Formativ bedömning är ett arbetssätt som Skolverket förespråkar och vars vetenskapliga förankring finns i Black &amp; Wiliams teoretiska ramverk med fem nyckelstrategier. För att formativ bedömning ska ha någon inverkan på elevernas lärande krävs dock att alla nyckelstrategier införlivas kontinuerligt och dagligen i undervisningen. Syftet med denna undersökning är att klargöra vilka av de fem nyckelstrategierna i formativ bedömning som lärare arbetar med under matematiklektioner i årskurs 4–6 och om det finns strategier som förekommer oftare eller mer sällan. Syftet med studien är också att lyfta fram vad matematiklärare upplever i samband med att de arbetar med nyckelstrategierna. För att besvara frågeställningarna användes både observationer och halvstrukturerade intervjuer som metod. Fem observationer gjordes, vilka tog plats på fyra olika mellanstadieskolor i tre närliggande kommuner. Därefter genomfördes fem intervjuer med matematiklärare på samma skolor. Resultatet visar att aktiviteter inom alla fem nyckelstrategier förekommer men med olika omfattning. Tydliggörande av målen är den minst förekommande nyckelstrategin på matematiklektioner i årskurs 4–6 och självreglerat lärande är den strategi som de flesta lärare anser är svårast att arbeta med när det kommer till elever i denna åldersgrupp. Studien talar dock för att ett ökat, mer ihållande arbete med att tydliggöra målen skulle leda till att arbetet med självreglerat lärande underlättas på sikt. / <p>Matematik</p>

Textens syfte är få en bild av mellanstadieelevers historiemedvetande och huruvida de känner att historieämnet är relevant och motiverande för dem att lära sig. Detta undersöks genom att besvara frågorna; Vad och hur berättar mellanstadieelever om historia, både från undervisning i skolan och andra kontaktytor? Uppfattar eleverna att historiekunskaper kan användas i resonemang om då, nu och sen? På vilket eller vilka sätt? Upplever eleverna att historieundervisningen är relevant och motiverande och hur kan undervisningen utformas för att uppnå detta? Det är ett utbrett problem att historieundervisningen i skolan inte förmedlar vikten av historisk kunskap. Eleverna ges inte de verktyg de behöver för att utveckla en förmåga att se hur historiska kunskaper kan och bör användas för att förstå världen idag samt att det vi gör idag är historia imorgon, vad som kallas ett historiemedvetande. Saknas detta riskerar ämnet att bli meningslöst och kunskapen ses som kuriosa. I texten resoneras det om hur historiemedvetande, känsla av relevans och motivation att lära hör ihop. För att bevara frågeställningarna och syftet har det gjorts en översikt av forskningsläget och en intervjustudiesom utgörs av gruppintervjuer med elever i en årskurs 5. Forskningen på området visar att den historia som barn möter utanför skolan gör ett större avtryck än den formella historieundervisningen de får i skolan. Historien i skolan gynnas av att inte enbart vara narrativ utan bör innehålla praktiska moment och verkliga historiska ting och källor. Intervjuerna analyseras ur ett hermeneutiskt perspektiv och jämförs med forskningsläget. Av intervjuernaframkommer det att historiemedvetande inte främjas i de deltagande elevernas undervisning,men det finns ändå en viss motivation att lära sig historia för vissa elever då de tycker att det är roligt. Elevernas redogörelser visar vikten av att arbeta annat än narrativt med historia och i bästa fall hade skolundervisningen kombinerats med historia som går att möta utanför skolan, så som museer eller elevernas släkthistoria.

Syftet med studien är att studera mellanstadieelevers språkbruk i naturvetenskapliga klassrum för att synliggöra hur eleverna vardags- och ämnesspråkar samt hur de rör sig mellan dessa språkdiskurser. Studiens teoretiska referensram består av sociokulturell teori som en övergripande teoretiskutgångspunkt och teorier om ämnes- och vardagsspråk samt diskursiv rörlighet tillämpas för attanalysera elevernas språkbruk. Empirin har samlats in genom mikroetnografi som bestått av observationer. Datainsamlingenhar skett med hjälp av ljudupptagning och fältanteckningar. Ljudupptagningarna har transkriberats vilket utgjort det empiriska materialet som analyserats utifrån förutbestämda kategorier som vardagsord, ämnesord, skolord och diskursiv rörlighet. Ett medvetet val avrespondenter och observationsskolor har gjorts utifrån flertalet aspekter. I resultatet framkommer det att eleverna tillämpar vardagsspråkande och ämnesspråkande för att förstå och göra sig förstådda kring ett ämnesspecifikt innehåll. Resultatet antyder att elever använder vardagsspråkandet i större utsträckning än ämnesspråkande. Däremot visas en bred diskursiv rörlighet mellan den vardagliga och ämnesspecifika diskursen när eleverna ska förklara ett ämnesbegrepp eller ämnesinnehåll. En samlad slutsats är att den diskursiva rörligheten har en central och betydelsefull roll vid tillägnandet av naturvetenskapliga ämneskunskaper. Det innebär att elevernas vardagsspråkande behöver uppmuntras och att ämnesspråkandet behöver stöttas.

Syftet med studien är att undersöka hur lärare ser på sin egen undervisning utifrån en ämnesövergripande praktik i SO. Syftet undersöks med utgångspunkt i frågeställningen: Hur ser lärare på ämnesövergripande undervisning i SO? Studiens syfte besvaras med hjälp av en kvalitativ undersökning där mellanstadielärares livsvärld analyseras och utgör det empiriska materialet. Den teoretiska utgångspunkten och kunskapssynen som studien vilar mot är den sociokulturella. Undersökningens empiriska data analyseras, med en hermeneutisk metodansats, genom att tolka lärares erfarenheter, tankar och förståelsehorisont utifrån del och helhet. Resultatet av studien visar att det råder delade meningar om undervisningsmetoden och dess planering. Undersökningen påvisar att ämnesövergripande undervisning i SO kan bidra till en holistisk undervisning då eleverna får en helhetsbild av undervisningen, och därmed även ökar och fördjupar sin förståelse för ämnets innehåll. Även åsikter som är emot ämnesövergripande undervisning har lyfts. Dessa menar att det finns risker med undervisningsmetoden då vissa ämnen kan riskera att hamna i skymundan. Studiens resultat går att koppla till tidigare forskning som även den har påvisat liknande åsikter hos lärare gällande deras inställning till undervisningsmetoden. Med utgångspunkt i studiens resultat dras slutsatsen att lärares åsikter om ämnesövergripande undervisning varierar. Ämnesövergripande kan bidra till en kunskapsutveckling men metoden behöver genomföras på ett sätt som möjliggör för en utveckling i samtliga ämnen som integreras.

Skolans uppdrag kan ses som tudelat. Dels ska elevens behov tillgodoses men samtidigt ska samhällets behov tillgodoses då morgondagens samhällsmedborgare formas. En omfattande studie visar att elevers intresse för de naturvetenskapliga ämnena sjunker efter tredje klass och vidare upp mot högstadiet. En annan studie visar att allt färre elever väljer att söka till naturprogrammen på gymnasiet och att ingenjörsutbildningar har allt svårare att rekrytera unga studenter. Då mellanstadieelever själva uttrycker vad som är roligast och mest intressant med NO är svaret oftast undersökningar eller laborationer. Däremot visar det sig att undersökande arbete fortfarande är undantaget i svensk skola, trots läroplaners upprepade försök att styra undervisningen mot en mer undersökande karaktär. Med detta som bakgrund ämnar denna kvalitativa forskningsöversikt belysa huruvida mellanstadielärare idag har möjlighet att tillgodose både elevers behov och samhällets behov, detta genom att tillämpa ett undersökande arbetssätt. Forskningen som analyserats har tyngdpunkt i Sverige men även internationella studier har granskats. I resultatdelen redovisas hur undersökande arbetssätt har potential att intressera och engagera alla elever, samtidigt som viktiga förmågor har möjlighet att utvecklas. Bland dessa förmågor återfinns exempelvis att kritiskt kunna värdera källor, som av Skolverket poängteras särskilt viktigt i en tid av stora informationsflöden genom kanaler som intenödvändigtvis har för avsikt att opartiskt dela påstådda fakta och information. I resultatdelen presenteras också det etablerade skolutvecklingsprogrammet Naturvetenskap och Teknik för Alla (NTA), som många verksamma lärare använder sig av då de tillämpar undersökande arbetssätt. Resultatet visar att både elever och lärare generellt har en positiv bild av NTA, men att läraren har en krävande roll. Ett annat alternativ till undersökande arbetssätt som presenteras i resultatet är Kolstøs konsensusprojekt. Projektet erbjuder eleverna att ta rollen som experter då de arbetar kring en aktuell samhällsfråga med naturvetenskaplig anknytning. Denna form av undersökande arbetssätt utvecklar elevers förmåga att granska information, tränar dem i att fatta informerade beslut samt ger en inblick i den naturvetenskapliga arbetsgången. Dessa förmågor kan ses som särskilt viktiga efter Skolverkets beskrivning av ett samhälle med stora informationsflöden, samt då egna erfarenheter säger att elever idag har allt svårare att skilja åsikt från fakta. Slutligen diskuteras bland annat hur forskare uttryckt en oro för NO-undervisningens framtid då erfarna lärare går i pension samtidigt som den svenska skolan ser en ökande andel outbildade NO-lärare. Vidare diskuteras hur forskningen visat att lärarens roll då undersökande arbetssätt tillämpas är mycket krävande. Läraren ska ha djup ämneskunskap, didaktisk fingertoppskänsla samt vara trygg i sitt ledarskap av gruppen. Kanske är det så att forskares uttryckta oro för framtiden har belägg med detta som grund, och att det undersökande arbetssättet på sikt är hotat, trots att dess fördelar och positiva inverkan på samhället i framtiden troligen kommer behövas minst lika mycket som nu, om inte mer.

Denna studie syftar till att undersöka vad lärare själva anser att de har för beredskap och behov för att kunna bedriva undervisning om sex och samlevnad som är relevant utifrån de kulturella och sociala omständigheter som elever omges av idag. Vidare syftar den till att belysa lärares beredskap inför att undervisa i sex och samlevnad, vilka förutsättningar som bidrar till en trygg undervisningssituation samt hur lärare fördelar undervisningstiden mellan de biologiska respektive samlevnadsdelarna som ingår i undervisningen. Tidigare forskning har visat att lärarnas utbildning inom området ofta är bristfällig, samt att undervisningen inte alltid möter elevernas behov. För att uppnå studiens syften har en kvalitativ metod använts och semistrukturerade intervjuer med fem behöriga mellanstadielärare har genomförts för att samla in data. Resultatet visar att lärarna inte anser sig ha fått de kunskaper som krävs genom sin lärarutbildning, något som kompenserats med erfarenhet och fortbildning. Resultatet visar även att de intervjuade lärarna idag lägger mer tid på biologidelen även om det framkommer visioner om att samlevnadsbiten ska få ta mer tid i anspråk. En slutsats är att lärare behöver bättre utbildning och kompetensutveckling på området för att kunna skapa bättre förutsättningar för en rättmätig sex- och samlevnadsundervisning, för såväl lärare som elever

Tidigare forskning visar att elevers intresse för de naturvetenskapliga ämnena ofta sjunker i den senare delen av grundskolan. Syftet med denna studie var att undersöka intresset för kemiämnet hos en elevgrupp bestående av sjätteklassare. Studien undersökte vad eleverna föredrar för arbetssätt och metoder inom undervisningen samt vilken inverkan elevernas inställning har på deras prestation i ämnet. För att uppnå studiens syfte genomfördes en enkätundersökning samt uppföljande elevintervjuer. Intervjuerna genomfördes i två fokusgrupper, en grupp som presterade över C-nivå och den andra under C-nivå. Syftet med intervjuerna var att få en djupare kunskap om elevernas inställning för ämnet genom att ta del av deras resonemang kring enkätsvaren. Resultaten visar att elever som presterar över C-nivå också har ett större intresse för ämnet, vilket kan kopplas till elevernas svar som visar att de i framtiden tror sig ha användning för sina kunskaper i kemi. Vidare visar resultatet att eleverna föredrar lärarens genomgångar och diskussioner med andra i undervisningssammanhang, vilket kan ha att göra med att de befäster kunskapen lättare då de får förståelse för teorins betydelse innan praktiska moment.

I övergången från låg- till mellanstadiet tappar många fritidshem ett stort antal av sina elever. Syftet med vår studie har varit att undersöka hur elever i låg- och mellanstadiet uttrycker sig om fritidshemmet och meningsfull fritid. Ambitionen har varit att lyfta elevers perspektiv med fokus på årskurs 3 och 4. För att undersöka detta genomförde vi enkätundersökningar med totalt 138 elever i årskurs 3 och 4 från två skolor samt fyra gruppintervjuer med 14 elever i årskurs 4. I analysen av empirin använde vi oss av Aaron Antonovskys teori om KASAM - känsla av sammanhang. Enligt Antonovsky är komponenten meningsfullhet viktigast och det är även den komponenten som vi byggt vår analys på. Resultatet i vår studie visade att eleverna i årskurs 4 upplevde låg möjlighet till att påverka verksamheten. Några elever påpekade att det var viktigt att få bestämma själv över sin fritid vilket kunde vara en anledning till att man valde att sluta. Att innehållet förblir detsamma i övergången från låg- till mellanstadiet och att kompisarna inte längre går kvar var andra saker som eleverna valde att berätta. Huruvida eleverna upplevde fritidshemmet som meningsfullt är svårt att säga eftersom det är en subjektiv uppfattning. Utifrån analysen fick vi indikationer att majoriteten av eleverna i årskurs 4 inte upplevde fritidshemmet som meningsfullt. Enkät-undersökningarna visade att de äldre eleverna upplevde låg möjlighet till inflytande över verksamheten och lågt engagemang från vuxna. Resultatet visade även att ju äldre eleverna blir desto större blir intresset för egna fritidssysselsättningar såsom sporter och datorspel, saker som alla fritidshem inte erbjuder.

Bedömning anses vara en svår uppgift i dagens skola. Kunskapskraven är uppbyggda med värdeord och ger därför utrymme för tolkning. I samband med införandet av Lgr 11 ställdes högre krav på en likvärdig betygssättning. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur lärare synliggör progression och vilka kvaliteter de uppehåller sig vid när de bedömer elevsvar i historia på mellanstadiet. När Lpo 94 infördes ändrades synen på kunskap och betygssystemet, från en behavioristisk kunskapssyn till en konstruktivistisk sådan. Denna kunskapssyn finns även i dagens läroplan, Lgr 11. Vår teori utgår därför från den konstruktivistiska kunskapssynen, det mål- och kriterierelaterade betygssystemet och historiedidaktik. För att samla in data har metoden “Thinking Aloud” använts. Totalt deltog sex lärare från olika kommuner, alla behöriga i historia på mellanstadiet. Resultatet visar att lärare lägger vikt vid olika kvaliteter och har svårt att definiera hur progression mellan olika elevsvar synliggörs. Vidare syns det att lärare tar subjektiva faktorer i beaktande när de bedömer. Av resultatet kan vi även utläsa att lärare tycker att det finns svårigheter med bedömning och de tycker att det är problematiskt att värdeorden är tolkningsbara.

Den här studien har undersökt hur väl problemlösningsförmågan testas i prov. Detta har gjorts med två olika slags prov, nationella prov och lärarhandledningsprov. Syftet med den här studien har varit att undersöka hur väl nationella och lärarhandledningsprov testar elevernas problemlösningsförmåga så att lärare kan ha nytta av provens resultat.Innan undersökningen genomfördes gjordes en forskningsgenomsikt på tidigare forskning inom ämnet, vilket visade att inte mycket forskning genomförts. I min undersökning som jag gjorde med nationella prov respektive lärarhandledningsprov visade det att det var 22,1 procent respektive 10,6 procent av uppgifterna som innehöll problem. I undersökningen användes en kvalitativ metod, där dokumentanalys genomfördes på två sorters prov; nationella prov och lärarhandledningsprov. Proven analyserades genom innehållsanalys, där kategorisering gjordes. Studien undersökte omfattning av problemlösningsuppgifter och deras karaktär.