Ett nytt ”gränslöst arbetsliv” med fokus på och bedömning av prestation har idag växt fram. Individen har större eget ansvar över sitt arbete och förväntas leva upp till höga krav. Syftet med denna studie är att i det prestationsinriktade arbetslivet undersöka upplevelser av högprestation och arbetstillfredsställelse inom ett företag som använder ett högpresterande system, områden som berörs är motivation och ledarskap. Undersökningens frågeställning som besvaras är: Hur upplever chefer och medarbetare högpresterande system och arbetstillfredsställelse? Undersökningen tar utgångspunkt i kvalitativ metod. Sammanlagt 8 intervjuer har genomförts, med 4 chefer och 4 högpresterande medarbetare. Det framkommer i resultatet att chefer ställer höga krav på medarbetare som i sin tur ställer höga krav på sig själva. Vissa egenskaper så som driv, energi, engagemang och viljan att utvecklas ses som speciellt värdefulla bland de intervjuade. Resultatet påvisar upplevelser kring att högpresterande system kan bidra med såväl positiva- som negativa konsekvenser.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i engelska i gymnasieskolan arbetar med högpresterande och särbegåvade elever, samt vilka faktorer det är som möjliggör och försvårar lärarnas arbete med dessa elever. I studien har fem kvalitativa intervjuer gjorts med verksamma lärare på två olika gymnasieskolor. De teorier som tillämpas i studien är Lev Vygotskijs teori om den närmaste utvecklingszonen, Roar Pettersens ramfaktorteori samt ett specialpedagogiskt perspektiv. Resultatet visar att de fem intervjuade lärarna har förmåga att definiera vad en högpresterare och särbegåvning är samt skilja på dem. Alla har erfarenheter av högpresterare, men endast tre av dem har erfarenheter av särbegåvningar. Arbetssätten med dessa elever individanpassas i engelska och de får stimulerande och utvecklande arbetsmaterial på antingen avancerad nivå eller universitetsnivå. Resultatet visar också att tid, resurser och lärarnas tjänstefördelning påverkar och försvårar deras arbete med dessa elever. Tiden räcker inte till idag samt att det inte finns tillräckligt med resurser i gymnasieskolan till högpresterare och särbegåvningar. De intervjuade lärarna har också många uppdrag i sina tjänster, vilket gör att de inte hinner arbeta med högpresterare och särbegåvningar så mycket som de skulle vilja i skolan. I studien konstateras det också att gymnasielärare i engelska bland annat behöver mer resurser, Allmänna råd och kompetensutveckling från Skolverket kring högpresterare och särbegåvningar, för att arbetet med dessa elever ska bli effektivare.

Följande kvalitativa studie kommer att fokusera på hur lärare upplever uppdraget att bemöta och motivera elever med fallenhet i ämnet matematik. Med hjälp av resultat från tidigare systematiska litteraturstudie som ligger till grund för aktuell studie. Studien kommer att via intervjuer av fyra lärare med skilda erfarenheter tillägna kunskap samt förståelse över lärarnas tankar angående elever med fallenhet. Studien behandlar tre frågeställningar, vad som krävs av lärarna i undervisningen av elever med fallenhet för matematik, hur en elev med fallenhet kan uppmärksammas av lärare och om lärare anser att det fått tillräcklig beredskap för att bemöta och motivera elever med fallenhet för matematik. Resultatet visar tydligt på att lärare upplever att det är en utmaning att bemöta och motivera en elev med fallenhet för matematik. Fortsättningsvis att det kan bero på att lärarna under sina egna utbildningar inte kommit i kontakt med fenomenet elever med fallenhet. Lärarna uttrycker också sig eniga om att en elev med fallenhet bör uppmärksammas mer och att dessa elever ofta utmärker sig kunskapsmässigt i jämförelse med övriga klasskamrater.

Det teoretiska ramverket kring denna kvalitativa studie bygger på det kognitivistiska perspektivet samt det sociokulturella perspektivet. Vi har undersökt grundskollärares beskrivningar av hur de individanpassar undervisningen för de högpresterande eleverna i ämnet svenska samt deras åsikter om vad skolan kan bidra med för att tillgodose de högpresterande eleverna i undervisningen. Vi har även undersökt hur högpresterande elever upplever sin svenskundervisning. Underlaget för studien har erhållits genom ostrukturerade intervjuer med grundskollärare för de yngre åldrarna samt elever i årskurserna 2 och 3. Resultatet av undersökningen visar att de berörda lärarna har en tanke med att utmana och stimulera de högpresterande eleverna genom individanpassningar men att det skulle kunna ske i högre utsträckning. Nivågruppering utefter elevernas olika förmågor och berikande effekter sker, medan acceleration förekommer minimalt i lärarens undervisning. De högpresterande eleverna uppger att utmaningar skulle kunna ges i mycket högre grad. Kompetensutveckling och samplanering mellan lärarna i syfte att utmana och stimulera de högpresterande eleverna sker minimalt på samtliga skolor som ingår i undersökningen. Ökad kunskap hos samtliga lärare om hur de kan bemöta högpresterande elever samt utökning av kollegialt lärande med fokus på högpresterande elever, skulle kunna bidra till att lärarna kan utmana dessa elever mer på rätt nivå. Vid samplanering skulle även ökad nivågruppering ske ute på skolorna anser lärarna, vilket skulle bidra till att svenskundervisningen individanpassades ytterligare för de högpresterande eleverna.

We learn more and practice social skills through cooperative learning. Research has shown that students who work together towards common goals become more motivated and therefore gain more knowledge.  Students who have challenges whilst learning can benefit from cooperative learning, but what about the high-performing students? How do high-performing students interpret cooperative working? In this essay I will, with a socio-cultural perspective, analyse the high performing students' ideas on cooperative learning. Students participated in a group interview. They conducted a survey with multiple choice questions and open answers questions and were observed during some lessons. The results of these surveys were analysed using Robert Slavins analysis model where I have looked at cognitive outcomes and non-cognitive outcomes as: interaction, altruism and intersubjective understanding. The results showed that students appreciate the cooperative learning but they see a danger of free-riders. The students also expressed a fear of being graded unfairly. The conclusion is therefore that the teacher's role is important to counter the negative aspects that the students raise. The teacher needs to have a clear structure and a clear goal of cooperative lessons to ensure that all students benefit from both cognitive and noncognitive outcomes.

Mental arithmetic problems require cognitive skills such as decoding numbers, working memory and the use of mental computation strategies. Pupils obtain various computation strategies at school, but what kind of strategies do pupils who are high achievers in mathematics choose while solving mental arithmetic problems? This study aimed to investigate what kind of strategies pupils who are high achievers in mathematics used while solving mental arithmetic problems, and if there were any substantial findings in the correlation between those strategies and their audio and visual memory. This was done by using standardised tests for visual and audio memory. Twenty-four high achieving pupils in mathematics were recruited, and data was compiled with regards to age, gender and neurodevelopmental disorders. The following computation strategies were identified; full decomposition, partial decomposition, transformation strategy and arithmetic fact. The results showed that the participants achieved above mean results on visual memory and sequence memory tests. Gender differences were identified in terms of girls achieving higher results than boys on all memory tests, they also differed in their use of computation strategies. No differences between participants with and without neurodevelopmental disorders were identified. Participants using the transformation strategy exhibit the most amount of flexibility in terms of applying computation strategies. Arithmetic fact was required to be able to apply transformation strategy.  Huvudräkning ställer krav på kognitiva förmågor såsom avkodning av siffror, arbetsminne och användning av beräkningsstrategier. Elever tillägnar sig olika beräkningsstrategier i matematikundervisningen, men vilka beräkningsstrategier väljer högpresterande elever i matematik vid huvudräkning? Syftet med denna uppsats var att identifiera vilka beräkningsstrategier som högpresterande elever i matematik använder sig av vid aritmetisk huvudräkning och hur beräkningsstrategierna förhåller sig till arbetsminne. Arbetsminnet undersöktes med tester i visuellt minne, visuellt sekvensminne, och fram- och baklänges sifferrepetition. Till studien rekryterades 24 högpresterande elever i matematik. Resultaten sammanställdes med avseende på ålder, kön och eventuella neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF). Följande beräkningsstrategier identifierades; talsortsvis beräkning, stegvis beräkning, talfakta och transformationsberäkning. Resultaten visade att deltagarna i studien uppnådde ett högre resultat än normalvariationen i visuellt minne och sekvensminne. Det fanns könsskillnader i form av att flickorna fick ett högre resultat än pojkarna på samtliga arbetsminnestester och att de båda könen kombinerade beräkningsstrategierna på olika sätt. Deltagare med NPF skilde sig inte från övriga deltagare gällande testresultat och användning av beräkningsstrategier. De som använde sig av transformationsberäkning uppvisade störst flexibilitet i sin tillämpning av beräkningsstrategier. Slutligen krävdes det talfakta för att transformationsberäkning skulle användas.

Detta arbete har som syfte att undersöka vilka åsikter elever samt lärare har om nivågrupperad matematik på högstadiet. Med detta menas att elever på högstadiet har givit sin åsikt om vilken undervisningsmetod de vill ha samt att lärare på olika högstadium har givit sina åsikter om vilken metod de tycker är bäst samt varför. Lärarna har även givit sina åsikter om de tror att det blir någon skillnad på elevers prestationer om de studerar matematik nivågrupperat eller i heterogena klasser som är det vanligaste i dagens skola. Arbetet tar även upp den forskning som tidigare har gjorts på ämnet nivågruppering för att bland annat visa på olika definitioner av nivågruppering och vad styrdokumenten i den svenska skolan säger om användandet av nivågruppering.  För att besvara de frågeställningar som har ställts här så har en enkätundersökning genomförts med elever i högstadiet om vilken form av undervisning de föredrar. Vidare har även intervjuer med lärare på högstadiet genomförts för att undersöka deras tankar och åsikter om matematikundervisningen i skolan.  I arbetet framkommer att de flesta elever vill arbeta med en nivågrupperad undervisning då de känner att det borde bli lättare att lära sig matematik. Det resultat som intervjuerna gav var att även en del av lärarna tycker att eleverna borde studera matematik nivågrupperat. Huvuddelen av lärarna ansåg också att elevernas generella prestationer i matematik ökade om de läste nivågrupperat.

Läroplanen lyfter att skolan ska ge alla elever rätt att utvecklas på sin individuellanivå. Detta gäller även särskild begåvade elever. Genom att identifiera särskildbegåvning kan eleverna utmanas på rätt nivå, vilket ökar elevernas motivation ochkänsla för skolan. Särskild begåvning kan lätt kopplas ihop med hög prestation aveleven, vilket inte alltid hör ihop. Därför har det i denna studie gjorts en digitalenkätundersökning om hur lärare särskiljer prestation från begåvning samt hur deidentifierar särskilt begåvade elever. Undersökningen skickades ut via sociala medieri grupper med lärare i årskurs F-3. Den insamlade datan analyserades genomdatastyrd kodning. Resultatet visar att lärare anser att prestation och begåvning gåratt särskilja samt att de särskiljer det genom att särskild begåvade elever ofta har enannan arbetsmetod än de högpresterande eleverna samt att de högpresterandeeleverna har sämre förståelse för matematik än särskilt begåvade. Resultatet visarockså att lärarna identifierar särskilt begåvade elever framförallt genom att de visar enbra förståelse för matematiken. Detta visar att elever som visar sin begåvning harstörre möjligheter att identifieras. I studiens avslutande diskussion diskuteras blandannat resultatet i förhållande till studiens teoretiska ramverk, det sociokulturellaperspektivet, och hur ZPD är svår nå för de särskilt begåvade eleverna, om de inteidentifieras som särskilt begåvade.

Utifrån Skollagen (Utbildningsdepartementet 3 kap. 2§) har alla elever rätt till att utvecklas efter sina förutsättningar. Enligt den tidigare forskningen (Pettersson, 2011: 219) och den insamlade empirin framgår det att skolorna fokuserar på eleverna som ej når kunskapsmålen. Syftet med denna studie är att ta reda på hur lärare kan identifiera högpresterande och begåvade elever i matematik i årskurs 4–6, samt att hitta verktyg för att differentiera undervisningen för dessa elever. Frågeställningarna studien utgått från är:  - Vilka strategier har lärare för att identifiera högpresterande och begåvade elever i matematik?  -  Vilka strategier använder lärare för att differentiera undervisningen för högpresterande och begåvade elever i matematik? Empiri har samlats in genom intervjuer med sju verksamma lärare i årskurs 4–6. Empirin analyserades kvalitativt och kategorier skapades.  Studiens resultat visar att lärare identifierar högpresterande och begåvade elever på olika sätt, exempelvis genom det matematiska språket och kvalitet på lösningar av uppgifter. Studien visar också att differentiering sker på olika sätt, främst förekommande var berikning av undervisning. Studien avslutas med en konklusion och didaktiska implikationer.

Detta utvecklingsarbete undersöker huruvida högpresterande elever gynnas av ett kollaborativt arbetssätt i jämförelse med ett traditionellt arbetssätt i inlärningen av glosor eller begrepp. De deltagare som ingår i undersökningen är elever i högstadiet, som antingen har undervisats i tyska eller i kemi. Totalt omfattas studien av 98 elever fördelat på 51 elever inom kemiundervisning och 47 elever inom tyskundervisning. Syftet har undersökts genom att låta eleverna använda traditionellt respektive kollaborativt arbetssätt för inlärning av glosor eller begrepp. Elevernas förståelse för glosor och begrepp har prövats med kunskapstester. Eleverna har även svarat på en enkät om hur de upplever sin egen inlärning vid de två arbetssätten. Analys av enkätens resultat visar att högpresterande elever upplever att de lär sig bättre genom ett traditionellt arbetssätt än kollaborativt arbetssätt. Detta stärks av analysen av kunskapstestens resultat, som visar att de högpresterande eleverna i jämförelse med icke-högpresterande elever inte gynnas i samma stora utsträckning. För de högpresterande elevernas inlärning via traditionellt arbetssätt respektive kollaborativt arbetssätt är skillnaden marginell även om traditionellt arbetssätt är att föredra.