<p>Detta arbete bygger på videoinspelningar av samtal, där två elevgrupper löste vardera två uppgifter inom ramen för gymnasieskolans kurs svenska A. Syftet är att undersöka hur gruppsamtal kring språkliga frågor fungerar och hur eleverna använder i språksammanhang adekvata fackuttryck.</p><p>Den teoretiska bakgrunden utgörs av Lev Vygotskijs språksyn och begreppet närmaste utvecklingszon samt en sociokulturell uppfattning om språket som medierande verktyg för att uttrycka vår bild av omvärlden. Grundläggande är att individens språkutveckling sker genom kommunikation och samspel.</p><p>Som analysverktyg fungerar teorier om samtalsstilar och skapande av gemensam mening. Särskild uppmärksamhet ägnas åt hur eleverna försöker skapa en fungerande kommunikation genom att använda stringenta uttryck i form av fackspråk.</p><p>Analysen visar att eleverna, även då de är orienterade mot gruppen och mot uppgiften och med en asymmetrisk och samarbetande samtalsstil, brister i effektivitet då de inte använder ett gemensamt fungerande fackspråk. I fråga om en av de två uppgifter som eleverna arbetade med, valde eleverna helt enkelt en diskurs som möjliggjorde en privat kod.</p><p>Arbetet belyser didaktiska problem i förhållande till uppgiftskonstruktion och undervisningens organisation och föreslår framtida forskning om elevers språkliga diskurs.</p>

This thesis examines how very young children (1-3 years) organize participation during naptime, a recurrent activity of everyday life in preschools. Focus is on how these children practice their social and cultural understandings of the local order and thus establish various local orders as part of how they shape their peer cultures and the routines of the naptime. An ethnomethodological and conversation analytic (EM/CA) perspective is used to explore the organisation of the local orders oriented to by the children in their participation during naptime. A special interest is directed at how small children use embodied actions and various semiotic resources as they actively take part in this preschool routine. The data, collected during fieldwork with participant observations, consist of video recordings and field notes. The recordings are analysed using EM/CA methods, including detailed attention to embodied features of interaction along with spatial and material arrangements. Transcriptions of interaction comprise representations of both verbal and visual aspects, e.g. gestures, gaze and movement through the room. The study shows that naptime involves more than sleep. It is demonstrated how very young children, through interaction with each other and the pedagogues, are active agents in sustaining, creating, re-creating and challenging the local orders of naptime. Through embodied actions and the use of various semiotic resources, the children are able to create time and space for their own peer cultures within this institutional routine. Overall, the study sheds light on the sophisticated ways in which very young children use their knowledge of cultural and institutional routines – the spatial organisation of sleep mattresses, artefacts (e.g. blankets, pacifiers and soft toys) and the sequential structures of the naptime – to constitute spaces for play and joyful interaction with peers and pedagogues. In spite of their sometimes limited vocal language, these very young children are able to use a variety of semiotic resources to constitute their own social life within naptime, often through secondary adjustments to institutional and adult structured order.

Afasi medför en språklig och kommunikativ begränsning för personer med afasi vid samspel med andra individer. Syftet med föreliggande studie är att undersöka interaktion mellan personer med afasi, samt mellan afasigruppsledare och deltagare i en afasigrupp under behandlingssituationer. Tre afasigrupper, med sammanlagt elva afasigruppsdeltagare och fyra afasigruppsledare deltog i föreliggande studie. Datainsamling skedde via videoupptagning samt ljudinspelning. Det insamlade materialet transkriberades och analyserades enligt samtalsanalytiska principer. Utöver videofilmning och ljudinspelning har deltagarna med afasi även testats med delar ur det neurolingvistiska testet A-ning. Resultat från föreliggande studie visar att utförandet av behandlingsövningar är föränderligt vid gruppintervention, där både afasigruppsdeltagare samt afasigruppsledare påverkar utförandet. Enligt tidigare forskning kan interaktion under intervention vanligen vara av institutionell karaktär. Gruppintervention i föreliggande studie har dock visat sig kunna avvika från detta system. Resultaten i föreliggande studie visar även att afasigruppsledaren använder sig av ett tydligare socialt fasadarbete under intervention i jämförelse med det sociala fasadarbetet mellan två afasigruppsdeltagare. Strategier som syftar till att stärka kommunikations- och språkförmåga hos afasigruppsdeltagaren har identifierats hos både afasigruppsledare och afasigruppsdeltagare i föreliggande studie. Föreliggande studie har gjort en beskrivning av hur interaktionen kan te sig vid behandling i afasigrupp. Emellertid finns ett fortsatt behov av att studera interaktion i afasigrupper för att synliggöra strategier som kan underlätta samspelet mellan samtliga samtalsdeltagare. / Aphasia is a language and communication impairment, which affects interaction with other individuals. The purpose of the present study is to investigate and describe interaction between people with aphasia and between the leaders and the participants in an aphasia group during treatment sessions. Three aphasia treatment groups, with a combined total of eleven aphasia group participants and four aphasia group leaders participated in the present study. Data was collected through audio and video recording. The recordings were transcribed and analyzed according to principles from Conversation Analysis. In addition to the video and audio recording, the participants with aphasia were also tested with parts of the Swedish neurolinguistic test A-ning. The results of the present study demonstrated that the execution of treatment tasks can change in interaction during group treatment sessions. Both aphasia group participants and aphasia group leaders were shown to have an influence on changing the characteristics of treatment tasks. Previous research has shown that interaction in intervention usually is institutional by nature. However, the interaction during group treatment in the present study was occasionally deviating from this system. The results of the present study also show that aphasia group leaders use face work more frequently in intervention, compared to the aphasia group participants. Strategies, which strengthen communication and language ability in persons with aphasia during interaction, are used by leaders as well as by participants in aphasia treatment groups. The present study has made a description of how interaction may appear in therapy in aphasia treatment groups. However, there is a continuous need to study interaction during aphasia treatment groups in order to identify strategies that may further facilitate interaction between all the participants in the group.

Detta arbete är en del av delprojektet ”Bild av hum/sam” som förvaltas av Milda Rönn (fil dr i nordiska språk) på Humsamverkan. Projektet skapar bl.a. redskap och aktiviteter för att påverka den allmänt rådande föreställningen om humaniora och samhällsvetenskap och finansieras av VINNOVA - Sveriges innovationsmyndighet   Idag står till exempel provrör och matematiska formler som evigt återkommande symboler för forskning och vetenskap i framkant. Ett porträtt av Einstein representerar vanligtvis den vetenskapliga genialiteten, men det skapar samtidigt vanföreställningar om kvinnor och forskning. När forskning i allmänhet ska illustreras görs det mycket ofta med bilder från teknik- och naturvetenskapen. Det är alltså något som är inpräntat i vår kultur, att teknik- och naturvetenskapliga bilder uppfattas som normen för det vetenskapliga och får stå som sinnebilden för forskning generellt.    Problematiken är dock att de konventionella vita rockarna och provrören föga appellerar till en humanistisk forskare eftersom de inte överhuvudtaget representerar vad disciplinen står för. När humaniora och humanistisk forskning väl visualiseras görs det ofta i samband med en trave böcker, slumpmässiga grupper av människor eller enskilda individer. Det finns ingenting i bilderna, vare sig i komposition eller i element som tyder på att de föreställer vetenskaplighet och forskning. Dagens befintliga material kommunicerar med andra ord inte vetenskap och saknar verklighetsförankring.   Hur kan man då påverka de konkreta bilder av humaniora och humanistisk forskning som finns, så att de visar på vetenskaplighet och innovativ kapacitet? Det övergripande målet är att utgå ifrån de befintliga bilder som idag finns att tillgå och utveckla dem till att bli vetenskapligt förankrade samt sammankopplade med forskning.   Det hela har mynnat ut i ett förslag på en informationsdesign modell - Analysmodell. Det är en slags mall för bildarkitekturen som man kan följa i gestaltningen och tillblivelsen av bilder föreställande humanistisk forskning.

I Sverige beräknas 130 000 människor leva med en medelsvår till svår demenssjukdom. Demens är en övergripande diagnos för en samling sjukdomar där kognitiva nedsättningar är utmärkande och kommunikativa förmågor påverkade. I tidigare studier har det undersökts hur personer med demens kommunicerar med en samtalspartner utan demens, men hur personer med demens kommunicerar med varandra är fortfarande relativt outforskat. Syftet med föreliggande studie var att undersöka och beskriva hur personer med en demensdiagnos samtalar med varandra och hur de hanterar samtalsämnen och ämnesbyten. Studien genomfördes på en daglig verksamhet för personer med demensdiagnos, där totalt tre samtal spelades in. Ett av samtalen, omfattande 40 minuter, valdes ut för transkription och analyserades enligt samtalsanalytiska principer (CA). I det utvalda samtalet valdes sekvenser ut. Sekvenserna exemplifierade olika typer av ämnesbyten. För en utökad bild av samtalets ämnesflöde gjordes även en topikal analys, där samtalet delades in i totalt 14 olika episoder. I samtalet deltog sex personer med demensdiagnos samt föreliggande studies två författare. Exempel på ämnesbyten som påträffades i det analyserade samtalet var koherenta ämnesbyten i form av preannonseringar, koherent återinförande av ämne och ämnesglidningar. Icke-koherenta ämnesbyten förekom i samtalet i form av icke-koherent återinförande av ett ämne. Samtalet innehöll också exempel på digressioner och inskott. För en utomstående betraktare föreföll det ibland som om deltagarna saknade gemensam grund för samtalet, vilket till synes inte uppmärksammades av samtalsdeltagarna. En slutsats som dras utifrån detta är att för deltagarna är samtalsaktiviteten viktigare än själva innehållet i samtalet. I det aktuella samtalet återkom ofta samma historia och samtalsämne flera gånger. De olika samtalsämnena som uppstod under samtalet hade oftast ett övergripande tema som handlade om hur det var förr i tiden, när deltagarna var unga eller barn. / In Sweden, approximately 130 000 persons suffer from moderate to severe dementia. Dementia is a collective diagnosis for a collection of diseases in which cognitive impairments are distinctive, and communicative abilities are affected. Earlier studies have investigated how people with dementia communicate with an interlocutor without dementia. How people suffering from dementia communicate with each other is still relatively unexplored. The purpose of the present study is to investigate and describe how people suffering from dementia interact with each other, and how they handle topics and topic shifts. The present study was conducted on a day center for people with dementia diagnoses, where a total of three conversations were recorded. One of the conversations, comprising 40 minutes, was transcribed according to conversation analytic principles. From the selected conversation, sequences showing different types of topic changes were selected and exemplified. For an expanded view of the conversation’s topical flow, a topical analysis was made, where the conversation was divided into a total of 14 different episodes. The conversation involved six people with dementia and the two authors of the present study. Examples of topic shifts found in the analyzed conversation were coherent topic shifts in the form of pre-acts, coherent renewal of topic and topic shading. Non-coherent topic shifts occurred in the conversation in the form of non-coherent renewal of a topic. The conversation also contained examples of digressions and inserts. To the outside observer, it seemed at times as if the participants had no common ground for the conversation, which was not noticed by the participants of the conversation. One conclusion drawn from this is that for the participants, the activity is more important than the actual content of the conversation. In the current conversation, the participants returned to the same story and the same topic several times. The different topics occurring during the conversation usually had an overall theme which was what it was like in the old days, when the participants were young or children.

Att etablera och upprätthålla ordning i klassrummet är en komplex uppgift för lärare, särskilt för oerfarna lärare som ännu inte har etablerat egna framgångsrika metoder. Syftet med denna studie är att analysera hur lärare och elever konstruerar lokal ordning och agenda, genom empiriska observationer av daglig klassrumsinteraktion. En genomgång av tidigare forskning visar att klassrumsordning kan studeras från olika perspektiv, inklusive historiska, moraliska, kulturella och konstruktivistiska perspektiv. Denna studie utgår från ett etnometodologiskt perspektiv och teoretiska begrepp som direktiv, tillsägelser, sanktionering, mitigering, uppgradering, intersubjektivitet och ansvarsskyldighet utgör verktyg för analys av interaktionen. Observationerna dokumenterades genom videoinspelningar och fältanteckningar under lektioner i två mellanstadieklasser från två åtskilda skolor. Datamaterialet består huvudsakligen av transkriberad interaktion från 735 minuters lektionstid. Interaktionerna har analyserats med samtalsanalys och vissa inslag av etnografiska metoder. Resultaten visar att både lärare och elever kan observeras konstruera ordning genom att adressera oönskat eller störande beteende. Lärare använder många olika strategier för att ge direktiv eller korrigera elever, medan eleverna verkar imitera vissa av dessa strategier när de saktionerar sina kamrater. Lärare tenderar att mitigera sina tillsägelser på olika sätt, medan elever interagerar på ett mer omitigerat sätt gentemot varandra. De flesta korrigeringar handlade om oönskade ljud eller prat, med det fanns även andra exempel, bland annat ouppmärksamhet (enligt lärare) och handlingar som ansågs vara fusk (enligt elever). Lärare använde även förebyggande strategier för att undvika potentiella problem innan de uppstod. När elever utmanade den rådande maktstrukturen kunde det leda till uppgraderade tillsägelser från lärarens sida, eller till agendakonflikter som inte alltid hade en självklar lösning. Denna studie ger empiriska exempel på strategier som implementerats av lärare och elever vid lokal konstruktion av ordning och agenda, vilket kan vara både till praktisk hjälp för verksamma lärare och en vetenskaplig utgångspunkt för vidare studier på området. / Establishing and maintaining classroom order among students is a complex task for any teacher, especially for inexperienced teachers who have not yet established their own successful methods. The aim of this study is to analyse how teachers and students construct local order and agenda through empirical observations of everyday classroom interaction. A review of previous research reveals that classroom order can be studied from different perspectives including historical, moral, cultural and constructionist perspectives. This study uses an ethnomethodological perspective and theoretical terms such as directives, reproaches, sanctions, mitigations, upgrades, intersubjectivity and accountability as tools for analysis of interaction. Observations were documented through video recordings and field notes during lessons in two middle school classrooms, from two different schools. The data consists mainly of transcribed interaction from 735 minutes of lesson time. Data has been analysed using Conversations Analysis conventions as well as some aspects of ethnographic methods. Results show that both teachers and students can be observed to construct order by addressing unwanted or disruptive behaviour. Teachers use many different strategies to direct or reproach students, while students appear to mimic some of these when sanctioning their peers. Teachers tend to mitigate their reproaches in various ways, while peers interact in a more unmitigated manner. The main cause for reproach was unwanted noises or talking, along with a variety of other examples such as inattention (addressed by teachers) or cheating (addressed by peers). Teachers also used preventative strategies in anticipation of potential problems. When students attempt to challenge the teacher’s position of power, it can lead to upgraded reproaches or to agenda conflicts which sometimes have no simple solution. This study provides examples of strategies implemented by teachers and students when constructing order and agenda, offering a source of empirical data for practicing educators and a foundation for further research.

Syftet med den här studien är att undersöka hur metaforer och liknelser inverkar på ömsesidig förståelse i samtal. Som teoretisk utgångspunkt har jag använt Grices (1989) teori om konversationella implikaturer samt Lakoff &amp; Johnsons (1980) teori om konceptuella metaforer, Stålhammars (1997) teori om förståelse av metaforer och Levinsons (1983) kritik av Grice för dennes påstående om metaforer som brott mot samarbetsprincipen vid konversation. Min analysmetod är samtalsanalys, Conversation Analysis. Materialet för uppsatsen består av transkriberade utdrag ur ett radioprogram som bjuder in lyssnare att ringa in och tala om ett förutbestämt ämne med programledaren och i det här fallet även en bisittare. Resultatet visar att det finns fall där metaforer går obemärkt förbi och inte skapar problem för den ömsesidiga förståelsen i samtalet, men det finns även exempel på att bruk av metaforer och liknelser försvårar förståelsen.

No description available.

Detta arbete bygger på videoinspelningar av samtal, där två elevgrupper löste vardera två uppgifter inom ramen för gymnasieskolans kurs svenska A. Syftet är att undersöka hur gruppsamtal kring språkliga frågor fungerar och hur eleverna använder i språksammanhang adekvata fackuttryck. Den teoretiska bakgrunden utgörs av Lev Vygotskijs språksyn och begreppet närmaste utvecklingszon samt en sociokulturell uppfattning om språket som medierande verktyg för att uttrycka vår bild av omvärlden. Grundläggande är att individens språkutveckling sker genom kommunikation och samspel. Som analysverktyg fungerar teorier om samtalsstilar och skapande av gemensam mening. Särskild uppmärksamhet ägnas åt hur eleverna försöker skapa en fungerande kommunikation genom att använda stringenta uttryck i form av fackspråk. Analysen visar att eleverna, även då de är orienterade mot gruppen och mot uppgiften och med en asymmetrisk och samarbetande samtalsstil, brister i effektivitet då de inte använder ett gemensamt fungerande fackspråk. I fråga om en av de två uppgifter som eleverna arbetade med, valde eleverna helt enkelt en diskurs som möjliggjorde en privat kod. Arbetet belyser didaktiska problem i förhållande till uppgiftskonstruktion och undervisningens organisation och föreslår framtida forskning om elevers språkliga diskurs.

This paper focuses on facework used by the invited guests in a broadcasted debate. The purpose of this analysis is to investigate how the invited guests use facework and how the guest relate to their functional role within the debate. The aim is also to investigate how the phases of the debate regulate the facework used by the guests. The analysis is based on transcrition and videomaterial from one of Sweden’s most viewed debates, Opinion Live. Conversation analysis (CA) is part of the theoretical framework used to analyse support, interruption and conversation turns. To analyze facework this paper relies on Goffman’s theory of face and Muntigl &amp; Turnbull’s four types of disagreement acts in facework and arguing. Brown &amp; Levinson’s politeness theory has also been used to investigate facework and strategies. In addition, Svensson’s definition of the debate’s specific roles within the format has also been used. The results show that facework has two purposes. The first is that it is used to defend the guest’s own face. The other purpose is to attack other guest’s faces which implies that their functional roles in the debate are being challenged. The results also points towards that the structure of the conversation in the debate itself influence the types of facework used by the guests.