Många gånger är det distriktssköterskor som står patienter närmast och är patienternas talesperson men det krävs ett multiprofessionellt samarbete för att kunna se till alla behov och skapa förutsättningar för patienter att uppleva livskvalitet sista tiden i livet. Då fler väljer att dö hemma är det centralt att samarbetet mellan distriktssköterskor och patientansvarig läkare fungerar för att kunna erbjuda god vård. Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av samarbete med patientansvarig läkare vid palliativ vård i hemmet. Distriktssköterskor med minst ett års erfarenhet inom palliativ vård i hemsjukvården deltog i studien. Datainsamling utfördes med semistrukturerade intervjuer av åtta distriktssköterskor och data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Dataanalysen resulterade i fyra subteman: Frustrerande att behöva strida för samarbete; Kontinuiteten är bristande; Tidigt engagemang från läkare ger bättre vård samt Att tillsammans ligga steget före. Det övergripande temat var Att sträva efter bättre tillgänglighet av läkare för en trygg vård. Distriktssköterskor beskrev att läkare inte prioriterade palliativ vård i samma utsträckning som dem samt att det var brist på patientansvariga läkare. Individuella samt organisatoriska faktorer ligger till grund för kvaliteten på samarbetet och därmed också möjligheten att kunna erbjuda palliativa patienter en god och säker vård.

Patienter med somatisk och psykiatrisk samsjuklighet är en sårbar och vårdmässigt komplex grupp som löper större risk, jämfört med normalpopulationen, att avlida i förtid till följd av sjukdomar som kunde ha förebyggts. Bristande socioekonomiska resurser tycks vara en förklaring men forskning visar också på sämre bemötande av patientgruppen samt att fler diagnostiska misstag görs vid samsjuklighet. Syftet med denna studie var att undersöka hur läkare inom somatiken upplever svårigheter i diagnostik och behandling gällande samsjukliga patienter. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio läkare verksamma inom somatisk vård. Induktiv tematisk analys visade att läkarnas upplevelser kunde delas in i fyra teman; Osäkerhet, Relationen, Kapacitet och Integration. Resultaten visar att läkare upplever svårigheter kopplat till individen, patient-läkar-relationen och vården i stort. Kärnkategorin Otillräcklighet är beskrivande för samt genomsyrar samtliga teman och handlar om en otillräcklighet i hela vården, hos såväl patient som vårdpersonal och organisation. Dessa fynd bekräftar dels tidigare forskning och tillför fördjupade perspektiv i en svensk kontext. Behov finns av vidare kvantitativ forskning inom ämnet för ett mer generaliserbart resultat. / Patients with somatic and psychiatric comorbidity constitute a vulnerable and care-wise complex group at higher risk, compared to the general population, of premature death due to preventable diseases. A lack of socio-economic resources seems to be one explanation, but research also shows that these patients are subjected to worse interpersonal treatment and that more diagnostic mistakes are made in relation to comorbid patients. The purpose of this study was to investigate how physicians in the somatic care experience difficulties in diagnosis and treatment of comorbid patients. Semi-structured interviews were conducted with ten physicians in the somatic care. Inductive thematic analysis showed that the experiences could be categorized into four themes; Uncertainty, The relationship, Capacity and Integration. The results show that physicians experience difficulties relating to the individual, the patient-physician-relationship, and the care system as a whole. The core category Insufficiency is descriptive of all themes and refers to an insufficiency regarding the patient herself as well as the staff and the organization. The findings confirm previous research and adds an in-depth perspective in a Swedish context. There is a need for future quantitative research on this topic in order to generate more generalizable results.

Innan införandet av Journalen var patienter tvungna att begära ut sin patientjournal via sin närmsta vårdcentral, vilket var en tidskrävande process för både patienter och vårdpersonal. Journalen infördes 2012 av politiska beslut och erbjuder patienter ett flertal funktioner via nätet. Exempelvis kan patienter via nätet ta del av sina patientanteckningar, provresultat och diagnoser. Vårdpersonal hade vid införandet av Journalen farhågor om att patienter skulle fara illa av informationen i Journalen. Vårdpersonal var oroade kring att cancerpatienter skulle ha en direkt tillgång till provsvar hemma utan pedagogiskt stöd. Många menade även att Journalen är ett verktyg skapat enbart för vårdpersonalen, samt att det fanns en risk att patienten skulle missförstå och bli oroade i onödan av innehållet i Journalen. Vårdpersonal menade även att det fanns en risk att tillgången skulle leda till fler telefonsamtal om följdfrågor baserade på innehållet. Studier visar främst motsatsen i praktiken utifrån patientens perspektiv, där patienten menar att de inte har svårt att förstå innehållet. Litteratur har mestadels fokuserat på patientens upplevelse efter införandet, därför ses här ett behov av en studie kring läkarens perspektiv ur ett långsiktigt perspektiv. Studiens syfte är att ”Få en förbättrad förståelse för den långsiktiga effekten av Journalen och därmed möjliggöra för läkare inom onkologi och hematologi att använda den i vårdmötet med patienten”. För att uppnå uppsatsens syfte har en kvalitativ metod med tidigare genomförda semistrukturerade intervjuer använts. Slutsatsen tyder på att de flesta läkare har en mer positiv syn på Journalen efter en långsiktig användning, jämfört med hur läkares syn var innan och precis vid införandet av Journalen. Detta grundar sig i att farhågorna som de hade vid införandet inte hände i praktiken. Läkare menar dock att osignerade anteckningar utan fördröjning är ett problem eftersom det leder till misstolkning och oro hos patienter.

Bakgrund: Hjärt- och lungräddning innebär att hjärtkompression och inblåsningar ska utföras vid ett hjärtstopp. Läkare kan besluta att HLR ej ska utföras vid hjärtstopp. Beslutet ska tas i samråd med en annan legitimerad sjukvårdspersonal samt med patient och närstående om möjligt. Efter beslut är taget ska information delges patient och närstående. Tidigare studier har visat på olika uppfattningar mellan läkare, sjuksköterska och patient om när diskussion önskas gällande Ej HLR-beslut och om information om beslut delges. Mycket begränsad vetenskap finns gällande Ej HLR-beslut på akutmottagning. Syfte: Studiens syfte var att undersöka om sjuksköterskor och läkare anser att de involverade och informerade patienter och närstående i ett Ej HLR-beslut och vem som tog initiativet till att diskutera ett Ej HLR-beslut på akutmottagningen. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie genom webbenkät till akutmottagningar på tre större sjukhus. Av 475 tillfrågade deltog 133 (28 %) personer i studien, 70 sjuksköterskor (52 %) och 64 läkare (48 %). Resultat: Hälften av deltagarna ansåg att patient och närstående involverades och informerades om Ej HLR-beslutet. Läkare ansåg i större utsträckning än sjuksköterskor att de samrådde med annan läkare innan beslut fattades och fler specialistsjuksköterskor än grundutbildade sjuksköterskor ansåg att sjuksköterskor tog initiativ till diskussion gällande Ej HLR-beslut. Slutsats: Patienter och närstående informeras och involveras i olika grad gällande Ej HLR-beslut på akutmottagning vilket missgynnar vårdrelationen. Lagar och riktlinjer följs inte alltid vilket resulterar i att vården inte bedrivs jämlikt. Specialistsjuksköterskans kompetens kan öka patienternas involvering och dialogen mellan yrkeskategorierna. Ytterligare forskning krävs för fördjupad kunskap gällande Ej HLR-beslut på akutmottagning. / Background: Physicians can decide that cardiopulmonary resuscitation [CPR] should not be performed if a cardiac arrest occurs, called do-not-resuscitate [DNR] order. DNR orders must be made in consultation with another licensed healthcare professional and with patient and relatives if possible. After a DNR order, information must be provided to the patient and relatives. Previous studies show different perceptions between physicians, nurses and patients about when a DNR discussion is desired. There are limited studies regarding DNR orders in the emergency department. Aim: Aim of this study was to investigate whether nurses and physicians believe they involved and informed patients and relatives in a DNR order and who took the initiative to discuss DNR orders in the emergency department. Method: Quantitative cross-sectional study through a survey in three emergency departments. Of 475 respondents 133 (28 %) participated in the study, 70 nurses (52 %) and 64 physicians (48 %). Results: Half of the participants considered that the patient and relatives were involved and informed about the DNR order. Physicians considered they consulted with another physician before a DNR order more than nurses. Advanced nurses considered that nurses took a greater initiative to discuss DNR orders. Conclusion: A variation of information and involvement for patient and relatives in DNR orders disadvantages the care relationship. Laws and guidelines are not always followed, and care is not conducted equally. Advanced nurse's competence can increase patient involvement and dialogue between nurses and physicians. Further research is required regarding DNR orders in the emergency department.

Bakgrund: Digitaliseringen syftar till att underlätta en god och jämlik vård. Information- och kommunikationstekniken (IKT) är under snabb utveckling där Covid- 19 pandemin bidragit till ökad användning av digitala verktyg inom primärvården, där ett exempel är videobesök. Syfte: Att undersöka patienters, läkares och sjuksköterskors uppfattningar och upplevelser av digitala videobesök inom primärvården.  Design: Systematisk litteraturstudie med kvalitativ design. Metod: I studien inkluderades 13 kvalitativa artiklar. Materialet analyserades via innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Presenteras i fyra kategorier; Digitala aspekter där tekniska förutsättningar är väsentliga för adekvata videobesök och att konfidentialiteten bevaras. Praktiska möjligheter och utmaningar innebär för patienter ökad tillgänglighet samt tidsbesparing och för vårdpersonal förbättrad interprofessionell samverkan. Däremot finns olika åsikter avseende arbetsbördan. Möjligheter och utmaningar i interaktionen mellan patient och vårdgivare där videobesök kunde underlättas vid etablerad vårdrelation. Fler fördelar än telefonsamtal, möjliggör icke verbal kommunikation. Tillämpbara kontexter är bland annat lättare sjukdomstillstånd utan behov av fysisk undersökning och uppföljningsbesök. Videobesök kan lämpas för patienter boende på landsbygden, begränsade till hemmet, yngre eller med adekvat digital litteracitet.  Konklusion: Det är av stor vikt att videobesök används till “rätt” patienter vid “rätt” tillfällen för att uppnå en effektiv och säker användning. Nyckelord: läkare, patienter, primärvård, sjuksköterskor, videobesök / Background: Digitalization aims to facilitate good and equal care. Information and communication technology (ICT) is under rapid development, where the Covid-19 pandemic has contributed to increased use of digital tools in primary care, where an example is video visits. Aim: To investigate patients', doctors' and nurses' perceptions and experiences of digital video visits in primary care. Design: Systematic literature review with qualitative design. Method: The study included 13 qualitative articles. The material was analyzed with content analysis with an inductive approach. Results: Presented in four categories; Digital aspects where technical conditions are essential for adequate video visits and that confidentiality is maintained. Practical opportunities and challenges for patients increased accessibility as well as time savings and for healthcare staff improved interprofessional collaboration. There are different opinions regarding the workload. Opportunities and challenges in the interaction between patient and caregiver where video visits could be facilitated with an established care relationship. More benefits than phone calls, enables non-verbal communication. Applicable contexts include mild medical conditions without the need for a physical examination and follow-up visit. Video visits can be suitable for patients living in rural areas, the housebound, younger or with adequate digital literacy. Conclusion: It is of great importance that video visits are used to the "right" patients at the "right" occasions to achieve an effective and safe application. Keywords: nurses, patients, physicians, primary care, video visits

No description available.

I samband med att den äldre populationen blir en större andel av jordens befolkning ökar även sväljningsproblematiken i befolkningen. Dysfagi är ett tillstånd som försvårar både födo- och vätskeintaget, följden av detta är att administreringen av fasta orala läkemedel (tabletter/kapslar) försvåras. Genom läkemedelsmanipulering, det vill säga krossning och delning av tabletter/kapslar kan läkemedelsadministreringen underlättas till dessa patienter. Riskerna med att krossa/dela fasta orala läkemedel kan bland annat ge upphov till irritation i magslemhinnan, obehaglig smak och i värsta fall förstärkt eller utebliven effekt. Syftet med detta fördjupningsprojekt är att få kunskap om olika professioners (läkare, logoped, klinisk farmakolog och klinisk apotekare) erfarenheter kring sväljbedömning, förskrivning och uppföljning av peroral läkemedelsbehandling till patienter med sväljsvårigheter. Denna kvalitativa intervjustudie utformades år 2021 och analyserades med en manifest innehållsanalys, där åtta studiedeltagare rekryterades.   Resultatet visar att bedömning av sväljförmågan kan utföras av läkare och annan inblandad personal men att logopeden anses ha den centrala rollen. Vid förskrivning ser läkarna över läkemedelslistan med avseende på sväljsvårigheter och möjlighet till krossa/dela om det framkommer att patienten har sväljproblematik. För att inhämta information kring krossning/delning och alternativa beredningsformer utgår läkarna från ungefär samma källor och som stöd finns kliniska farmakologer och apotekare. Samtliga nämner att det kan finnas risker med krossa/dela som exempelvis ökad risk för biverkan.  Det framkom även att uppföljningen av läkemedelsbehandlingen till patienter med dysfagi är bristande. Slutsatsen som kan dras är att det finns förbättringspotential kring sväljbedömning, förskrivning och uppföljning av peroral läkemedelsbehandling till patienter med sväljsvårigheter, detta genom exempelvis tillämpning av rutiner, utbildningsinsatser och ett tydligare teamsamarbete.

Inledning: Tidigare studier har visat att patienter som är diagnostiserade med emotionell instabil personlighetsstörning (EIPS) framkallar specifika motöverföringsreaktioner till sina terapeuter och omgivningen. Den samtida begreppet motöverföring används av terapeuten för att förstå patientens inre värld.  Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka ST-läkares motöverföringsreaktioner vid bedömningen av patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning på psykiatrisk akutmottagning.  Metod: Tematisk analys. Semi-strukturerade intervjuer med fem ST-läkare verksamma inom psykiatrin.  Resultat: Studiens resultat visade att motöverföringsreaktionerna kan delas upp i två övergripande teman. Å ena sidan motöverföringsreaktionerna som patienten framkallar hos läkarna under patient-läkarmötet och å andra sidan motöverföringsreaktionerna som är kopplade till läkarens tidigare yrkeslivserfarenheter med patienter som är diagnostiserade med emotionell instabil personlighetsstörning.   Diskussion: Resultatet belyser ST-läkarnas motöveringsreaktioner utifrån flera perspektiv med hänsyn till tidigare forskning och teori. / Introduction: Previous studies have shown that patients diagnosed with emotionally unstable personality disorder (EIPS) evoke specific countertransference reactions in their therapists. The contemporary concept of countertransference is used by therapists to understand the patient's internal world. Aim: The aim of this study is to investigate the residents’ countertransference reactions in the assessment of patients with emotionally unstable personality disorder in psychiatric emergency department.  Method: Thematic analysis. Semi-structured interviews with five residents in psychiatry.  Results: The results of the study showed that the countertransference reactions can be divided into two major categories. First, the countertransference reactions that the patient evokes in the doctors during the patient-doctor meeting and second, the countertransference reactions that are linked to the doctors' previous professional experiences with patients diagnosed with emotionally unstable personality disorder (EIPS).

Kompetensområdet sjuksköterskans arbetsledning av omvårdnadsarbetet är ett tämligen outforskat ämne. Mer kunskap om läkare- och undersköterskors syn på vad som innefattas i sjuksköterskans arbetsledning skulle kunna bidra till ett bättre samarbete som på sikt kan gynna omvårdnadsarbetets utveckling och därigenom även patienten. Syftet med studien är att få ökad kunskap om läkare och underskö-terskors syn på vad som innefattas i kompetensområdet sjuksköterskans arbets-ledning av omvårdnadsarbetet. Metoden som användes var en empirisk intervju-undersökning där urvalet bestod utav fyra läkare och fyra undersköterskor. Mate-rialet analyserades med innehållsanalys, inspirerad av Burnard (1991). Resultatet utmynnade i följande huvudkategorier: Överblick, samarbete och yttersta om-vårdnadsansvaret. Resultatet visade att det som informanterna ansåg innefattas i sjuksköterskans kompetensområde arbetsledning av omvårdnadsarbetet i stor ut-sträckning stämde överens med uppgifter som benämns under huvudområdet ar-betsledning i Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (2005) men att rollen som arbetsledare av omvårdnadsarbetet inte var självklar och erkänd av alla informanterna. / Leadership in nursing is a relatively unexplored area of research. Further knowl-edge about doctors and staff nurses’ views on what is included in this area could gain development in nursing and thereby the qualities of patient care. The aim of this study is to gain further knowledge about doctors and assistant nurses’ views on what is included in the area of leadership in nursing. The method used was semi-structured interview. The selection of informants was four doctors and four assistant nurses. The analysis method was thematic content analysis inspired by Burnard (1991). The analysis resulted in the following main categories: General view, ability of cooperation and main responsibility. The result showed that doc-tors- and assistant nurses' views on what was included in the area of leadership in nursing to a large extent was congruent to job assignments written in The National Board of Health and Welfare’s competence description for registered nurses. However, the leadership role of nursing was not obvious and acknowledged by all the informants.

Syftet med studien är att visa hur kommunikation går tillväga under rondarbetet som är den vanligaste plattformen för interkollegialt arbete mellan läkare och sjuksköterskor. Metoden som användes var icke-deltagande ostrukturerade observationer som analyserades med hjälp av innehållsanalys. Observationer gjordes vid sex tillfällen på en infektionsklinik i södra Sverige. Resultaten visar att kommunikationen mellan yrkeskategorierna tyder på att det finns en hierarkisk struktur men visar samtidigt att orsaken till viss del vilar på yrkeskategoriernas åtskilda kompetenser och ansvarsområden. / The aim of this study was to show how communication occurs during ward round which is the most common platform for intercolleagual work between physicians and nurses. The used method was non-participant, unstructured observations and content analysis was used for the analysis. Observations were made at six different occasions at an infection unit in southern Sweden. The results showed that communication between the professions is demonstrating a hierarchical structure; however one cause for this was related to the differences in competence and field of responsibility within the professions.