Bakgrund: Träning i naturliga miljöer har hälsofrämjande effekter och ökar välbefinnandet i jämförelse med träning som sker i inomhusmiljöer. Individer som utför träning i utomhusmiljöer visar sig ha högre hastighet, hjärtfrekvens och blodlaktatkoncentration, i jämförelse med individer som tränar inomhus vilket påverkar den fysiska prestationen.Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka mätbara skillnader i fysisk prestation inomhus och utomhus genom ett maxpulstest.Metod: Studien genomfördes med en randomiserad kontrollerad cross- over design där åtta män och fem kvinnor (medelålder 26 ± 3.67), fysiskt aktiva, genomförde ett beeptest vid två tillfällen. Testet utfördes av samma person vid ett tillfälle inomhus och ett tillfälle utomhus. Analysen utgick från uppskattat VO2 max genom protokoll av beeptest, objektiv mätning och kontroll av puls direkt före tester och direkt efter genomförda tester.Resultat: Resultaten visade en signifikant skillnad i VO2 max (O2ml/kg/min) (p= 0.047), genom en högre fysisk prestation inomhus i jämförelse med utomhus (46.08 ± 8.76 och 44.73 ± 8.84). Puls (slag/min) efter genomförda tester visade ett högre medelvärde inomhus i jämförelse med utomhus (192.36 ± 10.13 och 190.45 ± 9.11), men ingen signifikant skillnad (p=0.11). Puls före tester visade ingen signifikant skillnad (p=0.898) mellan inomhusmiljön och utomhusmiljön (107.16 ± 18.78 och 107. 75 ± 18.49).Slutsats: Resultaten indikerar på att det är skillnader i fysisk prestation i olika miljöer. VO2 max var signifikant högre i inomhusmiljön i jämförelse med utomhusmiljön. Medel-maxpulsen tenderade ha ett högre medelvärde inomhus i jämförelse med utomhus. / Background: Exercise performed in natural environments produces health-promoting effects and increases well-being, in comparison with exercises performed in indoors-environments. Individuals who exercise outdoors has higher velocity, heartrate and blood lactate concentration compared to individuals who exercise indoors, which affects the physical performance.Purpose: The purpose of this study was to investigate measurable differences in physical performance indoors and outdoors through a maximum heartrate test.Method: The study was conducted with a randomized controlled cross over design where five women and eight men, physical active, in the middle age of 26 ± 3.67 years, performed a shuttle run test at two times. The test was repeated by the same individual one time indoors and one time outdoors. The analysis was made by estimated VO2 max using a protocol from the performed shuttle run test, and controlled objective measurements of pulse levels, directly before the test started and directly after finished test.Results: Significant differences were found between indoors and outdoors, where VO2 max (O2ml/lbs/min) (p= 0.047) was higher indoors than outdoors (46.08 ± 8.76 and 44.73 ± 8.84). Pulse levels (beats/min) was higher indoors than outdoors (192.36 ± 10.13 and 190.45 ± 9.11) after finished test, but significant differences were not found (p=0.11). Significant differences were not found in pulse levels before the test (p=0.898), between the different environments (107.16 ± 18.78 and 107. 75 ± 18.49).Conclusion: The results in this study show that there are differences in physical performance between different environments. VO2 max was significantly higher in the indoor environment compared to the outdoor environment. The average maximum pulse tended to have a higher average indoors compared to outdoors.

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med denna studie är att undersöka om det går att påverka ungdomars fysiska prestation med hjälp av positiv feedback. De olika frågeställningarna som utvecklats utifrån detta syfte ämnar ta reda på skillnaden i resultaten för de tester utförda med, respektive utan positiv feedback. Andra variabler som skillnad i slutpuls, om den positiva feedbacken gör större inverkan vid statiska styrkeövningar jämfört med dynamiska, undersöks också.</p><p>Metod</p><p>För att kunna besvara frågeställningarna har en experimentell crossover designad studie genomförts på en grupp bestående av 21 stycken idrottsaktiva pojkar födda 1994. De tester som genomfördes var Tid till utmattning på löpband, Belly-back-, Armhang-, och ett Handgriptest. Ett förtest genomfördes med alla försökspersoner, vid det tillfället fick deltagarna möjlighet att prova testerna. Därefter delades ungdomarna in i två grupper, Grupp A och Grupp B. Grupp A mottog feedback vid första tillfället men inte vid andra. Grupp B mottog ingen feedback vid första tillfället men däremot vid det andra tillfället. Försökspersonerna visste inte om syftet med studien under studiens gång. Testresultaten bearbetades sedan i SPSS 15.0 för windows.</p><p>Resultat</p><p>Resultaten visar i samtliga fall förutom vid testen för handgrip på en signifikant förbättring i testresultat vid de tester som genomfördes med positiv feedback. Störst förbättring var det vid de övningar som testade statisk uthållig styrka (Belly-back och Armhang), den största procentuella förbättringen uppmättes i Armhang (35%) och den största skillnaden i tid uppmättes i Belly-back (31,0 s). Ingen signifikant skillnad kunde ses mellan Grupp A och Grupp B.</p><p>Slutsats</p><p>Denna studie påvisar liksom tidigare forskning att positiv feedback kan förbättra resultatet vid fysiskt arbete. En intressant del av arbetet är att effekten av den positiva feedbacken var mycket större vid statsikt arbete än vid dynamiskt arbete. Det har dock inte bedrivits mycket forskning på ungdomar inom detta område. Det skulle vara intressant att vidareutveckla denna typ av studie på en större population där man även kan kartlägga ungdomarnas bakgrund för att kunna koppla mottagandet av feedback till en viss personlighetstyp.</p> / <p>Aim</p><p>The aim in this study is to examine if it is possible to affect the physical performance in adolescence with positive feedback. The different questions asked on the basis of this aim, is intended to explore the difference in the results for the tests made with, respectively without positive feedback. Other objects, like difference in end pulse, if the positive feedback has a larger effect when performing statical strenght compared to dynamic strenght, is also examined. B.F Skinners theories of removemet of the positiv feedback is tested.</p><p>Method</p><p>To answer the questions asked, a exprementell cross-over designed study was carried out on a group of 21 boys born in 1994, acitve in sports. The tests made in the study were Time to exhaution on threadmill, Belly-Back, Armhang, and Handgrip. A pretest was exucuted with all subjects, on that occasion the subjects had the opportunity to try all tests they later would perform. Thereafter the adolescence were divided into two groups, Group A and Group B. Group A recieved feedback in the first session but not in the second one. Group B did not recieve feedback in the first test session, instead they recieved it in the second session. The subjects did not know the purpose with the study during the time for the study.</p><p>Results</p><p>In all the tests excluding the one for handstrenght, the results shows a significant improvement in the tests performed with positive feedback. The largest improvements were seen in the tests for static endurance strenght (Belly-back and Armhang), the largest difference in percent was seen in the Armhang test (35%) and the largest difference in time was seen in the Belly-back test (31,0 s). No significant difference could be seen when Group A and B were compared.</p><p>Conclusions</p><p>This study indicates, like the previous research, that positive feedback may improve the results in physical performence. An interesting part of this work is the observation of the larger effect of the positive feedback when performing static endurance strenght compared to tests for dynamic endurance. Alltough, the research on adolescence in this particular topic is not widespread. It would be highly interesting to develope this kind of study on a larger population and describe the background for the subjects to better find out how their different personalitys effect their response to the positive feedback.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka om det går att påverka ungdomars fysiska prestation med hjälp av positiv feedback. De olika frågeställningarna som utvecklats utifrån detta syfte ämnar ta reda på skillnaden i resultaten för de tester utförda med, respektive utan positiv feedback. Andra variabler som skillnad i slutpuls, om den positiva feedbacken gör större inverkan vid statiska styrkeövningar jämfört med dynamiska, undersöks också. Metod För att kunna besvara frågeställningarna har en experimentell crossover designad studie genomförts på en grupp bestående av 21 stycken idrottsaktiva pojkar födda 1994. De tester som genomfördes var Tid till utmattning på löpband, Belly-back-, Armhang-, och ett Handgriptest. Ett förtest genomfördes med alla försökspersoner, vid det tillfället fick deltagarna möjlighet att prova testerna. Därefter delades ungdomarna in i två grupper, Grupp A och Grupp B. Grupp A mottog feedback vid första tillfället men inte vid andra. Grupp B mottog ingen feedback vid första tillfället men däremot vid det andra tillfället. Försökspersonerna visste inte om syftet med studien under studiens gång. Testresultaten bearbetades sedan i SPSS 15.0 för windows. Resultat Resultaten visar i samtliga fall förutom vid testen för handgrip på en signifikant förbättring i testresultat vid de tester som genomfördes med positiv feedback. Störst förbättring var det vid de övningar som testade statisk uthållig styrka (Belly-back och Armhang), den största procentuella förbättringen uppmättes i Armhang (35%) och den största skillnaden i tid uppmättes i Belly-back (31,0 s). Ingen signifikant skillnad kunde ses mellan Grupp A och Grupp B. Slutsats Denna studie påvisar liksom tidigare forskning att positiv feedback kan förbättra resultatet vid fysiskt arbete. En intressant del av arbetet är att effekten av den positiva feedbacken var mycket större vid statsikt arbete än vid dynamiskt arbete. Det har dock inte bedrivits mycket forskning på ungdomar inom detta område. Det skulle vara intressant att vidareutveckla denna typ av studie på en större population där man även kan kartlägga ungdomarnas bakgrund för att kunna koppla mottagandet av feedback till en viss personlighetstyp. / Aim The aim in this study is to examine if it is possible to affect the physical performance in adolescence with positive feedback. The different questions asked on the basis of this aim, is intended to explore the difference in the results for the tests made with, respectively without positive feedback. Other objects, like difference in end pulse, if the positive feedback has a larger effect when performing statical strenght compared to dynamic strenght, is also examined. B.F Skinners theories of removemet of the positiv feedback is tested. Method To answer the questions asked, a exprementell cross-over designed study was carried out on a group of 21 boys born in 1994, acitve in sports. The tests made in the study were Time to exhaution on threadmill, Belly-Back, Armhang, and Handgrip. A pretest was exucuted with all subjects, on that occasion the subjects had the opportunity to try all tests they later would perform. Thereafter the adolescence were divided into two groups, Group A and Group B. Group A recieved feedback in the first session but not in the second one. Group B did not recieve feedback in the first test session, instead they recieved it in the second session. The subjects did not know the purpose with the study during the time for the study. Results In all the tests excluding the one for handstrenght, the results shows a significant improvement in the tests performed with positive feedback. The largest improvements were seen in the tests for static endurance strenght (Belly-back and Armhang), the largest difference in percent was seen in the Armhang test (35%) and the largest difference in time was seen in the Belly-back test (31,0 s). No significant difference could be seen when Group A and B were compared. Conclusions This study indicates, like the previous research, that positive feedback may improve the results in physical performence. An interesting part of this work is the observation of the larger effect of the positive feedback when performing static endurance strenght compared to tests for dynamic endurance. Alltough, the research on adolescence in this particular topic is not widespread. It would be highly interesting to develope this kind of study on a larger population and describe the background for the subjects to better find out how their different personalitys effect their response to the positive feedback.

No description available.

Detta arbete består av en undersökning om hur en musiklärare och en idrottstränare jobbar med deras elever respektive spelare inför en prestation. Undersökningen inkluderar också hur musikläraren och idrottstränaren jobbar med efterarbetet av en prestation. Genom kvalitativa intervjuer och observationer har jag undersökt deras olika metoder. Resultaten visar att både musikläraren och idrottstränaren jobbar aktivt med både förberedelden och efterarbetet av prestationen. Det finns många likheter och olikheter i deras undervisningsprocess som kommer fram i resultaten. Men det går inte utifrån resultaten att dra några generella slutsater som likheter och olikheter för arbete med prestationer inom musik respektive sport. / This essay contains of a study on how a music teacher and a sports coach are working with their students and players before an achievement. The study also includes the music teacher and sports coach tuition with the after work of an achievement. I have investigated their different methods through qualitative interviews and observations. The results show that both the music teacher and sports coach works diligent with both the before and after work of an achievement. Many similarities and differences in their tuition process are shown in the results. However, based on the results of the study you cannot draw any general conclusions on how the work of an achievement differs between music and sport.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med undersökningen var att ta ett första steg mot att skapa ett testbatteri, som objektivt kan mäta fotbollspelares tekniska prestationsförmåga med boll, samt konstruera en rad övningar som innefattar viktiga fotbolls-specifika tekniker och testa dessa övningars reliabilitet genom ”test-retest”. Syftet med studien var också att göra en jämförelse i prestation mellan varje spelares dominanta och icke-dominanta fot, från tillslagsövningar där båda fötterna används.   Metod: Tolv herrjuniorer (16-19 år) och sju damjuniorer (15-17 år) på elitnivå genomförde ett testbatteri bestående av totalt 21 övningar för mätning av de fotbollsspecifika teknikerna nick, mottagning, driva med boll samt tillslag. Åtta av männen (16-19 år) återgenomförde testbatteriet för utvärdering av testbatteriets reliabilitet. Korrelationen mellan vardera övningens testresultat från den första testomgången (test) och den andra testomgången (retest) bestämdes genom användandet av Pearsons korrelationskoefficienter (r). Skillnader i kvantifierad prestation mellan dominant och icke-dominant fot beräknades med hjälp av ett beroende t-test. Resultat: Fem av övningarna genererade signifikanta korrelationer mellan resultaten från de båda testomgångarna. Dessa övningar var: precisionsskott på stillaliggande boll med dominant fot (r=0,949), skotthastighet med dominant fot (r=0,734), mottagning med bröstkorgen av boll levererad i luften (r=0,743), samt övningarna rak sprint utan boll och rak sprint med boll där kvoten mellan de två sistnämnda övningarna visade på signifikant korrelation (r=0,805). I båda grupperna förelåg en signifikant skillnad i prestation mellan dominant och icke-dominant fot i övningarna; skotthastighet, långpass på marken samt upprepade tillslag. Herrjuniorerna uppvisade dessutom en signifikant skillnad i prestation i övningen skottprecision på studsande boll. Slutsats: Det ringa deltagareantalet gör att resultaten i studien bör tolkas med försiktighet. Studien visa dock att en objektiv utvärdering av flera fotbollsspecifika tekniker är möjlig och några av övningarna visade hög korrelation mellan test och retest. Då resultaten i vissa avseenden pekar på signifikanta skillnader i prestation mellan dominant och icke-dominant fot anser författarna att båda fötterna bör testas i utvärderingar av en spelares tekniska förmåga. / Abstract Aim: The aim of the study was to create and evaluate a test battery, which in an objective way could measure a group of soccer players’ technical performance, and further, to create a series of exercises, which incorporate important soccer-specific techniques, and test the exercises for reliability through “test-retest”. The aim of the study was also to make a comparison between dominant leg and non-dominant leg in exercises where both feet were being used. Method: Twelve male elite junior players (age 16-19) and seven women junior players (age 15-17) underwent a test battery consisting of a total of 21 exercises to measure the soccer-specific techniques of heading, controlling, running with the ball, and touch of the ball. Eight of the men (age 16-19) underwent the test battery again in order to evaluate the reliability of the test battery (”retest”). The correlation between each exercise’s test result from the first test session (”test”) and the second test session (“retest”) was determined by the use of Pearson’s correlation coefficients (r). The differences in quantified performance between dominant leg and second best foot non-dominant leg were calculated by the use of a paired t-test. Results: Five of the exercises showed significant correlation between the results from the two test sessions. These exercises were: dead ball precisionshot using best foot (r=0,949), shotspeed using best foot (r=0,734), controlling airborne ball with chest (r=0,743) and the exercises straight forward sprint without the ball and straight forward sprint with the ball from which the ratio between the two last mentioned exercises showed significant correlation (r=0,805). In both groups there were a significant difference in performance between best and second-best foot in the exercises of; shooting speed, ground long passing, and repeated touches. In addition, the male juniors showed a significant difference in performance in the exercise of shooting precision on bouncing ball. Conclusions: The low number of participants leads to the notion that the results of the study should be interpreted with precaution. The study however shows that an objective evaluation of several soccer-specific techniques is possible and that a couple of the exercises showed high correlation between ”test” and ”retest”. Since the results in some aspects point towards significant differences in performance between second-best foot and best foot, the authors’ opinion is that both feet should be tested in an evaluation of a soccer player’s technical ability.

När ungdomar inom idrotten blir 13 år kliver de in i vad Riksidrottsförbundets styrdokument Idrotten vill (2009) kallar ungdomsidrotten, vilket betyder att det är legitimt att toppa ett lag och tävling och resultat kan nu ta större plats än tidigare. Det kan därmed uppstå ett pedagogiskt dilemma för ungdomsledare då de behöver ta ställning till hur laget och verksamheten ska bedrivas. Ska lagets resultat och prestation vara i fokus eller är gemenskapen inom laget och att alla ska ha kul det viktigaste med verksamheten? Syftet med den här studien var att belysa vilka pedagogiska handlingsstrategier som uttrycks av ungdomsledare och hur detta relaterar till teorier om ledarskapsideologier inom ungdomslag i fotboll. Det var också att belysa hur dessa pedagogiska handlingsstrategier skiljer sig ur ett genusperspektiv. För att kunna besvara syfte och frågeställningar har vi samlat in data genom en kvalitativ insamlingsmetod i form av intervjuer.Studien genomfördes genom djupgående intervjuer med fyra fotbollsledare för ungdomar i åldern 14 år, som var aktiva i Västra Sverige. Två av dessa var ungdomsledare för lag som bestod av killar och två för lag som bestod av tjejer.Studiens resultat visade att ledarideologi och pedagogiska handlingsstrategier var sammankopplade, men att det fanns en skillnad ungdomsledarna emellan i hur de uttryckte att de använde sig av dessa pedagogiska handlingsstrategier för att bedriva verksamheten. Resultatet visade också att ungdomsledarnas uttryck tenderade att skilja sig åt för kill- respektive tjejlagen, då ungdomsledarna för killagen var mer fokuserade på prestation och resultat medan ungdomsledarna för tjejlagen fokuserade mer på att gruppen skulle trivas.

The objectives of this study were: (1) to examine the effects of instructional and motivational self-talk on self-efficacy in elite golf players; and (2) to examine the effects of instructional and motivational self-talk on performance in elite golf players. Participants involved were 9 elite golf players with a mean age of 20.4 years (SD = ± 1.1). A repeated measure design was implemented, and the putting experiment was completed in three sessions. Multiple one-way repeated measure analyses of variance revealed no significant differences across tries regarding self-efficacy and that instructional self-talk significantly improved performance compared to the baseline measure. Qualitative content analysis of after experiment debriefings revealed that participants found the task challenging, thought their self-talk affected their performance, and had issues with the absence of a hole. The results are discussed in relation to theory, previous research, and methodological issues. A revised version of the self-talk framework is suggested. Future research and practical applications of the results are suggested. / Syftet med föreliggande studie var: (1) att undersöka effekterna av instruerande och motiverande self-talk på self-efficacy hos elit golfspelare; samt (2) att undersöka effekterna av instruerande och motiverande self-talk på prestation hos elit golfspelare. 9 elit golfspelare deltog med en medelålder på 20.4 år (SD = ± 1.1). En inomgruppsdesign med upprepade mätningar implementerades och puttningsexperimentet genomfördes i tre sessioner. Multipla envägs beroende variansanalyser avslöjade inga signifikanta skillnader mellan mätningar vad gäller self-efficacy och att instruerande self-talk signifikant ökade prestationen jämfört med baslinjemätningen. Kvalitativ innehållsanalys av den efter experimentella debriefingen visade att deltagarna upplevde uppgiften som utmanande, ansåg att deras self-talk påverkade deras prestation, och att frånvaron av ett hål var problematiskt. Resultaten diskuteras i relation till teoretiska ramverk, tidigare forskning, och metodiken i studien. En reviderad version av a framework of self-talk presenteras. Förslag på framtida forskning och praktiska implikationer ges.

Syfte: I ett snabbt föränderligt och konkurrensutsatt företagsklimat är det viktigt att prestera på topp för att göra karriär och klättra snabbt inom en organisation. Ett område där forskningen kommit lång vad gäller prestation på topp är inom elitidrotten, där idrottarna behöver kunna prestera på begäran och klara av att hantera press och stress för att lyckas med detta. Viktiga faktorer för att klara av det är de s.k. sekundära kompetenserna, mentala kompetenser och förmågor som kan underlätta prestation. Syftet med denna studie är att belysa hur individer kan nå framgång i sin yrkesutövning genom att arbeta med att förbättra sekundära kompetenser och utveckla sin verktygslåda för prestation med hjälp av lärdomar från individuella idrottare och därigenom utvecklas till att bli företagsatleter.   Metod: Ämnet har studerats utifrån ett hermeneutiskt perspektiv och aktörssynsättet varit det grundläggande synsättet. Studien har en abduktiv ansats och ämnet har studerats med hjälp av en fallstudie. Arbetet inleds med en teoretisk överblick, följt av en empirisk undersökning. Denna fallstudie har haft en kvalitativ ansats och intervjuer har genomförts med tio respondenter från idrottsvärlden. Det material som tagits fram i den empiriska undersökningen har transkriberats och sedan analyserats tillsammans med tidigare forskning för att skapa en så tydlig bild som möjligt över området.   Resultat &amp; slutsats: Genom studien har en ökad förståelse för vilka faktorer som är viktiga för en företagsatlet nåtts. Dessa kompetenser, och teknik för användning av kompetenserna har utvecklats med utgångspunkt i hur elitidrottare arbetar med dessa.   Förslag till vidare forskning: I denna studie berördes endast ett fall och en typ av idrottare. I vidare forskning behöver flera olika fall och flera olika typer av idrottare studeras, för att till fullo utveckla ämnesområdet.   Uppsatsens bidrag: Studien visar på ett antal kompetenser och färdigheter som kan användas av företagsatleter för att nå större framgång och prestera bättre på arbetet, samt hur dessa ska användas. Dessa kompetenser har samlats i en verktygslåda för prestation i slutet av arbetet.   Nyckelord: Företagsatlet, sekundära kompetenser, maximal prestation, elitidrott, prestera på begäran. / Aim: In an ever changing and more competitive business climate, it is important to perform on maximal level to get ahead and climb to the top of the organization. The research on how to get to the top has come very far in the area of elite sports, the athletes have to perform at maximum levels and handle pressure well to win the medals. Important factors to be able to do this are the so-called secondary competencies, mental competencies that will make performing easier. The aim of this paper is to show how individuals can improve their work by learning from athletes in individual sports and how they, at the workplace, can work with development and improvement of the secondary competencies and thereby become corporate athletes.   Method: The subject has been studied from a hermeneutic perspective, where the operator approach has been the basic view. This study has an abductive attempt and the subject has been studied by a case study. A theoretical framework of the topic, followed by empirical research, starts the paper.  The case study had a qualitative approach, ten interviews has been made with respondents from the world of elite sports. The material from the empirical research has been transcribed and analyzed together with the theoretical framework to create a clear view of the research area.   Result &amp; Conclusion: This paper aims to give the reader a better understanding over mental abilities and factors that affect a corporate athlete. These competencies and abilities, and technique for using them have been developed from the base of elite athletes and their work with the abilities.   Suggestions for future research: This study were based on one case only, it would be interesting to look into another case and another type of athletes, as well as testing the tools in the corporate world.   Contribution of the thesis: This study show a number of competencies and abilities that can be used by a corporate athlete in order to be more successful and perform better at work. In the end of the paper, these competencies and user techniques has been collected in a toolbox for performance.   Key words: Corporate athlete, secondary competencies, maximal performance, elite sport, perform on demand, high performers.

Les obligations disjonctives sont des modalités de l’obligation comportant plusieurs prestations au sein d’une mêmeobligation. Méconnues par les praticiens et peu traitées en jurisprudence, les obligations alternatives et facultatives sont,néanmoins, un formidable outil juridique. Postérieurement à la formation de l’obligation, elles octroient un choix à l’une desparties dans le mode d’exécution de l’obligation du débiteur. Traditionnellement, l’obligation disjonctive était perçue comme un moyen de garantie. Or, la flexibilité contractuelle offerte par le choix amène à proposer d’autres utilisations à l’obligationdisjonctive, dans le dessein de satisfaire la volonté des parties. Le titulaire du choix bénéficie, sur le fondement de la libertécontractuelle, d’un droit potestatif qui lui octroie une option parmi plusieurs prestations. Ce choix confère à cette modalité del’obligation un caractère typique et constitue la particularité de l’obligation disjonctive. Il permet aux parties de disposer d’unrare mécanisme contractuel flexible et efficace. / Disjunctive obligations are modes of the obligation comprising several benefits within one and the same obligation.Disregarded by practitioners and rarely dealt with in jurisprudence, alternative and optional obligations are, nevertheless, aformidable legal tool. After the obligation has been formed, they grant a choice to one of the parties in the method of execution of the debtor's obligation. Traditionally, the disjunctive obligation was perceived as a means of guarantee. However, the contractual flexibility offered by the choice led us to propose other uses for the disjunctive obligation, for the purpose of satisfying the parties' wishes. The person entitled to make the choice benefits, on the basis of contractual freedom, from an autonomous right which grants him an option among several benefits. This choice confers a typical character on this mode of obligation and constitutes the special feature of the disjunctive obligation. It allows the parties to have a rare flexible and effective contractual mechanism.