Adaptiv musik gör det möjligt för spelutvecklare att implementera musik som reagerar på andra spel-parametrar. Därmed kan musiken följa spelets narrativ i realtid och på så vis bidra till en uppslukande upplevelse. I ett spel med adaptiv musik innehar spelaren agens och inverkan på musiken, samtidigt som musiken också innehar agens och inverkan på spelaren. Vi har i detta kandidatarbete undersökt hur den adaptiva musiken skulle kunna påverka spelarens prestationsförmåga genom att titta på element som kan ha inflytande i den här frågan, till exempel musikens funktioner och stress. Vi har bedrivit tester samt kombinerat kvantitativa och kvalitativa metoder för att både kunna fördjupa oss i frågan och gå in på detaljerna, men samtidigt erhålla bredare och mer övergripande kunskap om den adaptiva musikens roll i spel. I texten skildrar vi det praktiska arbetet med alla dess tekniska ingredienser som vi utförde för att skapa och implementera adaptiv musik i spel. Vi erbjuder avslutningsvis även en redogörelse av den insamlade datan, en metodiskt utförd analys, samt en djupgående diskussion som reflekterar över arbetet och föreslår hur man skulle kunna fortsätta undersöka detta ämne. / Adaptive music allows game developers to implement music that responds to other game parameters. Thus, the music can follow the game's narrative in real time, thereby contributing to an immersive experience. In a game with adaptive music, the player has agency and influence on the music, while at the same time the music also has agency and influence on the player. In this bachelor thesis, we have investigated how adaptive music could affect player performance by looking at elements that may influence this issue, such as music features and stress. We have conducted tests as well as combined quantitative with qualitative methods which enabled us to dive deeper in this question and get into the details, while at the same time obtaining broader and more comprehensive knowledge about the role of adaptive music in games. In the text, we describe the practical work with all of  it’s technical ingredients that we performed to create and implement adaptive music in a game. Finally, we also provide an account of the collected data, a methodically conducted analysis, and an in-depth discussion that reflects on the work and suggests how to continue researching this subject.

Bakgrund: Inspiratorisk muskelträning (IMT) har historiskt använts inom vården, men har på senare tid uppmärksammats mer inom idrottsvärlden. IMT kan förstärka andningsmuskulaturen som är förknippat med en förhöjd prestationsförmåga.Syftet med litteraturstudien är att sammanställa befintlig forskning och undersöka om IMT har en effekt på prestationsförmågan hos fotbollsspelare. Metod: Litteraturöversikten är utformad med hjälp av PRISMA Guidelines. Artikelsökningar gjordes på PubMed, SPORTDiscus och Sports Medicine & Education Index i februari 2021. Totalt valdes sex artiklar utifrån framtagna inklusionskriterier. Artiklarna kvalitetsgranskades metodologiskt av båda författarna enligt PEDro skalan och Risk of Bias 2. Resultat: Analyserade studier inkluderade 62 deltagare i IMT-grupp, 27 IMT-sham och 51 i kontrollgrupp. Genomsnittliga studiekvalitéten klassificerade som ”måttlig” med en medelpoäng på 6 av 10. Samtliga studier visade på signifikant ökning av inspiratorisk muskelstyrka med en genomsnittlig ökning på 27.2% i maximal inspiratory pressure. Majoriteten av inkluderade studier kunde även visa på signifikant förbättring av i löpdistans efter IMT-intervention. Konklusion: IMT i kombination med traditionell fotbollsträning har en effekt på prestationsförmågan i form av inspiratorisk muskelstyrka och löpdistans. En ökad inspiratorisk muskelstyrka bidrar till att individen kan arbeta på en högre intensitet under en längre tid. IMT är därmed en effektiv, lätthanterlig och billig metod för att förbättra den individuella prestationsförmågan hos fotbollsspelare. Mekanismen bakom IMT antas vara en fördröjning av metaboreflexen. Framtida forskning behöver klargöra förklaringsmodellen och även ta fram optimala riktlinjer för användandet av IMT för att nå interventionens fulla utvecklingspotential.

Bakgrund Volleyboll är en fysiskt ansträngande idrott som framför allt ställer höga krav på utövarens explosivitet, snabbhet och styrka, där behovet av förmågorna varierar beroende på spelarposition. Med beaktande av den begränsade mängd studier som undersöker olika prestationsförmågor mellan spelarpositioner hos kvinnliga volleybollspelare finns det ett behov av ytterligare studier som undersöker dessa aspekter. Syfte Undersökningens primära syfte var att statistiskt analysera fysiska prestationsförmågor under säsong hos kvinnliga volleybollspelare på semi-elitnivå med målet att identifiera lämpliga tester för populationen. Det sekundära syftet var att kartlägga och beskriva de fysiska prestationsförmågorna hos populationen. Metod Tvärsnittsundersökning med kvantitativ ansats. Datainsamlingen bestod av fem fältbaserade fysiska tester samt tre maximala styrketester. Tio (n=10) aktiva kvinnliga volleybollspelare på semi-elitnivå deltog i undersökningen. Resultat I analysen noterades vissa signifikanta korrelationer mellan testerna. 3 RM Squat korrelerade statistiskt med Vertikal Hoppförmåga (r= 0,668, p= 0,035) samt 3 RM Hip Thrust (r= 0,721, p= 0,019). 3 RM Hip Thrust korrelerade inte mot något av hopptesterna. För Standing Long Jump (SLJ) noterades ingen signifikant korrelation mot övriga tester. Ett starkt signifikant samband konstaterades mellan Sittande Stöt Med Medicinboll (SMBT) och 3 RM Bänkpress (r= 0,775, p= 0,008). RAST och Beep-testet korrelerade signifikant mot varandra (r= 0,690, p= 0,040), dock inte mot övriga tester. I kartläggningen noterades skillnader i prestationsförmåga hos populationen, där de största skillnaderna observerades hos centerspelarna i styrketesterna och VJT.  Slutsats VJT och 3 RM Squat tycks vara de mest lämpliga testerna för utvärdering av hopp och styrkeförmåga hos kvinnliga volleybollspelare under säsong. Även SMBT och 3 RM Bänkpress verkar vara lämpliga test för utvärdering av prestationsförmåga för övre extremiteterna. RAST-testet var inte ett användbart test för populationen, Beep-testet kan dock användas för att kartlägga konditionsnivån. Med beaktning till resultatet av undersökningen förefaller kartläggning av kvinnliga volleybollspelares prestationsförmågor under säsong genom lämpliga tester vara viktigt för att kunna identifiera skillnader i prestationsförmågor mellan olika spelarpositioner och inom samma spelarposition. / Background Volleyball is a physically demanding sport which puts a high demand on the player's anaerobic, speed, and muscular capabilities, where the requirement for these capabilities is dependant on the player's position. Considering the small number of studies examining physical capabilities in various player positions in female volleyball, more studies examining these aspects are needed.  Aim The primary aim of the study was to statistically analyze physical capabilities during the season in female volleyball players at the sub-elite level to identify appropriate tests for the population. The secondary aim was to map and describe the physical capabilities of the population. Method A Cross-sectional study with a quantitative approach was conducted. The subjects performed five field-based physical tests and three maximal muscular tests. Ten (n=10) female volleyball players at the sub-elite level participated in the study. Results Significant correlations were noted between some of the tests. 3 RM Squat correlated significantly with Vertical Jump Test (VJT) (r= 0,668, p= 0,035) and 3 RM Hip Thrust (r= 0,721, p= 0,019). 3 RM Hip Thrust did not correlate with any of the jump tests. No significant correlation was noted between the Standing Long Jump (SLJ) and other tests. A strong correlation was observed between the Seated Medicine Ball Toss Test (SMBT) and 3 RM Bench press (r= 0,775, p= 0,008). The RAST and Beep-test correlated significantly but not against any other test. (r= 0,690, p= 0,040). Differences in physical capabilities were observed in the mapping, where the largest differences were noted in the middle-blocker position for the maximum strength tests and VJT. Conclusion VJT and 3 RM Squat seem to be the most appropriate tests for evaluating jump and strength capabilities in the lower extremities. In addition, the SMBT and 3 RM Bench press both seem to be appropriate tests for evaluating performance in the upper extremities. The RAST-test does not seem to be a useful test for the population, the Beep-test however can be used to evaluate aerobic performance. Based on the findings of this study, mapping physical capabilities in female volleyball players through appropriate tests during the season seems to be important in order to detect differences in physical capabilities between player positions and within player positions.

En välfungerande och effektiv ledningsgrupp är en framgångsfaktor inom såväl privat som offentlig sektor. Ledningsgruppens speciella karaktär gör att alternativa grupputvecklingsmodeller, utöver de mer klassiska, kan vara mer användbara. Syftet med studien är att undersöka om faktorerna tillit, konflikt, åtagande, ansvarsskyldighet och resultat i Lencionis (2002) modell är relevanta utgångspunkter i arbete med ledningsgruppers effektivitet, med fokus på tillit. Utifrån en egenkonstruerad enkät med självskattning från 74 ledares bedömningar, har deskriptiva analyser utförts. Vidare har t-test, regressionssamband och principalkomponentanalyser genomförts för att besvara studiens frågeställningar. Utifrån denna studies resultat ges endast ett måttligt stöd för att de fem faktorerna förklarar ledargruppsdeltagares syn på ledningsgruppens effektivitet även om de individuellt bedöms som relevanta. Det finns indikationer på att med ytterligare frågor skulle reliabiliteten öka och därmed ge ett tydligare stöd åt de fem faktorerna. Ytterligare studier behövs för att klargöra detta samband. Studien ger dock stöd för betydelsen av tillit och dess oberoende av demografiska variabler som kön, ålder, sektor eller ledningsgruppserfarenhet. Vidare visar studien att ledningsgruppens effektivitet kan beskrivas i två komponenter med flera delar där komponenterna handlar om inre och yttre effektivitet, vilket också är i linje med Granberg och Wallenholm (2017). Sammantaget ger detta en bild av att alternativa modeller som Lencionis (2002) kan vara relevanta att använda och att de fem faktorerna tillit, konflikt, åtagande, ansvarsskyldighet och resultat ändå kan vara relevanta utgångspunkter i arbetet med ledningsgruppens effektivitet, med fokus på tillit. / A well-functioning and efficient management team is a success factor in both the private and public sectors. The special nature of the management team means that other than classic group development models can be more useful. The purpose of the study is to investigate whether the factors trust, conflict, commitment, responsibility and results in Lencioni's (2002) model are relevant starting points in work with the management teams' effectiveness, with a focus on trust. Based on a self-constructed survey with self-assessment from 74 leaders' assessments, descriptive analyzes have been performed. Furthermore, t-tests, regression analysis and principal component analyzes were performed to answer the study's questions. Based on the results of this study, only moderate support is given for the five factors to explain the management group participants' views on the management group's effectiveness, even if they are individually assessed as relevant. There are indications that with additional questions, the reliability would increase and thus provide clearer support to the five factors. Further studies are needed to clarify this. However, the study provides support for the importance of trust and its independence from demographic variables such as gender, age, sectors or management team experience. Furthermore, the study shows that the management group's efficiency can be described in two components with several parts where the components are about internal and external efficiency, which is also in line with Granberg and Wallenholm (2017). All in all, it gives an idea that alternative models like Lencioni (2002) can be relevant to use and that the five factors trust, conflict, commitment, responsibility and results can still be a relevant starting point in the work with the management group's efficiency, with a focus on trust.

In connection with the world becoming more digitalized, the need for competence within Computer Science and IT has simultaneously increased, in which programming and mathematics are fundamental competences. At the same time digital music and headphones may enable students within these fields of knowledge to regularly listen to their prefered music while studying without disturbing their surroundings. The purpose of this study is to examine if the short-term performance of mathematics and programming is improved by listening to preferred music during examinations. Furthermore, to find out if the results can be explained by the following seven parameters: the perceived achievement, difficulty, focus, working memory, stress, anxiety and motivation. The participants completed tests in math and programming in two music conditions: with preferred study music and in silence. Moreover, they were given surveys concerning the seven parameters and their general relation to music as it regards their studying. The results showed that the participants performed better while listening to music for both math and programming. With an increase of 10.43% for mathematics and 12.47% increase for programming. However, more evidence is needed to conclude the causation. The underlying factors are unclear. While the mean value and the median value for the parameters show minimal differences between the musical conditions, with the exception of the perceived difficulty, it appears that several participants felt that the music aided in blocking surrounding noises and contributed to a better mood and focus. The increase in performance can also have been affected by other factors than the music. / Digitaliseringens framväxt har lett till att efterfrågan och behovet av att utbilda akademiker med kompetens inom datavetenskap och IT har ökat, där programmering och matematik är grundläggande kunskaper. [9] Samtidigt kan digital musik och hörlurar underlätta för studenter inom dessa kompetensområden att regelbundet lyssna på sin favoritmusik under studierna utan att störa omgivningen. Syftet med arbetet är att undersöka om den kortsiktiga prestationen, under examination inom matematik respektive programmering, förbättrades vid musiklyssnande och ifall resultatet kan förklaras med hjälp av sju olika parametrar: deltagarnas upplevda prestation, svårighetsgrad, fokus, arbetsminne, stress, ångest samt motivation. Experimentet gick ut på att låta deltagarna skriva prov inom matematik respektive programmering både med och utan musik, samt svara på enkäter kopplade till de sju parametrarna och deras relation till musiklyssnande under studerandet. Resultaten tyder på att musiklyssnande under testerna förhöjde deltagarnas prestation inom matematik och programmering med en procentuell ökning på 10,43% respektive 12,47%. Dock behövs mer underlag för att konstatera ett orsakssamband. Resultaten för bakomliggande faktorer är otydliga. Medelvärde och median för parametrarna ger inte klara samband varken musiklyssning eller utan. Utöver upplevd svårighetsgrad, så ger de flesta parametrarna minimala skillnader. Deltagarna meddelade att musiken underlättade att filtrera bort bakgrundsljud som kan förbättra fokuset och bidragit med bättre sinnesstämning. Ökningen i prestation kan också ha påverkats av flera andra faktorer än just musiklyssning.

Bakgrund: Syftet med denna studie var att undersöka effekten av sju dagars tillskott av betain (2,5 gram/dag) på prestationsförmågan i idrottsspecifika tester för manliga vältränade cykelatleter. Metod: Sex (n=6) manliga testpersoner (genomsnitt ± standardavvikelse ålder, 31,7 ± 10,2 år; längd, 188,2 ± 3,6 cm; kroppsvikt; 82,5 ± 7,6 kg; fettfri massa, 71,6 ± 7,3 kg) genomförde förtester bestående av fem counter movement jumps, fyra stycken 12 s wingate-sprinter med 2,5 minuters aktiv vila följt av fem ytterligare counter movement jumps. De blev sedan indelade slumpmässigt i betain- eller placebogrupper. Första testet etablerade basvärden och eftertest ”1” samt ”2” föregicks med antingen sju dagars tillskott med placebo (2,5 g maltodextrin plus 12,5 mg riboflavin) eller betain (2,5 g trimetylglycin plus 12,5 mg riboflavin). Riboflavin användes för att undanröja den fiskliknande doften som kan uppstå vid tillskott av betain. Doseringen bestod av fyra kapslar per dag till måltid, varav två kapslar intogs på morgonen eller förmiddagen (före träning) och två kapslar intogs på eftermiddagen eller kvällen (efter träning). Vi använde oss av en dubbelblindad, kontrollerad randomisering cross-over design; med en veckas washout mellan placebo och betain. Maximum Peak Power, Average Peak Power, Maximum Average Power, Mean Average Power, Mean Relative Power Drop, Maximum Relative Power Drop, CMJ-Medel och CMJ-Max före och efter sprinterna analyserades med two-tailed t-test 2 och 3 för att jämföra skillnader före och efter intag av tillskott samt skillnaderna mellan grupperna.Resultat: Inga signifikanta skillnader kunde noteras. Konklusion: En veckas tillskott av betain gav inte någon signifikant förbättring jämfört med placebo i hopp- och sprintförmåga samt förmåga att ta ut sig själv maximalt hos aktiva cyklister. Fler studier med framförallt större testgrupper efterlyses för att utvärdera betainets ergogena effekt bland aktiva atleter. / The effect of betaine supplementation on counter movement jumps and sprint performance among male bicycle athletes Background: The purpose of this study was to investigate the effect of a seven days supplementation regimen with betaine (2,5 grams per day) on counter movement jumps and sprint performance in trained male bicyclists. Method: Six (n=6) male subjects (mean ± standard deviation age, 31,7 ± 10,2 years; height, 188,2 ± 3,6 cm; bodyweight, 82,5 ± 7,6 kg; lean body mass, 71,6 ± 7,6 kg) completed a 21 day study involving five counter movement jumps (no arm swing) followed by 4 consecutive modified 12 second Wingate sprints on a bicycle ergometer with active rest (2,5 minutes) followed by another set of five counter movement jumps. A double blind, controlled randomized cross over design was used and there was a 1 week washout between the supplementation startup for each group. Following pre-testing (baseline) the participants were randomly divided into groups by choosing one of the following supplements: “12” Placebo –2,5 grams of maltodextrine plus 12,5 mg riboflavin or “11” – Active 2,5 grams of trimethylglycine plus 12,5 mg riboflavin. Riboflavin was used so mask the “fishy odor syndrome” effect of high intakes of trimethylglycine that may cause trimethyluria. Daily consumption of capsules was divided into two doses of two capsules each with meals. One dose (two capsules) was consumed in the morning and one dose in the evening. The following variables were analyzed: Maximum Peak Power, Average Peak Power, Maximum Mean Power, Average Mean Power, Maximum Relative Power Drop, Average Relative Power Drop, Mean CMJ-Pre + Post sprints and Maximal CMJ-Pre + Post sprints. Results: None of the parameters showed statistical significance. Conclusion: Our study indicates that seven days of betaine ingestion does not seem significantly improve counter movement jump or sprint capacity in male trained bicyclists. Larger studies are needed to investigate the performance enhancing effects of betaine, especially among high performance athletes.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka utveckling av styrka och aerob förmåga vid kombinationsträning med olika intensitet och volym i den aeroba träningen. Studiens frågeställningar var: (1) Utvecklas maximal styrka olika då styrketräning kombineras med antingen högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning? (2) Vilket av dessa två kombinationsprogram är effektivast för att öka maximal syreupptagningsförmåga (VO2max), laktattröskeln, maximalt blodlaktat och tid till utmattning?   Metod En kvantitativ träningsstudie genomfördes med 18 manliga försökspersoner (fp) som under en sex veckors period fick bedriva styrketräning och aerob träning kombinerat i ett och samma träningsprogram. Fp delades in i två olika grupper om vardera nio personer där den aeroba träningen skiljde grupperna åt. Under den sex veckor långa träningsperioden fick båda grupperna utföra ett vetenskapligt förankrat styrketräningsprogram med knäböj som övning tre gånger i veckan i syfte att utveckla maximal styrka. Direkt efter avslutat styrkepass fick ena gruppen (försöksgruppen) dessutom utföra ett högintensivt aerobt träningspass i intervallform på ergometercykel med liten volym (4-20 min), medan den andra gruppen (kontrollgruppen) istället fick utföra ett aerobt medelintensivt kontinuerligt träningspass med större volym (40-80 min). Såväl före som efter den sex veckor långa träningsperioden fick samtliga fp genomföra tester med identiskt testförfarande. Härmed kunde skillnader i utveckling av maximal styrka i 1RM i knäböj, VO2max, förmåga att bilda och hantera laktat samt tid till utmattning mellan de två grupperna undersökas.   Resultat Resultatet visade att både kontroll- och försöksgrupp ökade signifikant i styrkeövningen 1RM i knäböj. Vidare ökade båda grupperna signifikant i VO2max, tröskelbelastning samt tid till utmattning vid ergometercykling. Försöksgruppen ökade signifikant mer i blodlaktatnivå vid tröskelbelastningen än kontrollgruppen. Dessutom fanns en statistisk tendens som visade att försöksgruppen ökade sin förmåga att utveckla maximalt blodlaktat mer än kontrollgruppen. Utöver detta förekom ingen signifikant skillnad i utveckling grupperna emellan för någon av övriga uppmätta variabler. Dock kunde en statistisk indikation noteras vid summering av samtliga prestationspåverkande variabler som mättes i studien, vilken talade för att försöksgruppens träning hade mer positiva effekter ur ett prestationsperspektiv jämfört med kontrollgruppens träning.   Slutsats Maximal styrka utvecklas likvärdigt oavsett om styrketräning kombineras med högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning. Högintensiv aerob träning i intervallform är dock väldigt effektiv ur ett prestationsperspektiv då den utvecklar en mängd fysiska delkapaciteter med väldigt liten tidsåtgång. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond för VT 2015.</p>