No description available.

No description available.

No description available.

Skolinspektionen har i en rapport påvisat att lärare inte i tillräcklig utsträckning undervisar i linje med skolans demokratiseringsuppdrag. Rapporten framhåller behovet av att lärare besitter den kunskap och kompetens som krävs för att bedriva sådan undervisning. Ett sätt för historielärare att verka i linje med demokratiuppdraget är genom historisk empati. Det finns dock få studier som undersöker huruvida blivande lärare använder historisk empati kopplat till demokratifostran. Denna studie syftar till att få syn på hur historisk empati tar sig uttryck i lärarstudenters resonemang om sin undervisning, och i så fall på vilket sätt lärarstudenter använder historisk empati för att bedriva demokratifostran genom sin historieundervisning. Studiens utgångspunkt är en definition av historisk empati som innefattar både kognitiva och affektiva aspekter,  där den affektiva aspekten bidrar till utvecklandet av demokratiskt tänkande. Undersökningsmetoden som användes var semistrukturerade intervjuer, både individuellt och i grupp. Informanterna var ämneslärarstudenter, inriktade mot årskurs 7-9 eller gymnasiet med förstaämnet historia. Inför intervjuerna fick informanterna ta del av källmaterial bestående av kärleksbrev från 1840-talet. Under intervjuerna skulle informanterna resonera kring hur de skulle vilja använda sig av materialet i sin undervisning.  Resultaten av studien visade att informanterna genomgående använde såväl kognitiva som affektiva aspekter av historisk empati i sina resonemang kring undervisning, utan att referera explicit till begreppet. Den affektiva aspekten framhölls i syfte att intressera och motivera eleverna samt göra innehållet i undervisningen relevant och meningsfullt. Den kognitiva aspekten ansågs bidra till utvecklandet av ämnesrelaterade kunskaper och förmågor. En av fyra informanter lyfte att den affektiva aspekten dessutom kan hjälpa elever utveckla förmågan att verka i ett pluralistiskt samhälle, alltså som ett verktyg för demokratifostran. Majoriteten av informanterna var mer fokuserade på utveckling av ämneskunskaper, och gjorde ingen koppling till skolans övergripande mål och syften eller skolans värdegrund.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur begreppet ortskaraktär och samtidens idéströmningar påverkade kulturarvsbygget vid tiden för förra sekelskiftet. Som exempel används Hermanna Stengårds samling och bok Gotländsk sticksöm (1925). Genom litteraturstudier och ideologikritisk analys kontextualiseras Hermanna Stengårdsförfattarskap, liv och samlande genom 1800-talets nationalromantik, Artur Hazelius och hemslöjdsrörelsens insamlingspraktik och syn på ortskaraktäristisk textil. Genom textanalys har Gotländsk sticksöm (1925) även delats in i fyra huvudspår, historiska referenser, litterära referenser, Information och urval samt Hermannas egna ord. I undersökningen påvisas Stengårds nära band med Verner von Heidenstam, ett faktum som stärker kopplingen mellan nationalromantikens sökande efter nationell identitet och tanken om ortskaraktär. Samtidigt visar resultatet att Hermanna Stengårds samling är kurerad och utformad i ett specifikt syfte, vilket gör att samlingen förr speglar samtidens idéströmningar och behov av identitetsbygge än en faktisk ortskaraktär. Detta perspektiv vidgar samlingens kulturhistoriska värde, trots att dess status som bärare av faktisk ortskaraktär försvagas. / This essay seeks to understand how the concept of local character and the social climate in late 19th and early 20th century Sweden influenced the constructing of cultural heritage and the curation of collections at the time, with Gotlandic knitting tradition and the book Gotländsk sticksöm (1925) by Hermanna Stengård as the example. Through literature studies and ideology-critical analysis the author examines how 19th-century national romanticism, Artur Hazelius and the handicraft movement’s concept of local character influenced Hermanna Stengård's historiography, collection practice and selection for the book Gotländsk sticksöm (1925). This is achieved by the contextualizing of Hermanna Stengård’s life, collection, and authorship. The result shows a deep connection between Stengård and Verner von Heidenstam. The discovery of Stengård's unreferenced use of paraphrases from Heidenstam’s prose grant a better understanding of the Stengård’s book Gotländsk sticksöm (1925). It also strengthens the connection between the late 19th and early 20th national romanticism’s notion of national identity and the concept of local character. Further, the result shows that the collection itself does not tell what is defining for Gotlandic knitting, but rather how it has been defined at a certain time in history and why. The collection’s cultural-historical value has been broadened through these finds, even though its actual status as a bearer of local character is weakened by it.

Detta arbete föranleds av ett genom forskning och rapporter konstaterat faktum – undervisningen för andraspråkselever uppfyller inte de mål som uttrycks i Lgr 11. Att undervisningen skall anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov, är något som enligt en granskning av Skolinspektionen skolan inte lyckas uppnå. Detta gör att andraspråkselever ofta ges sämre möjligheter till skolframgång, vilket i sin tur kan påverka deras tillgång till maktarenor i samhället.Dessa elevers specifika förutsättningar kan bemötas på en rad olika sätt, i detta examensarbete presenteras ett av dem. Vi undersöker ett språkutvecklande arbetssätt som utgår från gemensamt gjorda upplevelser i en förstaklass. Genom att följa en klass under åtta tillfällen, ville vi få syn på hur en sådan undervisning kan läggas upp, samt hur detta emottas av eleverna. I analysen utgår vi från teoretiker som menar att lärande sker i samspel med andra, att egen språklig produktion är avgörande för andraspråksutveckling respektive att det för en språkligt heterogen elevgrupp är särskilt viktigt att kunna koppla undervisningsstoffet till en kontext. Vi tycker oss genom undersökningen kunna konstatera att den här undervisningen som låter ämnesstoffet kretsa kring upplevelser, med en tydlig struktur runt begreppsinlärning kan innebära just detta: eleverna kan sätta in kunskaperna i en meningsfull kontext som underlättar ett lärande i samspel och ger möjlighet till egen språklig produktion.

The aim of this study was to examine how teachers work with subject-specific concepts in fourth grade social science classes, what challenges they meet, what methods they use and what additional adjustments they make for students with language difficulties. We conducted semi-structured interviews with four primary school teachers and observed twelve lessons in total. Results show that the teachers in general pay attention to subject-specific concepts in the lesson planning. However, also discrepancies were shown between teachers’ acknowledgement of the importance of subject-specific concepts and the actual work with it. Overall, teachers made use of a variety of methods, such as reading aloud, pair and group work, visualisations and pictures as well as feedback and repetition. Main challenges were the substantial differences in pupils’ background knowledge and reading skills as well as an increased subject knowledge and skill expectations in grade 4 – all in relation to experienced time pressure. Additional adjustments for pupils with language difficulties took place on a general level, i.e. were rather carried out as routinised teaching methods for all pupils than adjustments for individual ones. These were e.g. clear visualisations of lesson plans and goals, using a smart board, group and pair work and modelling. The results suggest that teachers are aware of the importance of subject-specific concepts, and that these can be an obstacle to learning, particularly for pupils with language difficulties. However, more knowledge and professional support in form of specialist teacher consultation are needed to be able to cope with the multiple subject- and language-related challenges in the classroom, and in order to offer best support for every pupil.

Research claims that fourth grade teachers avoid working with language development in subject teaching. The purpose of this study is therefore to examine whether this hypothesis is confirmed in practice, and in that case analyze how the teachers work with language and subject concepts in the society-oriented subjects. Furthermore, the purpose is to examine teachers’ perceptions and challenges within the subject. The study will therefore answer the following questions:  -        How do middle school teachers work to promote students' language development while developing society-oriented subject knowledge?   -        What challenges do teachers experience when working with language and concepts in the society-oriented subjects?  The questions are answered by two qualitative methods, teacher interviews and classroom observations. The observations focuson answering the first question by examining the teachers work with contextualization, interaction and scaffolding. However, the interviews aim to answer the second question of the study, with a focus on the teachers’ experiences. Furthermore, the theoretical framework is based on Lev Vygotsky's sociocultural perspective that assumes that learning is a social and communicative process. The result shows that all teachers work with language but to a small extent, and that this was due to the teachers having great difficulty working with this subject area. In other words, the results showed that they had the biggest difficulties with contextualization.

Det finns mycket forskning om historisk empati. Enkelt uttryckt handlar detta begrepp om hur elever förklarar aktörers ageranden i det förflutna. För att lärare ska kunna konstruera uppgifter som utvecklar elevers historiska empati behövs dock mer kunskap om hur uppgifternas innehåll och utformning påverkar elevernas historiska empati. Den här studien syftar följaktligen till att undersöka hur gymnasieelever uttrycker historisk empati när de genomför två uppgifter i historisk empati. I studien intresserar jag mig för de kognitiva och de affektiva aspekterna av historisk empati samt hur tidsperioden påverkar elevernas historiska empati. Som undersökningsmetod användes fokusgrupper och think aloud genom att eleverna genomförde två uppgifter i historisk empati, en om sekelskiftet 1900 och en om 1700-talet. Elevernas samtal analyserades med hjälp av Endacott och Brooks konceptualisering av historisk empati. Resultatet visar att eleverna uttryckte historisk empati genom kontextualisering, affektiva kopplingar och perspektivtagande under båda uppgifterna. Det var vanligast att eleverna använde affektiva kopplingar för att förklara aktörers ageranden i det förflutna. Eleverna skiftade snabbt mellan aspekterna och det verkar som att eleverna tenderade att använda affektiva kopplingar när de inte lyckades kontextualisera. Förhållandet mellan de affektiva och de kognitiva aspekterna verkar dock vara mer komplext än så. Resultatet visar inget tydligt samband mellan historisk empati och den historiska tidsperioden, även om det verkade som att en av grupperna hade svårare att uttrycka historisk empati under den andra uppgiften som handlade om 1700-talet. Med hänsyn till den här studiens begränsningar behövs dock fler studier som undersöker förhållandet mellan de affektiva och de kognitiva aspekterna av historisk empati samt hur den historiska tidsperioden påverkar elevers historiska empati.

Grammatikundervisning är ett omdebatterat ämne och olika forskningsrön revolutionerar synen på grammatikundervisning till och från. Eftersom själva ordet grammatik endast uppträder i den gymnasiala kursen Svenska 2, är det intressant att undersöka huruvida och i så fall hur grammatikföreteelser ter sig i alla tre gymnasiala årskurser. Detta görs i denna studie genom analys av två olika läromedel: Svenska helt enkelt och Svenska impulser. Analysen undersöker vilka grammatiska företeelser som lyfts i läromedlen, med vilket språk detta görs samt vilka språkliga nivåer läromedlen lägger fokus på när det gäller grammatiska företeelser. Vidare undersöks det hur dessa grammatiska företeelser kontextualiseras samt hur läromedlen stimulerar elever till metakognitiva aktiviteter som involverar grammatiska företeelser. Studien utgår ifrån sådana teorier som Vygotskys och Deweys syn på lärande, Hallidays funktionella grammatik, traditionell grammatik och genreteorin. Vidare tar studien även avstamp i teorin om hur man kan tala om språk. Studien visar att grammatiska företeelser inte bara uppträder i kursen Svenska 2, utan följer eleverna mer eller mindre under alla tre årskurser, dock med olika stort fokus, särskilt när det gäller årskurs tre. Trots att de grammatiska företeelserna som berörs i läromedlen är i stort sett samma, visar studien på en väsentlig skillnad när det gäller hur grammatiken presenteras och lärs ut, särskilt när det gäller kontextualisering av grammatiska företeelser. Studien indikerar att läromedlet Svenska helt enkelt är mer förenligt vad gäller den gällande läroplanens föreskrifter om grammatikundervisning samt följer även den aktuella vetenskapens rekommendationer kring just grammatikundervisning. Denna slutsats baseras på det faktum att i kommentarmaterialet Svenska 2 lyfts funktionalitet och grammatikens potential att utgöra ett verktyg till att uppnå andra mål, än endast mål som handlar om att få kunskaper om grammatik. Det ska dock understrykas att även Svenska impulser uppfyller flera av läroplanens mål när det gäller grammatik.