Ballet and somatic practice are two different fields with separate approaches regarding the body and its movement. Ballet in general is structured by a specific frame emerging from traditions and conventions which have effect on the dancer’s movement patterns and body. On the other hand, a somatic approach initiates movement from within which depends on the individual daily condition. The practitioners are encouraged to work from their own terms, therefore all bodies can be included in somatic practices. The aim of this study was to find out which somatic principles and perspectives ballet teachers use in their ballet teaching and how they relate it to their teaching methods. Our empirical material consist of observations and interviews with three different ballet teachers that took place in Stockholm, which later are processed with content analysis. The content analysis resulted in five main categories. Based on the data collection the result showed that the ballet teachers use somatic approach in their teaching. It also revealed three basic components in their teaching which are: anatomy, the use of language and the use of touch. These three components complement each other and provide the dancer tools to support their dancing as well as becoming more aware of their body’s function. A fundamental element in somatic is the dancer’s negotiation about their bodily needs. Through their choices the dancer can develop a deeper awareness that can maintain a physical balance which leads to a sustainable body.

The Swedish artist Ulla Wiggen (b. 1942) started her artistic career in the early 1960s with detailed paintings of the insides of early electronic devices. In the early 2010s she turned to the interior of the body in the series Intra where organs and cells are fictionally combined. Here, she used a similar pictorial style as in the electronic paintings. This thesis seeks to analyze the relationships and tensions between body and machine that are found in Wiggen’s works. Questions are posed about the relationship between scientific and artistic imagery, as well as the role that fiction plays in knowledge-producing representation. This thesis looks to Wiggen’s use of the grid and connects it to historical and modernist images by showing its inherited paradoxical relation between rationality and spirituality. Through the anatomical picture, focusing on the Renaissance and Rationalism, this thesis explores the meanings of portraying bodies in cross-section. The role of the opened body has been oscillating between a body filled with spiritual meaning to a divided body, seen as an object for knowledge production. By using Donna Haraway’s figurations of the hybrid and the cyborg, the text proposes to re-think dualistic tensions between the human and the machine, science and fiction, realism and magic in Ulla Wiggen’s works. Through this perspective and post-humanist theory, it becomes clear that these boundaries have always been in flux. Instead of thinking either machines or bodies, the thesis suggests that we see the two series of Ulla Wiggen’s works as hybrid constructions that are both body-machines and machine-bodies.

Syftet med detta arbete är att bidra med kunskap om hur förskollärare ser på lek och dess betydelse för barns motoriska utveckling. De har fått dela med sig av sina tankar om hur lek och motorisk utveckling har för relation och vad förskollärare anser är deras roll vad gäller lek och motorisk utveckling. Detta har möjliggjorts genom att använda sig av det fenomenologiska perspektivet där människan erfar världen genom kropp och sinne. Tidigare forskning visar att det finns ett tydligt samband mellan lek och motorisk utveckling. Arbetet bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare. Resultatet visar att förskollärarna anser att det finns ett tydligt samband vad gäller lek och motorisk utveckling. I resultatet framkom det även att pedagogerna i förskolan har en viktig roll i arbetet med lek och motorisk utveckling. Att vara närvarande pedagog förutsätter att fler är med och deltar och att det blir en jämnare nivå på leken. / The purpose of this work was to provide knowledge about how preschool teachers look at play and its importance for children´s motor development. They have shared their thoughts about how play and motor development are related and what preschoolers consider is their role in play and motor development. This has been made possible by using the phenomenological perspectives where man experiences the world through body and mind. Previous research shows that there is clear connection between play and motor development. The survey is based on qualitative interviews, semistructured interviews on four preschools teachers. The result shows that preschool teachers believe there is a clear connection in play and motor development. In the result, it was also found that the preschool teachers play and important role in the play and motor development. Being a present teacher assumes that more people participate and participate, and that there is more even level of play.

The thesis explores the impact that dominating Swedish aesthetic norms and beauty standards have on the subjective experiences of Afro-Swedes and their hair. Also, it examines why Afro-Swedes who previously have been straightening their hair have chosen a natural hair style. Moreover, the thesis also discusses which influence Youtube has in encouraging women to 'go natural'. The research is based on semi-structured interviews of seven women. The study is located at the theoretical meeting-point between hair, ethnicity, and the social and agentic body, on the one hand, and, on the other hand, digital anthropology. It explores the social dimension of hair and how hair, as a part of the body, has the capacity to participate in the creation of social meaning and also, enables agency in the social world. It shows that hair practices and styling strategies can be symbolic, social and agentic and that hair can manifest social and cultural order. Also, it opens up for further questions regarding Afro-Swedes and their hair in relation to beauty standards, normativity and representation, on the societal level as well as the individual.

I min SAG (Självständigt Arbete på Grundnivå) undersöktes den fysiska aktivitetens påverkan på elevers motorik, koncentration och skolprestation. Forskningen (Caterino & Polaks 1999; Ekblom 2011; Ericsson 2003; Schmidt, Egger & Conzelmanns 2015; Wrotniak et al. 2006) kom fram till att fysisk aktivitet har en positiv påverkan på alla tre områdena. I detta arbete vill jag undersöka elevernas kunskaper kring detta samt kunskaper om vad som händer i kroppen när de utför fysisk aktivitet. Idag rör sig barn allt mindre och det kan bero på lite olika faktorer, en av faktorerna kan vara deras attityd mot fysisk aktivitet.Syftet med detta arbete är att ta reda på elevers kunskaper i årskurs 2 om vad som händer i kroppen när de utför fysisk aktivitet. Syftet är också att undersöka deras kunskaper om hur fysisk aktivitet kan påverka deras motorik, koncentration och skolprestation. Dessutom vill jag även undersöka elevers attityder kring fysisk aktivitet.I teorin utgår jag dels från kunskapsteori som innefattar Platons teori samt kognitivismen. Det handlar om hur man tillägnat sig kunskaper, om det är sann fakta men även olika sätt att förklara och tolka saker. Kring attityden utgår jag från Nationalencyklopedins (u.å.) definition, att man antingen är för eller emot ett objekt, samt om kunskaper och attityder hänger samman. Detta ligger till grund för analysen av mitt material.I min metod valde jag att genomföra en enkät och fem gruppintervjuer varav en pilotintervju. Enkäten och intervjuerna har genomförts på två skolor i södra Skåne. De intervjuade eleverna valdes ut till intervju baserat på deras enkätsvar. Totalt 41 elever besvarade min enkät och 14 elever intervjuades. Alla intervjuerna har transkriberats och analyserats utifrån mina teorier.Resultatet visar att elever har väldigt liten kunskap om vad som biologiskt händer i kroppen när de utför fysisk aktivitet. Eleverna påvisar inte heller några kunskaper om hur fysisk aktivitet kan förbättra deras motorik eller skolprestation. Dock finns kunskaper kring hur koncentrationen kan påverkas då majoriteten av eleverna känner sig piggare och lugnare när de utövar fysisk aktivitet.

Bakgrund: Palliativ vård är baserad på en helhetssyn på människan och fokuserar på livskvalitet och värdighet. Patienter i den senare fasen av palliativ vård upplever ofta att kroppens försämringar påverkar deras självbild och självbestämmande. Fysisk aktivitet ger positiva effekter för patienter med avancerad cancer som orkar att träna intensivt, däremot patienter i den sena fasen av palliativ vård behöver mindre fysiskt krävande interventioner. Det saknas forskning angående upplevelser av rörelser och hur dessa kan påverka välbefinnandet för svårt sjuka patienter. Vidare behovs ökad förståelse för hur fysisk aktivitet kan främjas av personal på en specialiserad palliativ vårdavdelning. Syfte: Att beskriva erfarenheterna av en Rörelsestig på en specialiserad palliativ slutenvårdsavdelning. Metod: Studien är en kvalitativ studie med induktiv ansats. En 60 meter lång promenadstig med 4 utspridda övningsstationer skapades på hospiceavdelningen. Data om erfarenheterna av Rörelsestigen samlades in genom kommentarsenkäter för patienter och närstående samt fyra fokusgruppintervjuer med 11 vårdpersonal och en volontär. Inspelade samtal transkriberades och data analyserades med kvalitativ innehållsanalys baserad på Graneheim och Lundman (2004). Analysprocessen pendlade mellan helheten och kodning av texten för att behålla meningen i samtalets kontext.  Resultat: En dataanalys av fokusgruppsintervjuerna resulterade i fem underteman. De första två undertemana; ’Ett inspirerande och utmanande verktyg att främja fysisk aktivitet’ samt ’Rörelsestigen innebär gemenskap’ var beskrivande, baserade på deltagarnas personliga erfarenheter och reflektioner. De tre andra undertemana, ’Mål ger dagen mening’, ’Återtar kontroll över sig själv’ och ’Jag är kvar i livet!’ var baserade på material där deltagarna uttryckte sig om vad de uppfattade att patienter och närstående upplevde. Dessa fem underteman samlades under huvudtemat ’Ett värdigt liv i rörelse nära döden.’ Diskussion: Resultaten från fokusgruppintervjuerna visar ett brett spann i upplevelser av Rörelsestigen, relaterade till olika aspekter av att vara en människa i en svår situation. Studien antyder att upplevelse av rörelse kan främja välbefinnande genom att ge stöd till patientens fysiska, psykiska, sociala och existentiella dimensioner både inom den tidiga och den sena fasen av palliativ vård. Rörelsestigen är enkel att sätta upp och introducera samt är flexibel i förhållande till olika typer av avdelningar då den inte kräver någon stor budget eller dyra redskap. Den ger tillgång till rörelseövningar för patienter och därmed de fördelar som rörelse ger.  Risken finns dock att upplevd tidsbrist skapar samvetsstress hos vårdpersonalen. Därför behövs  tydligt stöd från avdelningsledningen.  För vidare utveckling rekommenderas intervjuer med patienter angående deras erfarenheter av Rörelsestigen samt utvärdering av Rörelsestigen på andra palliativa vårdavdelningar i olika delar av landet. / Background: Palliative care is based on a holistic view of people and focuses on quality of life and dignity. Patients in the later phase of palliative care often experience changes in the body that affect their self-image and autonomy. Physical activity has showed positive effects in patients with advanced cancer who are able to train intensively, however patients in the later phase of palliative care need interventions that are less physically demanding. Research is lacking regarding experience of movement and how this can affect the wellbeing of seriously ill patients. Further understanding is also required into how healthcare workers can promote physical activity on a specialist palliative care ward.  Aim: To describe the experiences of a pathway for movement on a specialist palliative care ward. Method: This is a qualitative study with an inductive approach. Four stations, each with the opportunity to do a different movement were spread out over a pathway of approximately 60 meters on the hospice unit. Data on the experiences of using the pathway was collected through questionnaires for patients and their relatives as well as four focus group interviews with 11 health care workers and one volunteer. The recorded interviews were transcribed and analysed with qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004). The analytic process moved back and forth between focusing on the whole text and coding of the text in order to preserve the meaning in the context of the discussion. Results: Five sub themes were identified after data analysis. The two first sub themes; ’An inspiring and challenging tool to facilitate physical activity’ and ’Pathway for movement includes companionship’ were descriptive and based on the participants personal experiences and reflections. The three other sub themes; ’Goals give the day meaning’, ’Take back control over myself’ and ’I am still alive!’ were based on material where participants expressed what they believed patients and relatives experienced. These five sub themes were gathered in the main theme: ’A dignified life through movement close to death’ Discussion: The results reveal a wide range of experiences of the pathway for movement related to different aspects of being a human being in a difficult situation. The study suggests that experiencing movement can promote wellbeing through supporting the patients physical, psychological, social and existential dimensions, both in the early and later phases of palliative care. The pathway for movement is simple to set up and initiate as well as being flexible to different types of ward as it does not need a large budget or expensive equipment. It gives the opportunity to access physical activity and thus its benefits for patients. There is however a risk for increased stress for health care staff due to time constraints and therefore support is needed from management. Interviews with patients regarding their own experiences of the pathway for movement as well as its introduction in other palliative care units is recommended for future development.

Communication between the youngest preschool children is the focus of this essay, primarily on how the children communicate with each other, what they are communicating about and what meaning the communication holds for the children. The aim is to describe and understand communication that takes place in the regional life-world of the preschool between the youngest children in a Swedish preschool. Video recordings of six preschool children between the ages of 14 and 24 months were made both inside and outside the preschool, at times when the children were able to choose for themselves who to communicate with, in which room to be in and which toy to play with. The focus during the video recordings was naturally occurring situations where these six children communicated with each other. 51 relevant situations were selected for more thorough investigation. These specific situations were chosen because the children’s bodies were directed towards each other and the children were communicating in an intercorporeal way with each other. In order to describe and understand communication between lived bodies in the regional world of the preschool, a phenomenological study was carried out. In order to deepen the understandings of the empirical data theoretical concepts like life-world, the lived body, the concept of horizons and intercorporeality were used. The findings indicate five different aspects of what type of meaning communication holds, divided into five themes. These themes are represented by communication as: creation of a shared phenomenon, acknowledging someone, coordination of access to play, coordination of access to place or object, and sharing an already experienced event with someone who was not present. The findings of the study show the children’s usage of an advanced coordination between the lived bodies of the children, the lived space, the lived time, and the lived relationships. Together the children create, coordinate, and maintain a creation of meaning in which the children structure their participation in the life-world. / Uppsatsen handlar om kommunikation mellan de yngsta förskolebarnen ur ett fenomenologiskt perspektiv. Mer specifikt handlar uppsatsen om hur barnen gör när de kommunicerar med varandra, om vad de kommunicerar och vilket meningsskapande som manifesteras i kommunikationen. Genom en rad olika empiriska exempel synliggörs barnens kommunikation där kroppen och rörelsen är central. Resultatet visar på de yngsta förskolebarnens kommunikation som ett skapande av en gemensam handling, som ett uppmärksammande av någon annan, som ett samordnande av tillträde till lek, som ett samordnande av tillträde till plats och/eller föremål och som ett delande av någon annans erfarenhet. Detta åstadkommer barnen genom att upprepa varandras gester och koordinera sina handlingar. Resultatet visar att barnen är sensitiva inför varandra och anpassar sin kommunikation utifrån en rad olika förutsättningar. Uppsatsen riktar sig till förskollärare, forskare och andra som är intresserade av de yngsta förskolebarnens kommunikation. Uppsatsen har finansierats inom ramen för Nationella forskarskolan för förskollärare: Barndom, lärande och ämnesdidaktik (FöFoBa), diarienummer 729-2010-200.

No description available.