Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att undersöka om det fanns något samband mellan barns aktivitetsnivå på olika arenor och om de tillhör någon föreningsidrott samt undersöka om de känner till rekommendationerna för fysisk aktivitet. Hur ser barns aktivitetsnivå ut på olika arenor? Tillhör barnen någon idrottsförening? Finns det något samband mellan aktivitetsnivå och deltagande i idrottsförening? Känner mellanstadiebarn till rekommendationerna för fysisk aktivitet för barn och unga? Metod: Tvärsnittsstudien genomfördes på en skola. Transportsätt till och från skola respektive fritidsidrott, deltagande och mående under idrottslektioner, fysisk aktivitet på fritiden och deltagande i föreningsidrott mättes subjektivt med enkäter. Antalet deltagare var n=21 elever i årskurs fyra i åldrarna tio till elva år. Resultat: Det var en hög aktivitetsnivå hos eleverna under skoltid och gällande transport till och från skolan dominerade den högaktiva gruppen. Majoriteten deltog alltid på idrottslektionerna (n=19) och var aktiva under varje rast (n=13), där de vanligaste aktiviteterna var att springa och spela bollsporter. Gällande fritidsaktiviteter var det större andel hög- än medel- och låg-aktiva samt transporten till och från aktiviteten var mestadels medelaktiv. 17 elever sysslade med någon form av fritidsidrott, varav 16 av dessa var medlemmar i en idrottsförening. 14 deltagare kände till rekommendationerna för fysisk aktivitet för barn och unga. Inga resultat visade sig statistiskt signifikanta (p<0,05) när de analyserades i en icke-parametrisk korrelationsanalys. Däremot var det ett korrelationsvärde nära gränsen till signifikant mellan uppskattad hälsa och aktivitet på rasten (r=0,463; p=0,053). Majoriteten av deltagarna var fysiskt aktiva. Däremot gick det att urskilja några individer som var lågaktiva på rasterna och inte deltog i någon föreningsidrott, vilka kan riskera att inte uppnå de fysiska aktivitetsrekommendationerna. Slutsats: Eftersom all data var subjektiv och självrapporterad skapas viss osäkerhet då det kan inkludera över- eller underskattning av den faktiska fysiska aktiviteten. För att dra någon slutsats kring hur mellanstadieelevers fysiska aktivitetsmönster ser ut och sambandet mellan deltagande i idrottsförening och aktivitetsnivå krävs vidare forskning samt ett högre deltagarantal.

Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att undersöka sex mellanstadielärares reflekterade erfarenheter beträffande lässtrategier i svenskundervisningen. För att studera detta har semistrukturerade intervjuer används. Frågeställningarna syftar till att besvara hur mellanstadielärarna undervisar gällande lässtrategier i svenskundervisningen samt hur lässtrategier inverkar på elevers läsförståelse. Enligt läroplanen ska elever få undervisning i lässtrategier samt träning i att göra inferenser (slutledningar), detta för att öka elevernas kunskaper om texthantering. Det framgår av media och forskningen att elever möter utmaningar då de ska hantera och förstå mer avancerade texter. Orsaken till detta är ett minskat intresse för läsning, samt att sociala medier och datorspel får allt större utrymme. I takt med att elever läser allt mindre blir kraven på texthantering i samhället allt större. I uppsatsen har det pragmatiska perspektivet använts, då i synnerhet reflekterad erfarenhet. Resultaten från studien visar att mellanstadielärare upplever elevernas situation som problematiskt när eleverna ska begripliggöra text av mer komplex karaktär, i synnerhet då elever behöver koppla samman olika delar av texten samt läsa mellan raderna. Resultaten visar dessutom att lässtrategin sökläsning ofta används och att majoriteten av informanternas elever har en förtrogenhet med att använda sig av denna lässtrategi. / <p>Svenska</p>

Syftet med denna studie var att få ökad kunskap om huruvida nyanlända elever använder sig av andra läsförståelsestrategier i engelska än svenskfödda elever. Vi observerade hur ett antal elever med olika bakgrunder läste en text på engelska och besvarade tillhörande läsförståelsefrågor. Genom detta och efterföljande intervjuer med eleverna kunde vi se att de använde sig av samma strategier för att förstå svåra ord och meningar, oavsett om de hade haft lite eller mycket undervisning i ämnet. De som hade svårigheter med engelskan använde dock strategierna i större utsträckning än de som inte hade det, oavsett om det var nyanlända eller svenskfödda elever.

Denna uppsats är en kvalitativ intervjustudie med syftet att undersöka och problematisera utmaningar verksamma lärare upplever när de undervisar i religionskunskap i årskurs 4– 6, samt lösningarna på de upplevda utmaningarna. I arbetets bakgrund diskuteras det samhälle som skolan verkar i och dess påverkan på vilken kunskap som bör förmedlas. Extremism, mångkulturalitet, religionskunskap, religionsämnets historia samt lärarens roll diskuteras och lägger grunden för arbetets problemformulering. Studiens insamlade material består av fem inspelade semistrukturerade intervjuer som analyserats med hjälp av ett interkulturellt förhållningssätt samt med ett sociokulturellt- och relationellt perspektiv. Resultatet som kan utläsas ur empirin visar på att lärarna upplever liknande utmaningar, men att deras förhållningssätt och lösningar till utmaningarna varierar. Vissa utmaningar som lärarna upplevde kan ses som kulturella då det grundade sig i en vägran att acceptera religionsundervisningen när den handlade om något eleverna inte identifierade sig med. Bredden av elevernas vägran varierade, men en röd tråd kring hantering av utmaningen kunde läsas ur resultatet. Att ha ett inkluderande synsätt där elever med förkunskaper fick agera resurser var något som samtliga av de intervjuade lärarna använde sig av. Utmaningar som behandlade ämnesinnehållet berörde framförallt att elever hade tendenser att fokusera på skillnader mellan religioner istället för likheter, samt i svårigheten att diskutera livsfrågor med unga elever. Lärarna använde sig av olika metoder för att fokusera på religionernas likheter. Detta upplevde lärarna kunde användas för att skapa tolerans i elevgruppen och på så sätt motverka fördomar som tas med i klassrummet från samhället. Religionskunskap som ämne relaterar mycket till den individuella personen, till gruppen men även till samhället i stort. Att skapa förståelse i en elevgrupp för att på så sätt skapa förutsättningar för att verka och leva i ett modernt samhälle är en nyckelfaktor. Det sista temat som kunde urskiljas i empirin och som presenteras i detta examensarbete är hur lärarnas egen religiositet kom fram i intervjuerna och hur detta kan ses påverka den undervisning eleverna får ta del av.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur några lärare upplever sin undervisning i grammatik för åk 4–6 samt vilka hjälpmedel de använder. Med stöd främst av de didaktiska frågorna vad, hur och varför vill jag kunna förstå och förklara hur några lärare undervisar i grammatik. Genom teorin och forskning vill jag ta reda på om grammatikens tunga historiska ok fortfarande kan försvaras.  Den långvariga formalbildningstanken att grammatik är ett nödvändigt medel för att lära främmande språk eller att grammatik gör det lättare uttrycka sig i sitt modersmål har grammatiken i skolan levt med sedan latin-skolans tid. Problemet är om vi fortfarande skall använda begreppet grammatik när vi undervisar barn i den lägre åldern. Resultatet av undersökningen visar något annat när den har  analyserats med hjälp av fenomenografisk analys. Sammanfattningsvis visar uppsatsen att det traditionella sättet att undervisa i grammatik har fått konkurrens.      Nyckelord: grammatik, grammatikundervisning, läroplaner, mellanstadiet, utvecklings- möjligheter.

Abstract The language that is used in the schoolbooks in the subject history seems to be problematic for many students. Its abstract nature and the preparation of events require that history teachers need to make didactic choices that allow students to acquire the subject language. Whit students’ lack of everyday language makes it difficult for students, but also for teachers, as language development should be thought in all subjects in school. Thus, students’ lack of vocabulary generates, not just in the subject of history, that students have difficulties with reading comprehension. Processing the content before, meanwhile and after is something that has a positive effect on students’ language development, but it needs to be connected to their prior knowledge and the context. Furthermore, it is important that students understand the language in which the teaching takes place but also that they are cognitively challenged, which makes demands on the teacher´s didactic choices when it comes to the character of the languages that is used in the teaching. The purpose of this study is, therefore, to study how history teachers, that teach students in the age of nine to twelve, provide language development in the language of history. To gain an insight into, and understand the teachers, semi-structured interviews were used. The theoretical choice for the study was the socio-cultural perspective and as a tool for the analyses of a teaching model named by Cummis were used. The results of the study showed that the two youngest female teachers were the teachers who, through their conscious didactic choices, gave the student the opportunity to develop their language of history. The other teachers also did some didactic choices that gave some development in the language of history to the students, but they were not as conscious about their choices as the youngest teachers. The conclusion that could be drawn was that the younger teachers are probably more aware of what science says about the didactic choices, therefor their teaching methods provide more language development for the students. They may also have the advantage of being examined in conjunction with, or following, the new curriculum, which raises awareness of the demands of language in the subject of history but also the fact that language development should take place in all subjects in school

Studien syftar till att undersöka hur mellanstadielärare utformar processorienterad skrivundervisning för digitala skrivverktyg i svenska samt vilka möjligheter och begränsningar detta medför. I bakgrunden behandlas begreppen skrivprocess och digital skrivprocess samt likheterna och skillnaderna mellan dem. Därefter lyfts för- och nackdelar med digitala respektive analoga skrivverktyg för att sedan belysa vikten av digital kompetens.  Enkäter skickades ut till mellanstadielärare i svenska och det insamlade datamaterialet analyserades utifrån det sociokulturella perspektivet på lärande, tidigare forskning samt relevant litteratur inom ämnet. Resultatet visar att i lärares processorienterade  skrivundervisning genomförs förarbete som ofta innehåller något typ av skrivstöd. Under själva skrivandet stöttas eleverna genom feedback och dessutom genomförs även efterarbete, ofta med ett formativt inslag. Förarbetet och efterarbetet inkluderas olika mycket vilket främst beror på uppgiftstypen. Vidare visar resultatet att den främsta möjligheten som lärare upplever med digitala skrivverktyg är att bearbetningen underlättas. Däremot anses digitala skrivverktyg bidra till ett sämre analogt skrivande.

Studiens övergripande syfte är att undersöka vilka språkliga aspekter som elever i årskurs fem uppmärksammar i varandras texter, hur de formulerar sin kamratrespons och använder sig av kamraternas respons när de reviderar sina texter. I studien belyses även elevers upplevelser av att ge och ta emot kamratrespons. Studien tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Materialet består av 41 elevtexter med tillhörande skriftlig respons och elevernas reviderade texter efter kamratrespons samt sex fokusgruppsintervjuer med totalt 30 elever. Resultatet visar att antalet kommentarer på global nivå är fler än på lokal nivå, medan fler revideringar görs på lokal nivå. Val av satstyp och språkhandlingar i kamratresponsen manifesterar elevernas upplevelser av en balansakt mellan att ge konstruktiv kritik och att värna om vänskap. Överlag upplever eleverna att deras texter, skrivande och metakognitiva förmåga gynnas av kamratrespons. En slutsats är att de didaktiska val som görs utifrån parsammansättning har en väsentlig betydelse för utfallet. Vidare är väl förankrade responsformulär och lärares modellering av responsgivning viktiga faktorer för gynnsam kamratrespons. Andra avgörande didaktiska aspekter är en tidig implementering och färdighetsträning, att adekvat tid avsätts och att texters kvalitet diskuteras.

Syftet med denna studie var att se hur geometri hanteras i läromedlen i årskurs 4-6. Hur läromedlen beaktar det centrala innehållet i Lgr 11, kognitiva nivåer och konkretisering. Våra huvudfrågor var: hur stödjer läromedlen inlärning av geometri, vilka skillnader och likheter finns i läromedlen utifrån de tre aspekterna. Bakgrunden till vårt arbete var att forskning visar att läromedel i matematik tenderar att ha en låg svårighetsgrad. Forskning visar även att läromedelsknuten undervisning ofta saknar konkretisering. Resultatet i denna studie visar att Mattespanarna och MatteBorgen innehåller det centrala innehållet till stora delar. Vi kan konstatera utifrån vårt resultat att läromedlen har en relativt låg svårighetsgrad.  Även om Mattespanarna stimulerar en högre kognitiv nivå än MatteBorgen är svårighetsgraden relativt låg. Båda läromedlen innehåller konkretisering av såväl uppgifter som beskrivningar.  Slutsatser av denna studie är att det är av vikt att läraren är medveten om det använda läromedlets fördelar och nackdelar. Det är viktigt att konkretisering kan utmana eleverna genom en högre kognitiv nivå.

No description available.