Försvarsmaktens underrättelseoperation Örnen i Stockholms skärgård hösten 2014 utgjorde på många sätt ett trendbrott för det svenska militära medlet. För första gången på över ett decennium offentliggjordes bevisad kränkande undervattensverksamhet på svenskt territorium. Massmedia riktade återigen blickarna till Försvarsmaktens förmåga att hävda territoriell integritet varpå försvaret via media under pågående operation tvingades kommunicera en avskräckande militär vilja och förmåga. Den inverkan media har på den militära avskräckningskommunikationen och därmed möjligheterna till påverkan, utgör det centrala problemet i den här uppsatsen. Syftet med magisteruppsatsen är att fördjupa kunskapen om vad medias rapportering innebär för militär avskräckningskommunikation. Uppsatsen tar sin teoretiska utgångspunkt i säkerhetspolitik och strategi, kommunikationsvetenskap samt teorier kring relationen mellan militären och media i 2000-talets operationsmiljö. Genom enkelfallsstudie och diskursanalys har mediediskursen av operation Örnen i Svenska Dagbladet och Aftonbladet synliggjorts. Med hjälp av analysen har därefter sex kommunikativa områden identifierats där militären i kommunikationen för att åstadkomma tröskeleffekt kan dra lärdom av mediediskursen.  Resultatet påvisar att enighet i den militära och politiska retoriken, ökad öppenhet om det militära medlet, förhålla sig till verklighet och fakta, tidskritisk kommunikation, proaktiv mediehantering samt medvetenhet om fjärde generationens military-media relations på olika sätt bidrar till att åstadkomma tröskeleffekt.

Abstrakt På morgonen 22 mars 2016 gjorde sig den jihadistiska terrorismen återigen påmind i Europa. Två snabbt på varandra följande dåd skakade om Bryssel – och Europa. 35 personer miste livet och dåden kom enligt medierapporteringen inte som en överraskning. Terrororganisationen Islamiska staten (IS), med det territoriella målet att återskapa det historiska Bagdadkalifatet, tog snabbt på sig dåden. Dessa dåd är bakgrunden till denna uppsats i vilken jag undersöker hur den svenska mediediskursen om terrorism konstrueras och hur diskursen korrelerar med hotsamhället, politics of fear och culture of fear. Denna formulering fungerar som uppsatsens primära frågeställning medan skillnaden mellan den amerikanska diskursen och den svenska är uppsatsens sekundära frågeställning. Uppsatsens syfte är att lämna ett bidrag till dels den svenska forskningen om terrorism, dels den svenska forskningen om hotsamhället, culture of fear och politics of fear – samt hur dessa fenomen konvergerar. Undersökningens metod är diskursanalys där Richard Jacksons (2005) diskursanalys av hur de amerikanska politikerna och ämbetsmännen konstruerade diskursen om ”the war on terrorism” fungerat som utgångspunkt. Empirin utgörs av 36 nyhetsartiklar från Aftonbladet (pappersupplaga), Dagens Nyheter (pappersupplaga) och Sveriges Television (webb). Empirin inhämtades från det datum respektive medium inledde sin rapportering, fram till dess att det uppstod en mättnad i materialet där mönster kunde urskiljas. Diskursen visar att terrorismen och dess hot har normaliserats och blivit en del av den europeiska vardagen. Denna konstruktion är tydligt influerad av en politics of fear- och culture of fear-retorik. Dåden beskrivs som väntade och terroristerna gestaltas inte lika barbariska som de görs i den amerikanska diskursen, även om terrordåden som handlingar beskrivs som avskyvärda. I större utsträckning än i den amerikanska diskursens tas sociala bakomliggande mekanismer upp. Diskursen visar tydligt att det finns en hotbild mot hela Europa och därmed mot Sverige. Definitionen av hotbilden mot Europa har demokratiska förtecken: demokratin, öppenheten och det fria livet är det som hotas. Den amerikanska diskursens definition av 11 septemberattackerna som en attack mot ”oskyldiga amerikaner” är liknande. Det råder en frånvaro av en motdiskurs, vilket beror på mediernas, politikernas och terrorexperternas symbiotiska förhållande. Den svenska diskursen beskriver attackerna som krigshandlingar på samma sätt som den amerikanska diskursen gör, men i den svenska diskursen är det inte lika självklart att svaret på attackerna är ett ”war on terrorism”.

In this study, my intention has been to examine how the ambiguous concept of corruption is constructed by the press. Emphasizing the media’s representations of the socially constructed and context-specific concept, this work adopts a critical perspective on discourse, together with an approach of conceptual history. Finland has for many years been appointed as one of the least corrupt countries in the world, signing several international conventions against corruption since the 1990s, which in turn has led to an increase in discussion regarding the phenomenon. By conducting a multi-method study, my aim has been to analyse the possible changes in the definition of ”corruption” in the Finnish newspaper Hufvudstadsbladet during the period 2000-2013. Using the theoretical framework of Fairclough’s media discourse and Koselleck’s conceptual history, the concept has been analysed in light of Finnish legislation regarding corruption during this period. The analysis yielded several results. The concept of corruption is defined as a both moral and legal problem, resulting in shifting meanings. A change in the representation of levels of corruption in Finland, from optimistic to pessimistic is illustrated, which is upheld in the press by results from international corruption surveys and statements made by those in power. Overall, while discourse on corruption is both constructed and transformed by journalists, it has ideological effects when what is presented as facts are in reality based on statements made by experts and political actors.  Finally the analysis shows that “corruption” and “trust”, being asymmetrical concepts, constitute an inseparable pair of concepts. In a democratic country these concepts depend on each other, making corruption a matter of the entire society. I propose that further research examine the possible changes in the concept of corruption over a longer period of time.

Involuntary celibates, or “incels”, have receieved increased attention in the public discourse in the recent years. This is partly due to the news media reporting on cases where the incel culture has been linked to acts of mass violence. Here, incels are often framed as misogynic and as a new terrorist threat. In this study we wanted to take a deeper look at this due to the power that media has in influencing how society views incels. Therefore, the purpose of this study was to identify how incels were framed in the Swedish news media discourse during autumn 2021. This study answers: 1. Which frames of incels existed in Swedish news articles autumn 2021? and 2. How can these frames be analyzed using theory of media discourse? To answer these questions the thesis uses framing theory and news discourse as a theoretical framework. A framing analysis was performed of 15 Swedish newspaper articles from the selected time frame. The results reveal that incels are framed as both dangerous perpetrators and as an outcast group of society. The first frame was more prominent and was often accompanied with varied negative and hostile comments directed toward the group. We argue that these frames reveal a one-sided image of incels and that the comments reproduce traditional norms of masculinity. Moreover, we briefly discuss the development of the journalistic profession in how it hinders the consideration of specific ethical ideals, which could have a negative effect on incels.

The purpose of this study is to explore how the relation between gender and humour is maintained and challenged in the Swedish TV show Parlamentet. Using an interactional approach based on Judith Baxter’s theoretical framework for feminist post-structuralist discourse analysis, the study focuses on how communicative strategies are used in negotiating for the ideal position of “the successful comedian”. This position is seen as an ideal position in Parlamentet, where comedians do political parody. In the conversation sequences examined in this study, both verbal and bodily semiotic modes have been analyzed using conversation analysis and multimodal analysis. The study focuses on how different communicative strategies encourage or reject the comedians and how this leads to different possibilities in negotiating for a powerful position, the position of the successful comedian. Humour is culturally seen as a male-coded discourse. The relations between humour and gender that are in focus are the hegemonic notions of women as lacking a sense of humour or being less humorous than men. The notions of gender are based on Judith Butler’s theories and hence seen as something performed through discourse and within a rigid regulatory frame where the subject’s possibilities are not infinite. The results of the study show that the female and male comedians do not have the same possibilities in the negotiation for the position of “the successful comedian”. The male comedians are strongly encouraged to a greater extent than the female comedians. The female comedians are also rejected to a larger extent than the male comedians. The male comedians are mostly rejected by the moderator whereas the female comedians are rejected by the moderator, male comedians and female comedians. The female comedians encourage other comedians to a larger degree than the male comedians. A significant finding of this study is that the relations between humour and gender, where women are seen as less humorous than men, are maintained when female comedians through discourse are made less humorous. However, there are strategies in the interaction that do encourage the female comedians or that lead to female comedian’s resist being rejected. These strategies indicate that the hegemonic cultural notions of women as less humorous than men are also challenged in this public discourse.

Syftet med denna undersökning är att genom en kritisk diskursanalys av utvalda tidningsartiklar, redogöra för framställningen av Islamiska Staten (IS) i Irak och Syrien. Det avses genomföras i identifiering och analysering av framträdande diskurser i textmaterialet. Undersökningens kritiska ambitioner ligger i ett synliggörande av medias maktposition i samhället med fokus på diskursen om Islam och muslimer. Media tenderar att presentera en bild av IS och tillhörande diskurser utifrån ett västerländskt perspektiv, vilket ger upphov till ett skillnadskapande av ‘vi och dom‘. Västvärlden, i synnerhet Europa och Sverige intar en dominant ställning i textmaterialet och blir på så vis en västerländsk norm. Genom att tilldela aktörer och händelser diverse negativa attribut kan media på så vis ge en orättvis bild av Islam och muslimer, språket är på så vis ett maktredskap. Det är därför viktigt att föra en kritisk diskussion i skolan om hur media påverkar människors förståelse av samhället och religiösa yttringar.  Därav är en undersökning som denna viktig för utbildningsväsendet, för att lyfta hur diskurser har makten att påverka människan och dennes syn på verkligheten och omvärlden.

Mot bakgrund av samhällsdebatten kring skjutningar, vem som utför och drabbas av dessa och var de sker, har jag i min studie velat undersöka vilka diskurser som reproduceras i polisens pressmeddelanden om pilotprojektet Sluta skjut. Min studie har gjorts utifrån ett kritiskt diskursanalytiskt perspektiv. I och med att media spelar en avgörande roll i formandet av allmänna attityder hoppas jag kunna bidra till en medvetenhet om pressmeddelandets roll i medieproduktionen. Framför allt hoppas jag öka kunskapen om hur språket i allmänhet och benämningar i synnerhet påverkar vem som inkluderas respektive exkluderas ur ett sammanhang. Med diskurshistoriska analysverktyg har jag analyserat de 16 pressmeddelanden publicerade av polisen om Sluta skjut. Pressmeddelandena publicerades på webbsidan polisen.se mellan oktober 2018 och oktober 2021. Resultatet ger en tydlig bild av hur pressmeddelandena bidrar till en distansering mellan olika sociala aktörer. Vi ser hur avsändaren (Sluta skjut och dess myndigheter) benämns som vi. Samtidigt benämns de som projektet riktas till (de som antas ansvariga för våldet) för de eller dem. De sistnämnda beskrivs också i omfattande utsträckning med adjektiv som kriminella eller våldsamma. Detta samtidigt som avsändaren snarare beskrivs med hjälp av aktiva verb. På detta sätt skapas två olika identiteter.

Media’s representation of places and individuals shape public understanding of these places and of their residents, as well as shaping residents’ own understanding of their communities and themselves. Media discourse about marginalized areas is often male dominated and focused on violence and crime which has attracted much attention in previous research. The purpose of this dissertation has instead been to study media discourse about young women living in three marginalized suburban areas south of Stockholm. By studying which discourses about young women in these areas are (re)produced in media we can gain knowledge about the opportunities and obstacles young women face. The study is based upon a critical discourse analysis of a large empirical material of media texts, informed by theory on territorial stigmatization. The analysis has an intersectional perspective. The texts cover a wide range of topics, with three recurrent subdiscourses described: “owning one’s place”, “safety” and “otherness”. The results are in line with previous research in some respects, but also deviate in important ways. Young women in these texts are on one hand, not depicted as responsible for the problems often associated with marginalized areas, but on the other hand, are depicted as responsible for their parents’ integration. / Medieframställningen av platser och individerna som bor där bidrar både till allmänhetens uppfattning av området och de boende såväl som till de boendes uppfattning om området och sig själva. Mediebilden av marginaliserade områden är ofta mansdominerad samt associerad till kriminalitet och oroligheter, en framställning som uppmärksammats mycket i tidigare forskning. Den här uppsatsen handlar istället om medieframställningen av unga kvinnor i tre Stockholmsförorter. Genom att studera vilka diskurser om unga kvinnor i marginaliserade områden som (re)produceras i medietexter bidrar studien till vår förståelse av vilka hinder och möjligheter unga kvinnor möter. Studien bygger på en kritisk diskursanalys av ett omfattande mediematerial, som informerats av bl.a. teorier om territoriellt stigma. Texterna har analyserats med intersektionellt perspektiv. Medietexterna handlar visserligen om många olika saker, men genomgående framträder tre subdiskurser: ”ta plats”, ”trygghet” och ”annorlundahet”. Resultaten följer i flera avseenden tidigare forskning, men avviker samtidigt i några viktiga aspekter. Till skillnad från vad tidigare forskning om medieframställningar av marginaliserade områden och dess boende har visat framställs inte de unga kvinnorna som ansvarsbärare för de problem som ofta associeras till marginaliserade områden. Däremot framställs de unga kvinnorna i stor utsträckning som ansvarsbärare för sina föräldrars integrering.

This study examines how organizations and companies with transparent sustainability profiles aim to establish a relationship between brand, sustainability, and audience based on a theoretical framing perspective. To examine this; the study will limit itself by focusing on the Swedish company Oatly, and their external communications through digital channels and platforms.  According to Van Gorp and Van du Goot (2011: 374), frames serve as a way of explaining complex issues. Through framing a problem area, cause and other conclusions are highlighted. Frames thus function rhetorically – by convincing public opinion and control an audience through the media. Framing occurs in several contexts such as political, via news and advertising (Fairhoust & Sarr 1996).                                                        The study limits it’s analysis to the company Oatly’s official profile on the digital platform Mynewsdesk. The empirical material consists of press releases published within a defined time frame; 5/6/2015–6/3/2017. The study is based on motivated theoretical assumptions; discourse, critical and posthumanist theory, as well as previously established research on the field - framing in relation to sustainability.                                        The research method can be described as a qualitative content analysis based on main elements derived from discourse and semiotic framework. In addition, a framing analysis is applied to further present the result in the form of exemplified frames.                The results of the study suggest, for example, that actors construct importance through framing – which integrates into sustainability discourse through social practices – thereby establishing a relationship between brand, problem area, and audience through a convinced public opinion that further interacts with and reproduces the discourse in question.

This paper carries out a critical discourse analysis (CDA) of the article "¿Chinofobia?” published by the Spanish newspaper El País. It applies the theory of racist discourse in the media as formulated by Teun A. van Dijk. Its hypothesis is that the article, which supposedly analyses discrimination against the Chinese minority in Spain, covertly blames the Chinese minority itself for the discrimination. Applying CDA methodology as exemplified in previous studies by van Dijk, the paper analyses the article on global and local levels, and delineates its mental model. The global level analysis describes the article in terms of macropropositions and proposes a macrostructure: the self-alienation of the Chinese minority. The paper then analyses how the macrostructure is reinforced on the local level through micropropositions by examining 1) how vocabulary serves the negative presentation and othering of the Chinese minority, 2) how strategies of mitigation minimise discrimination by employing imprecise and vague language, 3) how quotes are used to give coherence and force to the macrostructure, 4) how implications associate the Chinese minority with criminality, and 5) how stereotyped beliefs about the Chinese minority are presented as common sense (presuppositions) and fallaciously argued. Finally, the paper delineates the mental model: the presuppositions about integration, and the implicit warning that minorities should integrate or they will be discriminated against.