I detta arbete ligger fokus på digitalisering inom NO-undervisningen. Hur används egentligen digitala verktyg inom NO-undervisningen och vad har lärarna för inställning och kompetens till digitala verktyg? Det är vad vi har undersökt i denna uppsats. Vi har utgått ifrån tre huvudområden: digitaliseringen i skolan, NO-undervisningens didaktik och karaktär och det sociokulturella perspektivet. Enkäter användes för att samla in data som sedan sammanställdes kvantitativt för att ge en överblick över användandet av digitala verktyg i skolan. Sammanställningen visade att användningen av digitala verktyg var hög inom NO-undervisningen samt att digitala verktyg används mest av lärarna vid genomgångar och för att visa film.   Undersökningen visar också ett samband mellan lärarnas inställning och användandet av digitala verktyg, detsamma gäller även vid användandet av digitala verktyg och lärarens kompetens.

Studiens syfte är att synliggöra vilka ändamål lärare har vid användning av IKT imatematikundervisning i årskurs 4-6. Studien ämnar även undersöka hur IKT kanstimulera de fem matematiska förmågorna utifrån grundskolans läroplan. Studien är empirisk och insamlad data består av observationer, intervjuer ochlektionsplaneringar. Insamlad data analyseras med stöd av det sociokulturellaperspektivet, där Vygotskys teori om mediering och den proximala utvecklingszonenligger i fokus. Vidare ställs matematiska förmågor mot studiens insamlade data.Förmågorna baseras på Niss samt Boesen, Lithner och Palms matematiska kompetenser.Kompetenser som ligger utanför de förmågor som är beskrivna i grundskolans läroplanomfattas inte av studien. Resultatet visar att lärare främst använder IKT i syfte att låta elever träna sinamatematiska förmågor samt för att skapa en variation i undervisningen som kan tilltalaeleverna. Lärare använder även IKT för att visuellt presentera olika lösningar ochstrukturer. Resultatet av observationerna synliggör också att IKT kan stimulera de femmatematiska förmågorna. Analysen påvisar att de digitala verktygen underlättarförmedling av kunskap såväl som utbyte av kunskap.

Föreliggande studie är en genusanalys av karaktärerna Harry Potter och Hermione Granger i Harry Potter och de vises sten. Harry Potter-serien har haft ett stort genomslag på bokmarknaden och är en av de tre största fantasyserierna i modern tid (Alkestrand, 2016:28). Detta gör det relevant att kritiskt granska boken för att sedan använda den i klassrummet, både på högstadie- och gymnasienivå. Syftet med studien är således att granska boken utifrån ett genusperspektiv och problematisera eventuella stereotyper. Centralt i studien är en jämförelse mellan hur Harry och Hermione skildras och hur skildringarna reproducerar eller ifrågasätter normer kring genus. Studien utgår från ett didaktiskt perspektiv och en av frågeställningarna utgår därför ifrån vad litteratur kan ha för påverkan på våra förutfattade meningar och hur detta kan uppmärksammas i en klassrumssituation. Studien visar således att karaktärerna i Harry Potter och de vises sten uppfyller många stereotyper om vad som anses vara manligt och kvinnligt. Harry tillskrivs rollen som den modiga, aktiva pojken och Hermione som den passiva, duktiga flickan som utsätts för negativa konsekvenser när hon bryter mot normerna.

Syftet med den här studien var att undersöka om, och i så fall hur, uppgifterna i två läromedel som riktade sig till kursen svenska som andraspråk 1 på gymnasiet uppmuntrade elever att använda sin flerspråkiga resurs. Läromedlen var publicerade efter att den nya läroplanen togs i bruk 2011. Uppgifterna i läromedlen undersöktes utifrån kvalitativa såväl som kvantitativa aspekter. Resultatet visade att läromedlen hade uppgifter som uppmuntrade elever till att använda alla sina språk men att de uppgifterna utgjorde en liten del av det totala antalet uppgifter som fanns i läromedlet. Uppgifterna delades in i två kategorier beroende på om de explicit eller potentiellt uppmuntrade till att använda fler språk än svenska. De explicita uppgifterna hade en direkt angivelse om att elevernas förstaspråk och andra språk de kan skulle användas. Uppgifter som potentiellt uppmuntrade eleverna att använda sitt förstaspråk hade en potential för att eleverna kan ta hjälp av ett annat språk än svenska. Uppgifterna kategoriserades även efter hur uppgifterna skulle lösas. Sammanfattningsvis visade resultatet att läromedlens uppgifter beaktade elevers flerspråkighet i en liten utsträckning trots att forskning visar att förstaspråket bidrar till andraspråkutvecklingen.

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur en lärare kan arbeta språkutvecklande inom religionsundervisningen, med fokus på undervisning i momentet buddhismen. Undersökningen grundar sig på fem stycken intervjuer med tre religionslärare samt två svensklärare. Resultatet visar att lärarna anpassar det språkutvecklande arbetet till varje elevgrupp. Lärarna kan inte förutsätta att alla elever har samma språkkunskaper. Resultatet visar att religionslärarna med hjälp av olika metoder arbetar språkutvecklande i religionsundervisningen. Resultatet visar också att religionslärarnas undervisning påverkas av Lev Vygotskijs tankar om utveckling, det vill säga teorin om den närmaste utvecklingszonen. Denna teori faller in under det sociokulturella perspektivet och det är denna teori som den här undersökningen förankrar sig i.

<p>Rapporten handlar om specialpedagogens upplevelse av sin yrkesroll och arbetssituation jämfört med examensbeskrivningen för specialpedagogutbildningen. Vi klargör de "fem ben" som vi anser specialpedagogens yrkesroll befinner sig i, dvs. ledarskap, skolutveckling, handledning, kartläggning och undervisning. I litteraturgenomgången förklarar vi vår teoretiska utgångspunkt och hur olika teorier och perspektiv används för att förstå specialpedagogens komplexa arbetssituation. I studien fick 350 före detta studenter från Högskolan Kristianstad en enkät att besvara, 66 svar samlades in. Vi intervjuade dessutom fem specialpedagoger för att eventuellt stärka de resultat som framkom. Resultatet visar att respondenterna generellt sett är nöjda med sin utbildning men upplever inte att utbildningen fyller upp behoven från praktiken. Kunskaper inom kartläggning och lärmiljöer efterfrågades i utbildningen. Specialpedagogerna upplevde ungefär lika stort stöd från rektorn som legitimitet från kollegerna, men däremot kände rektorerna till deras arbetsuppgifter och kompetens betydligt bättre än kollegerna. Utvecklingsområden som lyfts fram är kartläggning, medverkan i skolutveckling och handledningsmöjligheter. För att utveckla den specialpedagogiska rollen krävs det en organisation som möjliggör samarbete och ger mandat till utövandet, en skola/arbetslag som är väl införstådda med specialpedagogens arbetsuppgifter och kompetens, men dessutom ett stort personligt engagemang, kunskap och ledarskap av specialpedagogen själv.</p>

Rapporten handlar om specialpedagogens upplevelse av sin yrkesroll och arbetssituation jämfört med examensbeskrivningen för specialpedagogutbildningen. Vi klargör de "fem ben" som vi anser specialpedagogens yrkesroll befinner sig i, dvs. ledarskap, skolutveckling, handledning, kartläggning och undervisning. I litteraturgenomgången förklarar vi vår teoretiska utgångspunkt och hur olika teorier och perspektiv används för att förstå specialpedagogens komplexa arbetssituation. I studien fick 350 före detta studenter från Högskolan Kristianstad en enkät att besvara, 66 svar samlades in. Vi intervjuade dessutom fem specialpedagoger för att eventuellt stärka de resultat som framkom. Resultatet visar att respondenterna generellt sett är nöjda med sin utbildning men upplever inte att utbildningen fyller upp behoven från praktiken. Kunskaper inom kartläggning och lärmiljöer efterfrågades i utbildningen. Specialpedagogerna upplevde ungefär lika stort stöd från rektorn som legitimitet från kollegerna, men däremot kände rektorerna till deras arbetsuppgifter och kompetens betydligt bättre än kollegerna. Utvecklingsområden som lyfts fram är kartläggning, medverkan i skolutveckling och handledningsmöjligheter. För att utveckla den specialpedagogiska rollen krävs det en organisation som möjliggör samarbete och ger mandat till utövandet, en skola/arbetslag som är väl införstådda med specialpedagogens arbetsuppgifter och kompetens, men dessutom ett stort personligt engagemang, kunskap och ledarskap av specialpedagogen själv.

Syftet med studien är att i tre kommuner kartlägga specialpedagogers/speciallärares uppfattningar om tillgången till och kompetensen kring kompensatoriska hjälpmedel för elever med dyslexi, ur ett likvärdighetsperspektiv. Arbetet ger en översikt över tidigare forskning när det gäller kompensatoriska hjälpmedel för elever med dyslexi. Vi har gjort en kvantitativ undersökning i form av enkäter. Sammanlagt har vi delat ut  enkäter till 37 specialpedagoger och speciallärare vid 15 skolor i 3 kommuner, varav 35 svarade. Studien visade att tillgången på kompensatoriska hjälpmedel är någorlunda likvärdigt i de tre kommunerna. Dock finns det skillnader när det gäller hemlån, vilket kan ge eleverna med dyslexi olika förutsättningar att lyckas med sitt skolarbete, eftersom kompensatoriska hjälpmedlen kan behövas vid läxläsningen. Det framkom att kompetensen kring de kompensatoriska hjälpmedlen var otillräcklig, vilket är något som vi måste arbeta med att förbättra i vår framtida yrkesroll. Det visade sig att fler flickor än pojkar i årskurs 4-6 hade diagnosen dyslexi i en av de undersökta kommunerna till skillnad från de andra två. Vi har valt att koppla vår studie till KASAM- teorin, eftersom det tydligt kommer fram i vårt arbete att känslan av sammanhang är viktig för att barn med dyslexi ska lyckas i skolan. Något som också har betydelse för vilka kompensatoriska hjälpmedel som finns och vilken kompetens som finns bland pedagoger på skolorna är vilka ramar som styr detta. Därför har vi valt att även koppla vårt arbete till Ramfaktorteorin. Lärande sker i all interaktion människor emellan, för att elever med dyslexi ska kunna använda sig av de kompensatoriska hjälpmedlen på ett funktionellt sätt, krävs att någon med tillräcklig kunskap kan introducera dem och visa dem hur de fungerar. Vi har därför även valt att koppla vårt arbete till det sociokulturella perspektivet.

Syftet är att studera hur förskollärare arbetar med barns delaktighet i utformningen av förskolans miljö. Fem interjuver har genomförts på respektive förskollärares avdelning, alla förskolor befinner sig i mellersta Skåne. Resultatet visar att förskollärares barnsyn påverkar barns möjligheter till att påverka och vara delaktiga i utformningen av förskolans miljö. Att i samspel mellan den vuxne och barn synliggörs barnsynen samt om den vuxne har en tillåtande attityd eller inte till att låta barn vara delaktiga. Det är viktigt med samspel, så att den vuxne kan ta del av barns tankar och intressen, samt bearbeta olika händelser tillsammans. Förskollärarna har en viktig uppgift att stärka det enskilda barnet och utmana dem i vardagen, så att de finner det lustfyllt att vara delaktiga, känna sig höra och sedda. Begrepp som återkommer och behandlas i studien är barns perspektiv, barnperspektiv, delaktighet och samspel. Det insamlade materialet har analyserats med livsvärldsfenomenologin och ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt för att få svar på våra forskningsfrågor.

Enligt forskning utgör det naturvetenskapliga språket en väsentlig del av ämnet biologi. För att utveckla begreppsförmågan krävs lärandesituationer där elever har möjlighet till diskussion och samtal. Dock kan det finnas en problematik i elevers förmåga att kommunicera naturvetenskap med ämnesspecifika begrepp. Det finns studier som berör elevernas begreppsförmåga inom biologi. Forskare hävdar att elever måste få öva på det naturvetenskapliga språket i samspel med andra där de kan argumentera, undersöka och formulera frågor. I denna kvalitativa studie har en deduktiv ansats använts med syftet att undersöka hur elever samspelar och hjälper varandra i parsamtal kring frågor som rör naturvetenskapen och dess begrepp. Utifrån analys av videodokumentation visar resultatet att elevers samspel och stöttning av varandra i samtal kan se olika ut. Resultatet visar även att elever resonerar och diskuterar såväl som ifrågasätter samt vidareutvecklar andra elevers resonemang. Elever tenderar även att associera till tidigare erfarenheter för att kunna stötta samtalspartnern samt att elever använder sig av de yttre verktygen för att förmedla och förstå naturvetenskapliga begrepp. Genom interaktion med andra kan det bidra till nya insikter.