I den här uppsatsen undersöks hur frågor med finalt eller används i sverigesvenska och finlandssvenska servicesamtal vid biljettkassor. Huvudsyftet med uppsatsen är att undersöka hur den här typen av frågor fungerar i sina interaktionella sammanhang och att på så sätt få reda på vad det finala eller bidrar med i interaktionen. I uppsatsen undersöks också likheter och skillnader gällande användningen av frågor med finalt eller i de sverigesvenska och finlandssvenska samtalen. Målet med detta är att bidra till forskningen om svenska som pluricentriskt språk. Teoretiskt och metodiskt utgår undersökningen från den samtalsanalytiska metoden Conversation analysis (CA). Särskilt fokus i undersökningen läggs vid frågornas förhållande till samtalens preferensstruktur. Analysen av samtalen identifierar tre återkommande användningsområden för frågorna: att ge sig in på den andra partens område, att skynda på samtalet och att hantera känsliga ämnen. Dessa användningsområden återfinns i både de sverigesvenska och de finlandssvenska samtalen. Undersökningen visar att frågor med finalt eller i det undersökta materialet används oftare i de sverigesvenska samtalen än i de finlandssvenska, men att de förekommer regelbundet i båda de språkliga varieteterna. Det finala eller konstateras öppna upp frågornas preferensstruktur och göra det lättare för respondenten att ge svar som utan det finala eller skulle ha kunnat uppfattas som interaktionellt oönskade. Genom det finala eller positionerar sig frågeställaren som mindre säker och frågorna framstår som mer förbehållslösa, försiktiga och garderande. Tillägget av eller gör preferensorganisationen i samtalen mer flexibel, och i samtalen används frågorna som en metod för att utföra potentiellt problematiska handlingar och beröra känsliga områden på ett interaktionellt smidigt sätt.

Följande studie utforskar hur kulturella stereotyper framställs genom interaktionen under två separata intervjuer i talkshowen Malou Efter Tio. Programledaren Malou von Sivers har fått kritik för hur hon intervjuar två rapartister med skilda kulturella bakgrunder. Greekazo som associeras med minoritetsbefolkningen och Einár som associeras med majoritetsbefolkningen. Studien undersöker och jämför interaktionerna i de två intervjuerna utifrån teorierna samtalsanalys, intersektionalitet och olika koncept för representation i media. Analysen genomförs med samtalsanalys som metod och utgår från två separata transkriberingar av materialet. Resultatet visar att Malou von Sivers samspel med de två gästerna skiljer sig, där båda intervjuerna formar stereotypa uppfattningar kring rappgenren. Genom slutdiskussionen förs en diskussion om att det sker en problematisk representation av båda rapartisterna. Framför allt eftersom det upprättas en skillnad mellan rapartisterna genom intervjuerna då de tillskrivs olika egenskaper som baseras på deras etniska tillhörighet. Detta visar på starka maktrelationer som existerar i talkshowen och också på hur ojämlikhet som finns i samhället uppkommer i programmet. Utifrån vårt resultat kan vår studie synliggöra och uppmärksamma hur samtalsstrukturen i den här talkshowen flätas samman med maktstrukturen i vårt samhälle. / The following study examines how cultural stereotypes are reproduced through the interaction during two separate interviews from the talk show Malou Efter Tio. The host Malou von Sivers has been criticized for how she is interviewing two rap artists with different cultural backgrounds. Greekazo, associated with the minority population and Einár, associated with the majority population. The study examines and compare the two interviews based on the theories conversation analysis, intersectionality and several concept of representation in media. Conversation analysis is also used as a method and the analyzation is based on two separate transcriptions of the material. The results showed that Malou von Sivers interplay between two guests were different, however both interviews reproduce stereotypical perceptions about the rap genre. Furthermore, the results are discussed which shows that both representations of the rap artist are problematic. Especially since a difference is established between the rap artists through the interviews as they are attributed different characteristics based on their ethnicity. This shows the strong power relations that exist in the talk show and also how inequality that exist in our society arises in the program. Based on our results, our study exposes and pays attention to how the conversational structure of this talk show is intertwined with the power structure in our society.

Denna studie handlar om oskarp filmdialog: filmdialog där orden inte kan uttydas auditivt. Sådan dialog kan konstruera ett publikperspektiv genom att antingen ge eller neka tillgång till filmens fiktiva händelser (se bl.a. Kozloff 2000, Horton 2013). Syftet med denna studie är att undersöka hur filmdialog görs oskarp och hur denna filmdialog styr publikperspektivet. I och med detta ansluter sig denna studie till tidigare forskning som undersöker filmpublikens förhållande till filmdialog (se bl.a. Bubel 2008, Alvarez-Pereyre 2011, Dynel 2011). Teori och metod tillhörande forskningsdisciplinen conversation analysis används selektivt för att undersöka detta ur ett publikperspektiv. Erving Goffmans ramverk för deltagande (1981) används även som förklaringsmodell. Forskningsmaterialet består av 56 excerperingar ur 11 svenska spelfilmer, utgivna mellan år 2008 och 2020. Resultaten visar att den existerande typologin över oskarp filmdialog behöver utökas med en ny kategori (primad oskärpa) samt att en och samma filmscen kan innehålla ett dynamiskt och föränderligt publikperspektiv som en konsekvens av hur filmdialogen är konstruerad.  Filmdialog demonstreras därmed vara fullt kapabel till att styra publikperspektiv självständigt från övriga cineastiska resurser. Utöver detta uppmärksammar studien hur språkvetenskap arbetar tvärvetenskapligt och hur CA-verktyg kan användas för att representera icke-ratifierade deltagares perspektiv.

“You just say ‘yes!’ Say something more!” A study of pupils participation, active involvement, motivation and development through student discussion of factual texts about the concepts of climate and sustainable development.  The purpose of this study is to investigate whether student-led text conversations about concepts in the subject of geography, with the help of support structures, can be designed in a way that promotes discussion between pupils. The further aim is to investigate how support structures for increased participation affect the dialogue in text conversations for pupils in upper primary school. The research questions in this study were: How is pupils' participation in text conversations affected by different support structures? How are pupils' participation in text conversations affected by different support structures? How is pupils' dialogue in text conversations affected by different support structures? How do pupils experience structured text conversations as a form of work? As this is a practical study based on the model of a lesson study, where the aim is to increase participation and promote dialogue between a group of pupils, a hermeneutic approach is used in the analysis. Hermeneutics is about interpreting meaning and actions by subjectively trying to put yourself in the place of a text author or participant. This is done by moving in the analysis between partial perspectives and holistic perspectives. In this study, conversation analysis has been used as an analysis tool. It focuses on detailed transcriptions of conversations and studies various aspects of the interaction, including overlaps, turn-taking and conversational structure. By analysing these elements, one can identify social norms, conventions and strategies used by participants to create meaningful interactions. The result of the study can be interpreted as that with a high level of participation and active involvement from the pupils, the dialogue between the pupils was convulsive and bordering on monologic, however, in a dialogically well-functioning text conversation, instead, the participation and active involvement were low.

Huvudsyftet med studien har varit att utvärdera hur en fem timmar lång kommunikationsutbildning riktad till sjukgymnaster på habilitering påverkar sjukgymnasternas kommunikativa stil i interaktion med barn/ungdomar som på grund av cerebral pares saknar tal. Utbildningen utformades som en inlärningsmodell i åtta delmoment (åttastegsmodellen). I utbildningen och studien ingick sex habiliteringssjukgymnaster som interagerade med var sitt barn/ungdom som till följd av cerebral pares kommunicerar med alternativt och kompletterande kommunikation (AKK) i form av kommunikationskartor. Interaktionen videofilmades vid tre separata tillfällen: en inspelning före utbildning, en inom två veckor efter utbildningen samt en sista filmning tre månader efter avslutad utbildning. Analys av videomaterialet gjordes med hjälp av en kombination av kvantitativ och kvalitativ analysmetod. Analysformuläret KOMMUNIKATIV användes för att analysera sjukgymnasternas kommunikation och kompletterades med en mer detaljerad kvalitativ samtalsanalys (Conversation Analysis, CA) där interaktionen mellan individerna analyserades. Utöver detta besvarade sjukgymnasterna en enkät. Utbildningens utformning baserades på tidigare forskning i form av av miljömodifierande strategier, responsiv kommunikationsstil samt AKK-modell i form av att pekprata. Resultatet av KOMMUNIKATIV påvisade en statistiskt signifikant förändring av sjukgymnasternas kommunikativa beteende efter avslutad utbildning. Det fanns även en fortsatt mätbar, men inte statistiskt signifikant, förändring mellan andra och tredje mättillfället. Sjukgymnasterna möjliggjorde, efter utbildning, att barnen/ungdomen i större utsträckning kunde kommunicera med sin kommunikationskarta. De pekpratade i större utsträckning och var mer lyhörda för barnets/ungdomens kommunikation. Endast en av tio kommunikativa förmågor som analyseras i KOMMUNIKATIV försämrades: sjukgymnastens förmåga att förtydliga sig. Samtalsanalysen bekräftade den kvantitativa analysen på flera sätt och visade att barnet/ungdomen efter utbildning anpassade sig till sjukgymnasternas förändrade beteende och uttryckte sig i längre fraser. Interaktionsmönstret ändrades från att före utbildning vara mer styrt av sjukgymnasten till att barnet/ungdomen efter utbildning kunde införa nya ämnen och delta i reparerande sekvenser. Samtalsanalysen visade även hur sjukgymnasterna ändrade sin användning av en engagerad röstkvalitet. Före kursen användes den i flera olika kontexter, inklusive problematiska kommunikativa kontexter där den snarare förvärrade problemen. Efter kursen varierade sjukgymnasterna sina strategier för att lösa olika typer av problematiska situationer, och undvek därmed i högre grad kommunikativa problem. Åttastegsmodellen som provades i genomförandet av kursen var framgångsrik på två olika sätt. Dels medgav den att varje deltagare fick en individuell målsättning baserad på en förmätning, och dels medförde modellen ett aktivt lärande vilket bidrog till att befästa den nya kunskapen. En slutsats av utvärderingen är att en interventionsutbildning enligt åttastegsmodellen med fördel kan användas för att lära ut kommunikativa strategier till habiliteringspersonal. / The main purpose of this study was to examine how a five hour communication course given to physiotherapists working at a habilitation center changes their communication when interacting with non-speaking children and teenagers with cerebral palsy. An instructional model for teaching learning strategies in eight steps was tested. Six physiotherapists took part of a five hour communication course on three occasions. The course contained receptive communication, environmental arrangements and aided language stimulation as suggested by previous research. Interaction between physiotherapist and child/teenager communicating with a communication board was videotaped just before the course, within two weeks after the course and also three month later. The course was analyzed using a combination of quantitative and qualitative methods. KOMMUNIKATIV is a quantitative method measuring ten communication abilities of the physiotherapists. Conversation Analysis (CA) was used as a detailed qualitative complementary analysis to KOMMUNIKATIV in order to examine the interaction between physiotherapist and child/teenager. Results from KOMMUNIKATIV showed a statistically significant change within two weeks after the course. Continued changes were measured between the second and the third point of measure but that change was not statistically significant. These results strongly indicate that the physiotherapists adopted a more receptive communication style after the course. They made it possible for the child/teenager to communicate with the communication board and they increased the number of AAC-modeling. One aspect, the physiotherapists’ ability to simplify the communication, declined from the first to the second and third point of measure. The child´s/teenager´s communication adapted in some ways to the changed communicational behavior of the physiotherapists. After the course, the child/teenager used longer phrases and started to make repairs. The detailed interaction analysis verified the change in communicative behavior in several ways. One significant change was the way the physiotherapists used an engaged voice quality to encourage the child/teenager to respond to requests for action. Before the course this voice quality was used in many different contexts, including communicatively problematic contexts, where it increased the problems. After the course the physiotherapists used a more varied set of strategies to solve problematic situations, thereby avoiding communicative problems. The instructional model for teaching communicative strategies in eight steps that was used in the study was successful in two ways. Firstly, the model provides the possibility to set individual goals for each member based on preassessments. Secondly, this model enables active learning which seem to consolidate the new ability. A conclusion from the evaluation of the eight step model is that it can be used for teaching communicative strategies to professionals.

I den här avhandlingen undersöks den grammatiska samtalskonstruktionen apokoinou i svenskt samtalsspråk. I kontrast till traditioner av normativ grammatik och teoretiska perspektiv på språk, där apokoinou och besläktade fenomen har exkluderats från grammatisk beskrivning eller blivit behandlade som produkter av olika typer av misstag, är apokoinou här re-specificerad som en i högsta grad funktionell grammatisk resurs och metod för att åstadkomma lokala kommunikativa projekt i samtal. Apokoinouyttranden definieras formellt som produkterna av en konstruktionsmetod där det finala segment i en möjligt avslutad syntaktisk enhet (pivån) är retro-konstruerad som det initiala segmentet i en efterföljande syntaktisk enhet. Utbyggnaden av pivån görs med en dubblering av en eller flera syntaktiska konstituenter från segmentet som föregår pivån samt med en prosodisk design som integrerar yttrandet i sin helhet. Ur ett strikt och normativt perspektiv på en avgränsad (skrift)mening som grundenhet medför denna dubblering att den finala fasen i hela yttrandet framstår som inkoherent med den initiala fasen. Apokoinouyttranden är dock inte inkoherenta för samtalsdeltagare, utan är en familj av metoder för att åstadkomma två handlingar efter varandra inom samma yttrande. Den andra handlingen kan skifta perspektiv på den lokala ämnesaspekten, bekräfta eller insistera på ett lokalt ämne eller handling, avsluta och avgränsa ett lokal projekt, samt återuppta oavslutade kommunikativa projekt efter mellanliggande aktiviteter. Dessa handlingar är alla mottagaranpassade lokala kommunikativa projekt i det avseendet att de är utformade att passa in i en vidare kommunikativ kontext samt att de ofta är interaktionellt åstadkomna inom och genom minimala handlingssekvenser. Dessa resultat har konsekvenser för grammatiskt teori. En av dessa konsekvenser är att grammatik måste uppfattas som villkor för dynamiska konstruktionsprocesser, inte endast som statiska och fixerade strukturer. En annan konsekvens är att grammatik organiseras lokalt snarare än på en maximalt generell nivå. Apokoinou bör också inkluderas i en svensk samtalsgrammatik som en av de grammatiska resurser som är tillgängliga för deltagare i samtal. / This thesis investigates apokoinou in Swedish talk-in-interaction. In contrast to the traditions of normative grammar and theoretically based approaches to language, where apokoinou and related phenomena have been excluded from grammatical description altogether or been treated as the products of various kinds of mistakes, apokoinou is here re-specified as a highly functional grammatical resource and method to accomplish local communicative projects in talk. Apokoinou utterances are formally defined as the products of a construction method, where a segment that is final in a first possibly complete syntactic segment (the pivot) is retro-constructed as initial in a following second syntactic segment. The extension of the pivot segment is made by way of a doubling of syntactic constituents from the pre-pivot segment and with a prosodic design that integrates the whole utterance. From a strict and normative sentence-perspective, this doubling renders the final phase of the whole utterance incoherent with the initial phase. However, apokoinou utterances are not incoherent for participants, but a family of methods to accomplish two consecutive actions within one utterance. The second action can change perspective on some local topical aspect, confirm or insist on some local topic or action, close and demarcate a local project, and resume turns or skip-connect to pending local communicative projects after interstitial activities. These are all recipient designed local communicative projects in the sense of being designed to fit within the ongoing wider communicative context and they are often interactionally achieved in and through minimal sequences. These results have implications for grammatical theory. Among these are that grammar must be seen as conditions on dynamic constructional processes, not only as static and fixed structures, and that grammar is organized on a local level rather than on a maximally general level. Apokoinou should also be included in a grammar of Swedish conversational language as one of the grammatical resources available for participants in Swedish talk.

For a long time, the research of communication strategies has played an important role in the study of second language acquisition. They are a criterion for the evaluation of the oral presentation and interaction in the Swedish curriculum of modern languages. Unfortunately, there are only few examples of communication strategies in the curriculum and teachers may ask themselves how different types of communication strategies can be distinguished and categorized. This study showcases how communication strategies used by 9th graders in group discussions can be identified and categorized based on a taxonomy of strategies and how this may contribute to evaluating the use of communication strategies. The research method used in this study is based on qualitative deductive content analysis. Results show, that communication strategies can be assigned uniquely to two major types of strategies, namely avoidance and resource expansion strategies. However, the assignment of communication strategies to different sub-categories proved to be more problematic. Furthermore, it could be determined that knowledge about the two major types of strategies contributes to the evaluation of communication strategies in oral presentation and interaction.

Studien ”Kvinnor kan också prata hockey” ämnar undersöka C Mores expertstudio för hockeysändningar. Syftet är att undersöka hur maktbalansen ser ut i två studiosamtal utifrån samtalsstrukturen. Materialet som analyseras i studien är två samtal tagna från C More Hockey som sänder den svenska hockeyligan [SHL] under hösten 2021. Teorierna som vi har använt oss av i studien är makt, samtalsanalys och genus. Allt material har transkriberats och för att kunna avläsa innehållet har vi använt oss av metoden samtalsanalys. Vidare kommer vårt analysschema hjälpa oss att identifiera studiosamtalens samtalsstruktur, vilka maktstrategier som används av deltagarna och ifall det finns några skillnader baserat på köns olika samtalsstilar.    Resultatet av analysen visade att samtalen i expertstudion på C More följer en speciell struktur. De samtalsstarstrategier som användes för att ta makt var: turindelningar, samtalstid, uppbackning, avbrott och argumentation. Genom ämneskontroll behöll både den manliga och kvinnliga samtalsledaren makten genom att styra samtalet på ett intelligent sätt. Samtalsstilen följde i de båda samtalen de typiska dragen utefter samtalsledarens normativa kön. Anmärkningsvärt var att det visade sig i slutsatsen att de kulturella och sociala föreställningarna om det normativa könet utmanades i samtal 1 med en kvinnlig samtalsledare och att de upprätthölls i samtal 2 med en manlig samtalsledare. / The study ”Women can also talk hockey” aims to examine C Mores expert studio for ice hockey. The purpose is to investigate what the balance of power looks like in two studio conversations based on the structure of talk. The material analyzed in this essay is two conversations taken from C More Hockey, which broadcasts the Swedish hockey league [SHL] during autumn of 2021. The theories that we use in this essay is power, conversation analysis and gender. All material has been transcribed and to be able to understand the content, we have used the method of conversation analysis. Our analysis scheme will help us identify the structure of the studio conversations, which power strategies are used by the participants and if we can distinguish any differences based on genders´ conversational styles.     The results of the analysis showed that the conversations in the expert studio at C More follow a special structure. The conversation strategies used to seize power were turn divisions, talking time, agreements, interruptions and argumentation. Through subject control, both the male and female conversation leaders retained power by controlling the conversation in an intelligent way. In both conversations, the conversation style followed the typical features along the conversation leader's normative gender. It was remarkable that it turned out in the conclusion that the cultural and social notions of the normative gender were challenged in conversation 1 with a female conversation leader and that they are maintained in conversation 2 with a male conversation leader.

Interactions are formed and shaped differently from culture to culture. This thesis focuses on this phenomenon and in the first part deals with (from a theoretical view) the question, how the interplay between language-use and culture can be described. A cross-disciplinary approach within the scope of cross-cultural communication research is developed as is a semiotic concept, based on mainly linguistic, interactional and anthropological theories and methods. In order to describe different culture-specific interactional styles the semiotic field called embedding culture is outlined as an important resource for participants organizing talk-in-interactions. In the second part of this book the relevance of this approach is applied and tested. With the aid of various video recordings of ‘lunch-talks’ among colleagues at a restaurant in Sweden and Germany, this specific type of action and their cultural patterns are analyzed in order to describe cultural-specific styles in face-to-face-interaction. The methodological problem of recorded interaction is pointed out and the role of the camera highlighted. As the analyzed data is mainly based on interactions between men also gender-aspects are discussed. Furthermore, the scenario, time aspects and the customs and rituals of interactions at table are taken into account as relevant features of the embedding culture, all going into a culture-specific style of interaction. The results of the empirical study are, finally, correlated with other, not interaction-based analyses in the field of cross-cultural communication, and the specific national-cultural dimensions are critically discussed. / Interaktioner utformas och gestaltas olika från kultur till kultur. Avhandlingen fokuserar på denna aspekt och behandlar först ur ett teoretiskt perspektiv hur detta fenomen kan beskrivas. Med en tvärvetenskaplig ansats inom ramen av den s.k. interkulturella kommunikationsforskningen (cross-cultural communication) kombineras kulturanalytiska med lingvistiska och samtalsanalytiska teorier och metoder. Ett semiotiskt koncept utarbetas med hjälp av vilka olika kulturspecifika interaktionsstilar kan beskrivas. Det semiotiska fältet som koncipierats kallas för Einbettungskultur (’inbäddningskulturen’). I den andra delen används och prövas detta koncept. Med hjälp av ett flertal videoinspelade lunchsamtal i Sverige och Tyskland analyseras konkreta exempel på kommunikativ praxis och deras kulturella mönster i jämförbara interaktionssituationer. Det beskrivs hur den kulturspecifika interaktionsstilen vid lunchen bland svenska arbetskollegor kan skilja sig från det tyskspråkiga sättet att gestalta samma interaktionstyp. Inspelningssituationen problematiseras och kamerans roll i interaktionen diskuteras. Eftersom analyserna huvudsakligen baseras på samtal mellan män tas genusperspektivet upp. Vid sidan av själva samtalen analyseras även scenariot, tidsaspekten och ritualiseringen av interaktionen vid bordet som tre aspekter av inbäddningskulturen som tillsammans bidrar till en kulturspecifik interaktionsstil. Resultaten av den kulturella analysen som tar sin utgångspunkt i en konkret och jämförbar interaktionssituation i olika kulturer relateras avslutningsvis till andra, icke-interaktionsbaserade analyser inom den interkulturella kommunikationsforskningen och nationalkulturella beskrivningar problematiseras.

When crises develop, people are confronted with difficulties beyond those experienced in normal everyday activities.  Due to the perceived threats inherent to such situations, familiar behaviors may prove ineffective, and such attempts can pose dangerous and unpredictable risks. Crises are extreme situations, occurring at the very edges of human experience. Oral communication in such situations cannot be casual; the seriousness of the situation demands exceptional communicative performance on the part of the participants. Therefore, certainties about everyday communication conventions are called into question. The following work examines conversations during which the participants were involved in an extreme situation. In this particular crisis, a politically motivated kidnapping, the personal involvement of the interlocutors is substantial. A clear and present fear of the situation escalating and the possibility of a failure to anticipate the resulting reactions from the other party(ies) characterize the communicative acts of those involved. Recorded telephone calls during the occupation of the West German Embassy in Stockholm by members of the Red Army Faction (RAF) on April 24, 1975 comprise the basis for this analysis. One of the occupiers speaks with various interlocutors located in an adjacent embassy building. These interlocutors are relatives of the hostages, the Swedish Minister of Justice, and a German official charged with leading the negotiations. In this study, the communicative processes of the crisis are reconstructed. In order to show how the interlocutors attempt to reach their goals in this tense situation with the resources available to them, as well as what they in fact achieve, ethnographic methods of analysis have been employed. This study shows how, despite strong conflicting interests and motives, a shared reality is built through the actions of the interlocutors. The interaction between two key figures in the early stages of the crisis can even be characterized as a form of coalition building. An explanation as to why this collaboration is not retained in the subsequent course of the events, however, leading to an escalation of the situation, is also presented. Furthermore, the following work sets forth qualities needed to interactively build a coalition in a precarious crisis situation, which has arisen between parties characterized by diametrically opposed aims.