<p>Bilddidaktik</p>

Den här studien undersöker hur två högstadielärare i ämnet bild upplever och arbetar med bedömning och betygsättning. Studiens material samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Frågeställningarna är: Hur upplever två bildlärare på högstadiet bedömning och betygsättning av arbetsprocessen och slutprodukten, samt hur de tillfrågade lärarna ser på relationen mellan arbetsprocessen och slutprodukten i bedömningen och betygsättningen? Resultatet visar på att de tillfrågade lärarna upplever betyg och bedömningsarbete i bildämnet som svårt och komplext. Det visar även att bedömning och betygsättning i ämnet är särpräglad vilket i sin tur diskuteras i ljuset av att betygsättningen varierar mellan lärarna. Studien pekar på vidare forskning om elevernas upplevelser gällande bedömning och betygsättning i bildämnet.

Att ge eleven formativ bedömning gällande sina muntliga förmågor i svenskämnet är en sak, att visualisera dessa förmågor och samtidigt synliggöra progressionen för eleven är en annan och kan upplevas som problematiskt. I denna fallstudie undersöks hur videokameran kan användas som pedagogiskt verktyg för problematiseringen i föregående mening samt hur användandet av nämnt verktyg även kan göra undervisningen mer lustfylld och värdeskapande, samtidigt som det underlättar dokumentation och utvärdering. I undersökningen har en trianguleringsmetod använts där kvalitativa metoder, genom observation, analys och intervju, har kombinerats. Undersökningen innefattar en specifik lärares användande av videokameran i undervisningen. Både nya och äldre filmer har analyserats för att ta del av hur progressionen synliggörs. Att använda sig av digitala verktyg är dessutom helt rätt i tiden med tanke på en digitaliserad revidering av gällande läroplan. Resultatet av fallstudien visar på att videokameran är ett ypperligt verktyg för ovannämnda delar. Intervjuad lärare drar dessutom kopplingar till ökad självkänsla och motivation hos eleverna, i och med att de får möjlighet att se sin utveckling och att deras uppgifter får en mottagare, vilket gör undervisningen mer värdeskapande. / <p>2018-06-15</p>

Syftet med denna studie är att undersöka lärares erfarenheter av och syn på for-mativ bedömning i naturvetenskaplig undervisning i skolans tidigare år. Avsikten är att belysa två aspekter av lärares erfarenheter av formativ bedömning, dels hur undervisningen påverkas dels vilka möjligheter och utmaningar lärare möter med användandet av formativ bedömning i naturvetenskaplig undervisning. Den forsk-ningsmetod som valdes för att söka svar på frågeställningarna är kvalitativ forsk-ningsintervju. Sju lärare som undervisar naturvetenskap i skolans tidigare år del-tog i intervjuerna. Intervjumaterialet har genomgått en innehållsanalys utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att lärare upplever att formativ bedöm-ning påverkar undervisning i hög grad exempelvis gällande tidsaspekter, klass-rumsorganisation, samt elevers delaktighet. I fråga om utmaningar och möjlig-heter uppgav lärare att tidsfaktorn var en stor utmaning med formativ bedömning men det fanns även möjligheter med denna aspekt. Vidare belystes hur formativ bedömning bidrog till elevers delaktighet, ansvarstagande och självständighet i deras lärande i naturvetenskaplig undervisning. Slutsatsen blir att formativ be-dömning påverkar undervisning på ett djupgående sätt och det finns flera utma-ningar och möjligheter i metoden vilka bidrar till att elever blir aktiva deltagare i lärandeprocesser.

Att kunna skriva är en av våra viktigaste förmågor för att kunna leva och verka samhället. Dessutom har forskning visat att skrivförmågan är viktig då den bidrar till ett ökat lärande i alla skolans ämnen. I skolan finns det två olika typer av skrivundervisning, den traditionella skrivundervisningen och den processorienterade skrivundervisningen. Den traditionella skrivundervisningen är en undervisning som präglas av att ha fokus på själva slutprodukten medan den processorienterade skrivundervisningen har fokus på själva skrivprocessen. För att eleverna ska kunna arbeta med den processorienterade skrivundervisningen behöver eleverna få formativ återkoppling samt tid för bearbetning. Syftet med studien är att undersöka elevers utveckling av texter för att få syn på vad eleverna faktiskt utvecklar i sina texter när de bearbetar dem samt att undersöka i vilken mån den formativa bedömningen påverkar. Syftet har sedan preciserats i följande frågeställningar; Vilka aspekter i elevers texter utvecklas när eleverna får bearbeta sina texter med hjälp av formativ bedömning? Hur påverkar den formativa bedömningen elevernas revideringar? Metoden som vi använt oss av är textanalys där vi har analyserat elevers texter med hjälp av texttriangeln som analysredskap. Resultatet i denna studie kommer fram till att eleverna kan utveckla flera olika aspekter i sina texter när de får arbeta med bearbetning och får formativ bedömning som är specifik och är en blandning mellan styrkor och brister. De kan i sina sista utkast stava bättre, visar en större säkerhet kring användandet av skiljetecken, har en bättre meningsuppbyggnad, innehållet har utvecklats, strukturen är bättre och deras text är bättre anpassad efter syfte och mottagare.

För de elever som idag går i grundskolan har undervisningen från första dagen i skolan styrts av Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11).  Till skillnad från tidigare läroplaner har Lgr 11 ett tydligt fokus på resultat och målstyrning och en viktig del av detta är formativ bedömning och att eleverna utvecklar förmågan att bedöma sina resultat. För att lyckas med detta krävs att läraren skapar situationer där eleverna får träna på att skatta sin egen insats men också på att ge återkoppling till sina kamrater. Kooperativt lärande så som exempelvis kamratrespons, har visat sig ha dokumenterat goda effekter på elevers lärande. För lärarprofessionen är kunskaper om dessa effekter värdefulla, inte minst för att med forskning i ryggen kunna motivera olika didaktiska val. De aspekter (kunskapsutveckling, uthållighet och motivation) som undersöks i detta examensarbete hänger samman med de framgångsfaktorer för lärande som Hattie (2012) och Wiliam och Leahy (2015) identifierat utifrån sina metaanalyser. Forskningen har fått stort genomslag vilket gör det intressant att addera elevperspektivet till den kunskap som redan finns. Syftet med den här studien är att undersöka mellanstadieelevers upplevelse av arbetssättet kamratrespons inom svenskämnet. Vad är elevernas uppfattning om kamratrespons och hur påverkar arbetssättet dem gällande kunskapsutveckling, uthållighet och motivation? För att kunna uppnå studiens syfte har en kvalitativ metod använts, med fokusgruppsdiskussion som undersökningsredskap. Resultaten pekar i huvudsak på att eleverna har en positiv uppfattning om kamratrespons. När det gäller kunskapsutveckling ger arbetssättet dem insikter, främst på konkret nivå. En utmaning är att eleverna behöver rustas väl för att kunna ge varandra respons. Resultatet visar att en del elever upplever att de inte är kompetenta nog att ge respons vilket skapar en obalans i gruppen och detta riskerar att sätta käppar i hjulet för att gruppen ska uppnå det positiva ömsesidiga beroende som Fohlin, Moerkerken, Westman och Wilson (2017 ss. 115-117) menar är kärnan i det kooperativa lärandet.   När det gäller hur kamratrespons påverkar elevernas uthållighet ser den ut att gynnas i de fall eleverna får relevant respons. Mottagarperspektivet spelar också roll eftersom eleverna vill att andra ska tycka att de skriver bra. Elevernas motivation för att skriva ser även ut att kunna påverkas positivt just för att arbetssättet är transparent vilket ger tillgång till många förebilder och skapar en gemenskap kring skrivandet men precis som gällande uthålligheten hänger framgången på att det finns ett positivt ömsesidigt beroende i gruppen. Det är därför viktigt att man som lärare organiserar lärandet på ett sätt så gruppen har ett gemensamt mål där individuella insatser tydliggörs. Ger återkoppling och beröm för alla delar av responsprocessen, stöttar eleverna gällande vad och på vilket sätt de ska ge respons samt parar ihop elever så de har likande kunskapsnivå.

Denna studie har haft som syfte att undersöka hur yrkeslärare har arbetat med att ta fram ett bedömningsstöd/matris i yrkesämnen. Yrkeslärarna på den aktuella skolan upplevde svårigheter med att tolka progressionsorden i Skolverkets betygskriterier vid bedömning av praktisk kunskap och vid betygsättning. De arbetade fram en matris som som skulle vara en övergripande matris för de kurser som hölls inom respektive program. Studien visade att den framarbetade matrisen fick ett varierande genomslag på de olika deltagande programmen. Det som framkommer i undersökningen är att det kollegiala lärandet har stärkts i de medverkande lärararbetslagen både under tiden för framtagandet av matrisen, och även efter matrisen var färdig.

Syftet med detta arbete var att ta reda på vilken uppfattning matematiklärare har om formativ bedömning samt hur de arbetar med detta i sina undervisningspraktiker. 63 matematiklärare besvarade en enkät angående sin uppfattning om och sitt arbete med formativ bedömning. Dessutom genomfördes kvalitativa intervjuer med tre matematiklärare. Resultaten visar att matematiklärare har en positiv inställning till formativ bedömning och att en övervägande del av de medverkande lärarna medvetet använder detta i sin matematikundervisning. Resultaten visar även att en relativt stor del av lärarna upplevde arbetet med formativ bedömning som ganska svårt på grund av bristande kunskaper och upplevd tidsbrist. Resultaten visade att det saknades utbildning och organiserat kollegialt lärande kring formativ bedömning hos många av de deltagande lärarna. Detta tillsammans med vilka metoder och arbetssätt för formativ bedömning som lärarna uppgav att de använde och hur de arbetade med dessa kunde eventuellt indikera på en något instrumentell förståelse och användning av formativ bedömning i matematikundervisningen.

Studiens syfte är att med utgångspunkt i elevernas förståelse för sitt lärande öka förståelsen för hur lärare i ett förebyggande arbete, utifrån hur undervisningen struktureras och organiseras, kan stödja elevernas lärande. Hur kan eleverna ges stöd men även möjlighet till att kunna vara delaktiga och ta ansvar i sin lärprocess? Kunskap om hur lärandet ser ut från elevperspektivet är viktigt för lärare att veta, så de kan planera en undervisning som möter elevernas behov. Kvalitativ metodansats har använts i observationer och intervjuer. Den proximala utvecklingszonen är den teori som tillsammans med formativ bedömning, entreprenöriellt lärande och metakognition samspelar i en analysmodell (figur 4:5) där elevens inre motivation, delaktighet och ansvar är central.   Det mönster som framträder i resultatet är att de elever som i sina tidigare skolor getts möjlighet att bli medvetna om hur de lär sig också är de elever som beskriver att de når de högre kunskapskraven. Deras utsagor visar på ett samspel mellan förmågan att arbeta självständigt och lära nytt. De har en större tillit till sin egen förmåga att lära. När ett tydligt varför framträder ur elevens livsvärld ökar deras motivation, delaktighet och ansvar.

The purpose of this study is to find out how formative peer assessment can be a help in the learning process of students in lower secondary school, as well as a resource to decrease the workload of the teacher in order to give them more time to support students in the classroom. The students were assigned a short writing assignment and were then asked to provide peer response on a text by an anonymous classmate. They were given the choice to write their feedback in Swedish or in English. The third and final step was to edit their own text with the help of the peer feedback they had received. An analysis was made of the peer comments as well as of the st udents’ ability to use those comments to make improvements in their own text. Findings include a tendency towards more general comments on content and story (macro level) among the students who gave their response in English. The students who gave their feedback in Swedish were more able to give advice on micro level aspects of the text, i.e. spelling, grammar, punctuation and vocabulary. Another finding was that students with weaker English skills were also more likely to give comments of a more general nature than students with stronger English skills. However, the study showed that students on all levels benefited from the process of giving and receiving peer feedback.