Med den här uppsatsen vill vi synliggöra hur barn kan använda bilder i sitt subjektsskapande, samt hur vi pedagoger kan arbeta med bilder utifrån ett ’denormaliseringsperspektiv’. Med det menar vi att försöka synliggöra, förskjuta och förändra de betydelser som barn och pedagoger lägger i begreppet normalitet. Med andra ord handlar det om att utmana dominerande diskurser och normer kring vad som kan betraktas som ett riktigt och önskvärt sätt att vara och leva, och visa att de inte är så entydiga, stabila och ”naturgivna” som vi ibland upplever dem. Detta för att möjliggöra för barnen att vara och göra ”rätt” på många olika sätt. Vi skriver också fram hur pedagogers (våra egna) föreställningar kring vad som är ”normalt” kan få betydelse för barns subjektsskapande. Vår undersökning består av ett utforskande projekt med tre femåriga förskolebarn, vilket vi själva ledde. Detta för att utprova möjliga arbetsformer för att barn och pedagoger tillsammans ska kunna ompröva och utvidga sina föreställningar kring normalitet. Vi har arbetat med bilderna i en bok. Barnen har läst den, tillsammans, utifrån bilderna. Därefter gjorde vi dramaövningar, för att pröva olika subjektspositioner. Barnen fick också laborera med kopierade och utklippta delar av bilderna, för att se hur de kunde användas i en annan kontext än bokens. Allt dokumenterades med videokamera (vid ett par tillfällen av barnen själva). Sedan har vi analyserat materialet genom att försöka utläsa så många olika betydelser av det barnen och vi själva gör och säger, som möjligt. Detta för att komma bort från föreställningen om att det bara skulle kunna finnas en enda sanning om vad som utspelade sig i varje situation. Vi har istället försökt dekonstruera vad som vid en ytlig läsning skulle kunna tyckas entydigt och självklart, för att synliggöra att människors agerande är och tolkas kontextuellt och diskursivt. På så sätt vill vi också visa hur våra och barnens handlingar styrdes av hur vi, såväl som barnen, (diskursivt) uppfattade situationen. De referenser vi främst lutar oss mot är Hillevi Lenz Taguchi som skrivit om feministisk poststrukturalistisk teori, och Elisabeth Nordin Hultman som skrivit om barns subjektsskapande i relation till de material och den miljö som omger dem. Vad som främst blir synligt i vår analys, är hur aktivt barnen använde sig av bokens bilder i sitt subjektsskapande. De uttryckte tydligt vilka personer de ville vara och vilka de inte ville vara. Vi blev också smärtsamt medvetna om hur normerande våra egna föreställningar var och hur det påverkade vårt förhållningssätt till barnen. Samt vilket värdefullt redskap pedagogisk dokumentation är för att kunna fördjupa det utforskande arbetet, och ompröva sitt eget agerande i förhållande till barnens. Vi utarbetade även strategier som vi tycker är användbara i ett denormaliseringsarbete.

Avsikten med denna studie är att utforska förskolebarns genus- och subjektskapande i mötet med skogen. Vårt teoretiska perspektiv är feministisk poststrukturalism. Vi har valt att dokumentera barns lek i skogen med hjälp av pedagogisk dokumentation. Dessa situationer har vi dekonstruerat och gjort olika läsningar på med hjälp av dekonstruktiva samtal och diskursanalys. Studien visar att flickor och pojkar positioneras och positionerar sig utifrån normerande genusdiskurser och dominerande föreställningar om skogen som pedagogisk miljö. Plats och ting i skogen blir aktiva i barns genus- och subjektskapande eftersom de är laddade med pedagogers och barns förväntningar och föreställningar om skogsdiskursen. Skogen som pedagogiskt rum kommunicerar koder i mötet med barn, således kan skogen inte ses som könsneutral och ”oskyldig”.

Syftet med denna studie är att belysa rollekar i den fria leken på fritidshemmet ur ett genusperspektiv. För att uppnå syftet ställde vi fyra frågor: Hur undersöker barn könsroller genom rollek i den fria leken? Hur stor påverkan har miljön och material på barnens rollskapande? Hur förmedlar barnen rollerna till varandra i den fria leken? Hur visar sig rollekar i andra situationer än vid fri lek? Fokus i denna uppsats handlade om att se hur skapandet av genus går till och vilka faktorer som påverkar barnen. Den teoretiska utgångspunkt som vi valt att arbeta efter är feministisk poststrukturalism. Ur ett genusperspektiv har vi observerat barn i fritidshemsverksamheten. Tre fritidshem har deltagit och vi har valt situationer där barnen själva styrt upp rollekar. Analysen av observationerna visar att en stor påverkan av materialet och miljön finns i skapandet av rollekar. Avslutningsvis så för vi en diskussion hur dessa skillnader såg ut. Studien visade att det vi kallat för rollek även kunde förekomma i andra aktiviteter. Vi såg också att det fanns skillnader mellan hur flickor och pojkar gör för att upptäcka könsroller och skapa egna rollsituationer.

Att sätta könsnormer i gungning - Om föräldrars fostran utifrån jämställdhetsideal Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om innebörden av jämställd fostran för föräldrar som fostrar utifrån jämställdhetsideal samt att identifiera hinder och möjligheter för att utmana och gå bortom dominerande diskurser om kön. Det teoretiska perspektivet i denna uppsats bygger på feministisk post­strukturalism och metoden har inspirerats av ett integrerat perspektiv på diskursanalys. Datainsamlingen gjordes genom fokuserade intervjuer med fem kvinnor och fyra män som vid intervju­tillfället var föräldrar till sammanlagt 19 barn i åldrarna 7 mån- 18 år. Slutsatser av arbetet är att en fostran utifrån ideal om jämställdhet kännetecknas av att föräldrarna intar ett aktivt förhållningssätt till relationerna inom och utanför familjen och strävar efter att destabilisera gränser för kön, maskulinitet och femininitet. Genom ett medvetet användande av språk och kommunikation försöker föräldrarna skapa representationer av kön och positionerings­möjligheter som öppnar upp barnens föreställningsvärld. Centralt för en jämställd fostran är att bekräfta barnens egna val och uttryckssätt för att bygga upp deras självkänsla, samt att uppmuntra barnen till att vidga sina erfarenheter genom normöverskridande uttryck och beteenden. Dessa kategori­destabili­serande fostransstrategier syftar till att sätta dominerande föreställningar om kön ”i gungning” och öppna upp för nya positionerings­möjligheter bortom de bipolära stereo­typerna av könskategorierna. Hinder för föräldrarnas försök att göra jämställd fostran finns i form av den patriarkala diskursen och normalitets­diskurser på så sätt att de kommer till uttryck som den omgivande kulturens bilder och värderingar av samt förväntningar på kvinnor, flickor, män och pojkar. I de fall då dessa diskurser även är en integrerad del i föräldrarnas egna föreställningar utgör de hinder för att föräldrarna fullt ut ska kunna bryta mot traditionella könsmönster i sin fostran. Även omgivningens försvar av könskategorierna i form av kategoriuppehållande arbete och i vissa fall agentskapet hos de intervjuade föräldrarnas barn utgör hinder för en jämställd fostran. I talet om jämställd fostran artikuleras flera diskurser som genomkorsar varandra och en och samma intervjuperson kunde ge uttryck för multipla positioneringar inom dessa diskurser. Två diskurser om frihet som har olika grund ses i materialet: en liberal frihetsdiskurs som utgår från ett betonande av individens frihet och rätt till självbestämmande samt en feministisk frihetsdiskurs som kännetecknas av en betoning på frihet från könsförtryck. Beroende på vilken av dessa diskurser som dominerar i förälderns berättelse så framstår kompensatoriska metoder och styrning av barnet som mer eller mindre problematiskt. Normalitets­diskurser i relation till kön artikuleras i intervjuerna både som något att förhålla sig medvetet strategiskt till och även som en integrerad del av föräldrarnas egna bilder av normalitet. På samma sätt finns den patriarkala diskursen närvarande i talet om jämställd fostran både som en medvetenhet hos föräldrarna om den dominerande kulturens mentala föreställningar om, och praktiska uttryck för manlig överordning och kvinnlig underordning, samtidigt som den yttrar sig som internaliserade dominerande föreställningar i deras tanke­strukturer. Föräldrarnas kategoridestabiliserande fostransstrategier förstås utifrån feministisk poststrukturalistisk teoribildning som praktiker av kontinuerligt motstånd. Genom att utgå från de positioner som finns att tillgå i en normalitetsdiskurs och använda sig av medvetna misslyckade eller otillåtna upprepningar har föräldrar och barn möjligheter till att utvidga innehållet i begrepp, förskjuta diskursiva meningar och förändra betydelser och betydelsebärande praktiker. I och med detta ses också möjligheter till att genom jämställd fostran, med den innebörd som den ges i denna studie, utmana och gå bortom dominerande diskurser om kön.                                                                                                                                    Nyckelord: jämställdhet, fostran, föräldraskap, kön, diskurs, feministisk poststrukturalism, kategoridestabiliserande fostransstrategier

Denna studies syfte är att undersöka hur barn konstruerar kön utifrån normbrytande barnböcker. Därmed vill vi skapa förståelse för hur barn kan tänka och resonera kring könskonstruerande. Studiens upplägg är inspirerat av Davies (2003) forskning och den teoretiska utgångspunkten är den feministiska poststrukturalismen. För att söka svar på våra frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ metod, vilken har integrerat en kombination av boksamtal och barnintervjuer. Undersökningsgruppen bestod av åtta 5-6 åringar, varav det var lika många barn av respektive ålder och kön. Genomförandet ägde sedan rum vid två olika tillfällen, det ena med 5-åringarna och det andra med 6-åringarna. Böckerna vi utgick ifrån var Kenta och barbisarna och Så gör prinsessor, utifrån dessa hade vi sedan formulerat intervjufrågor som diskuterades under boksamtalen. Därefter analyserades materialet i förhållande till den feministiska poststrukturalismen. Resultatet har stora likheter med Davies (2003) slutsatser, detta trots att hennes undersökning genomfördes på 1980-talet. Vi kan konstatera att det inte skett någon större förändring gällande barns syn på könskonstruktion. Majoriteten av barnen i vår undersökning intog så kallat traditionella diskurser gällande hur en flicka respektive pojke ska vara. Dock upplevde vi att de under diskussionernas gång kunde ändra sitt förhållningssätt och acceptansen för normöverskridandet ökade.

Den kvalitativa studiens syfte är att uppmärksamma några föräldrars berättelser om hur de upplever sina könsöverskridande barns möjlighetsvillkor i förskolan. Frågeställningar som studien vill besvara är vilka möjligheter till lek, kamratrelationer och inkludering föräldrarna uppger att deras könsöverskridande barn har i förskolan, samt hur de beskrivningar föräldrarna ger av pedagogernas bemötande av deras barn förhåller sig till gällande styrdokument. För att besvara studiens frågeställningar gjordes semistrukturerade forskningsintervjuer. I intervjuerna beskrev alla föräldrarna att de upplevt sina barns möjligheter till lek och kamratrelationer i förskolan som goda. Uppgifterna om barnens inkludering var mer motstridiga. Alla barnen uppgavs regelbundet utsättas för ifrågasättande och/eller kränkningar av andra barn med anledning av sina könsöverskridande uttryck. Alla föräldrarna var nöjda med förskolans pedagoger. Studiens slutsats är att föräldrarna i studien beskriver att barnens möjligheter till lek, kamratrelationer och inkludering i många avseenden är goda, men att villkoren för barnens könsöverskridande medför upprepat ifrågasättande och risk för könsattributsrelaterade kränkningar från andra barn. Vad gäller föräldrarnas berättelser om barnens pedagoger beskrivs dessa leva upp till de läroplansdirektiv som fokuserats i studien. En utmaning som identifierats i studien är de svårigheter pedagogerna verkar ha när det gäller att förankra läroplanens värdegrund hos de barn som kommer till förskolan med normer som inte överensstämmer med förskolans. Ett bekymmer svårigheterna leder till är de kränkningar som sker till följd av barns försök att upprätthålla dessa normer som de håller för sanningar. Studien har lett till konstaterandet att tvåkönsmodellen och dess prägling på läroplanen (se Skolverket 2016:4-5) bidrar till att osynliggöra och exkludera barn med överskridande könsidentiteter vilket därmed innebär att läroplanen kommer i konflikt med diskrimineringslagen (se SFS 2008:567). Fastslås i studien görs även att förskolebarn med könsöverskridande identiteter exkluderats i den utredning av transpersoners livsvillkor som tillsatts på uppdrag av regeringen (SOU, 2017:92).

Forskning visar att förskolan fortfarande är en plats som präglas av könade förväntningar. Syftet med denna studie är att synliggöra könskonstruktioner i förskollärares samtal och vilken betydelse diskurser om kön har för beskrivningen av jämställdhetsarbete. De forskningsfrågor som studien ger svar på är: Vilka könskonstruktioner framträder i förskollärares samtal? Vilken betydelse har könskonstruktioner för hur jämställdhetsarbete konstrueras? En feministisk poststrukturell teori har använts för att analysera hur kön och jämställdhetsarbete konstrueras i fokussamtal med förskollärare. I resultatet framträder tre teman som behandlar könskonstruktioner, subjektspositioner och jämställdhetsvisioner. I studiens slutsats beskrivs varför konflikter uppstår mellan fria val och styrning, vad en kvalitativ respektive kvantitativ ingång i jämställdhetsarbetet är, och mot vad fokus behöver riktas i jämställdhetsarbetet.

Studien har syftet att undersöka hur barnen använder sig av byggmaterialet på en förskola samt hur det blir en del av barnens subjektskapande. Studien använder sig av feministisk poststrukturalism som teori, en annan del av teorin är begreppet diskurs där ”det kompetenta barnet” dyker upp i mina observationer. Genom observationer av en grupp barn i åldern tre till fyra år på en förskola under sammanlagt fem timmar har jag analyserat om det finns eller inte finns vissa skillnader mellan hur pojkar och flickor använder sig av byggmaterial. Det framkom ganska snabbt att det finns vissa skillnader mellan hur pojkar och flickor förhåller sig till byggmaterial samt hur de väljer att bygga med byggmaterial. Pedagogerna har en stor påverkan vad gäller hur barnen använder sig av material eftersom det är de som bestämmer vad som skall erbjudas barnen.

Syftet med studien är att undersöka hur pedagogernas resonerar kring genuspedagogik utifrån kategorierna könsneutral, könsstereotypisk och könsöverskridande. Studiens frågeställning som använts för att uppfylla studiens syfte är: Vilka konstruktioner framträder i pedagogers berättelser om hur de arbetar med pojkar och flickor?Studien utgår ifrån den vetenskapliga teorin feministisk poststrukturalism med diskursanalys som metod och konstruktion som analysverktyg. Studien grundar sig på fyra enskilda intervjuer med förskollärare som är verksamma inom förskola och förskoleklass. Studiens resultat presenteras i de tre förutbestämda kategorierna könsneutral, könsstereotypisk och könsöverskridande. Resultatet visar att pedagogerna konstruerar alla tre av de förutbestämda kategorierna i sina resonemang och att de verkar vara någonstans emellan dessa. Slutsatsen är att pedagogerna behöver vara medvetna om sina konstruktioner kring genus och kön för det har en stor påverkan på verksamheten.

Tidigare forskning och myndighetsrapporter visar att förskollärare upplever ett stort tolkningsutrymme och oklarhet i arbetet med förskolans jämställdhetsuppdrag. Studiens syfte är att bidra med kunskap om förskollärares syn på förskolans jämställdhetsuppdrag i relation till begränsande könsmönster samt vilka strategier de använder i arbetet med att motverka begränsande könsmönster. Undersökningsinstrumentet som används i studien är intervjuer med förskollärare. Intervjuer användes för att kunna analysera förskollärares egna perspektiv på ämnet. Analysen genomfördes utifrån ett teoretiskt perspektiv i form av feministisk poststrukturalism för att problematisera förskollärarnas svar utifrån ett synsätt där kön och könsmönster ses som socialt konstruerat.    Studiens resultat påvisar att samtliga förskollärare uttrycker att jämställdhetsuppdraget handlar om att ge flickor respektive pojkar samma förutsättningar och möjligheter till utveckling, lärande och val. Däremot framgick det att hälften av förskollärarna ser barnen som enskilda individer och att de därför bör bemötas därefter, medan resterande förskollärare menar att de behöver bemöta barnen utifrån om de är pojkar och flickor. De olika synsätten tog sig i uttryck i olika strategier för att bidra till jämställdhet och minimera begränsande könsmönster i utbildningen. Strategierna formade tre olika diskurser: den kompensatoriska diskursen, den könsneutrala diskursen samt vad vi identifierat som den pedagogiska diskursen. Det är diskurser vilka samtliga förskollärare visade sig altererade emellan i arbetet. Resultatet visade även att det finns en oenighet om könsmönsters existens i förskolan och vem som är att klandra för att begränsande könsmönster förekommer.   Studiens resultat kan ses bidra till verksamhetsutveckling inom förskolekontexten genom att verksamma inom förskolan får ta del av exempel på olika strategier som kan användas för att motverka begränsande könsmönster. Studiens resultat skapar även möjlighet att förmedla kunskap till beslutsfattare och rektorer inom utbildningssystemet om behovet av kompetensutveckling för att förskollärare ska utveckla en trygghet i arbetet med begränsande könsmönster.