Den här undersökningen handlar om maktspelet mellan manliga och kvinnliga politiker i en svensk partiledardebatt från år 2015. Syftet med undersökningen är att se hur män och kvinnor konstruerar makt i en partiledardebatt och om deltagarna har samma förutsättningar, oavsett könstillhörighet. Metoden som används är en samtalsanalys som utförts på en tv-sänd partiledardebatt från år 2015. Denna debatt är också materialet som ligger till grund för den här undersökningen. Stor betydelse för undersökningen har tidigare forskning av Kirsten Gomard (1991, 2001) använts, Gomard har gjort liknande undersökningar som denna. Gällande maktperspektivet används Berit Ås fem härskartekniker, osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, skuld- och skambeläggande och dubbelbestraffning. Resultatet av undersökningen visar att kvinnor har lika mycket makt och utrymme i debatten som männen har. Den härskarteknik som är mest vanligt förekommande i den här debatten är osynliggörande, men också de fyra andra teknikerna förekommer. Slutsatsen av undersökningen är att kvinnor inte är underlägsna männen i en partiledardebatt, något som Gomard (2001) menade på.

Dominans kan användas för att uppnå och upprätthålla en maktposition och syftet med uppsatsen är att på mikronivå undersöka dominans i kvinnliga och manliga chefers samtalsstilar i möten. För att komma fram till svaren användes följande frågeställningar: hur yttrar sig dominans i chefers samtalsstilar? Använder kvinnliga respektive manliga chefer samma typ av dominansaspekter? Dominerar män och kvinnor lika mycket i samtalet? Fyra chefers samtalsstilar undersöktes i ett möte vardera. Med samtalsanalys som inspiration för material- och analysmetod spelades mötena in och transkriberades för att sedan analyseras utifrån en teoretisk referensram om dominans i samtal och genusteori. Resultatet visade att dominans yttrar sig på olika sätt hos de olika cheferna och de kvinnliga cheferna dominerade till största del mötena.

This paper discusses how four people in the Swedish Radio station P3, together interact to account therapy trends towards a third party. The focus is on whether, and if so, how they collaborate to make the conversation intelligible for radio listeners. This is done by means of conversation analysis and methods developed by the CA. The result is interesting when the conversation participants do not follow their expected roles as broadcasters and experts while they disagree about the communicative projects to be carried out. / Denna uppsats behandlar interaktionen mellan fyra personer i ett radiosamtal i Sveriges Radioskanal P3. Fokus ligger på om och i så fall hur de samarbetar för att göra samtalet begripligt för radiolyssnarna. Detta görs med hjälp av samtalsanalys och metoder utarbetade inom CA. Resultaten är intressanta då samtalets deltagare inte följer sina förväntade roller som programledare respektive expert, samtidigt som deltagarna är oense om vilka kommunikativa projekt som ska utföras.

I denna uppsats genomförs en samtalsanalys (CA) på två olika avsnitt från podcasten Värvet. Samtalsdeltagarna i materialet är podcastens programledare Kristoffer Triumf samt partiledarna Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson. Syftet med uppsatsen är att ur ett språkvetenskapligt perspektiv analysera hur uppbackningar, avbrott och skratt fungerar i ett institutionellt mediesamtal där deltagarna har tydliga roller att utgå ifrån. Även samtalets kontext till analyskategorierna analyseras.  Resultatet i analysen visar att samtliga samtalsdeltagare följer de normer som tillskrivs inom ett institutionellt mediesamtal - där både intervjuare och intervjuobjekt integrerar i samspel. Uppbackningar som Mm och Aa används mest av Triumf i syfte att ge en fortsättningssignal till den som talar, samt att han inleder samtalet, ställer följdfrågor och avslutar samtalet. Skratt förekommer av alla samtalsdeltagare - men främst från intervjuobjekten Sjöstedt och Åkesson som verkar använda skrattet i syfte att lätta upp stämningen samt skapa en attityd gentemot sig själva. Avbrott i samtalet sker endast av Åkesson - där syftet verkar vara att försvara sig mot en eventuell kritik. Forskningen kan ligga till underlag för kommande analyser om institutionella mediesamtal där uppbackningar, avbrott och skratt är i fokus.

The purpose of this study is to explore how the relation between gender and humour is maintained and challenged in the Swedish TV show Parlamentet. Using an interactional approach based on Judith Baxter’s theoretical framework for feminist post-structuralist discourse analysis, the study focuses on how communicative strategies are used in negotiating for the ideal position of “the successful comedian”. This position is seen as an ideal position in Parlamentet, where comedians do political parody. In the conversation sequences examined in this study, both verbal and bodily semiotic modes have been analyzed using conversation analysis and multimodal analysis. The study focuses on how different communicative strategies encourage or reject the comedians and how this leads to different possibilities in negotiating for a powerful position, the position of the successful comedian. Humour is culturally seen as a male-coded discourse. The relations between humour and gender that are in focus are the hegemonic notions of women as lacking a sense of humour or being less humorous than men. The notions of gender are based on Judith Butler’s theories and hence seen as something performed through discourse and within a rigid regulatory frame where the subject’s possibilities are not infinite. The results of the study show that the female and male comedians do not have the same possibilities in the negotiation for the position of “the successful comedian”. The male comedians are strongly encouraged to a greater extent than the female comedians. The female comedians are also rejected to a larger extent than the male comedians. The male comedians are mostly rejected by the moderator whereas the female comedians are rejected by the moderator, male comedians and female comedians. The female comedians encourage other comedians to a larger degree than the male comedians. A significant finding of this study is that the relations between humour and gender, where women are seen as less humorous than men, are maintained when female comedians through discourse are made less humorous. However, there are strategies in the interaction that do encourage the female comedians or that lead to female comedian’s resist being rejected. These strategies indicate that the hegemonic cultural notions of women as less humorous than men are also challenged in this public discourse.

The thesis investigates conversations involving native speakers and non-nativespeakers of English. The non-native speakers partaking in the study have a welldeveloped knowledge of the foreign language. The study is particularly concernedwith the function and interactional relevance of repair strategies that interlocutorsemploy when they talk to each other. The results of the analyses highlight issuessuch as participants’ self-representations as competent speakers, the notion “nonnativeness”,and language learning, relating to current developments within conversationanalytic research on second/foreign language conversations. Comparisonsbetween non-native and native speakers are made, highlighting similarities as wellas di¡erences in participants’ use of repair strategies. The study adopts a conversation analytic framework but is also in¤uenced bystudies of second/foreign language acquisition. Conversation analytic research has,until recently, dealt with conversations involving non-native speakers who have alimited or intermediate command of the second/foreign language. Repair behavioursof advanced foreign language users are thus a little investigated area. Whereasnon-native speakers with limited experience in using the second/foreign languageoften employ repair in order to solve problems that are related to their linguisticknowledge, such as ¢nding or knowing words and constructing utterances that areunderstandable in the context in which they occur, this thesis shows how an increasedknowledge of the foreign language involves a shift in focus as repair is carriedout, i.e. repair is used to address problems of a linguistic as well as of a socialnature. Since an increased knowledge of a foreign language is accompanied by an increasein the range of jobs that repair strategies do, “doing repair” is an importantpart of the development of non-native speakers’ interactional and linguistic competence.

The thesis investigates reference to non-present, singular persons in Swedish talk-ininteraction. The overall aim of the study is to analyse instances of person reference as parts of their linguistic, sequential and social contexts, and to describe these instances with regard to interactional, formal/structural, and functional aspects. An important point of departure for the study is that instances of person reference must be analysed as choices from different alternatives. This means that instances of person reference should neither be thought of as mere manifestations of the speaker’s own state of knowledge of the referent and her/his assessment of the addressee’s knowledge state, nor as reflections of structural aspects of the discourse. Theoretically and methodologically, the study belongs to the fields of interactional linguistics and conversation analysis (CA). The data for the study are drawn from naturally occurring everyday and institutional interaction and includes two-party and multi-party interaction, and telephone as well as face-to-face interaction. The analyses of introductory references to persons highlight issues such as the speaker’s claimed knowledge of/familiarity with the referent as well as the claims being made on behalf of the addressee, the role and importance of the referent in the activity of the talk, and the implications of person reference on the affiliation/disaffiliation of the participants with the referent, as well as with each other. The analyses of references to persons that have already been introduced in the interaction centres on partly different issues. The categorization of these references is based on two factors; the first being the sequential position of the reference and the second being whether the reference contributes to sequential continuity or discontinuity. The analyses emphasize that referential choice is an important resource for the construction of continuity and discontinuity, and that participants make use of these resources in unmarked as well as marked ways. This means that participants choose between different referential expressions, and these choices have different consequences depending on, inter alia, the sequential position of the reference. The study shows that reference to persons is doubly contextual: participants’ referential choices are made in consideration of the foregoing as well as the upcoming activity of the talk. Consequently, in order to adequately describe instances of person reference, the sequential context must be taken into account.

Syftet med denna magisteruppsats varatt empiriskt studera och ökakunskapenom hur professioner lär inom vården. Den fokuserar pålärande som förändrat deltagande och förståelse i situerade aktiviteter. Mot bakgrunden av att samtal spelar en avgörande rollför lärande ocheffektivt interprofessionellt samarbete, har fyra ronder på en intensivvårdsavdelning studerats. Kommunikation anses ofta, inom hälso-och sjukvården,vara viktigförgod informationsöverföring. Den här studien fokuserar, förutom på detta, på kommunikation som en konstituerande, social aktivitet som bidrar till lärande genominteraktionellaprocesser. Den teoretiska och metodologiska hemvisten för denna studie ärden etnometodologiska traditionen där samtalsanalys (Conversation Analysis) har en framträdande roll för att analysera lärande i interaktion i vardagliga samtal.För att besvara studiens syfte och frågeställningar har empiriskt material från observationer, ljudinspelningar och dokument samlats in frånfyraintensivvårdsronder på ett sjukhus i Sverige. Analysernasfokus har varit mikroanalytisktdär uppmärksamheten riktats motatt fånga det lärande som uppstår i interaktion mellan ronddeltagarna.Resultatet visadehur professioner inom intensivvården lär i det vardagliga arbetet och hur de i interaktion skapaderelevant kunskap. Analysen visadehur deltagarna i teamet tillsammans skapadekategorier(topiker) och ett meningsfullt innehåll i dessa. Deltagarnasinbördes relationer framträdde genom attde uttrycktesina förväntningar på sin egen och andras kunskaper samtidigt sommotstånd och ifrågasättande kunde bidra till reflektion i teamen. / The aim of this master thesis is to empirically study and contribute to increased knowledge about how professionals learn in hospital settings. It focuses on learning as changing understanding in situated social activities. Four intensive care rounds are studied on the backdrop that conversations play a key role for effective interprofessional collaboration and learning. Communication is often listed as a key ingredient for effective interprofessional practice in health care but is often associated only with information transmission. This study discusses communication not only as information transmission but also as a constitutive, social action that allows us to understand learning as a process of collective sensemaking. The learning that takes place is studied through the theoretical and methodological framework of ethnometodology and Conversation Analysis (CA). Conversational Analysis enables to study learning in interaction. In order to answer the questions posed in the study, the study draws on observations, audio recordings and artefacts from four daily rounds on an intensive care ward in a university hospital in Sweden. The empirical analyse used CA methods, including detailed micro-analytic attention to the spoken interaction. The results show how intensive care professionals learn in their daily work and how they build relevant knowledge during interaction. The analysis is based on how topicalizations and collective meaningmaking produce contents of learning within the team. It also shows how the participants make relevant knowledge relations through their expectations of themselves and others. It also reveals how opposition and questioning can increase learning through reflection.

This study investigates foreign language classroom talk and micro-level language policy-in-process from an ethnomethodological conversation analytic perspective. The study is based on 20 hours of video recordings from 20 lessons in an English as a Foreign Language classroom (EFL) in grades 8 and 9 of an international compulsory school in Sweden between the years 2007 and 2010. The main purpose of the study is to shed light on some of the distinguishing features of how a target-language-only policy is materialised in situ in a foreign language classroom. The study demonstrates the relative ease with which teachers and pupils uphold a strict language policy in the classroom, but also the considerable interactional work that is done, by both teachers and pupils, in cases where upholding the policy becomes problematic. An interactional phenomenon which arises in such cases is language policing, where the teacher or pupils restore the policy-prescribed linguistic order. Such sequences are analysed in detail. The study increases our understanding of how language policy is lived out in practice, through interaction in the classroom. / I denna studie undersöks klassrumsinteraktionen i undervisning i främmande språk och språkpolitisk praktik på mikronivå i ett etnometodologiskt och samtalsanalytiskt perspektiv. Studien bygger på 20 timmars videoinspelningar av 20 lektioner i engelska i årskurs 8 och 9 i en internationell grundskola i Sverige. Inspelningarna utfördes mellan 2007 och 2010. Studiens huvudsyfte är att belysa några särdrag i hur en målspråksexklusiv språkpolitik materialiseras in situ i undervisning i främmande språk. Studien påvisar att en sådan språkpolitik är förhållandevis enkel att upprätthålla i den dagliga interaktionen men den dokumenterar också det betydande interaktionella arbete som utförs, av både lärare och elever, i problematiska fall där språkpolitiken äventyras. Ett interaktionellt fenomen som uppträder i sådana fall är language policing, interaktiva sekvenser där lärare eller elever återupprättar den språkpolitiska ordningen. Sådana sekvenser analyseras i detalj. Denna studie bidrar till att öka vår förståelse av hur språkpolitik görs i praktiken, i den dagliga interaktionen i klassrummet.

Pornografi och dess verkningar är ett ämne som varit mer eller mindre aktuellt ända sedan 1960-talet. I huvudsak har två sidor identifierats historiskt: de som är helt emot porrens existens och de som anser att det är upp till individen om den vill konsumera porr eller inte. På senare tid har även röster hörts som försöker nyansera bilden och skapa en diskussion kring ämnet snarare än debatt. Föremålet för den här uppsatsen är en radiointervju med en kvinnlig hardcoreporrskådis. Intervjun sändes i oktober 2018 i programmet Fråga vad du vill i Sveriges Radio P3. Syftet är att undersöka hur porrskådisens identitet konstrueras under intervjun och vilka föreställningar om porrskådisar och porrbranschen som kommer till uttryck under samtalet. En viktig utgångspunkt är att identitet är föränderligt och något vi både bär med oss och skapar i interaktion. Andra viktiga utgångspunkter är hur vi människor använder kategorier för att benämna och identifiera oss, samt radikalfeminismens inställning till pornografi och påverkan på debatten. Central metod för analysen är Membership Categorization Analysis (MCA) som fokuserar på vilka kategorier som görs gällande i en samtalssituation och hur deltagarna förhandlar kring dessa. Resultaten visar att identitetsarbetet troligen påverkas av diskursen som i sin tur styrs av vilka frågor som ställs under intervjun. Det mest framträdande är dock hur samhällets föreställningar om porrskådisar kommer till uttryck och hur dessa styr diskursen. Eftersom intervjuns syfte är att ta reda på hur det är att arbeta som hardcoreporrskådis så formas frågorna utefter den premissen – alltså vad frågeställarna kopplar ihop med pornografi och porrskådisar. Detta i sin tur påverkar vilka sidor av porrskådisen som blir relevanta i just det här samtalet.