Bakgrund: Psykisk ohälsa har ökat världen över. Depression och användandet av antidepressiva läkemedel har ökat kraftigt det sista decenniet. Psykisk ohälsa påverkar inte bara individen själv utan även personer i dennes närhet. Fysisk aktivitet är något som däremot har minskat trots att forskning visat att fysisk aktivitet har goda effekter på personers psykiska ohälsa. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelsen av fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa. Metod: Tio kvalitativa artiklar analyserades med kvalitativ innehållsanalys med fokus på personers upplevelser. Resultat: Analysen resulterade i sex slutkategorier. Dessa slutkategorier var: Distraherar från känslor av psykisk ohälsa, ökar självförtroende och självkänsla, sociala interaktioner gynnas, medför en känsla av positivitet och glädje, bättre struktur i vardagen och psykisk ohälsa medför hinder för fysisk aktivitet. Slutsats: Fysisk aktivitet kan både lindra symtom och vara ett verktyg när det gäller att leva ett hållbart liv vid psykisk ohälsa. Sjuksköterskor kan med hjälp av denna litteraturstudie få ökad förståelse för hur personer med psykisk ohälsa upplever fysisk aktivitet. Det kan leda till att sjuksköterskor lättare kan inkludera fysisk aktivitet vid omvårdnadsplaner och omvårdnadsåtgärder i arbetet med personer som lider av psykisk ohälsa.

The aim of this study was to describe and analyze the coping strategies and emotional expressions that children experience while growing up with a parent with mental illness. The theory used in this study was emotion sociology and the concept of resilience is applied in the results and analysis to explain and understand how children’s actions and emotional expressions are related. In this way, the study can contribute with knowledge about how children, despite growing up conditions that may involve risks, can obtain a good psychosocial function. Our study was based on a qualitative method where four autobiographies written by adult children have been used as empirical data. In order to describe and analyze the coping strategies and emotional expressions that children experience while growing up with a parent with mental illness. The results show that anxiety, fear, longing for affection and unpredictability in the parent’s behaviour were common feelings among the authors. The authors developed strategies during their childhood and had the ability to adapt successfully even though they grew up in a risky home environment.

Psykisk ohälsa är en folksjukdom som ökar i Sverige bland ungdomar. Symtom föreligger i olika grad, alltifrån lindriga besvär som oro till komplicerade psykiatriska tillstånd med ångest och neuropsykiatriska tillstånd som Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). Konsumtionsmängden av alkohol har ökat bland unga och i jämförelse med 1990-talet har även narkotikakonsumtionen bland unga i gymnasieålder ökat. Samsjuklighet innebär att en individ har ett beroende eller missbruk av substanser, samtidigt som psykisk ohälsa eller neuropsykiatrisk sjukdom föreligger. Substansmissbruk och psykisk ohälsa och/eller neuropsykiatriska sjukdomar har en dubbelriktad relation till varandra. Symtomyttringar på psykisk ohälsa kan komma i unga åldrar och leda till uppkomst av självmedicinering för att lindra lidande. Hög konsumtion av substanser kan ge minskat psykiskt välmående. Hur leder psykisk ohälsa till alkohol- och drogmissbruk? Hur leder alkohol- och drogmissbruk till psykisk ohälsa? Syftet med litteraturöversikten är att identifiera eventuella studier som kan påvisa samband, bakomliggande riskfaktorer och behandlingsstrategier för ungdomar som lider av samsjuklighet mellan substansmissbruk och psykisk ohälsa och/ eller neuropsykiatrisk diagnos. Studien är en litteraturöversikt med insamlad och analyserad data från åtta vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att det finns riskfaktorer i barndomen för utveckling av substansmissbruk. Det visade sig att ADHD både är och inte är en riskfaktor för utveckling av substansmissbruk. Resultatet visar även att personer med samsjuklighet av neuropsykiatrisk sjukdom och substansmissbruk upplever ett lidande vilket många lindrar genom självmedicinering. Sjuksköterskan har ett ansvar i att kunna uppmärksamma patienterna som befinner sig i ett lidande av olika former på grund av ovanstående såsom sjukdomslidande, livslidande och vårdlidande. Förståelsen för hur den mångbottnade samsjuklighetens ursprung kan se ut är en viktig del för sjuksköterskan att ha med sig i klinisk praxis. Sjuksköterskan behöver vara lyhörd inför människans hela livsvärld för att kunna planera vårdande insatser och behandlingsplaner.

Detta är en kvalitativ studie som, med en kritisk ansats och genom intervju med vårdnadshavare, har gett en ökad förståelse för vad ett skolbyte från grundskolan till grundsärskolan kan innebära för elever med autism, utan utvecklingsstörning. Fokus har dels varit på deras mående och syn på sig själva i relation till lärmiljön i de aktuella skolformerna, dels på vad som har lett fram till att deras vårdnadshavare har fattat ett beslut om att flytta sitt barn till grundsärskolan. Som komplement till intervjun, förelåg en analys av dokument som rör elevernas skolgång, som åtgärdsprogram, kontaktböcker, mötesprotokoll och korrespondens med Skolinspektionen. Studien visade på liknande resultat som tidigare forskning har visat, att elever med autism ofta mår dåligt i grundskolan på grund av bristande kompetens hos personalen och bristande stöd för att motverka funktionsnedsättningens konsekvenser. Den visade också att undervisningsnivån i grundsärskolan i dessa fall, liksom tidigare forskning visar, är för låg för att eleverna ska nå sin fulla potential kunskapsmässigt. I enlighet med tidigare forskning framgick att elevernas och deras vårdnadshavares mående förbättrades avsevärt efter skolbytet, men att det inte ledde till ökad måluppfyllelse. Studien visade också att vårdnadshavarna kände sig tvungna att flytta sitt barn till grundsärskolan, eftersom de upplevde att inget likvärdigt alternativ fanns i grundskolan. Även detta speglar vad som framkommit i tidigare forskning, nämligen att föräldrar till barn med funktionsnedsättning ofta upplever att de i praktiken inte har ett fritt skolval för sina barn. Det behövs således ökad kompetens inom grundskolan gällande dessa elevers specifika behov. Vi behöver lyfta fram goda exempel och synliggöra brister som finns i vårt nuvarande skolsystem. Det kanske är så att skolnormen är felande? Vårt samhälle är heterogent och i en skola för alla borde normen också vara heterogenitet snarare än homogenitet, däralla ska arbeta med samma innehåll och nå samma mål samtidigt.

Förskollärare är den yrkeskategori som, efter vårdanställda, är högst representerade i Försäkringskassans statistik gällande sjukskrivningar kopplade till psykisk ohälsa och arbetsrelaterad stress. Syftet med den här kvalitativa studien är att generera ny kunskap om förskollärares arbetsmiljö med avseende på psykisk ohälsa och stress. Vi undersöker hur förskollärare talar om stress på arbetet och hur förskolans verksamhet påverkas av förskollärares psykiska ohälsa. Fyra förskollärare intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. För att säkerställa intervjufrågornas kvalitet genomfördes en pilotstudie på tre oberoende personer varav två med koppling till högskolan. Den grundade teorin har använts som analysmetod vid bearbetning av insamlat material. Den bidrog till en teoretisk analys som förutom transkribering innefattar kodning och kategorisering enligt den Grundade teorin. Studien visar på att kollegorna samt förskolechefer och ledning är tre bidragande faktorergällande klimatet i förskolans arbetsmiljö där kommunikation och sammanhållning är av stor vikt. Det gick att urskilja två kärnkategorier som återkommit frekvent vilka är kollegor och förskolechefer. Vi upptäckte den sociala aspekten, en social dimension, genom kärnkategorierna. Vi fann dessutom flera viktiga underkategorier som har en betydande roll för förskollärares psykiska mående, bland annat den fysiska miljön, barngruppen, höga krav och personalbrist.

No description available.

Dennas uppsatsen är en del av kandidatprogrammet i estetiska ämnens didaktik drama/teater, närmare bestämt kursen Självständigt arbete - kandidatuppsats i Drama/teater. Uppsatsen befinner sig inom det dramapedagogiska forskningsfältet och kan placeras inom det Sternudd (2000) definierar som det konstpedagogiska perspektivet (se sida3).   Teaterföreställningen Där skoven skaver med efterarbete är central i denna uppsats och gjordes av mig i samband med kandidatprogrammets kurs Scenisk produktion - konstnärlig gestaltning inför publik våren 2019. Teaterföreställningen handlar om bipolaritet och har ett tillhörande dramapedagogiskt efterarbete.    Uppsatsens syfte är att lyfta fram eventuell insiktbildning som publiken själva upplever genom teater och dramadidaktiskt arbete, med forskningsfrågorna: Upplever publiken representerad av intervjupersoner att de fått nya insikter eller kunskaper efter Där skoven skaver? Och vad kan ha lett till att intervjupersonernas eventuellt fått nya insikter eller kunskaper genom Där skoven skaver?    Studiens empiri baserar sig på intervjuer gjorda med sju personer baserade på ett subjektivt urval av Där skoven skavers publik och deltagare på tillhörande efterarbete. Intervjuerna bearbetades genom en fenomenologisk inspirerad analysprocess där intervjupersonernas eventuella upplevelser av ny kunskap lyfts fram. Resultatet diskuteras därefter i relation till tidigare forskning samt Bolton (2008) fyra former av lärande, Boltons begrepp att skydda in i känslor, Wiechels tre steg till inlevelse och rolltagande utifrån Grünbaum (2009), Vygotskijs (1978) teori om proximala utvecklingszon samt Goffmans (2011) stigmabegrepp.   Uppsatsen konkluderar att publiken upplever en vidgad kunskap genom Där skoven skaver och en kombination av teaterföreställningens trovärdighet, publikens inlevelse, igenkänning och bearbetning av teaterföreställningen samt samtal mellan publikens medlemmar i efterarbetet var viktigt för publikens upplevda lärande.

Introduktion Användningen av digitala skärmar ökar drastiskt världen över. Parallellt ökar även förekomsten av psykisk ohälsa, vilket numera är ett globalt växande folkhälsoproblem. Psykisk ohälsa är den tredje främsta orsaken till den totala sjukdomsbördan i Världen. Syfte Syftet med studien var att belysa samband mellan ST och psykisk ohälsa. Metod Studien använde sig av en systematisk litteraturöversikt som studiedesign. 21 vetenskapliga artiklar inkluderades och analysen genomfördes enligt en systematisk textkondensering. Resultat Resultatet tyder på att det finns ett samband mellan skärmtid och psykisk ohälsa. Resultatet tyder även på att det verkar föreligga skillnader mellan hur skärmtid påverkar män och kvinnors psykiska hälsa. Fyra teman identifierades: depression, ångest, stress och övriga psykiska besvär. Slutsats Denna studie visar på att det verkar finnas ett samband mellan skärmtid och psykisk ohälsa. För att i framtiden skapa rekommendationer och riktlinjer kring skärmanvändade, krävs mer forskning kring orsakssamband, samt för att få en djupare förståelse för mekanismerna bakom skärmtidens effekt på människors psykiska hälsa.

Bakgrund: Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom som kännetecknas av kraftiga humörsvängningar i maniska och depressiva skov. Den har påverkan på personens livsvärld och upplevelse av hälsa. Sjukdomen är kronisk och för med sig lidande för personen. Sjuksköterskan har en väsentlig roll i att ge stöd och undervisning. Syfte: Är att beskriva personers upplevelser av att leva med bipolär sjukdom. Metod: Kvalitativ metod där fem självbiografier lästes. Analysmetoden är analys av narrativer. Resultat: I resultatet framkom det sex kategorier. Dessa är: den känslomässiga berg och dalbanan, den euforiska gränslösheten, som mörkast före gryning, den annorlunda verkligheten, påverkan på det vardagliga, i kontakt med vården. Diskussion: Personer med bipolär sjukdom upplever hälsa, ohälsa och lidande beroende på vilket skov i sjukdom de befinner sig i. Det är viktigt att ha personer i sin omgivning som är förstående och bryr sig för att kunna finna ro. Sjuksköterskan agerar som stöd i det dynamiska humöret hos personerna och kan bidra med information för att lättare hantera sjukdomen. Konklusion: Att leva med bipolär sjukdom innebär ett ständigt varierande humör. Vården ska vara öppen och bemöta personen i dennes livsvärld. Det är viktigt som sjuksköterska att skapa balans för att lindra lidande och uppmuntra till hälsa. / Background: Bipolar disorder is a chronic condition which is characterised by elevated mood swings with manic and depressive episodes. It has impact on the person’s lifeworld and his or her experience of health. The chronic disorder causes suffering for the person. The essential role of the nurse is to be supportive and educate. Aim: To describe peoples’ experiences to live with bipolar disorder. Method: A qualitative study were five autobiographies was studied. The method of analytics is narrative analysis. Results: The result has six categories. Those are: the emotional rollercoaster, the euphoric boundlessness, darkest before dawn, the different reality, impact on the social life, in contact with care. Discussion: People with bipolar disorder experiences health, illness and suffering depending on which episode they are in. It’s important to have people in their vicinity who is understanding and who cares to find peace. The nurse acts as support in the dynamic mood swings the people can have and can contribute with information how to handle the disorder. Conclusion: To live with bipolar disorder means constant mood swings. The care should have a open mind and answer to the person in their lifeworld. It’s important as nurse to create a balance to ease suffering and encourage health.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka synen bland vårdpersonal på fysisk aktivitet på recept (FaR) för personer med psykisk ohälsa, samt upplevda hinder vid implementeringen av FaR. Frågeställningar Vilka upplevda hinder finns bland vårdpersonal som motverkar dem från att ordinera FaR till personer med psykisk ohälsa? Hur ser vårdpersonalens kunskap ut inom fysisk aktivitet och dess effekt på psykisk ohälsa? Vad har vårdpersonalen för inställning till och erfarenhet av FaR och är det en arbetsmetod som de har för vana vid att använda som behandling till personer med olika slags psykologiska besvär? Metod Studien är en intervjustudie gjord utifrån en kvalitativ metod där datan analyserades utefter en deduktiv innehållsanalys. Det teoretiska ramverket som har använts är “Theoretical domain framework”, förkortat TDF, vilket har styrt såväl studiens intervjufrågor som analysen. Datan kodades utifrån ramverkets 14 domäner, och genererade analysens teman. Intervjuguiden var av semi-strukturerad karaktär med 21 stycken frågor samt följdfrågor. Rekryteringen av deltagare skedde via mejl samt facebook-inlägg. Totalt medverkande 12 stycken deltagare som bestod utav 5 allmänläkare, 5 fysioterapeuter och 2 sjuksköterskor. Det de alla hade gemensamt var att de hade erfarenhet av att jobba med FaR och personer med psykisk ohälsa. Resultat Resultaten visar på att vårdpersonalen hade en positiv inställning till FaR som behandling mot psykisk ohälsa, där en del använde det mer än andra. Alla visste hur de skulle skriva FaR:et, och de kände till hälsoeffekterna av fysisk aktivitet på den psykiska hälsan. Däremot visade några läkare en osäkerhet kring ifall FaR i dess receptform var nödvändig. De menade att ett bra rådgivande samtal är lika effektivt som ett FaR. De vanligaste hindren i att ordinera FaR var patientens egna hinder och tidsbrist. Övriga hinder var brist på lokala samarbetsorganisationer, ostrukturerad uppföljningen, onödig försiktighet samt politikernas misslyckade satsning. Det framkom att mer utbildning inom fysisk aktivitet och FaR skulle på sikt öka förskrivningen inom hälso- och sjukvården. Slutsats Sammanfattningsvis ansågs FaR vara en lämplig metod att överväga och en viktig del i arbetet med psykisk ohälsa, även om det alla gånger inte behöver vara ett recept involverat. Arbetet kring fysisk aktivitet och levnadsvanor är en oerhört viktig del och något som behöver få mer utrymme inom hälso- och sjukvården. Utvecklingen tycks gå i rätt riktning men det finns stor förbättringspotential. FaR ansågs vara en underutnyttjad resurs där fler insatser med exempelvis ökad utbildning, mer strukturerad uppföljning och dokumentation behövs för att öka implementeringen av FaR. / Aim and research questions The aim of the study was to investigate the view among health care professionals on physical activity on prescription (PAP) for people suffering from mental illness, as well as perceived barriers to implementing PAP. Research questions What perceived barriers exist among health care professionals that discourage them from prescribing PAP to people with mental illness? How does health care professionals's knowledge look like regarding physical activity and its effect on mental illness? What are the attitudes and experiences of PAP among health care professionals and is it a tool that they usually use as treatment for people with different kinds of psychological disorders? Method The study is an interview study based on a qualitative method where the data was analyzed using a deductive content analysis. The theoretical framework used is “Theoretical domain framework”, abbreviated TDF, which has been the basis for both the interview guide and the analysis. The data was coded based on the framework's 14 domains, and generated the themes of the analysis. The interview guide was of a semi-structured nature with 21 questions and follow-up questions. The recruitment of participants was via e-mail and facebook posts. A total of 12 participants took part, consisting of 5 general practitioners, 5 physiotherapists and 2 nurses. What they all had in common was that they had experience working with PAP and people with mental illness. Results The results show that the health care professionals had a positive attitude towards PAP as a treatment for mental illness, where some used it more than others. Everyone knew how to prescribe PAP, and they were aware of the benefits that physical activity has on the mental health. However, some doctors reported uncertainty about whether PAP in its prescription form is necessary. They believed that a good advisory call is just as effective as a PAP. The most common barriers to prescribing PAP were patient's own barriers and lack of time. Other obstacles were the lack of local co-operative organizations, unstructured follow-ups, unnecessary caution and the failure of politicians. It emerged that more education in physical activity and PAP would in the long run increase the prescription in health care. Conclusions In summary, PAP was considered to be an appropriate method to consider and an important part of the work in regards to mental health, although it does not always have to be a prescription involved. Physical activity and lifestyle plays an extremely important part and is something that needs to be highlighted more in health care. The development seems to be going in the right direction, but there is still great potential for improvement. PAP was regarded as an underutilized resource where more efforts with, for example, increased education, more structured follow-up and documentation are needed to increase the implementation of PAP.