Bimodal tvåspråkighet hos personer med hörselnedsättning är ett forskningsområde med begränsad omfattning. Denna studie syftar till att belysa hur bimodal tvåspråkighet kan fungera i en klass för hörselskadade elever, så kallad hörselklass. Genom deltagande observation har videoinspelningar av interaktionen i klassrummen gjorts, vilka sedan transkriberats utifrån en multimodal samtalsanalys då analysen avsett både den talspråkliga och den teckenspråkiga interaktionen. Utifrån frågeställningen hur och på vilket sätt tecken och teckenspråk används i klassrumsinteraktionen visar resultaten att kodblandning, dvs. simultan användning av tal och tecken är vanligt förekommande hos både lärare och elever. Ett annat förekommande fenomen som framkommit i klassrumsobservationerna hos eleverna är kodväxling, som sker när eleverna byter språk för särskilda syften, t.ex. för att viska med varandra medan lektionen pågår. En annan funktion kodväxlingen uppvisade var möjligheten till att genomföra samtalsdelningar under en pågående aktivitet. / Bimodal bilingualism among people with hearing loss is an area of ​​research with limited extent. This study aims to highlight how bimodal bilingualism can work in a class of hard-of hearing students. Through partaking observation, video recordings of interaction in the classrooms have been made, which later have been transcribed with a multimodal conversation analysis approach. The multimodal conversation analysis comprises both the spoken and the signed interaction. Based on the questions of how and in what way signs and the sign language are used in classroom interaction, the results show that code-blending, i.e. simultaneous use of speech and signs, was common among both teachers and students. Another common phenomenon that emerged in the classroom observations is code-switching, which occurs when pupils change their language for specific purposes, e.g. to whisper to each other during the ongoing lesson. Another feature code-switching demonstrated was the ability to conduct schismings during an ongoing activity.

Reaching shared understanding during court hearings is a prerequisite to ensure a fair trial and maintaining legal certainty. Every month between 2,000 and 3,000 court hearings in Sweden make use of interpreters. Interpreter-mediated conversations involve an extra discourse compared to monolingual conversations which increases the risk of misunderstandings. Using methodology of conversation analysis the study explores how bilingualism is expressed during interpreter-mediated court hearings, at which occasions the Spanish-speaking laymen switch to Swedish and what function the codeswitching fulfills. The study identifies patterns in codeswitching and categorizes them into six different types. Furthermore the ideology of monolingualism in court is challenged and the advantages and disadvantages of codeswitching is discussed. The analysis concludes that even though certain types of codeswitching lead to delays in the conversation, the interaction is mostly favored by the Spanish-speaking party understanding some Swedish. Court proceedings would benefit from being more permissive toward bilingualism and the types of codeswitching that favor intersubjectivity.

Uppsatsens syfte var att presentera och analysera exempel på hur två elever utövade inflytande överen kollaborativberättelse de skrev i ett klassrum modellerat efter Tragetons modell att skriva sig tillläsning. Vidare var syftet att synliggöra de lärdomar som kan dras från att i denna studie med ensamtalsanalytisk metod analysera interaktioner i samspelet runt skriv- och läsinlärningen i skolan.Materialet som presenteras i denna uppsats samlades in med två filmkameror och en diktafon somfokuserade på ett par elever som arbetade med att skriva en berättelse tillsammans. Segment av detinsamlade materialet presenterades sedan i form av transkriptioner som låg till grund för analysen.Resultaten synliggör ett antal olika interaktioner där deltagarna utövar inflytande över materialetoch i begränsad utsträckning hur texten växer fram i förhållande till dessa interaktioner. Uppsatsenvisar också på ett antal lärdomar som kan dras med hänsyn till insamling av och presentation avdetta material vid analys av skriv- och läsinlärningen i skolan.

I denna magisteruppsats undersöks med hjälp av en samtalsanalytisk metod hur testtagare och testledare orienterar sig mot problem i interaktionen vid samtalsdelen av Tisus. Det mest övergripande syftet är att undersöka hur testtagare och testledare förhåller sig till varandra i en samtalssituation där det huvudsakliga målet är att testtagarnas språkliga förmåga ska bedömas. Frågeställningarna syftar till att ta reda på hur testtagarna och testledaren orienterar sig mot problem i interaktionen, samt hur problemsekvenser skiljer sig åt beroende på om interaktionen äger rum mellan testtagare och testledare eller mellan flera testtagare. En vidare frågeställning syftar till att diskutera hur testtagare och testledare förhåller sig till samtalets ramar och mål vid problemsekvenser. Slutsatserna är att det tycks finnas skillnader i hur problem relevantgörs beroende på mellan vilka interaktionen äger rum. I interaktion mellan testtagarna relevantgörs problem i den egna språkliga förmågan hellre än i andras, vilket hänger samman med att testtagarna, då de interagerar med varandra, tycks värdera samtalets sociala mål högt. I interaktion med testledaren verkar testtagarna dock vara mer restriktiva med att relevantgöra problem som bottnar i den egna förmågan. Detta har förmodligen att göra med att testledaren på ett tydligare sätt orienterar samtalet mot prestationsmålet och därigenom tar mindre hänsyn till testtagarnas sociala ansikte. En vidare slutsats är att det i vissa problemsekvenser verkar uppstå osäkerhet bland testtagarna hur de ska förhålla sig till de olika målen i samtalet. Dels uppstår ibland krockar mellan de sociala och meningsskapande målen och dels verkar prestationsmålet också leda till förvirring. I problemsekvenserna antas prestationsmålet samspela med det sociala målet. Då en testtagare orienterar sig mot problem i en annans yttrande blir detta inte bara hotande mot den sociala stämningen i gruppen utan riskerar också att lyfta fram brister i den andras och den egna språkliga förmågan, vilket kan ses som ofördelaktigt utifrån prestationsmålet. Med andra ord verkar testtagarnas osäkerhet i vissa fall kunna förklaras med faktorer som bottnar i bedömningssamtalets icke-autentiska natur snarare än i bristande språklig förmåga, något som kan vara viktigt att ta hänsyn till vid bedömningen.

Detta examensarbete belyser fenomenet kodväxling som kommunikativ strategi hos en grupp gymnasieelever med svenska som modersmål och svenska som andraspråk, vid samtal på engelska. Med en sociokulturell syn på kunskap och lärande och med språkanvändning som förargument, antogs en samtalsanalytisk inriktning med avsikt att studera form och funktioner för kodväxling. För att belysa det som sker i ett samtal mellan dessa elever och konkret ge exempel på olika former och funktioner för kodväxling genomfördes både en ljud-och videoinspelning med eleverna i två omgångar följt av en transkribering av det inspelade materialet. Det centrala materialet i studien har därför sin grund i transkriberingen och bygger ur metodologisk synpunkt på samtalsanalytiska aspekter som på kommunikativa strategier. Studien visar att deltagarna använde kodväxling för en mängd olika funktioner där målet var att få fram sitt budskap. Inga sammanbrott i kommunikationen mellan deltagarna i denna studie inträffade, dels för att samtliga deltagare behärskar kodväxlingsspråket, dels för att deltagarna inte letar efter språkliga misstag hos varandra (Gröning 2004). Studien visar även på ett samband mellan var kodväxling inträffar och vad dess funktion avser uppfylla. / The present study investigates the use and appearance of code-switching as a communicative strategy used by a group of upper secondary students in Sweden. A total of six students participated in this study in which three of them have Swedish as a first language and three students have Swedish as a second language. All students were sound and video recorded while speaking English together (without my presence or interference). The recordings were analyzed using a revised conversational analysis (Norrby 2004) in order to detect the appearance of and function for code-switching. The present study shows that the occurrence of code-switching does not contribute to breakdown in communication. The reason for why the communication did not break down is based on the fact that the code-switched language is Swedish, which all the contestants comprehend to various degrees, and because the participants were not aiming at pointing out each other’s mistakes (Gröning 2004). Code-switching is used for various different functions which all contribute to keeping the conversation going in order to maintain the interactional goal. This study also indicates that there is a connection between where the code-switched element occurs in the utterance and function for code-switching.

This essay aim to examine face-threatening acts (FTA) during two lessons with a group of students in class 9 in Sweden. The purpose of the study is to identify and analyze sharp face-threatening acts, how they emerge in the classroom and whatkind of strategies the teacher uses to maintain classroom management. The material is based on sound recordings from October 2021 which have been transcribed and analyzed based on Brown & Levinsons politeness theory. Two participants, one student and one teacher, act as front figures to illustrate examples. Results show that sharp face-threatening acts occur during classes due to possible reasons such as impatience, fewer present adults and the structure of the lesson. The teacher is using a variety of strategies to handle the FTA, among which the strategy of ignoring and continue with the lesson seems to be the most successful to assuage the conflicts. Although it is plausible to assume that a variation of strategies is necessary to maintain authority. / Denna uppsats syftar till att undersöka ansiktshotande handlingar under två lektioner i en klass i årskurs 9. Syftet med studien är att identifiera och analysera skarpa ansiktshotande handlingar, hur de uppstår i klassrummet och vilken typ av strategier läraren använder för att upprätthålla klassrumsordning. Materialet är baserat på ljudinspelningar från oktober 2021 som har transkriberats och analyserats utifrån Brown & Levinsons artighetsteori. Två deltagare, en elev och en lärare, fungerar som frontfigurer för att illustrera exempel. Resultaten visar att skarpa ansiktshotande handlingar förekommer under lektionerna på grund av möjliga orsaker som otålighet, färre närvarande vuxna och lektionens struktur. Läraren använder olika strategier för att hantera ansiktshoten, varav strategin att ignorera och fortsätta med lektionen verkar vara den mest framgångsrika för att lindra konflikterna. Det är dock rimligt att anta att en variation av strategier är nödvändig för att behålla auktoritet.

The purpose of this study is to investigate how the decision-making process is constructed in management team meetings within an IT consulting company. The study also aims to examine how these decisions are initiated by people with different degrees of authority in the organization, as well as how the asymmetric relationship is established. The material that forms the basis of the study consists of one hour and forty-five minutes of video recording of meetings that took place over the Microsoft Teams platform. The study is based on the theoretical framework of conversation analysis (CA) which contributes with an empirical micro-analysis of the material. The result is thus placed in context to previous conversation analytic research that concerns decision-making, decisionmaking as a social process, deontic rights, and the right to distribute tasks in a meeting context. The result shows how the participants construct decision-making by presenting a proposal or by assigning a task, as well as what differences can be distinguished between superiors and subordinates. In order to present a proposal or assign a task, the participants account for their right to do so by, among other things, referring to subjective experiences, or referring to another authority. Subordinates, e.g., accounts are often long and abstract in their presentation. In contrast, superiors, in this case the CEO, are often short and concrete when presenting a proposal or assigning a task. This in turn results in the establishment of the asymmetric relationship since the right to present proposals do not take place on equal terms. / Syftet med den här studien är att undersöka hur beslutsfattarprocessen konstrueras i ledningsgruppsmöten inom ett IT-konsultbolag. Studien ämnar även granska hur dessa beslut initieras av personer med olika grad av auktoritet i organisationen, samt hur den asymmetriska relationen därigenom etableras. Materialet som ligger till grund för studien består av en timme och fyrtiofem minuters videoinspelningar av möten som skett över plattformen Microsoft Teams. Studien utgår från samtalsanalysens (CA) teoretiska ramverk som bidrar med en empirisk mikroanalys av materialet. Resultatet ställs därmed i relation till tidigare samtalsanalytisk forskning som berör beslutsfattande, beslutsfattande som social process, deontiska rättigheter, och rätten att fördela uppgifter i en möteskontext. Studiens resultat visar hur deltagarna konstruerar beslutsfattande genom att presentera ett förslag eller fördela en uppgift, samt vilka skillnader som går att urskilja mellan över- och underordnade. För att presentera ett förslag eller fördela en uppgift, redogör de underordnade deltagarna, exempelvis en medarbetare, för sin rätt att göra detta genom att bland annat hänvisa till subjektiva erfarenheter och upplevelser, eller hänvisa till andra auktoriteter. Deras redogörelser är ofta långa och abstrakta i sin framställan. Detta sätts i jämförande med när en överordnad, i detta fall en vd, presenterar ett förslag eller fördelar en uppgift. Då visar resultatet i stället hur redogörelserna och argumentationerna är kortare och mer konkreta. Detta resulterar i sin tur till etableringen av den asymmetriska relationen eftersom rättigheterna att presentera förslag inte sker på lika villkor.

This dissertation takes an interest in learning and literacy in everyday interaction in the middle year classroom. It is based on a view of learning as emically construed in social interaction. Conversation Analysis (CA) and the concept of epistemic stance are used as a theoretical framing for describing in what way, and with what verbal and non-verbal resources, learning is achieved in desk interaction, i.e. when students work individually at their desks while the teacher moves around to support them. Almost without exceptions, these interactions involve the use of texts. Hence, they are viewed as situated literacy events that are part of the institutionally shaped literacy practices as described in the field of New Literacy Studies. The empirical data for this study comes from a video-ethnographic study in two middle year classrooms in grade four and five. Out of a total of 70 hours of video documentation, a selection of interrelated desk interactions was made. These were analyzed as learning trajectories and compared from two perspectives. Firstly, learning trajectories when a teacher repeatedly interacts with the same student about the same learning content were analyzed. Secondly, the changes in the teacher’s epistemic stance when interacting with different students about the same learning content in repeated desk interactions were studied. The analysis shows that the teacher’s trajectories through the classroom build infrastructures for learning, enabling differentiation between students within the constraints and possibilities of evolving routines. Learning in desk interaction mainly relies on the use of text references to index previously shared knowledge. Epistemic topicalizations and recurring semiotic fields are shown to be crucial resources for both maintaining and changing the epistemic stance of the participants towards the learning content constituted in interaction. A conclusion is that the shared experiences of teachers and students in collective literacy events serve as important resources for learning in individual desk interaction. / Baksidestext: Den här avhandlingen handlar om bänkinteraktioner på mellanstadiet. Med hjälp av videoanalyser utforskas lärares och elevers sociala samspel när elever arbetar enskilt med skriftliga uppgifter i sina bänkar, medan läraren rör sig runt i klassrummet för att hjälpa dem. Avhandlingen visar hur lärande i bänkinteraktioner sker till följd av lärares och elevers ömsesidiga samordning av tal, gester, blickar och texter. Längs lärarens väg genom klassrummet skapas möjligheter till skilda lärandeförlopp för olika elever, inom ramen för de rutiner som samtidigt formas. Instruktioner, lärobokstexter och bilder är viktiga resurser i dessa lärandeförlopp. De används i huvudsak för att uppmärksamma och påminna om sådant man tidigare läst och diskuterat tillsammans i klassen. En slutsats blir därför att lärares och elevers gemensamma erfarenheter från olika tillfällen har stor betydelse för lärande i bänkinteraktioner. Sammantaget framstår bänkarbetet som mera socialt än individuellt.  Avhandlingen bidrar till en nyanserad förståelse av bänkinteraktioners pedagogiska potential, vilket diskuteras i relation till senare decenniers politiska individualiseringssträvanden. Den vänder sig till forskare, lärare och andra som är intresserade av lärande och skriftspråkande i klassrummets interaktion.

This doctoral dissertation is an empirical qualitative research study on the emergence of learnables in classrooms of Swedish as a second language. It adopts a dialogical and praxeological approach, and analysis is based on video recorded teacher-student interactivities in classrooms. Learnables are taken to be linguistic items or constructs that are displayed as unknown by students, or problematized by students or teachers, and therefore oriented to as explainable, remediable, or improvable. Learnables are introduced in planned or less planned classroom activities, either in passing, while continuing the current main activity, or in sidesequences. In these activities, teachers and students not only talk, but also use other embodied resources (e.g. pointing) or available artifacts (e.g. worksheets) to highlight linguistic learnables. Teachers and students use these resources for achieving and maintaining intersubjectivity as well as contributing learnables to the interactivities. Through manifest embodied practices, abstract linguistic learnables become objectified, and knowledge about them gets organized in and through joint co-operative activities. / Denna avhandling är en empirisk, kvalitativ studie om uppkomsten av s.k. ”learnables” i svenska som andraspråksutbildning. Studien antar ett dialogiskt och praxeologiskt perspektiv, och analysen baseras på video-inspelade lärare-elevinteraktiviteter i klassrummet. ”Learnables” utgörs av språkliga objekt eller konstruktioner, som hanteras som obekanta av elever, eller som problematiseras av elever eller lärare, och därför orienteras emot som objekt som kan förklaras, korrigeras eller förbättras. ”Learnables” kan uppstå i planerade eller mindre planerade klarssrumsaktiviteter, antingen i förbigående, samtidigt som huvudaktiviteten fortsätter utan avbrott, eller i sidosekvenser. I dessa aktiviteter använder lärare och elever inte bara talspråk, utan även andra kroppsliga resurser (t.ex. pekningar) eller tillgängliga artefakter (t.ex. papper) för att fokusera på språkliga ”learnables”. Lärare och elever använder dessa medel för att uppnå och bibehålla intersubjektivitet, samt för att bidra med ”learnables” till interaktiviteterna. Genom konkreta kroppsliga metoder blir abstrakta, språkliga ”learnables” objektifierade och kunskapen om dem organiseras i och genom deltagarnas koordinerade handlingar.

The recently established National Assembly for Wales (with the vision of a “truly bilingual Wales”) and bilingual schools are but two major sites in which bilingualism is reconstituting and repackaging Welsh. By close examination of the discourse(s) of language policy texts, the public discourse of one bilingual secondary school and the discussions of four focus groups composed of pupils from the same school, this study identifies three types of discourse which are particularly salient in contemporary Wales: a globalising discourse, a nationalist discourse and an ecology-of-language discourse. By collating the data from focus group discussions, language use questionnaires and language diaries, this study also identifies three categories of bilinguals based on their reported language use: Welsh-dominant bilinguals, English-dominant bilinguals and ‘floaters’ (balanced bilinguals). These three categories correlate with how individuals discursively construct Welsh and bilingualism. However, the medium of the focus group discussions (English or mixed-medium Welsh) correlates more closely with the category that is dominant in each focus group. With performativity theory as a framework, bilingualism is to be seen as a dynamic phenomenon, which is constantly being performatively (re)constituted through the situated practices of bilinguals. In short, this study examines how bilingualism in Wales is being performed, i.e. both how it is discursively constructed by various players in various sites, and how it is formed through everyday bilingual practices, not least those of young people in bilingual education. / Den nyetablerade rådsförsamlingen National Assembly for Wales (med en vision om ett ”verkligt tvåspråkigt Wales”) och tvåspråkiga skolor utgör två av de viktiga arenor där tvåspråkighet omstöper och ompaketerar walesiskan. Genom en närmare granskning av diskursen i språkpolitiska texter, den diskurs som används av en tvåspråkig skola i sina kontakter med allmänheten samt de diskussioner som förs i fyra fokusgrupper med elever från samma skola identifierar den här studien tre diskurstyper som är särskilt framträdande i dagens Wales: en globaliseringsdiskurs, en nationell diskurs och en språkekologisk diskurs. Genom att sammanställa data från diskussioner i fokusgrupper, enkäter om språkanvändning samt språkdagböcker identifierar studien också tre kategorier av tvåspråkiga elever utifrån deras angivna språkanvändning: tvåspråkiga med walesiska som starkare språk, tvåspråkiga med engelska som starkare språk samt ”floaters” (balanserat tvåspråkiga). De här tre kategorierna överensstämmer med hur individerna diskursivt konstruerar walesiska och tvåspråkighet. Det språk som talas i fokusgrupperna (engelska eller walesiska med engelska inskott) korrelerar däremot med den kategori som dominerar i varje fokusgrupp. Med performativitetsteori som utgångspunkt framstår således tvåspråkighet som en dynamisk företeelse, som ständigt (om)skapas genom de tvåspråkigas situerade praktiker. I korthet visar den här studien hur tvåspråkighet i Wales görs, det vill säga både hur den diskursivt konstrueras av olika aktörer på olika arenor och hur den formas av vardagliga tvåspråkiga praktiker, inte minst bland unga i tvåspråkig utbildning.