Begreppet inkludering saknar en tydlig definition men kan i utbildningssystemet relateras till utbildning, pedagogik och praktik. Inkluderande utbildning framhävs som en process där målsättningen är att öka elevers delaktighet i skolans gemenskap (Florian & Black-Hawkins, 2011; Nilholm & Göransson, 2013). Utbildningen ska utgå från individers olika sätt att tillgodogöra sig undervisning (AlRawi & AlKahtani, 2021) samtidigt som den ska utveckla kunskaper och grundläggande värden för ett aktivt medborgarskap (Lgrsär22, 2022). Syftet med denna studie var således att belysa komplexiteten i speciallärares och specialpedagogers inkluderande uppdrag i relation till elevernas utveckling och lärande mot målen i grundsärskolan (anpassade grundskolan). För att undersöka detta användes semistrukturerade intervjuer som metod. Analys av resultatet har genomförts med utgångspunkt i Bronfenbrenners (1979; 1996) utvecklingsekologiska perspektiv. Resultaten visar att inkludering beskrivs handla om tillgänglighet och aktivt deltagande där komplexiteten framhävs på olika sätt. Faktorer som elevernas individuella behov och förutsättningar samt relationer och styrdokument betonas. En slutsats är att komplexiteten i inkluderingsuppdraget innefattar en rad utmaningar och dilemman som kan kopplas till såväl samhälleliga strukturer och krav som den egna verksamhetens förutsättningar och elevgruppernas mångfald.

Mycket lite är forskat kring integrerade elever som läser efter grundsärskolans läroplan inomramen för den vanliga grundskolan. Detta arbete undersöker tre elevers erfarenheter av attunder sin skoltid börja läsa enligt grundsärskolans läroplan. I arbetet studeras hur dettapåverkar eleverna och deras syn på sig själva. Barn med en intellektuell funktionsnedsättningfår sällan komma till tals och med denna studie blir några av dessa röster hörda. Datainsamling skedde genom semistrukturerade intervjuer med elever vilka sedantranskriberades och tematiserades. Även två lärare intervjuades. Med utgångspunkt ur ErikErikssons utvecklingsteorier och Lev Vygotskijs lärandeteorier analyserades resultatet. Ett intersektionellt perspektiv hjälpte till att synliggöra hur olika maktordningar samspelar medvarandra. Resultatet av studien visar att integrerade elever trivs med sina klasskamrater och lärare. Ävenskolarbetet beskrivs i mer positiva ordalag efter övergången till grundsärskolans läroplan äninnan. Men i och med den kategorisering som sker av eleven, både innan och efter byte avläroplan, utvecklas en lägre självkänsla hos dessa elever vilket i förlängningen kan förstärkaderas svårigheter ytterligare.

Syftet med denna studie är att belysa speciallärares och specialpedagogers syn på samverkan med elevassistenter i grund- och gymnasiesärskola. Studiens empiriska material utgörs av sex semistrukturerade intervjuer med lärare i grund- och gymnasiesärskola och som alla har en påbyggnadsutbildning antingen till specialpedagog eller speciallärare med specialisering mot utvecklingsstörning. Med utgångspunkt i kvalitativ metod och inspiration av hermeneutik, genomförs en analys med startpunkt i kartläggningsmetoden för vidare tolkningsarbete med stöd i den hermeneutiska spiralen med ambitionen att besvara studiens centrala forskningsfrågor. Resultatet visar att lärare i grund- och gymnasiesärskola beskriver en arbetssituation där lärare förväntas planera och leda undervisning utifrån elevernas enskilda behov samt att leda och involvera elevassistenter i det pedagogiska uppdraget. Speciallärarnas beskrivningar av samverkan har tolkats och presenteras utifrån kategorierna: Intentionella förutsättningar, Organisatoriska förutsättningar, Interpersonella förutsättningar och Kompetensbaserade förutsättningar. Avslutningsvis diskuteras bland annat lärares funktion som länk mellan teoretiskt formulerade kunskapsmål och undervisningsaktiviteter. Huruvida skolans kunskapsuppdrag uppfylls tolkas vila på lärares förmåga att handleda elevassistenter vilket problematiseras i och med att lärares specialpedagogiska kompetens då medieras via elevassistenter innan den når eleven i undervisningsaktiviteter.

Syftet med studien är att undersöka elever med autisms klassrumsplacering och fysiska stödstrukturer. Studien undersöker lärares resonemang kring klassrumsplaceringen och de fysiska stödstrukturerna utifrån Claes Nilholms tre perspektiv på specialpedagogik. De tre perspektiven är det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet och dilemmaperspektivet. De fysiska stödstrukturerna undersöks även utifrån Jerome Bruners begrepp scaffolding inom det sociokulturella perspektivet, med kopplingar till Lev Vygotskijs proximala utvecklingszon. Studiens genomförs med semistrukturerade intervjuer med fyra lärare och observationer av de intervjuade lärarnas klassrum.  Tre lärare på lågstadiet i grundskolan intervjuas och deras klassrum observeras. En av de intervjuade lärarna i studien är verksam på lågstadiet i grundsärskolan, vars klassrum även observeras. Intervju- och observationsresultaten analyseras genom en tematisk analys utefter Nilholms tre perspektiv på specialpedagogik och Bruners scaffolding. Studiens resultat visar att de intervjuade lärarna har resonemang kring eleverna med autisms placering i klassrummet och fysiska stödstrukturer. De flesta lärare utformar klassrumsplaceringen i samråd med eleverna och samtliga lärare använder sig utav de fysiska stödstrukturerna i klassrummet för dessa elever men även för alla elever i klassrummet. De resonemang som lärarna angivit går att se utifrån Nilholms samtliga perspektiv på specialpedagogik och Bruners scaffolding.  Slutsatser av studien är att lärarna delar många uppfattningar och resonemang kring klassrumsplacering och fysiska stödstrukturer för elever med autism. De är även överens om att defysiska stödstrukturerna gynnar alla elever. Lärarna delar även åsikten att klassrumsplaceringen och de fysiska stödstrukturerna behöver anpassas individuellt efter elevens behov. Samtidigt resonerar och arbetar lärarna delvis på olika sätt kring dessa. Studiens deltagande grundskollärare till skillnad från grundsärskolläraren väljer att låta eleverna med autism vara delaktiga vid utformningen av klassrumsplaceringen. Lärarna är inte eniga kring vilken roll klassrumsplaceringen har för eleverna med autism. Dock är samtliga lärare överens om vikten de fysiska stödstrukturerna har för elevernamed autism i undervisningen. Lärarna i studien använder alla bildstöd, men i olika omfattning. Nyckelord: Specialpedagogik, grundskola, grundsärskola, klassrum, elever med autism

BakgrundGrundsärskolan har kritiserats för att den har varit mer omsorgsinriktad än kunskapsinriktad. Denna kritik gav tydliga avtryck i den nya läroplanen (Lgr 11) och det är idag en uttalad ambition att kunskaperna ska bli mer centrala. Bedömningen och betygssättningen har från att vara ”utifrån elevens förutsättningar” i Lpo 94 övergått till tydligare krav på kunskap. Frågan var hur denna betoning på kunskaper tagits emot i grundsärskolan och framför allt gällande matematiken. Syfte och frågeställningarSyftet är att undersöka och analysera hur grundsärskolans verksamhet, i ämnet matematik åk 7-9, förhåller sig till övergången mellan två kursplaner. Hur har de yttre ramarna, t.ex. kursplanetext och organisation, för undervisningen förändrats genom införandet av en ny kursplan i matematik? Vilka problem och möjligheter kan identifieras när det gäller införandet av Lgr 11 i undervisningen i matematik i grundsärskolan? På vilka didaktiska sätt har den nya kursplanen gett avtryck i matematikundervisningen i grundsärskolan? Hur resonerar pedagogerna kring betyg och bedömning för lärande i relation till tidigare styrdokument?TeoriHuvudsakligen används två teorier, dels Hasenfelds om olika teknologier inom människobehandlande organisationer och dels Lundqvist mer aktörsnära och handlingsorienterade teori om implementering, främst utifrån begreppen: förstå, kunna och vilja. MetodStudien är kvalitativ och intervjubaserad. Sex pedagoger som arbetat med båda läroplanerna har intervjuats utifrån deras uppfattning om läroplansskiftet med fokus på matematik. Vi har också gjort jämförelse mellan de båda kursplanerna i matematik, en beskrivning av likheter och skillnader i de båda kursplanerna.ResultatResultatet presenteras i fem olika teman; ett förändrat elevunderlag, pedagogernas attityder till läroplan-/kursplaneskiftet, matematik-didaktik, implementering och betyg och bedömning. Ett av de centrala resultaten är att elevunderlaget i grundsärskolan har förändrats de senaste tio åren och att eleverna som i dag blir placerade i grundsärskolan befinner sig på en lägre kognitiv nivå än tidigare. Detta påverkar förutsättningarna för pedagogerna som undervisar i ämnet matematik. Förändringsdirektiven är svåra att applicera direkt med tanke på situationen i skolorna, t.ex. uppfattar man lärandemålen som allt för högt satta. Kraven på eleven upplevs ha ökat och det har skett en förskjutning från att ha arbetat utifrån elevens förutsättningar till att arbeta mot uppsatta mål i matematik. Ett annat centralt resultat är att man ett upplevt ett ointresse från skolledningen när det gäller implementeringsarbetet. När grundsärskolan är integrerad med grundskolan har läroplansskiftet för grundsärskolan hamnat i skuggan gällande implementeringsarbetet av Lgr 11. ImplikationerUr vårt perspektiv är denna studie relevant i relation till vårt yrke och visar att en läroplansreform inte kan emanera som en skrivbordskonstruktion. För hur är det egentligen tänkt då skolan ska navigeras med hjälp av en läroplan, som förvisso är välstrukturerad, men som tycks vara skriven för en elevkrets som inte är inskriven i grundsärskolan? Vi menar att det dokument som ska formulera framtiden för grundsärskolans elever måste realiseras från en plattform där skolans aktörer har en dialog om vilken roll vi ska tilldela grundsärskolan.

No description available.

Syftet med denna studie var att undersöka pedagogers förhållningssätt till kommunikation och samspel inom grundskola och grundsärskola. Vi ville ta reda på vilka tankar och medvetenhet som fanns kring kommunikation och samspel samt vilka arbetssätt man tillämpade för att utveckla eleverna inom detta område. Härutöver ville vi även undersöka vilka svårigheter och möjligheter som kunde uppstå i arbetet. Med utgångspunkt i tidigare forskning kring kommunikation och samspel bygger vi undersökningen på empiriska halvstrukturerade intervjuer av åtta pedagoger inom grundskola och grundsärskola. Resultaten av undersökningen visar att pedagogernas medvetenhet kring kommunikation och samspel är stor. Det är ett område som genomsyrar hela verksamheten och spelar en avgörande roll för barnens lärande. Svårigheter kring elevers kommunikation och samspel uppstod till följd av dåligt ordförråd, olika mognadsnivå och svag språkförståelse. Pedagogerna arbetar medvetet kring tydlighet och konkretisering dvs. visar hur man interagerar med kamrater.

Sammanfattning/Abstract Jenny Walfridsson (2015). ”Man kan ju aldrig prata för mycket om det”. En Intervjustudie om Kunskapsbedömning i Grundsärskolans inriktning Träningsskola. (An interview study about assessment of curriculum for students in compulsary school for pupils with learning disabilities.) Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Samhälle och lärande, Malmö Högskola. Examensarbete, 58 s., Handledare: Lotta Andersson. Examinator: Ann-Elise Persson Nyckelord: bedömning, grundsärskola, kollegiala samtal, kunskap, träningsskola. ______________________________________________________________________________ Problemområde för föreliggande examensarbete handlar om hur lärare i grundsärskolans inriktning träningsskola resonerar i frågor angående kunskapskraven i Läroplan för grundsärskolan, Lpfö 2011. Vidare undersöktes hur det kollegiala samarbetet ser ut gällande arbete med läroplan och bedömning. Studiens syfte är att bidra med kunskap om de grundläggande och fördjupade kunskapskraven i läroplan för elever i grundsärskolans inriktning träningsskola. Genom att beskriva hur några lärare verksamma inom träningsskolan resonerar i frågor angående läroplan och bedömning. Vidare syftar arbetet till att belysa hur det kollegiala samarbetet ser ut i läroplans- och bedömningsfrågor på de skolor lärarna är verksamma på. De preciserade frågeställningarna är följande: Hur tolkas och beskrivs några begrepp i de grundläggande respektive fördjupade kunskapskraven? Vilka bedömningskriterier används vid en bedömning av några kunskapskrav? Hur förs de kollegiala samtalen i frågor gällande läroplan och kunskapskrav? Studien är av kvalitativ art och har ett läroplans- och bedömningsteoretiskt perspektiv. I teoriavsnittet görs en presentation om framför allt Lundgrens teorier om hur läroplaner utvecklas. Vidare belyses hur kringliggande ramfaktor påverkar lärarnas skolpraktik. I ett bedömningsteoretiska perspektiv beskrivs, genom bl.a. Jönssons och Williams teorier, skillnaden mellan summativ och formativ/lärande bedömning, men också hur de förhåller sig till varandra. Den metodologiska inspirationen är hämtad ur den hermeneuetiska traditionen. Studien är genomförd genom semistrukturerade intervjuer med sju lärare, verksamma i grundsärskolans inriktning träningskola. Analys och tolkning av det empiriska materialet görs i relation till den teoretiska inramningen. Resultatet av undersökningen visar att lärarna är mycket samstämmiga i sin tolkning av begreppen i kunskapskraven. Begreppet delta i grundläggande kunskapskrav tolkas och beskrivs av samtliga lärare som att eleven endast behöver vara fysiskt närvarande i rummet/aktiviteten. Begreppen för olika förmågor i de fördjupade kunskapskraven beskrivs, som att eleven kan uppvisa självständighet, förståelse och är aktiva i undervisningssituationen samt att de besitter en högre kommunikativ förmåga. Beskrivningar av bedömningskriterier för fem olika kunskapskrav stämmer väl överens med begreppsbeskrivningarna, men det betonas att eleverna bedöms utifrån sina förutsättningar och lärarna anpassar undervisningssituationen efter varje elevs särskilda behov. Vidare visar resultatet att lärarna är mycket positivt inställda till kollegiala samtal i läroplans- och bedömningsfrågor, de ser det som ett bra verktyg att utveckla sin undervisning och bedömningspraktik. Vilket också forskning av bl.a Wiliam och Jönsson och Thornborg påvisar. Av olika orsaker finns dock inte tillräckligt med tid prioriterat till dessa samtal. Samtal i läroplans- och bedömningsfrågor får mest utrymme på våren då det är dags att skriva omdömen och IUP. Slutsatsen som görs av föreliggande studie är att: För att eleverna ska kunna utvecklas och lärarna ska kunna göra en rättvis bedömning av elevernas kunskaper behöver läraren utveckla sina kunskaper om undervisning och bedömning av eleverna. En väg till ökad kunskap för lärarna är att göra detta tillsammans. De specialpedagogiska implikationerna med föreliggande studie är att den ska kunna ligga till grund för kollegiala samtal mellan lärare och i arbetslaget i frågor angående läroplan och bedömning. / An interview study about assessment of curriculum for students in compulsory school for pupils with learning disabilities Abstract The problem area handled in this essay is about how teachers in compulsory school for pupils with learning disabilities reason in questions about assessment of curriculum. The essay also covers peer collaboration for questions regarding assessment and curriculum. The purpose of the study is to contribute with knowledge in the basic and extended knowledge requirements of the curriculum. It is made through descriptions of how some teachers, working in special schools for pupils with cognitive disabilities, reason about assessment and curriculum and peer collaboration. These are the following research questions: How are some selected concepts in the knowledge requirements interpreted and described? Which criteria for assessments are used for some selected requirements of knowledge? How does peer collaboration appear in questions about assessment and curriculum? The methology of the study is qualitative, inspired of the hermeneutic tradition, and the theoretical perspective of the essay are perspective of curriculum and assessment. The theoretical framework includes a presentation of the theory of Lundgren on how a curriculum are developed. Further the essay emphasizes how the school practise is affected by frame factors. In a perspective of theory of assessment the distinction between formative and summative assessment are described, i.a. the theory of Jönsson and Wiliam, and also the relation between formative and summative assessments. The study is conducted through semi structured interviews with seven teachers, working in special schools. The analysis and interpretation of empiric data relates to the theoretical framework. The results of the study shows a consistency in interpretations and descriptions of the concepts of knowledge requirement. The concept of taking part, in the basic requirement of knowledge, is for the student to be present in the room where an activity takes place. Concepts of abilities in the extended requirement of knowledge are described as the student shows independency, understanding, are more active and have a higher level of communication skills. Descriptions of criteria for assessment of five requirement of knowledge are well corresponding to the descriptions of the concepts, but the teachers emphasizes that the assessment are made in consideration to the students special needs. The teaching must be adapted according to the special needs shown by a student. All the teachers in the study have a positive attitude towards peer collaboration in questions regarding assessment and curriculum. This is supported by research, made by i.a. Jönsson and Thornborg and Wiliam. But for different reasons there is not time enough for peer collaboration in these questions, according to the teachers. Mostly they discuss matters of assessment and curriculum when it is time to write student reviews in the spring. The conclusion of this essay are: In order for the students to develop, and for the teachers to make appropriate assessments of the knowledge of their students, the teacher need to raise the quality in teaching and assessment. One way of doing that is through peer collaboration. This essay can serve as a basis for collegial conversation between teachers and within the work teams on issues related to curriculum and assessment.

Syftet med arbetet är att undersöka vilka möjligheter och hinder grundsärskoleelever och lärare upplever i en inkluderande och en exkluderande skolform. Studien belyser, genom intervjuer, att antal särskoleelevers och lärares tankar och upplevelser om elevernas skolsituation i en inkluderande alternativt exkluderande skolform. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om inkludering. Vi har använt oss av intervju som metod, för att på så sätt undersöka ämnet utifrån respondentens berättelse och därmed få så djupgående detaljer som möjligt. Vi önskar beskriva människors upplevelser och åsikter. Vi vill öka kunskapen kring och förståelsen för området.Resultatet beskriver elevernas och lärarnas samlade tankar kring elevens skolsituation. Vi ser i vårt arbete en klar koppling mellan elevernas upplevelser av sina framgångar och kamratrelationer. Denna koppling är oberoende av om eleven är individintegrerad eller får sin undervisning inom grundsärskolan. Vi kan konstatera att det tydligaste hindret för en framgångsrik skolgång för särskoleeleven är brist på kamratrelationer. Möjligheterna ser vi i att skapa en organisation utifrån varje elevs specifika behov och då särskilt ta hänsyn till kamratrelationer. / Inclusion of Special Education in Secondary School – Pupils’ and Teachers’ Thoughts About Inclusion

Sammanfattning Abrahamsson, Birgitta (2016) Funktionsinriktad Musikterapi i grundsärskolan - en intervjustudie om beprövad erfarenhet genom samverkan (Functionally Oriented Music Therapy in An interview study about proven experience and joint work). Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för lärande och samhälle, Malmö Högskola. I skollagen 2010:800 står inskrivet att utbildning och undervisning ska bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Detta ska genomsyra hela skolans verksamhet från styrdokument till den enskilde lärarens arbete i klassrummet. Det övergripande syftet med detta examensarbete är att undersöka om och i så fall på vilket sätt metoden Funktionsinriktad Musikterapi (FMT-metoden) fyller kriterierna för beprövad erfarenhet. Till grund för arbetet ligger tre frågeställningar. Dessa är: Om och i så fall på vilket sätt FMT-terapeuter och andra lärare samverkar? Om och i så fall hur FMT-metoden har kopplingar till läroplanen? Samt på vilket sätt kan FMT-metoden vara ett specialpedagogiskt verktyg i grundsärskolans inriktning ämnesområden. Som en teoretisk ram ligger sociokulturellt perspektiv, ekologisk perceptionsteori, variationsteori och kollegialt lärande. Metoden är kvalitativa intervjuer och ansatsen är hermeneutisk. Resultatet visar att de krav som beprövad erfarenhet har uppfylls i väsentliga delar. Det är också möjligt att koppla FMT-metoden till alla ämnesområden i grundsärskolans läroplan och kursplaner genom att förmågor som behövs för att elever ska kunna nå kunskapsmål bearbetas genom metoden. Som specialpedagogiskt verktyg kan FMTmetoden fungera som kartläggningsverktyg och som individuell insats för att stärka elevers utveckling av förmågor. Specialpedagogiska implikationer pekar på att speciallärare med FMTkompetens har möjlighet att bidra i arbetet med både kartläggning och direkt arbete med elever genom att stärka olika förmågor som ska utvecklas utifrån grundsärskolans ämnesområde. Genom den fördjupade kunskapen om motorik, perception och kommunikation kan också delaktighet i elevhälsoteam vara möjlig. Nyckelord: beprövad erfarenhet, FMT-metoden, funktionsnedsättning, grundsärskolan, specialpedagogik