This essay examines possible subject positions offered to a female in relations to the decadence genre in the novel Berta Funcke (1885) by Stella Kleve, pseudonym for Mathilda Malling. The aim is to study how a female can be decadent. I analyze subject positions and examine how they enable decadent expressions of the female character. To understand subject positions in relations to the historical context I use Chris Weedon’s approach to feminist poststructuralism. I define decadence as a relative concept and understand it as a wider experience of decadence and dissolution in society. The methodological framework is based on hermeneutic reading. The result shows that the female protagonist is under the influence of many subjectivities simultaneously. Her decadence can be seen as both a source of emancipation and of constraint. From the analysis, I’ve been able to distinguish four characteristic subject positions: The Erotic, The Hermaphrodite, The Actress and The Hothouse Plant. The subject positions are bound to stereotypes of the time but also permits the female protagonist to transcend gender definitions. The result shows that the decadent aesthetics, expressions and vocabulary open up new ways of being for the female character.

Previous research studies have shown that in their address and behaviour towards girls and boys, pre-school staff apply stereotyped gender concepts, thus reinforcing rather than challenging stereotypes. The present thesis therefore focuses on which of children’s positions that are accepted or that face resistance from the staff. In this way, children’s gender-based "identity-formation" can be critically analyzed based on different possible descriptions of how it is to be a girl or a boy, and what unaware assumptions about gender representations that in this way may be made in different ways by both children and adults. The theoretical point of departure is feminist poststructuralism; and the analysis focuses on variations found between the groups of girls and boys, as well as within these groups, and within individuals. The empirical data consists of video-taped sessions from two teams working with children aged 3-5, and focus groups interviews with the adult. Then different "readings" of the empirical material have been conducted based on different assumptions (discourses); i.e. assuming that girls and boys "really" are different or equal, different behaviours will appear as more or less obvious and natural. By showing that several different discourses are present at the same time, gender-based "identity-formation" is described as a very complex process. The analyzed situations show that girls and boys in pre-school are defined and treated in stereotyped ways, however, there is a large hidden variation of how different girls and different boys positions themselves in different contexts. Pre-school teachers thus work actively to distinguish between girls and boys based on how they are being perceived as either girls or boys. Teachers’ expectations then become decisive of how different children are addressed and treated in different situations. To conclude, the pedagogical consequences of this are discussed with regard to gender equality work in which also alternative discourses are formulated. / Studier har visat att förskolans personal bemöter flickor och pojkar utifrån stereotypa föreställningar om kön och snarare förstärker än utmanar dessa. Därför är fokus i denna avhandling att se vilka positioner hos flickor och pojkar som accepteras och vilka som möter motstånd i förskolan. På så sätt analyseras barns könsmässiga "identitetsskapande" kritiskt utifrån på vilka olika sätt det är möjligt att vara flicka och pojke och vilka omedvetna antaganden om kön och genus som görs av barn och vuxna. Den teoretiska utgångspunkten är feministisk poststrukturalism och i analysen är variationen mellan grupperna flickor och pojkar, variationen inom grupperna samt variationen inom individer i fokus. Utifrån empirin, som består av videoinspelade sekvenser från två arbetslag med barn i åldrarna 3-5 år och fokusgruppssamtal med de vuxna, görs olika "läsningar" utifrån olika antaganden (diskurser): Beroende på om antagandet är att flickor och pojkar "egentligen" är olika eller lika, kommer olika bemötanden att framstå som mer eller mindre självklara. Genom att visa att flera olika diskurser är verksamma samtidigt beskrivs det könsmässiga "identitetsskapandet" som mycket komplext. De analyserade situationerna visar att flickor och pojkar i förskolan definieras och bemöts stereotypt men att detta döljer en stor variation av hur olika flickor och olika pojkar positionerar sig i olika sammanhang. Förskollärarna arbetar på detta sätt aktivt med att skilja på flickor och pojkar utifrån att de betraktas som antingen flickor eller pojkar. Förväntningarna blir sedan avgörande för hur olika barn bemöts i olika situationer. En diskussion förs avslutningsvis kring vad detta kan ge för pedagogiska konsekvenser för ett jämställdhetsarbete, där även alternativa diskurser och handlingsmönster skrivs fram.

När den svenska klimatdebatten intensifierades under 2000-talets första decennium tilldelades allmänheten en särskild roll. I den mediala och politiska debatten verkade lösningen på miljöproblemen intimt förknippad med individers livsstilar. I den här avhandlingen betraktas det synsättet som del av en pågående individualisering av miljöansvar. Med en poststrukturalistisk feministisk utgångspunkt hanteras det individualiserade miljöansvaret som en specifik diskurs. Diskursen beskriver individer som de centrala aktörerna som ska motverka miljöproblemen. Hur individer förhåller sig till rimligheten i en sådan ansvarsfördelning eller förstår innebörden av ett sådant ansvar är emellertid oklart. Syftet med avhandlingen är att utforska hur individer begripliggör och förhandlar diskursen om individuellt miljöansvar i gruppsamtal. För att förstå hur individer kan positionera sig i relation till diskursen analyseras tolv fokusgruppsamtal med personer som befinner sig i olika livssituationer och har olika erfarenheter av miljöfrågor och resande. Samtalsdeltagarnas förhandlingar av diskursens innebörd och relevans analyseras. Avhandlingen undersöker vilka andra diskurser som stödjer, konkurrerar med eller utgör motdiskurser till den individualiserade miljödiskursen. Därmed framgår hur individer kan införliva eller göra motstånd mot miljödiskursens verklighetsbeskrivning. I avhandlingen undersöks även vilka subjektspositioner som görs problematiska respektive oproblematiska i relation till ett individualiserat miljöansvar. Det bidrar med insikt om hur diskurser knutna till genus och klass kan positionera individer som i olika grad eller på olika sätt ansvariga för sin miljöpåverkan. Analysen visar hur individuellt miljöansvar förknippas med resursstarka och oberoende individer, individer som kan tänka sig att agera utan stöd från vare sig omgivningen eller stödjande samhällsstrukturer. Samtalsdeltagare i studien beskriver det individualiserade miljöansvaret som alltifrån moraliskt viktigt och positivt till orimligt och orealistiskt. Konkurrens mellan individer följer i diskursens spår. Både personer som tar på sig stort ansvar och de som inte förmår eller vill leva upp till idealet om att förändra sin livsstil pekas ut som problematiska. Samtidigt hamnar andra potentiella ansvarstagare och politiska arenor ofta i skymundan. Därtill riktar vissa samtalsdeltagare misstro mot samhällets förmåga att överhuvudtaget hantera miljöproblem, vilket tolkas som en aspekt av det individualiserade miljöansvarets dominans. / Over the last decade, the behaviors and lifestyles of the Swedish public have been depicted as having important environmental effects by both politicians and the media in Sweden. In this thesis, this is regarded as part of an ongoing tendency to individualize environmental responsibilities. Using a feminist poststructuralist point of departure, this individualized environmental responsibility is understood as a particular discourse that frames individuals as essential actors in handling environmental problems. How individuals position themselves in relation to the reasonableness and meaning of these responsibilities, however, is still an open question. The aim is to explore how individuals make scnse of and negotiate the discourse of individual environmental responsibility in group discussions. Twelve focus group conversations involving people in various life situations and with various expericnces of environmental issues and travelling are analyzed. The analysis investigates how the focus group participants position themselves in relation to the discoursc and, thus, negotiate its meaning and relevance. The analysis seeks to understand what other discourses support, compete with, or challenge the discourse of individual environmental responsibility in order to illuminate how individuals can incorporate or resist this particular discursive description of the world. The thesis also investigates what subject positions are made troubled or untroubled by the focus group participants, which reveals how gender and dass discourses position individuals as in various ways or to various degrees responsible for their individual impact on the environment. The analysis suggests that the discourse of individual environmental responsibility privileges independent, self-governing individuals, that is, people who assume responsibility without demanding either societal or social support. Some focus group participants depict individual environmental responsibility as morally significant and beneficial, while others depict it as unrealistic and unacceptable. The discourse seems to engender competition between individuals. Both people acting as highly environmentally responsible and people acting as unable or unwilling to take environmental responsibility are framed as troubled individuals in the conversations. Concurrently, other potential environmentally responsible actors and political scenes are often neglected. The discourse of individual environmental responsibility dominates; for some focus group participants, this discourse leads toa lack of faith in societal ability to handle environmental problems.

The purpose of my scientific essay is to examine the identity creating processes that goes on amongst pupils as well as pedagogues in leisure time centers. This seen from a gender perspective. The questions in this essay revolves around me as a role model in the leisure time center and how I use the binary gender categories in my line of work. Moreover, how can I present a safe environment for my pupils to try out their identity from a gender perspective. I analyze my questions seen through a leisure time center pedagogue ́s everyday worksituation under the influence of a workplace jargon. A jargon that seems to be enhancing the polatity between the binary gender categories. The theories I use in my essay to reflect upon my questions is Kants philosophy about freedom and the categorical imperative, Lenz Taguchis description of feministic poststructuralistic theory and Butlers theory on sex and gender as socially and cultural constructed. Through my scientific essay I have reflected upon my role as a role model in a way that takes me through an identity creating process of my own in my profession as a leisure time center pedagogue. And by takinga glance on my own actions it has created a bigger understanding of what has formed my own identity as a pedagogue from a gender perspective. This hopefully will increase my ability to present a safe environment for my future pupils in their identity creating processes in the leisure time center in a gender perspective. / Syftet med min vetenskapliga essä är att undersöka identitetsskapande processer på fritidshemmet, både hos pedagoger och elever. Frågeställningarna i essän berör min roll som förebild som blivande fritidshemslärare, hur jag förhåller mig till könskategorierna kvinna och man, flicka och pojke i mitt arbete. Och vidare hur jag skapar trygghet för att eleverna i fritidshemmet ska känna sig fria att pröva sin identitetur ett köns och genusperspektiv. Dessa frågor belyser jag ur ett gestaltat dilemma om hur en fritidshemslärares vardag kan präglas av en arbetsplatsjargong. En jargong som jag upplever förstärker polariteteten mellan könskategorierna kvinna och man. De teorier jag använder för att reflektera kring min vetenskapliga essäs frågeställningar är Kants teori om frihet och det kategoriska imperativet, Lenz Taguchis beskrivning av feministisk poststrukturalistisk teori och Butlers teori om kön och genus som socialt och kulturellt konstruerade. Genom min vetenskapliga essä har jag reflekterat kring min roll som förebild. Att skriva essän har i sig varit en identitetsskapande process för mig då jag vänt blicken mot mig själv i en situation som jag tidigare inte förstått min roll i. Vidare har jag genom essäskrivandet börjat förstå vilken komplex process identitetsskapande är och hur dessa processer är något som pågår samtidigt hos flera personer i ett socialt sammanhang. Min förhoppning är att detta kommer att öka min möjlighet och förmåga att se till att mina elevers identitetsskapande processer får fortgå i en trygg miljö på fritidshemmet.

Syfte och frågeställningar: Det övergripande syftet handlar om att undersöka hur villkoren för killars och mäns deltagande i ridsportverksamheter gestaltas i berättelser om ridsport. Annorlunda uttryckt är jag intresserad av hur kön konstrueras, eller ”görs”, i killars och mäns ridsportberättelser. Centrala frågeställningar är: Hur hanteras killarnas och männens könsgränsöverskridande i berättelserna? Vilka normer och föreställningar kring kön och sexualitet blir synliga i berättelserna? Hur positionerar sig killarna och männen i förhållande till rådande köns- och sexualitetsnormer? Metodologi: Studien bygger på kvalitativa intervjuer med 19 killar och män, 13 till 55 år gamla, aktiva på såväl bredd som tävlingsnivå i verksamheter knutna till Svenska Ridsportförbundet. I ett första analyssteg genomfördes en narrativ analys, där fem berättelser – eller narrativ – konstruerades. Dessa illustrerar på olika sätt centrala teman, erfarenheter och problematiker i intervjupersonernas berättelser. I ett andra analyssteg gjordes en feministisk poststrukturell läsning av de fem narrativen. Resultat och diskussion: Sammanfattningsvis verkar det som att deltagandet i en kvinnligt kodad idrott som ridsporten kan öppna upp för andra, och mindre stereotypa, sätt att vara kille än traditionellt manligt kodade idrotter. Eftersom den vardagliga verksamheten innehåller både sådant som (i vår kultur) brukar definieras som kvinnligt, exempelvis omsorg, kommunikation och lyhördhet, och sådant som brukar definieras som manligt, exempelvis handlingskraft, styrka och mod, får man som kille (och tjej) möjlighet att inta såväl feminint som maskulint kodade positioner. På detta sätt utmanas dominerande diskurser om hur tjejer och killar, män och kvinnor ”är”. Samtidigt måste man som kille inom ridsporten förhålla sig till det omgivande samhällets syn på ridning som en ”tjejsport” liksom till en heteronormativ särartsdiskurs enligt vilken killar inom ridsporten är tävlings-, prestations- och målinriktade, inte gillar att pyssla med hästarna och tycker att det bästa med ridsporten är tjejerna. Det verkar göra att det kan bli extra viktigt att betona maskulinitet – och framförallt heterosexualitet – för att visa att man trots allt är en ”normal” kille. Bögen blir här en form av ”gränsvakt”, en stereotyp som både möjliggör och begränsar, men som framförallt synliggör en heteronormativ ordning. / Aim: The overall aim is to investigate how conditions of boys and men’s participation in equestrian sports activities are framed in stories about equestrian sports. In other words I´m interested in the construction of gender, or the ‘doing of gender’, in boys and men´s stories about equestrian sports. Research questions are: How is the gender bending of the boys and men treated in the stories– both inside and outside equestrian sports? Which norms and representations about gender and sexuality are visible in the stories? How do the boys and men position themselves in relation to prevailing gender- and sexuality norms? Methodology: 19 boys and men, between the ages of 13 and 55, active on different levels in the Swedish Equestrian Sports Federation, were interviewed in the study. In a first step, a narrative analysis was conducted. Five narratives, illustrating central themes and experiences in the informants´ stories were constructed. In a second step a feminist post-structuralist reading of the five narratives was carried out. Results and discussion: The results indicate that participation in female-coded sports, like equestrian sports, can open up to other and less stereotypical ways of being a boy or man than participation in sports traditionally seen as masculine. Since the everyday activities contains both elements that we usually (in our culture) define as female, for example care, communication and sensitivity and elements we usually define as male, for example initiative, strength and courage, boys get the opportunity to practice assumed feminine as well as assumed masculine positions. In this way dominant discourses about boys and girls and men and women – how they “are” and what they like – are challenged. At the same time the stories make visible that boys and men in equestrian sports have to relate to the surrounding society’s view of horse riding as a “girl sport” and to heteronormative gender discourses in which men in equestrian sports are competitive and goal oriented, don’t like to cuddle with horses and think that the best thing with horse riding is the girls. It seems as if one strategy for handling this is to emphasize masculinity – and especially heterosexuality – to show that you in spite of everything are a “normal” guy. In this way the “fag” becomes a sort of “border agent” – a stereotype that both allows and restricts, but above all makes visible a heteronormative order. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond för VT 2014.</p>

<p>This dissertation explores ten teachers´ approaches to managing conflicts with/between pupils. The relevance of gender is analysed according to the strategies and representations chosen by the teachers. The methods used for data collection include ´rounds´, role-plays and ongoing reflexivity, mainly in single-sex groups. Three main strategies were identified in managing conflicts with/between pupils: challenging, confirming and physically touching. The strategy of challenging reveals that teachers have high expectations of how competent pupils ought to be. It is no longer enough to be competent and independent as a pupil (in Sweden); he or she is also expected to have an integrated ethic of caring. Values such as an ethic of caring are conventionally associated with femininity, and are usually invisible and/or low status; though they have now become the dominant norm for both female and male teachers. The strategy of confirming is used to give support to the pupil but there is a risk of confirming one individual “too much” which can lead to relational problems with other pupils. Physical touching as a strategy relates to dilemmas arising from gendered expectations of physicality in teacher-pupil interaction. Overall, difficulties were found in getting male teachers to discuss and ‘role-play’ conflicts with girls, which did not arise with female teachers concerning conflicts with boys. Also criticized were the demands on teachers’ workloads as a result of their social responsibility for pupils’ welfare, and also lack of institutional support. When the teachers had time to reflect together on their experiences, they seemed willing to criticize norms and representations. Four phases in the mode of talking were identified: (1) the telling of an experience; (2) interpretation of experience as a form of difference, either as deviance or according to gender; (3) narration of experience that contradicts the above dichotomy of difference; and (4) ongoing reflexivity resulting in motivation to change strategy or strengthen former strategies based on a wider awareness of work context.</p>

This dissertation explores ten teachers' approaches to managing conflicts with/between pupils. The relevance of gender is analysed according to the strategies and representations chosen by the teachers. The methods used for data collection include 'rounds', role-plays and ongoing reflexivity, mainly in single-sex groups. Three main strategies were identified in managing conflicts with/between pupils: challenging, confirming and physically touching. The strategy of challenging reveals that teachers have high expectations of how competent pupils ought to be. It is no longer enough to be competent and independent as a pupil (in Sweden); he or she is also expected to have an integrated ethic of caring. Values such as an ethic of caring are conventionally associated with femininity, and are usually invisible and/or low status; though they have now become the dominant norm for both female and male teachers. The strategy of confirming is used to give support to the pupil but there is a risk of confirming one individual "too much" which can lead to relational problems with other pupils. Physical touching as a strategy relates to dilemmas arising from gendered expectations of physicality in teacher-pupil interaction. Overall, difficulties were found in getting male teachers to discuss and 'role-play' conflicts with girls, which did not arise with female teachers concerning conflicts with boys. Also criticized were the demands on teachers' workloads as a result of their social responsibility for pupils' welfare, and also lack of institutional support. When the teachers had time to reflect together on their experiences, they seemed willing to criticize norms and representations. Four phases in the mode of talking were identified: (1) the telling of an experience; (2) interpretation of experience as a form of difference, either as deviance or according to gender; (3) narration of experience that contradicts the above dichotomy of difference; and (4) ongoing reflexivity resulting in motivation to change strategy or strengthen former strategies based on a wider awareness of work context.