Abstract Bengtsson Sjöström, Anneli & Björkholtz, Kristina, (2018). En fallstudie av läs- och skrivarbetet i grundsärskolan. Speciallärarprogrammet språk-, skriv- och läsutveckling, Institution för skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp Förväntat kunskapsbidrag Studien förväntas ge oss större kunskap kring läs- och skrivundervisning i grundsärskolan och hur vi vidare kan använda oss av denna kunskap i grundskolan. Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att undersöka hur läs- och skrivundervisning ser ut i grundsärskolan, vilka metoder som används och hur man arbetar praktiskt med läs- och skrivinlärning. Frågeställningarna som belyses är: •Vilka arbetssätt och metoder i läs- och skrivundervisning används i den utvalda grundsärskolan? •Vilka är framgångsfaktorerna, enligt specialpedagogerna i den utvalda grundsärskolans läs- och skrivundervisning? •Vilka arbetssätt och metoder kan vara relevanta även för grundskolans läs-och skrivundervisning? Teori Forskning kring lärandet tar ofta sin utgångspunkt i sociokulturell teori. Därför har vi valt att utgå från denna eftersom vår studie handlar om vilka arbetssätt och metoder som används i läs- och skrivundervisningen i en utvald grundsärskola. Metod Som metod har vi valt att använda oss av en fallstudie. Intervjuer, observationer och läromedelsgenomgång har använts för att belysa och få kunskap om arbetet kring läs- och skrivundervisningen. Eftersom studien inte är så omfattande har vi valt att utgå från metodtriangulering. Detta ger ett mer kompletterande underlag till studien, belyser problemet från olika infallsvinklar och ger en vidare bild. Resultat Det går inte att dra några generella slutsatser då underlaget och studien är liten. Resultatet pekar dock på att lärarnas kompetens, förhållningssätt och bemötandet är mycket betydelsefullt och är i fokus när det gäller elevernas läs-och skrivundervisning. Vidare visar resultatet att artefakter är av stor betydelse i undervisningen. Specialpedagogiska implikationer Elever i behov av stöd är beroende av en omgivning i skolan som bland annat är tydlig, flexibel och lugn. Elevens svårigheter är allas angelägenhet i skolan, där arbetslag och speciallärare har ett särskilt ansvar. Elevens svårigheter uppstår i relationen mellan eleven och omgivningens krav och förväntningar. För specialläraren blir det en viktig uppgift att finna pedagogiska lärsituationer och aktiviteter som gynnar eleven. Nyckelord Framgångsfaktorer, grundsärskola, individualisering, lärares förhållningssätt, läs- och skrivundervisning, sociokulturell teori

Språket beskrivs i grundsärskolans kursplan i ämnet svenska som människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Undervisningen utifrån grundsärskolans kursplaner har ibland kritiserats för att inte ge förutsättningar för språkutveckling i meningsfulla sammanhang. Syftet med denna studie var att undersöka och belysa hur undervisningen utifrån grundsärskolans kursplaner kan utformas så att den ger eleverna möjlighet att, i enlighet med kursplanen i svenska, utveckla sin förmåga att läsa, förstå och reflektera över olika texter. Detta genom att undersöka hur pedagoger som undervisar elever utifrån grundsärskolans kursplaner arbetar med elevers läsförståelse samt belysa hur pedagoger ser att undervisningen i läsförståelse kan utvecklas. Elever som undervisas utifrån grundsärskolans kursplaner finns både i grundsärskolans klasser och integrerade i grundskolans klasser. Studien omfattade undervisning i både grundsärskola och grundskola vilket gav möjlighet att jämföra förutsättningarna för eleverna i de båda grupperna. Undersökningen bestod dels av sex kvalitativa intervjuer och dels av en kvantitativ enkät som besvarades av pedagoger som undervisar utifrån grundsärskolans kursplaner i grundsärskola respektive grundskola. Resultaten visade att det i undervisningen, både i grundsärskolans och i grundskolans klasser, förekommer goda exempel på hur elevers läsförståelse kan utvecklas. I båda dessa sammanhang framkom också en medvetenhet hos pedagogerna om att undervisningen kan utvecklas, till exempel genom strukturerad läsförståelseundervisning i grupp. Flera pedagoger upplevde det dock som en svårighet att genomföra sådan undervisning i praktiken. Även analysen, utifrån ett sociokulturellt perspektiv, samt tidigare forskning belyste möjligheten att utveckla läsförståelse i interaktion med andra i meningsfulla sammanhang. Det framkom inga tydliga skillnader mellan undervisningen i grundsärskolan och grundskolan, däremot visade studien att det förekommer stora variationer i undervisningen vad gäller förekomsten av olika aktiviteter som utvecklar läsförståelse. Detta kan innebära att elever som undervisas utifrån grundsärskolans kursplaner inte alltid får den undervisning de har rätt till.

Ett av människans grundläggande behov är rörelse och fysisk aktivitet. Stillasittandet ökar generellt i samhället och personer med intellektuell funktionsnedsättning är mindre fysiskt aktiva än befolkningen i stort. I läroplanerna för Sveriges samtliga skolformer framgår det att daglig rörelse och fysisk aktivitet ska förekomma i skolan. Hur arbetet med daglig fysisk aktivitet ser ut i särskolan är underforskat. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur arbetet med rörelse och fysisk aktivitet ser ut i grundsärskolan och på gymnasiesärskolans nationella program. Upplevelser och erfarenheter från tre undervisande speciallärare på grundsärskolan och två på gymnasiesärskolan har belysts. En tematisk innehållsanalys visar att synen på att rörelse och fysiskaktivitet är viktigt är gemensam hos de speciallärare som intervjuats samtidigt som hur arbetet bedrivs skiljer sig. Faktorer som möjliggör arbetet med daglig rörelse och fysisk aktivitet, hur rörelse i undervisningen kan bli naturligt i alla åldrar, vikten av socialt stöd och samverkan diskuteras. Vidare forskning behövs för att få en grundligare helhetsbild av arbetet med daglig rörelse och fysisk aktivitet genom att ta reda på lärares, resurspersoners, ledningens syn från olika grund- och gymnasiesärskolor.

I regeringens förslag till förändringar (SOU 2021:11) för att höja kvaliteten i särskolan presenteras hur grundsärskolan och grundskolan ska komma att bli allt mer likvärdiga varandra. Med bland annat justerade timplaner, mer lika kursplaner och tydligare riktlinjer för samverkan mellan lärare i de olika skolformerna ska grundsärskolan stärkas och olikheterna mellan skolformerna ska minskas. Studiens syfte är att bidra med kunskap om huruvida ovan nämnda förändringarna kan föra de två skolformerna närmare varandra med avseende likvärdiga förutsättningar för kunskapsutveckling och möjligheter till inkluderande undervisning. Frågeställningarna berör informanternas upplevelser av att grundsärskolan ska bli mer lik grundskolan, vilka reella konsekvenser som förväntas utifrån vad regeringen presenterar samt tankar huruvida namnbytet av grundsärskolan kan bidra till några förändringar av skolans praktik. I studien har åtta kvalitativa intervjuer med vårdnadshavare och speciallärare genomförts. Resultatet har sammanställts och analyserats mot tidigare forskning och ur ett sociokulturellt perspektiv. Detta perspektiv valdes då det tar sin utgångspunkt i att lärande och utveckling sker via social interaktion och kommunikation. Vilket i sin tur har betydelse för hur eventuell samverkan och inkludering, eller avsaknaden av detta, påverkas av vilka sammanhang eleverna vistas i. Resultatet visar att speciallärare och vårdnadshavare anser att regeringens förslag på förändringar väcker blandade känslor hos informanterna. Å ena sidan uttrycker de att förändringar som syftar till att höja särskolans kvalitet och anseende är bra. Å andra sidan menar, informanterna, att de är nöjda med grundsärskolan som skolform, då de anser att elevernas behov tillgodoses i högre utsträckning i särskolan. Därmed beskriver informanterna att de ser relevans i att grundsärskolan som skolform kvarstår så länge grundskolan inte kan tillgodose de behov elever med intellektuell funktionsnedsättning har. Framledes finns relevans för longitudinella studier med avseende att studera vidare vilka förslag som kommer realiseras och utfallet av dessa över tid.

Utgångspunkten för denna uppsats är ett intresse för musikundervisning för elever med olika funktionsnedsättningar. Det huvudsakliga syftet med uppsatsen är att undersöka och få känne-dom kring hur musiklärare i grundsärskolan anpassar sin undervisning. Forskningsfrågorna handlar om informanternas tillvägagångssätt, syn på och förhållningssätt till musikundervisning anpassad för elever med olika funktionsnedsättningar i grundsärskolan. För att samla in data till denna uppsats gjordes två kvalitativa halvstrukturerade djupintervjuer med två musiklärare verksamma inom grundsärskolan. Då denna studie är intervjubaserad ges informanternas svar stort utrymme i resultatkapitlet. Intervjuerna analyserades via tematisk analys. Den teoretiska ansatsen utgår från Ingrid Maria Hanken och Geir Johansens (2020) redovisning av ramfaktorer samt deras sju exempel på ämnessyn. Uppsatsens resultat delas in i tre huvudkategorier: an-passningar, musikämnet och lärarens yrkesroll. En genomgående röd tråd i resultaten visar på att verksamheten i så hög grad som möjligt behöver stå rustad för att göra individuella anpass-ningar av hela den samlade lärmiljön. Båda informanterna poängterar individernas olikheter och att det inte finns något enskilt, specifikt tillvägagångssätt att genomföra musikundervis-ningen på. Vidare visar resultaten på dilemman kopplade till elevassistenter, värderingar och kringliggande ramfaktorer som påverkar eleverna och lärarna. Resultaten diskuteras i förhål-lande till tidigare forskning, litteratur, teoretiska modeller samt författarens egna erfarenheter.

Berggren, Sara (2022). Vägar till självständighet för elever med intellektuell funktionsnedsättning - ett samspel mellan lärare, elevassisten och föräldrar. Specialpedagogprogrammet, institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.

Abstract/SammanfattningProblemområdeFör elever med funktionsnedsättningar är behovet av informations- och kommunikationsteknik många gånger störst och ibland även en förutsättning för att eleverna ska nå målen i sin utbildning. Lärare i grundsärskolan arbetar mycket med att finna lämpliga redskap och metoder som leder till lärande och utveckling. Forskning visar att digitala redskap som surfplattan gör undervisningen tillgänglig. Surfplattan har fått ett genombrott i den svenska skolan. Då den anses ge eleverna nya förutsättningar till lärande och utveckling, medför detta att elever inom grundsärskolan får nya möjligheter att utforska och utmana sitt lärande. Syfte och preciserade frågeställningarStudien syftar till att bidra till kunskapsutveckling om hur och när elever i grundsärskolan använder surfplattan som redskap i sitt lärande och sin utveckling. Studien vill också lyfta fram faktorer som enligt forskning anses betydelsefulla för lärande och utveckling. Frågeställningar:•Hur arbetar eleverna med surfplattan?•I vilka lärsituationer använder eleverna sig av surfplattan? •På vilket sätt bidrar lärare och kamrater till lärande och utveckling hos den enskilde eleven?Teoretisk ramStudien grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv som bygger på Lev Vygotskijs grundläggande teori om att lärande och utveckling sker genom samspel och interaktion med rätt redskap/resurser och i rätt sammanhang, samt i en situerad kontext, som i denna studie i klassrummet på en grundsärskola. Denna teori har vidareutvecklats av forskare, bl.a. Strandberg, Säljö och Dysthe som omnämns i den teoretiska förankringen.MetodFör att genomföra studien har en kvalitativ fallstudie utförts i en klass inom grundsärskolan. Undersökningsmaterialet har tagits fram genom metodtriangulering och innefattar intervjuer, deltagande observationer, informella samtal och fältanteckningar. I studien har sex observationer vid olika lektionstillfällen utförts och två specialpedagoger har intervjuats. Syftet med att välja kvalitativa metoder för undersökningen var att hitta eventuella variationer att ställa mot varandra i en diskussion. Resultat med analysResultatet visar att surfplattan används av eleverna som ett medierande redskap. Eleverna använder surfplattan för att tolka och kommunicera omvärlden och därmed ökar förutsättningarna för dem att vara delaktiga i sitt lärande. Specialpedagoger och elever utgör viktiga mediatorer för den enskilde elevens lärande. Eleven approprierar kunskaper och färdigheter genom att samspela med omgivningen och surfplattan. Jag har funnit att de vuxnas medvetenhet om effekterna av de metakognitiva processerna bidrar till att elevernas lärande utvecklas och har betydelse för om surfplattan ska vara ett framgångsrikt medierande redskap. Resultatet i studien indikerar på, att då eleverna använder surfplattan påverkas deras motivation som i sin tur inverkar på deras uthållighet, engagemang och deltagande.KonklusionSurfplattan är ett redskap som kan bidra till att göra undervisningen mer tillgänglig för elever i grundsärskolan. Om surfplattan ska vara ett framgångsrikt redskap för eleverna i grundsärskolan måste den ses i samspel och interaktion, i rätt sammanhang och i en situerad kontext. Begrepp som metakognition, mediering och appropriering har betydelse för elevernas lärprocesser och bör stå i fokus. Implementering Såväl tidigare forskning som studiens resultat visar att surfplattan är till gagn för grundsärskoleelevernas lärande och utveckling. Surfplattan förenklar möjligheterna att tillgodose individuella behov genom dess utformning, inbyggda utrustning och det stora utbudet av program som finns. Förutsättningar för olika slags kommunikation öppnas upp via surfplattan och underlättar elevernas deltagande och möjligheter till interaktion och samspel. NyckelordAppropriera lärande, grundsärskola, medierande redskap, metakognitiv förmåga, surfplatta

SammanfattningStudiens syfte var att undersöka lärares uppfattningar och erfarenheter av kamratlärande i grundsärskolan. Vårt fokus har framför allt legat på de undervisningspraktiker som lärarna representerar och deras syn på möjligheter som skapas för elevernas självständighet och kunskapsutveckling.Vi använde en kvalitativ metod där det empiriska materialet inhämtades genom semistrukturerade intervjuer. I studien deltog tolv respondenter som alla arbetar i grund- eller gymnasiesärskola. Vi analyserade resultatet med hjälp av kulturpsykologisk teori och begreppen mer kunnig annan, proximal utvecklingszon, scaffolding (stöttning) samt ömsesidig lärogemenskap. Resultaten visade att alla 12 respondenter använder kamratlärande i sina undervisnings-praktiker för att främja elevernas sociala utveckling och/eller kunskapsutveckling. Flertalet av respondenterna anser att det är viktigt att arbeta med elevernas självständighet för ett framtida liv. En del av respondenterna ser kamratlärande som en möjlighet för det, men att det som lärare är många faktorer att ta hänsyn till för att få det att fungera. Resultatet tyder på att för att kamratlärande i grundsärskolan ska fungera krävs en trygg elevgrupp, stor medvetenhet vid gruppsammansättning samt en flexibel lärarroll i en tillåtande ömsesidig lärogemenskap.

Uppsatsen behandlade utredningsprocessen till särskolan ur föräldra- ochprofessionsperspektiv. Syftet var att undersöka vad som påverkade några föräldrars val avskolform och hur personalen medverkade i dessa processer när det står mellan skolplaceringmellan grundskola och grundsärskola. Datainsamlingen presenterades genom en kvalitativforskningsansats baserad på semistrukturerade intervjuer med föräldrar och professioner somhade erfarenhet av utredningsprocessen. Metodansatsen inspirerades av hermeneutiken genomatt komma nära föräldrars och olika professioners uppfattningar, erfarenheter och åsikter. Datasamlades in och tolkades och sorterades för att nå förståelse för innebörden i derasresonemang. Resultatet belystes utifrån olika perspektiv såsom de relationella-, kategoriska-,sociokulturella-, dilemmaperspektivet samt systemteori. Resultatet pekade på att en faktorsom visade sig vara avgörande för föräldrars val av skolform var att föräldrarna i tidigt skedekände sig delaktiga i utredningsprocessen. Det fanns aspekter att ta hänsyn till som beaktadesdet handlade om föräldrarnas sorg, skam, okunskap och kulturella skillnader. Studien belysteockså svårigheter och dilemman om vad en skola för alla kan innebära och hur det kan varaatt arbeta utifrån att ha två läroplaner i ett klassrum.

Abelsson, Johanna & Midander, Malin (2016), ”Det är inget betyg, det är bara ett intyg på att man har gått i särskolan” – en studie om betygens betydelse i grund- och gymnasiesärskola (It's no grade, it's just proof of having been in special school”). Speciallärarprogrammet med specialisering mot utvecklingsstörning, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola.Förväntat kunskapsbidragAvsikten med föreliggande studie är att uppmärksamma vilka uppfattningar de olika aktörerna har, i relation till betygens vara eller icke vara i särskolan. Studien undersöker de olika aktörernas uppfattningar utifrån ett systemteoretiskt perspektiv.Syfte och frågeställningarStudiens syfte är att ur ett systemteoretiskt perspektiv bidra med kunskap om betyg i grundsärskolan och gymnasiesärskolan genom att kartlägga och analysera olika aktörers uppfattningar om betygens betydelse. Frågeställningarna var följande: Vilken betydelse har betygen i grundsärskolan och gymnasiesärskolan under elevernas utbildning? Vilken betydelse har betygen i grundsärskolan och gymnasiesärskolan efter avslutad utbildning? Hur många elever tar ut sina betyg i grundsärskolan och vilka mönster går att utläsa utifrån befintlig betygsstatistik beträffande betygsskalan?TeoriStudien utgår från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori. Bronfenbrenner benämner de olika nivåerna i ett system för; mikrosystemet, mesosystemet, makrosystemet och exosystemet. Olika system är ömsesidigt beroende av varandra för att kunna förstå helheten. I föreliggande studie ingår skolan i mikrosystemet, kommunen tillhör mesosystemet, staten finns med i makrosystemet och vårdnadshavarna ingår i exosystemet.MetodEtt kvalitativt och ett kvantitativt perspektiv har använts det vill säga en metodtriangulering. Metoder som använts är semistrukturerade intervjuer och statistikinsamling. Det insamlade statistikmaterialet behandlade antalet elever som väljer att ta ut ett betyg och vilka mönster som kan utläsas från betygsskalan. De intervjuade aktörerna i studien finns representerade på mikronivå, mesonivå, makronivå och exonivå utifrån den ekologiska systemteorin.ResultatFöreliggande studie visar att det råder stor okunskap kring hur information och betygssättning bör ske enligt skollagen och de statliga styrdokumenten. Däremot framgår det tydligt hur betyg används vid kunskapsmätning i relation till styrdokumenten. I intervjuerna framgår det att lärare inte anser betygsfrågan så viktig. Detta på grund av att betyg inte används efter avslutad utbildning, och att samhället inte frågar efter betygen. Det ser mycket olika ut från kommun till kommun hur många elever som väljer att ta ut ett betyg. Ett mönster som har kunnat utläsas utifrån betygsstatistiken är att de flesta eleverna är godkända i grundsärskolan men att det är få elever som erhållit de högre betygen A och B.ImplikationerVår roll som speciallärare innebär att hantera kunskapsbedömning och betygssättning i relation till elever med utvecklingsstörning. Specialläraren behöver också ha förmågan att se olika medicinska perspektiv. Vidare behöver vi som arbetar som speciallärare med elever som har en utvecklingsstörning, ta extra hänsyn till elevens ålder och mognad.