This study covers the complexity of norms with inherent patriarchal ideas in relation to sexual offenses- especially in the case of rape-, from the feminist perspective that these have a negative impact on women and their basic rights. Through a critical discourse analysis, I investigate different legal cases before and after the reformation of the Swedish sexual violation act from 2005, in order to track how it got transformed. The aim of the survey is to develop such knowledge that provides a broader insight into the shortcomings that interact in these unique contexts, where women become potential victims in a double sense as they are already subordinated at several levels of society to begin with. Thus, it can be assumed that norms flourishing within the framework of criminal law, not only violates the rights of women, but as an institution of power, confirms its eligibility which ultimately ensures a normalization with devastating consequences for women’s psychical and mental health. I find that the implementation is successful in terms of increased norm criticism while at the same time deficiencies and tensions at different sides and edges, calls for a modernized approach in which injustices are exposed as far as possible, so that women's rights are respected and fulfilled not only through language but in reality.

Even though omissions are recognized as grounds for liability in Swedish tort law, they have been described as something special in the legal debate. One way to put it is that liability for omissions is an exception in regard to the general rule of liability for negligence. Nevertheless, the ever-growing mass of regulations in society paired with higher demands for safety can be assumed to give liability for omissions greater importance in the future. The topic for this paper is the difficulties that arise when the general rule of liability for negligence in Swedish tort law is applied on omissions. Amongst the problems treated are the definition of omissions, omissions in relation to causation, the higher degree of normative evaluation needed for establishing liability for omissions, and the general situations in which liability for omissions can be established. The study is centred around some earlier works by Swedish legal scholars and case law from the Swedish Supreme Court. Particularly, the case NJA 2013 s. 145 and some subsequent cases that refer to this case are examined and evaluated. The central conclusions drawn from the examination are collectedly presented in chapter six and are as follows.   The distinction between omissions and positive action is vague due to the fact omissions can be rephrased as an active action and vice versa. This poses a reason for not differentiating the general rule of liability for negligence in regard to omissions. Even though the opposing view has been defended by some in the legal debate, practical reasons call for omissions to be viewed as able to cause damage in an ontological sense. This conclusion is based on the fact that the Supreme Court has explicitly discussed omissions and causation in recent caselaw. The special model for tort liability and omissions that was introduced through NJA 2013 s. 145 has a considerable scope of applicability, even though it has been fiercely criticized. The conventional theory for understanding causation leads to a non-satisfactory result when applied on omissions, since its “but for-test” does not demarcate a potential tortfeasor. The solution is a greater degree of normative evaluation of the situation, which is expressed in terms of a requirement of a duty to act for tort liability. A duty to act should be understood as a general requirement of connection between the negligence of the potential tortfeasor and the source of harm or the protected interest.

‘Virtuell lek med sand och vatten’ är ett projekt i samarbete med HAGS Aneby AB. Syftet med lekredskapet är att reducera barns stillasittande vardag. Genom att koppla samman fysiskt stimulerande lek med möjligheterna inom de virtuella leksaksvärldarna är målet att underlätta övergången mellan de digitala, passiva spelaktiviteterna och mer fysiskt stimulerande aktiviteter. Med utgångspunkt i den klassiska sandlådan ville jag undersöka och utveckla sandlådans potential. Med lekredskapets möjligheter till varierad aktivitet och rörelse, samt ramen och sandens höjdanpassning är målet att bjuda in en större bredd av besökare och bland annat öka tillgängligheten för vuxna och besökare med funktionshinder. / Virtuell lek med sand och vatten

This study concerns the obligation to notify the breaching party of a breach of contract, when the breach of contract consists of fiduciary negligence in the context of lawyer and auditor services. More precisely, the essay examines if (i) such an obligation exists, and if so, (ii) during what time such notification (“notification period”) is to be made and (iii) when the notification period commences. Lastly, it seeks to clarify the legal consequence of neglecting to give notice within the notification period. The analysis includes a discussion about the required form and content of the notice. The used method of research is legal dogmatics with a more liberal approach, referred to as legal analytics.                       To adequately assess the mentioned legal areas of interest, it has been necessary to distinguish the legal institute of notification. This has been done by a demarcation towards statutory rules of limitation and legal principles of inactivity that causes loss of contractual rights. The study solely deals with the duty of notification as a principle according to which a party may not be inactive if the party wants to retain their right to remedies for a breach of contract.                       The study finds that there is a duty to give notice about non-performance to the counterparty (i.e. fiduciary negligence), even in the absence of any statutory provision regulating the duty. This duty extends to lawyer and auditor services. The notification period commences when it is likely that there has been damage, usually in terms of economic loss, and there is reasonable reason for the client to assume that the damage is a consequence of fiduciary negligence. The length of the notification period is highly dependent on the circumstances of the specific case, but case law from lower instances indicate that a notification period between three to six months is deemed reasonable. Regarding the legal consequence of a neglected notification, there is convincing support in both statutory provisions by way of analogy and in case law, that if a party neglects to give due notice to its counterparty, the same party suffers a total loss of remedies for the breach of contract.                       In summary, the legal situation can be said to have moved in a stricter direction for the non-breaching party, taking into account recent case law from the Supreme Court. Notwithstanding the mentioned, a need for clarification from the Supreme Court remains. More specifically, there is still ambiguity regarding the specific circumstances that are necessary for the notification period to commence and the length of the notification period.

Det aktiva deltagandet inom traditionella former för politik såsom politiska partier har de senaste decennierna minskat drastiskt. Särskilt unga är en grupp som allt mer använder sig av andra vägar in i politiken för att påverka denna, såsom sociala medier. Detta skulle kunna påverka ett demokratiskt system som är byggt på representation genom partier negativt. Syftet är att öka förståelsen för ungdomars upplevda hinder för att gå med i ett politiskt parti för att de ska kunna inkluderas mer. Vår fråga är därför, vilka upplevda hinder bidrar till att ungdomar inte engagerar sig i politiska partier? Vi besvarar den med hjälp av 3 fokusgruppsintervjuer innehållande elever i årskurs 3 på två teoretiska program på ett medelstort gymnasium med över 10 nationella program i Mellansverige. Studien fokuserar på 4 teorier om demokrati, passivitet, individualiserat engagemang och sociala mediers påverkan på engagemang. Brist på tid, intresse och kunskap var 3 tydliga hinder som upplevdes av majoriteten av ungdomarna. Ungdomarna är en blandning av standby- och oengagerade medborgare. Engagemanget har individualiserats, då ungdomarna upplever det svårt att veta vad partier står för och även ofta uttrycker en motvilja att behöva ställa sig bakom hela det paket av åsikter ett parti har. Sociala mediers användande har till synes normaliserats och inte mobiliserat fler ungdomar till att bli partipolitiskt aktiva. Vi ser tecken på att Dahls demokratikriterier kan påverkas negativt av demokratins utveckling. Exempelvis kan den låga nivån av kunskap bland ungdomar ses som ett hinder för dem att nå upplyst förståelse. Även effektivt deltagande påverkas negativt av låg kunskap och rädsla för konflikter. Ungdomarna tar inte kontroll över dagordningen genom partier eller alternativa sätt och upplever sig inte ha kontroll över den heller. Det finns väsentliga hinder som upplevs av ungdomar och dessa är problematiska för en representativ demokrati. Den här studien bidrar till att öka förståelsen, men det behövs ytterligare forskning på området.

"Interim passivity" is the name of the method used when Swedish law enforcement waits for a limited time to intervene against crime that they would normally have intervened against. This is done due to tactical reasons in order not to disrupt ongoing covert surveillance operations. This study examines factors that influence the decision to use this method and postpone an intervention. This has been done using a qualitative method where six police officers with extensive experience in the field have been interviewed. The interview transcripts have been analyzed using athematic approach. Results shows that influential factors for postponing an intervention are the need to identify perpetrators and to map the different roles of individuals in criminal gangs. Results also shows that influential factors for intervening are danger to life and health, and that an intervention would be timewise favorable. Other influential factors are the credibility of the information and the possibility to intervene without uncovering the surveillance operation. In the discussion, a model of all influencing factors is presented. The importance of goodleadership is also discussed, and that the lack of guidance can lead to decision avoidance and omission bias.

Dubbel intern aktieöverlåtelse genomförs för att ägaren ska undkomma beskattning enligt fåmansföretagsreglerna. Enligt fåmansföretagsreglerna ska kapitalvinst på kvalificerade andelar beskattas till viss del till 20 procent och resterande del till 57 procent. En andel är kvalificerad om delägaren har varit verksam i betydande omfattning i fåmansföretaget under beskattningsåret eller under något av de fem föregående beskattningsåren. Genom att ägaren bildar minst två nya bolag är dennes andelar inte kvalificerade, varken i bolaget eller i ett direkt eller indirekt ägt bolag. Att delägarens aktier är okvalificerade innebär att kapitalvinsten ska tas upp till fem sjättedelar i inkomstslaget kapital, vilket innebär en beskattning om 25 procent. Genom RÅ 2009 ref. 31 anses dubbel intern aktieöverlåtelse utgöra skatteflykt men intern aktieöverlåtelse betraktas fortfarande som ett skatteplaneringsförfarande. Intern aktieöverlåtelse innebär att ett nytt bolag bildas och ägaren kan efter en karenstid på fem år likvidera bolagen och beskatta den upparbetade kapitalvinsten till 25 procent då aktierna inte längre är kvalificerade. Beskattningsresultatet blir således detsamma för ägaren vid en intern aktieöverlåtelse och vid en dubbel intern aktieöverlåtelse. Skillnaden är att den dubbla interna aktieöverlåtelsen kan genomföras direkt och ägaren behöver sålunda inte invänta femårskarensen. Regeringsrätten har tidigare inte tillämpat skatteflyktslagen trots att förfaranden stridit mot lagstiftningens syfte då lagstiftaren har haft insikt om förfarandena men inte ingripit för att hindra dessa. RÅ 2009 ref. 31 behandlade som ovan nämnts en dubbel intern aktieöverlåtelse. I rättsfallet bortsåg Regeringsrätten från tidigare praxis kring att lagstiftarens passivitet medför att skatteflyktslagen inte ska tillämpas. Därför är uppsatsens huvudsyfte att utreda om lagstiftarens passivitet kan användas som argument vid avgörandet av om skatteflyktslagen ska tillämpas på förfarandet dubbel intern aktieöverlåtelse. Uppsatsens delsyfte är att utreda huruvida intern aktieöverlåtelse kan betraktas som ett skatteflyktsförfarande. Enligt min mening strider förvisso dubbel intern aktieöverlåtelse mot fåmansföretagsreglerna då dessa syftar till att arbetsinkomst inte ska kunna omvandlas till lägre beskattad kapitalinkomst. Vidare medför förfarandet en väsentlig skatteförmån och skatteförmånen får anses ha utgjort det övervägande skälet till förfarandet. Sålunda instämmer jag med Regeringsrättens ställningstagande i RÅ 2009 ref. 31. Dock anser jag att lagstiftarens passivitet kan rättfärdiga genomförandet av dubbla interna aktieöverlåtelser eftersom lagstiftaren var medveten om förfarandet men trots detta faktum inte gjorde någonting för att stoppa möjligheten till genomförande. På denna grund anser jag därför att dubbel intern aktieöverlåtelse inte utgör skatteflykt.     Vidare anser jag att även intern aktieöverlåtelse strider mot fåmansföretagsreglernas syfte då arbetsinkomst även i detta förfarande omvandlas till kapitalinkomst. Därtill utgör den uppnådda skatteförmånen det övervägande skälet då den skattskyldige inte annars hade väntat på femårskarensen. Slutligen har den skattskyldige även medverkat i förfarandet. På denna grund anser jag att alla rekvisit i 2 § skatteflyktslagen är tillämpliga varför även intern aktieöverlåtelse bör utgöra ett skatteflyktsförfarande. Emellertid är jag av åsikten att passiviteten hos lagstiftaren att inte återinföra stopplagstiftning gör att skatteflyktslagen inte kan tillämpas på förfarandet. Alternativt argument är att det enligt förarbeten till skatteflyktslagen uttalas att transaktioner som har företagsekonomiska motiv inte ska tillämpas av skatteflyktslagen. Jag anser att den skattskyldige har lättare att bevisa företagsekonomiska motiv för en intern aktieöverlåtelse då den skattskyldige faktiskt väntar på femårskarensen. Oavsett vilket argument som används är jag av uppfattningen att intern aktieöverlåtelse inte utgör skatteflykt.

<p>Dubbel intern aktieöverlåtelse genomförs för att ägaren ska undkomma beskattning enligt fåmansföretagsreglerna. Enligt fåmansföretagsreglerna ska kapitalvinst på kvalificerade andelar beskattas till viss del till 20 procent och resterande del till 57 procent. En andel är kvalificerad om delägaren har varit verksam i betydande omfattning i fåmansföretaget under beskattningsåret eller under något av de fem föregående beskattningsåren. Genom att ägaren bildar minst två nya bolag är dennes andelar inte kvalificerade, varken i bolaget eller i ett direkt eller indirekt ägt bolag. Att delägarens aktier är okvalificerade innebär att kapitalvinsten ska tas upp till fem sjättedelar i inkomstslaget kapital, vilket innebär en beskattning om 25 procent. Genom RÅ 2009 ref. 31 anses dubbel intern aktieöverlåtelse utgöra skatteflykt men intern aktieöverlåtelse betraktas fortfarande som ett skatteplaneringsförfarande.</p><p>Intern aktieöverlåtelse innebär att ett nytt bolag bildas och ägaren kan efter en karenstid på fem år likvidera bolagen och beskatta den upparbetade kapitalvinsten till 25 procent då aktierna inte längre är kvalificerade. Beskattningsresultatet blir således detsamma för ägaren vid en intern aktieöverlåtelse och vid en dubbel intern aktieöverlåtelse. Skillnaden är att den dubbla interna aktieöverlåtelsen kan genomföras direkt och ägaren behöver sålunda inte invänta femårskarensen.</p><p>Regeringsrätten har tidigare inte tillämpat skatteflyktslagen trots att förfaranden stridit mot lagstiftningens syfte då lagstiftaren har haft insikt om förfarandena men inte ingripit för att hindra dessa. RÅ 2009 ref. 31 behandlade som ovan nämnts en dubbel intern aktieöverlåtelse. I rättsfallet bortsåg Regeringsrätten från tidigare praxis kring att lagstiftarens passivitet medför att skatteflyktslagen inte ska tillämpas. Därför är uppsatsens huvudsyfte att utreda om lagstiftarens passivitet kan användas som argument vid avgörandet av om skatteflyktslagen ska tillämpas på förfarandet dubbel intern aktieöverlåtelse. Uppsatsens delsyfte är att utreda huruvida intern aktieöverlåtelse kan betraktas som ett skatteflyktsförfarande.</p><p>Enligt min mening strider förvisso dubbel intern aktieöverlåtelse mot fåmansföretagsreglerna då dessa syftar till att arbetsinkomst inte ska kunna omvandlas till lägre beskattad kapitalinkomst. Vidare medför förfarandet en väsentlig skatteförmån och skatteförmånen får anses ha utgjort det övervägande skälet till förfarandet. Sålunda instämmer jag med Regeringsrättens ställningstagande i RÅ 2009 ref. 31. Dock anser jag att lagstiftarens passivitet kan rättfärdiga genomförandet av dubbla interna aktieöverlåtelser eftersom lagstiftaren var medveten om förfarandet men trots detta faktum inte gjorde någonting för att stoppa möjligheten till genomförande. På denna grund anser jag därför att dubbel intern aktieöverlåtelse inte utgör skatteflykt.  </p><p> </p><p>Vidare anser jag att även intern aktieöverlåtelse strider mot fåmansföretagsreglernas syfte då arbetsinkomst även i detta förfarande omvandlas till kapitalinkomst. Därtill utgör den uppnådda skatteförmånen det övervägande skälet då den skattskyldige inte annars hade väntat på femårskarensen. Slutligen har den skattskyldige även medverkat i förfarandet. På denna grund anser jag att alla rekvisit i 2 § skatteflyktslagen är tillämpliga varför även intern aktieöverlåtelse bör utgöra ett skatteflyktsförfarande. Emellertid är jag av åsikten att passiviteten hos lagstiftaren att inte återinföra stopplagstiftning gör att skatteflyktslagen inte kan tillämpas på förfarandet. Alternativt argument är att det enligt förarbeten till skatteflyktslagen uttalas att transaktioner som har företagsekonomiska motiv inte ska tillämpas av skatteflyktslagen. Jag anser att den skattskyldige har lättare att bevisa företagsekonomiska motiv för en intern aktieöverlåtelse då den skattskyldige faktiskt väntar på femårskarensen. Oavsett vilket argument som används är jag av uppfattningen att intern aktieöverlåtelse inte utgör skatteflykt.</p>

Swedish environmental law stipulates an extensive obligation to provide information to regulatory authorities. This obligation can also be combined with different penalties. This is concerning in cases where an individual has committed a crime. On one hand the refusal to provide information might result in penalties, on the other hand the individual risks self-incrimination. Thus, the obligation to provide information in Swedish environmental law raises a fundamental problem in procedural law, namely the contradiction between efficiency and procedural safeguards. A reasonable balance is required between the two interests. How this balance is to be made, however, is neither stated in law nor in the legal literature. The aim of this paper is therefore to analyse if the obligation to provide information in Swedish environmental law violates the right against self-incrimination. To achieve the purpose of the paper, the applicable law must initially be determined. The legal situation is described by mapping, systematizing, and interpreting relevant sources of law. These sources are mainly Swedish law, legislative history, case law and legal literature. The material is assigned a decreasing value in the order as just mentioned, where law is given the highest value. The analysis also includes some material that traditionally does not fall into any of the mentioned categories. This material is assigned a value after an assessment of its quality. Furthermore, the paper takes an internal comparative perspective since Swedish rules are compared with each other. The paper shows that the right against self-incrimination includes both a right to be silent and a right to be passive. Furthermore, the right only becomes relevant when someone is accused of a crime, as stated in article 6 of the European Convention on Human Rights. However, the paper reveals that it is possible for someone to be accused of a crime in Swedish environmental law, and thereby the right against self-incrimination is actualised. Moreover, it is concluded that the very existence of the environmental law's obligation to provide information does not conflict with the right against self-incrimination. However, there is a risk of violation in individual cases. At present, Swedish law does not allow authorities to combine an injunction with fines when it can be suspected that a crime has been committed. However, there is no legislation regarding the other penalties available to the authorities, even though these penalties can be equated with fines in many cases. In conclusion the paper indicates that the obligation to provide information in Swedish environmental law risks conflicting with the right against self-incrimination in individual cases. This is mainly the case when the obligation is combined with a penalty and there is a suspicion of crime.

Ordet lojalitet är ett vitt förekommande begrepp som används vid beskrivning av hur olika parter skall förhålla sig samt visa trohet och omsorg mot varandra. Motsatsen till ordet lojalitet brukar vara illojalitet, dock är de inte nödvändigtvis varandras rättsliga motsatser. Ifall en handling inte är lojal innebär det således inte att den nödvändigtvis måste vara illojal. Inom associationsrätten förekommer ofta begreppet lojalitetsplikt. Begreppet har sitt ursprung i lojalitetsprincipen och används främst för att beskriva hur olika parter inom en association skall uppträda, verka för och behandla varandra. Det kan uppstå problem i samband med en rättslig behandling av lojalitetsplikten, i och med att begreppet inte är definierat på ett nyanserat sätt i den svenska lagstiftningen. Även svensk praxis är relativt begränsad inom området. Således kan det uppstå en gråzon där bolagsföreträdare agerar utan fullständig vetskap om vilka förpliktelser som denne måste förhålla sig till. Ytterligare ett problem som kan uppstå för aktiebolag har sin grund i den potentiellt stora spridningen av aktieägare. Ett stort antal aktieägare kan medföra svårigheter för bolagsföreträdarnas arbete eftersom de måste ta hänsyn till samtliga aktieägares intressen. Att ta hänsyn till dessa skilda intressen kan påverka bolaget och dess företrädare på olika sätt, bland annat hur olika beslut ska fattas. I uppsatsen ställs en del ekonomiska ställningstaganden mot varandra i samband med att olika intressen kolliderar. Det förekommer förklaringar av ekonomiska termer och effekter, följt av resonemang om hur en bolagsföreträdare bör förhålla sig till dessa för att upprätthålla sin lojalitetsplikt. Ett brott mot lojalitetsplikten kan medföra skadeståndsanspråk, vilket innebär att en bolagsföreträdare bör vara väldigt mån om att följa aktieägarnas direktiv. Sammanfattningsvis kan alltså den rättsliga gråzonen av lojalitetsbegreppet påverka hur en bolagsföreträdare väljer att agera under utförandet av sitt uppdrag. I uppsatsen kommer vi att förklara och analysera hur en bolagsföreträdare, genom sina handlingar, förhåller sig till sin lojalitetsplikt gentemot bolagets aktieägare.