Måldokument och betygskriterier på nationell nivå är generellt utformade för att möjliggöra lokala tillämpningar, bedömningar och beslut (det sk ”lokala frirummet”). Detta ställer krav på skolor att omforma de nationella dokumenten till lokala kursplaner och bedömningskriterier. Det förefaller finnas en vilsenhet bland lärarna om relationen mellan lokala och nationella kriterier.Det förefaller också finnas en vilsenhet bland skolledningar om hur arbetet med att ta fram lokala bedömningsgrunder skall ledas för att komma bort från ”inre mallar” när bedömningar görs. I examensarbetet studeras vad regelverket egentligen kräver och olika begrepp benas ut. En hypotetisk arbetsprocess för att utveckla en lokal bedömningsgrund utvecklas först utifrån olika teorier och gällande regelverk. Den hypotetiska arbetsprocessen stäms sedan av mot en verklig arbetsprocess genomförd vid en skola i Stockholm. Examensarbetet visar att arbetet med att utveckla en gemensam syn kring bedömning har en direkt koppling till en skolas måluppfyllelse. Intervjuade lärare och rektorer vittnar om att en förbättrad kvalitet i undervisning och lärande erhålls till följd av att i) en översyn och revidering av stoffinnehåll har gjorts ii) en gemensam syn på prov och provutformning har utarbetats samt iii)en gemensam syn på rättning och bedömning har erhållits. Demokrati- och likvärdighetskravet bemöts, med en större elev- och föräldradelaktighet som konsekvens, men också ett större fokus från lärarnas sida på föräldrarnas roll och ansvar. Tydlighet från skolledningens sida och en genomtänkt processplan med ”bottom-up”-approach (dvs ett tydliggörande av olika standarder genom elevexempel) förefaller vara framgångsfaktorer som leder till målet.

No description available.

I debatten om den svenska skolans försämrade resultat lyser forskning och diskussion om rektorers HR-arbete med sin frånvaro. Syftet med denna fallstudie var därför att skapa förståelse för hur rektorer ser på sitt HR-arbete. Detta angreps utifrån tre olika infallsvinklar, rektorernas upplevelse av; vilken plats HR har i det övergripande uppdraget, vilket handlingsutrymme de har i HR-frågor samt den egna HR-kompetensen. Detta undersöktes i två steg: inledningsvis gjordes en kartläggning av rektorernas organisatoriska HR-kontext med hjälp av dokument från kommun och förvaltning och i steg två genomfördes intervjuer med rektorer. Intervjuerna behandlade sju olika HR-områden och analyserades därefter utifrån syftet och frågeställningarna. Slutsatser som drogs utifrån studien är att vilken plats HR-arbetet får är beroende av hur varje individuell rektor definierar sitt huvudsakliga uppdrag. Detta medför att uppdelningen av HR-arbetet mellan förvaltning och rektor blir otydlig vilket tolkas som en brist i det mål- och resultatstyrda skolsystemet. Vidare konstaterades det att handlingsutrymmet styrs av både externa och interna faktorer och att rektors upplevda HR-kompetens är avgörande för handlingsutrymmets begränsningar. Slutligen konstaterades att rektor är den som förväntas veta när det är dags att söka stöd från förvaltningen i HR-frågor och därmed är den som avgör om kompetensen är tillräcklig eller ej. Studien har kastat ljus över en ny aspekt av den svenska skolans försämrade resultat och har därmed öppnat dörrar för mer djuplodad och differentierad forskning om rektorers HR-arbete och dess relation till det nationella respektive kommunala rektorsuppdraget.

Missnöjet i svensk polis har under senare år nått rekordnivå och blev starkare än någonsin under hösten 2015. Protesterna riktas mot polisledning och politiker, klyftan mellan företrädare för poliskåren och statsföreträdarna vidgas ständigt. Denna uppsats beskriver och förklarar vad klyftan beror på genom att undersöka viktiga polisiära reformer. Undersökningen bygger på en teoretisk grund av forskning kring styrmetoder och professionalism. Materialet består i uttalanden av företrädare från kår och stat samt tidigare forskning om polisen. Uppsatsens huvudsakliga resultat är att en stor orsak till osämjan mellan poliskår och stat är att de har olika syn på hur polisens legitimitet ska upprätthållas. Poliskåren eftersträvar en mer autonom professionsstyrning av sin verksamhet medan staten vill styra den på klassiskt legalbyråkratiskt vis med inslag av NPM-teorier.

Den pågående digitaliseringen och en ökad förändringstakt i samhället ställer förändrade krav påorganisationer och deras verksamhetsstyrning. En betydande mängd yrkestitlar riskerar att försvinna, och redovisningsbranschen ligger samtidigt i topp när det gäller sannolikheten för ökad automatisering och digitalisering i en nära framtid. Utvecklingen leder till förändrade krav påkompetenser i branschen där ett ökat fokus kommer vara på analys och hantering av data. Den snabba utvecklingen leder till nya utmaningar och möjligheter för företagen som måste se över sin strategi och anpassa sig till sin omgivning eller riskera att slås ut. Eftersom det saknas teorier och förklaringar till fenomenet inom området utgår studien från följande forskningsfråga: Vilken påverkan kan digitalisering medföra på verksamhetsstyrningen för företag i redovisningsbranschen? Målet med studien är att öka förståelsen för digitaliseringens påverkan på personal-, handlings- och resultatstyrning hos företag i redovisningsbranschen. Genom en i huvudsak deduktiv ansats och semistrukturerade intervjuer har empiri samlats in från åtta företag. Tre av företagen är enskilda firmor och fem är del av större nätverk. Studien mynnar ut i slutsatsen att företagen med större organisationer bakom sig har kommit något längre i sin digitaliseringsprocess, och den största förändringen i verksamhetsstyrning har skett hos de mindre, enskilda firmorna. Personalstyrning visade sig vara det styrmedel som påverkats i något högre utsträckning när digitalisering ställer förändrade krav på kompetenser. Samtidigt handlar en betydande del i den omställning som digitaliseringen driver hos företag i redovisningsbranschen att hantera det förändringsmotstånd som organisationer möter, både internt och externt.

In 2015 the Swedish police organization into one police authority and introduced the goal and result management, which aimed to give the police authority clearer steering, better results and greater discretion for the police officers. The reorganization of the police organization has been met with heavy criticism, previous police research indicates that the governance model works less well for the public sector and that the discretion has decreased for the police officers. At the same time, previous research indicates that the governance model has meant that frontline bureaucrats have been given more room for discretion and have become more scrutinized at the same time. The purpose of the thesis is to examine the police officers experience of goal and result management and how this affects their perceived professional discretion. The survey is based on a qualitative case study with an interview study conducted with a total of four police officers in Boden municipality and Örebro municipality. The police officers’ experiences of discretion as well as goal and result management have been processed based on a qualitative data analysis with a coding scheme. The results of the thesis show that the police officers’ experiences of steering are varied, some police officers' experiences of goal and result management were more extensive than other police officers’ experiences. The results also show that the police officers’ perceived discretion is extensive and is not perceived to be significantly affected by the political goal and result management.

Denna studie ämnar beskriva förändringen i formell styrning av förvaltningsmyndigheterna under tidsperioden 2006 till och med 2012. Av intresse för studien har varit styrutredningens (SOU 2007:75) kritik mot regeringens styrning av förvaltningen samt regeringens budgetproposition och förvaltningspolitiska proposition för år 2009. Studiens avsikt är således att beskriva förändringen över tid sedan styrutredningen presenterades. Centralt i studien är de av regeringen utfärdade uppdragen i regleringsbreven. I analysen presenteras ett antal mätbara variabler: antal uppdrag, storlek på uppdragen och antal återrapporteringskrav. I de fall som uppdragsdelen har förändrats eller stått oförändrad, utforskar studien dess innebörd för den sammantagna styrningen av förvaltningen.

De senaste 20 åren har svensk offentlig verksamhet styrts med resultatstyrning, vilket totalt ändrat statliga organisationers landskap. De som sägs ha påverkats mest av denna förändring är professionsyrken vilka utgör en femtedel av svensk yrkeskår. Denna studie beskriver hur professionella påverkas av resultatstyrning. Med hjälp av kvalitativa intervjuer av respondenter som arbetar inom professionsyrkena lärare och polis har resultat kunnat utrönas ur perspektiv av tre centrala teman: “makt”, “ansvar” och “rationalitet/intellekt”. Resultatet av studien har kunnat utröna tendenser till vissa likheter med tidigare forskning på ämnet resultatstyrning samtidigt som andra delar av dessa studier står motsagda. Till exempel upplevde sig professionella fortsatt ha självständighet i sin yrkesutövning på samma gång som vissa däremot vittnar om minskad tillit och ökad administration. Uppsatsen utmynnade i sju mindre sammankopplade slutsatser där det viktigaste, övergripande är att verksamhetsmål och resultat inte anses vara verklighetsförankrade. Detta spås ha bidragit till det förståelseglapp mellan ledning och profession som respondenterna har tyckts berätta om där resultatstyrning bidrar till dubbla verkligheter: en verklighet berättad i form av resultat och en av profession. En annan insikt är däremot att inget allmänt motstånd mot resultatstyrning uttrycktes hos någon av respondenterna.

Sedan slutet av 1980-talet har den svenska välfärden implementerat en förvaltningspolitisk doktrin om styrning- och ledning lånade från det privata näringslivet. Till dessa idéer räknas bland annat mål-och resultatstyrning, konkurrensutsättning, beställar- och utförarmodeller och kundvalsmodeller. Målet med dessa reformer kan sägas ha varit att öka effektivitet och kvalitet. Dessa förändringar som beskrivits utgör en del i en reformvåg som går att observera i flera länder och har inom forskningen med ett samlingsnamn kallats för New Public Management (NPM). Uppsatsens syfte är att undersöka hur reformer och idéer inspirerade av NPM påverkar enhetschefer inom den kommunala äldreomsorgen och deras arbetssituation. Uppsatsens empiri utgörs av fem kvalitativa intervjuer med enhetschefer i den kommunalt drivna äldreomsorgen i en svensk kommun. Intervjuerna har transkriberats och sedan analyserats med hjälp av konventionell kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visade att enhetscheferna upplever en rad centrala NPM-inspirerade reformer som har beskrivits i tidigare forskning. De intervjuade enhetscheferna beskrev ett decentraliserat budgetansvar, mål- och resultatstyrning inom kommunens äldreomsorg samt fokus på efterkontroll, vilket har lett till mer administrativa arbetsuppgifter. Dessutom visar uppsatsens resultat att de intervjuade enhetscheferna hade en delvis positiv bild av konkurrensutsättning inom äldreomsorgen. Visserligen visar uppsatsen att förutsättningar för konkurrens mellan privata och kommunala utförare uppfattades vara orättvis. Men alla de intervjuade enhetscheferna menade samtidigt att konkurrens eventuellt kunde bidra till att höja kvaliteten i äldreomsorgens verksamheter.

Regeringens styrning av sin förvaltning är en fråga som över tid varit i fokus för den förvaltningspolitiska forskningen. Uppsatsen har för avsikt att närmare undersöka en eventuell variation i regeringens styrning av Polisen under 2012-2018 genom att studera politiska dokument; förordning med instruktion, regleringsbrev och tillkommande regeringsbeslut. 2015 ombildades Polisen där regeringen valde en fortsatt styrning med ny ledningsform, enrådsmyndighet. Med grund i det teoretiska ramverket med fokus på New Public Management och governance undersöks även på vilket sätt styrningen kan sättas i relation till den valda ledningsformen och om det går att iaktta en förflyttning mot en mindre detaljerad styrning under den period regeringen har valt att styra Polismyndigheten genom enrådsmyndighet. Undersökningen präglas av en textanalytisk metod där genomförandet med utgångspunkt i analysverktyget kombineras dels med en kvantitativ utformning dels med en mer fördjupad kvalitativ inriktning. Med grund i empirin och den valda teorin visar undersökningen att regeringens styrning av Polisen under 2012-2018 i större utsträckning speglar en rik variation än kontinuitet över tid och att det därför inte går att iaktta några varaktiga tendenser. Vidare går det inte utläsa några styrningstendenser som specifikt kan återknytas till regeringens val av ledningsform, vare sig för Rikspolisstyrelsen eller för Polismyndigheten. Avslutningsvis genererar undersökningen även slutsatsen att det inte går iaktta en förflyttning mot en mindre detaljerad styrning under den period regeringen har valt att styra Polismyndigheten genom ledningsformen en-rådsmyndighet. I sammanhanget bör särskild uppmärksamhet riktas mot den utmaning som finns att tolka detaljeringsgraden, det vill säga styrningens precision, och den avslutande slutsatsen bör därför iakttas med viss försiktighet.