del i barnens språkutveckling eftersom den utvecklingen sker både på förskolan och i hemmet.

Bildskapande används både inom förskola och skola där helheten av erfarenheter, kunskaper, känslor och upplevelser gynnar barns kunskapsutveckling. Syftet med studien har varit att öka kunskapen om förskollärares olika syn på bildskapande verksamhet i förskolan. I studien användes metoden intervju. Intervjuerna genomfördes enskilda och i grupp. Resultatet pekar på förskollärarnas olika synsätt på bildskapande verksamhet i förskolan, där förskollärarna beskriver att bildskapande blir ett sätt för barn att uttrycka sig och kommunicera på, där samspelet och kommunikationen bidrar till barns utveckling. Förskollärarna uttrycker att kulturella redskap kan tolkas som fysiska och språkliga och förskollärarna beskriver att olika material är viktigt för att ge barn stöd inom bildskapande. Resultatet visar även på förskollärarnas olika synsätt på den egna rollen inom bildskapande aktiviteter vilket pekar på att rollen är central för barns utveckling inom bildskapande. Förskollärarna uttrycker att deras roll inom bildskapande handlar om hur de utforma miljön, erbjuder material, hur de ser till barnens egna intressen, att de lyssna på vad barnen uttrycker, hur de ger barnen stöttning, och även att de uppdaterar sig själva om ny forskning inom bildskapande. Förskollärarna i studien uttrycker även att deras egen kompetens och trygghet inom bildskapande är central. Resultatet pekar på att förskollärarna anser att kompetensen och tryggheten genererar både möjligheter och hinder för bildskapande aktiviteter. Slutsatsen för denna studie ger en antydan om att förskolläraren har en central roll i bildskapande aktiviteter i förskolans verksamhet utifrån flera olika delar som framgår i resultatet.

Denna uppsats beskriver förskollärares erfarenheter av inkludering i förskolan. Detta genom att synliggöra både möjligheter och svårigheter i arbetet med inkludering i förskolan. Eftersom vi har ett brinnande intresse för barnens rättigheter och att alla ska ha rätt till en likvärdig utbildning, motiverade detta oss till att genomföra denna studie. Vårt syfte med studien var att belysa förskollärares erfarenheter gällande inkludering av alla barn i förskolan samt hur förskollärares olika upplevelser kan problematiseras. Syftet med studien har besvarats med hjälp av två olika frågeställningar. Vi har använt oss av intervjuer för att samla in datamaterial till studien och har sedan analyserat detta ur ett fenomenologiskt perspektiv som beskrivs mer ingående i metod delen. Dessa intervjuer har gjorts på fyra olika förskolor med tolv verksamma förskollärare. Detta för att i resultatet kunna synliggöra syftet och frågeställningen som legat till grund för vår studie. Resultatet presenteras med hjälp av diagram, tabeller och tre olika teman som genomsyrat vår studie. Dessa teman har framkommit utifrån de intervjuer vi har analyserat. Studien avslutas med en diskussion där alla studiens delar faller samman.Slutsatsen vi har kommit fram till är att utifrån förskollärares erfarenheter finns det både för- och nackdelar med inkludering i förskolan. Samt att inkludering som en pedagogisk process i bemötandet av alla barns behov är komplicerat och därav behövs mer framtida forskning kring ämnet.

I forskningsöversikten redogörs för ett resultat från vad nutida forskning belyser om förskollärarens arbetssätt i skog och natur. Enligt Läroplan för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018) ska alla barn i verksamheten få chansen att vistas i olika naturmiljöer som en del i arbetet för barns hälsa och välbefinnande. I och med att naturliga miljöer som skogar och ängar reduceras i vårt samhälle för att ge plats åt fler vägar, industrier och bostäder finns risken att målet ur Läroplanen blir ouppnåeligt för förskolor i framtiden. De traditionella förskolorna är därför i behov av ett nytänkande i relation till barns miljöengagemang i arbetet för en hållbar utveckling. Skogen erbjuder en mängd olika naturmaterial och omgivningar som på ett naturligt sätt utmanar barnen och bidrar till bättre resultat och inlärning. Förskollärarna möter barnen i deras lek och i ett planerat undervisningsinnehåll. Arbetssättet kännetecknas av att barnen och förskollärarna arbetar sida vid sida och med stöd av omgivningarna hittar förskollärarna utmaningar och möjligheter till ett biologiskt utforskande för barnen. Den verbala kommunikationen är mest framträdande i samband med förskollärarnas stöttning i barnens upptäcker och i barnens begreppsbildning. Materiel som används i skog och naturundervisningen i förskolan är främst naturmaterial. Barnen integrerar med materialen och delar sina hypoteser och tankar med varandra i samtal och i leken. / The research overview reports on a result from what contemporary research sheds light on the preschool teacher's working methods in forests and nature. According to the Preschool Curriculum, Lpfö 18 (Skolverket 2018), all children in the organization must have the chance to stay in different natural environments as part of the work for children's health and well-being. With natural environments such as forests and meadows being reduced in our society to make room for more roads, industries and housing, there is a risk that the goal from the Curriculum will become unattainable for preschools in the future. The traditional preschools are therefore in need of new thinking in relation to children's environmental involvement in the work for sustainable development. The forest offers a variety of natural materials and surroundings that naturally challenge the children and contribute to better results and learning. The preschool teachers meet the children in their play and in a planned teaching content. The working method is characterized by the children and the preschool teachers working side by side and with the support of the surroundings, the preschool teachers find challenges and opportunities for biological exploration for the children. Verbal communication is most prominent in connection with the preschool teachers' support in the children's discoveries and in the children's concept formation. Material used in the forest and nature education in the preschool is mainly natural material. The children integrate with the materials and share their hypotheses and thoughts with each other in conversation and in play.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka hur förskolebarn samt förskollärare resonerar om barns inflytande i förskolan. Vi vill även undersöka vilka möjligheter och begränsningar som finns för barns inflytande och hur förskollärare förhåller sig till de gränsdragningar de gör. Hur uppfattar barnen begränsningarna? Vi har utifrån en tematisk analys analyserat vårt empiriska material med avstamp i ett barndomssociologiskt perspektiv. Vi kan tydligt se hur både förskollärare och barn uppvisar och ger ord åt sin förståelse för den andra parten. Barnen försöker föreställa sig förskolans utbildning utifrån pedagogernas perspektiv medan pedagogerna genomgående genom intervjuerna talar om vikten av barns perspektiv. I förskolans utbildning är möjligheten till barns påverkan ständigt närvarande oavsett om förskollärarnas fokus avsiktligen ligger på barns inflytande eller inte. Förskollärarna i studien definierar inflytande som rätten att få önska, något som barnen i studien också visar förståelse för. Avslutningsvis presenteras studiens betydelse för förskollärare och andra pedagoger inom förskolans verksamhet och profession.

Denna studie har gjorts inom temat specialpedagogik med inriktning inom autismspektrat. Det övergripande syfte med denna studie är att undersöka hur pedagoger inom förskolans verksamhet beskriver hur de arbetar med barn som har autism, samt vad de gör för att skapa inkludering för dessa. För att besvara studiens frågeställningar har åtta kvalitativa intervjuer genomförts med pedagoger verksamma i förskolan som i nuläget arbetar eller har tidigare erfarenheter av att arbeta med barn som har autism. Den insamlade empirin analyserades med hjälp av en tematisk analysmetod för att sedan koppla till studiens sociokulturella teoretiska perspektiv. Det sammanfattade resultatet visade att pedagogernas tankar och arbetssätt skiljer sig men även hur de överensstämmer med varandra. Pedagogerna lägger stor vikt på samarbetet med vårdnadshavarna, där bra och tydlig kommunikation lyfts fram som en viktig beståndsdel för att deras arbete med barn som har autism ska underlättas och vara gynnsamt. Det framkom att tid och mer personal behövs för att en inkluderande undervisning ska bli möjlig. Många syftade till att en tydlighet kring rutinerna på förskolan är grundläggande för barn med autism samt att metoder och strategier måste diskuteras fram mellan pedagoger och vårdnadshavare för att på bästa möjliga sätt främja barnets utveckling. Resultatet pekade även på att det finns egenskaper som pedagoger bör besitta för att underlätta arbetet för en själv och för barnet. Vi hoppas att studien ska kunna gynna verksamma samt framtida blivande pedagoger.

Research on semantic processing focused mainly on isolated units in language, which does not reflect the complexity of language. In order to understand how semantic information is processed in a wider context, the first goal of this thesis was to determine whether Swedish pre-school children are able to comprehend semantic context and if that context is semantically built up over time. The second goal was to investigate how the brain distributes attentional resources by means of brain activation amplitude and processing type. Swedish preschool children were tested in a dichotic listening task with longer children’s narratives. The development of event-related potential N400 component and its amplitude were used to investigate both goals. The decrease of the N400 in the attended and unattended channel indicated semantic comprehension and that semantic context was built up over time. The attended stimulus received more resources, processed the stimuli in more of a top-down manner and displayed prominent N400 amplitude in contrast to the unattended stimulus. The N400 and the late positivity were more complex than expected since endings of utterances longer than nine words were not accounted for. More research on wider linguistic context is needed in order to understand how the human brain comprehends natural language. / Tidigare forskning på semantisk processning har fokuserad på isolerade språkliga enheter vilket inte reflekterar språkets komplexitet. För att kunna förstår hur semantisk information processeras i en större kontext, var studiens första syfte att undersöka om svenska förskolebarn om svenska förskolebarn förmår att förstå semantisk kontext och om denna kontext byggs upp över tid. Det andra syftet var att undersöka hur hjärnan fördelar uppmärksamhetsbaserade resurser i avseende på hjärnaktiveringsamplitud och olika processesningstyper. För detta testades svenska förskolebarn i ett dikotiskt lyssningstest med olika barnsagor. Utvecklingen av N400-komponenten, en händelse-relaterad potential, användes för detta. Nedgången av N400 komponenten och den sena positiviteten visades i både de uppmärksammade och ouppmärksammade kanalerna och detta indikerar semantisk förståelse och att semantisk kontext byggdes upp över tid. Därutöver kunde en större N400-amplitud observeras i den uppmärksammade kanalen, vilket indikerar att den fick mer hjärnresurser och använde sig av top-down-bearbetning i större utsträckning än bottom-up-processer. N400-komponenten och sena positiviteten visade sig vara mer komplex än förväntat. Det kan bero för att de sista orden i ett yttrande som var längre än nio ord exkluderades från analysen. Det finns ett behov av forskning som använder sig av längre lingvistiska kontexter och deras effekter i människohjärnan.