Den här studien handlar om rektorers ledarskap och hur det kanske kan påverka personalen i skolan.Utifrån adekvat litteratur och aktuella artiklar inom ämnet har vi studerat transformativt ledarskap ochi förlängningen ledarskap i allmänhet inom skolan. Vi tog avstamp i hur skolsituationen ser ut idag, därvi fann att det fanns tydliga utmaningar med lärartätheten på svenska grundskolor. Till en börjanförstod vi att det genom tiderna funnits olika sätt att definiera ledarskap. För att underlätta för oss självavalde vi att utgå från en ledarskapsteori som nu under de senare åren kommit att dominera forskningkring ledarskap, det transformativa ledarskapet. För att undersöka detta valde vi att intervjua femstycken rektorer och fördjupa oss i vilka strategier de använder sig av i sitt ledarskap. Efter att ha lästpå inom ämnet ansåg vi att den bästa metoden för att få fram de svar vi sökte var genom att användaoss av semistrukturerade intervjuer. Svaret vi ämnade söka var att förstå vilka ledarskapsstrategierrektorer använder sig av och om vi kan koppla dessa till den transformativa ledarskapsteorin. I dessaintervjuer gavs rektorerna stort utrymme att utveckla sina egna svar och den intervjuguide som vikonstruerat på förhand användes endast som en grund eller som stödord. Intervjuerna genererade enhel del information som vi kunde koppla till det analysverktyg, den transformativa ledarskapsteorin,som vi valt att grunda detta arbete i. Vi gick därför vidare med analysen och argumenterade vidare idiskussionen för varför vi anser att de strategier som våra rektorer utgett sig för att använda går attkoppla till den transformativa ledarskapsteorin och hur det i förlängningen kan påverka personalensom jobbar inom verksamheten. Efter analysen gick vi vidare med en diskussion om hur vi tolkar detresultat vi fått fram och hur vi tänker att det kan användas för att dra slutsatser om vår undersökning.Vidare betyder det att rektorns sätt att agera som ledare har ett samband med om en lärare vill jobbakvar eller inte. Vi tar förvisso i beaktande att det kan finnas fler variabler som avgör huruvida en läraretrivs på sin arbetsplats eller ej, men har valt att fokusera på rektorns ledarskap i detta arbete. Slutligenrundar arbetet av med en slutsats som ämnar besvara de frågor vi presenterade under syftet, kan detvara så att rektorerna inte alls jobbar med strategier och kanske det inte alls påverkar personalen? Hängmed! / <p>2020-06-08</p>

Denna empiriska studie syftar till att undersöka hur högpresterande elever kan utmanas i litteraturundervisningen i svenskämnet ur ett lärarperspektiv samt varför det är viktigt att utmana dessa elever i årskurserna 4-6. Det sociokulturella perspektivet används som en teoretisk utgångspunkt för att analysera resultatet. Studien har baserats på semistrukturerade interjuver av lärare och resultatet visar att läraren bör anpassa undervisningen individuellt och på de enskilde elevens kunskapsnivå. Det är även viktigt att utmana de högpresterande eleverna för att motivera dem till ett lustfyllt lärande. Genom resultatet framgår det att undervisning av högpresterande elever är en utmaning för lärare men att olika arbetssätt och strategier används för att möta svårigheterna. Individualisering, berikning och acceleration är några begrepp som lyfts som möjliga metoder för att stimulera dessa elever och få dem att bibehålla viljan att lära. Det blir också tydligt att mer forskning och fler lösningar behövs för att detta ska lyckas.

Studien grundade sig i skillnaden mellan skolans styrdokuments krav på ett övervägande främjande arbete på organisationsnivå och många skolors upplevelse av att bedriva ett huvudsakligen individfixerat åtgärdande arbete, alltså ”brandkårsutryckningar”. Syftet med studien var att undersöka varför och på vilket sätt tre skolor har valt att starta ett utvecklingsarbete på organisationsnivå för att ändra sin verksamhets förhållningssätt från ett åtgärdande arbete till ett främjande. Studien är en fallstudie som har genomförts på tre skolor. Kvalitativa halvstrukturerade intervjuer, observationer och textanalys har använts för att samla in empiri till studien. Vi valde att använda oss av systemteori för att förklara processerna i den skolutveckling som skett på de undersökta skolorna. De kategoriska och relationella perspektiven valdes också ut som analysverktyg. De användes både för att förklara hur skolornas syn på elever har skiftat från ett kategoriskt till ett relationellt perspektiv samt för att skapa förståelse för hur ett främjande arbete kan organiseras för att gynna alla elevers lärande och måluppfyllelse. Resultatet visade att samtliga skolor upplevde ett förändrat förhållnings- och arbetssätt genom den genomförda skolutvecklingen. Ett antal framgångsfaktorer och utmaningar i att bedriva ett skolutvecklingsarbete identifierades såsom bland annat en tydlig ledare, en tydlig vision, att personalen lär tillsammans, långsiktighet i utvecklingsarbetet. Samtliga skolor upplevde att de efter skolutvecklingsprojektet antagit ett utbrett relationellt perspektiv och att de i större utsträckning anpassade organisationen utifrån elevernas behov efter utvecklingsarbetet än de gjorde tidigare.

Denna kvalitativa studie undersöker hur lågstadielärare arbetar med inkludering av sum-elever i matematik, samt vilka dilemman som uppstår hos lärare som ett resultat av inkludering i matematik. Vidare undersöker studien hur skolpersonal samarbetar kring inkludering av sum-elever i matematikundervisningen. Studiens empiriska material grundar sig på fem intervjuer och fem observationer av olika lågstadielärares matematikundervisning. I studien framkom det att lärare arbetar med inkludering i matematik på både dynamisk-, innehålls- och deltagande nivå, där dilemman inom bedömning, skillnaden mellan ledning, stimulans och extra anpassningar, samt samarbete mellan skolpersonal uppkom hos lärare som ett resultat av inkludering i matematik. Resultatet visar att lärare arbetar med inkludering i matematik på olika sätt i förhållande elevgruppens förutsättningar att lära. Däremot påverkar lärarens tolkning av ledning, stimulans och extra anpassningar vilka stödåtgärder som blir tillgängliga för elever inom matematik. Det kan därigenom anses vara ett lotteri vilken lärare eleverna får, då synen på stöd som tillgängligt för alla eller för några få avgör om sum-elever inkluderas i matematikundervisningen eller inte.

Syftet med studien är att undersöka effekterna av en läs- och språksatsning. Fokus ligger på att identifiera faktorer som påverkar skolor att delta, huruvida dessa har förbättrade elevresultat samt läs- och språkutveck-larnas upplevelser av förändringar i undervisning, lärarkompetens och elevernas måluppfyllelse. Undersök-ningen omfattar två extremgrupper; dels åtta skolor som deltagit, dels åtta skolor som ej deltagit. Data kommer från Skolverkets databaser samt från en enkät ställd till skolornas läs- och språkutvecklare. Den teoretiska ramen utgörs av en pedagogisk samspelsmodell. Studien visar att deltagande skolor är större och har fler elever, utgör flerspråkiga miljöer samt rekryterar elever vars föräldrar har kortare utbildning. Resultat för betyg i svenska i årskurs 9 fluktuerar och är svårtolkade. För de skolor som deltagit finns en ökning av det genomsnittliga meritvärdet och andel behöriga till gymnasiernas nationella program ökade. / This study aims to investigate the effects of a literacy program. Focus lies on studying factors affecting school participation, examine whether participating schools have different results and explore the expe-riences of literacy developers regarding changes in teaching, teacher competence and student achievement. The survey is based on two groups: eight schools that participated and eight schools that did not. Data come from the National Agency databases and from a questionnaire addressed to the school literacy developers. An educational interaction model provides the theoretical framework. The study shows that participating schools have more students, are multilingual environments and recruit students whose parents have shorter education than non-participating schools. Results for grades in Swedish in grade 9 fluctuate and are difficult to interpret. The schools that participated have an increase in average merit rating and the proportion eligi-ble for upper secondary schools national programs.

Undervisningen i historia ska utformas så att alla elever utvecklar kunskaper. I varje elevgrupp finns det samtidigt en variation av elevers olikheter och deras förutsättningar och behov skiljer sig åt. Lärare behöver utgå från denna variation för att skapa möjligheter för alla elever att lära. Tidigare forskning beskriver att språkutvecklande arbetssätt kan användas för att möta elevers olika behov i undervisningen. Syftet med studien är därför att undersöka om och i så fall hur lärare i år 4-6 använder sig av språkutvecklande arbetssätt i historieundervisningen för att leda och stimulera alla elever. Det uppfylls genom att lärares språkutvecklande undervisning och hur den möter variationen av elevers olikheter beskrivs. Likaså behandlas lärares upplevelser av att arbeta på det här sättet. En kvalitativ metod har valts och i studien har tre historielärare i år 4-6 deltagit. Hos var och en av dem har två historielektioner observerats och en intervju hållits. I det analyserade materialet framkommer det hur lärarna arbetar språkutvecklande vid läsning av text samt hur de genom att utveckla ord- och begreppsförståelse och använda samtal, skrivande, bilder och filmer, utvecklar elevernas språk och samtidigt deras historiekunskaper. Likaså beskrivs hur de här olika arbetssätten möter variationen av elevers olikheter. Lärarna upplever att det finns ett behov av att undervisa språkutvecklande för att nå alla elever och uttrycker att de behöver kunskaper för att åstadkomma det. De ser både utmaningar och möjligheter med att använda språkutvecklande arbetssätt för att leda och stimulera alla elever och menar att det är ett användbart tillvägagångssätt i historieundervisningen som gynnar alla elevers lärande. / The history instruction should be formed in a way that develops knowledge for all students. At the same time, there is a variation of students’ differences in every class and their abilities and needs vary. Teachers must work on this variation in order to create opportunities to learn for all students. In previous research, language-enhancing methods of working are described as a way of meeting all students’ different needs during the instruction. The purpose of this study is therefore to investigate if and, if so, how teachers in grade 4-6 use language-enhancing methods of working in history instruction to guide and stimulate all students. This is answered by describing teachers language-enhancing instruction and how it meets the variation of students’ differences. Teachers’ experiences of this approach are also considered. A qualitative method has been chosen and three history teachers in grade 4-6 have participated in the study. For each teacher, two history lessons have been observed and one interview has been conducted. It is shown in the analysed data how the teachers work language-enhancing while reading texts. They also develop students’ language, and simultaneously their knowledge in history, through developing understanding of words and expressions and using discussion, writing, pictures and movies. How these methods of working meet the variation of students’ differences are described as well. The teachers find it necessary to teach language-enhancing to reach all students and express that they need knowledge in order to achieve this goal. They describe both challenges and opportunities with using language-enhancing methods of working to guide and stimulate all students and think that it is a useful approach in history instruction that promotes all students’ learning.

I rollen som specialpedagog ges insyn i andra pedagogers arbete och det blir tydligt att lärare arbetar mycket olika då de skapar lärmiljöer för sina elever. Det kan dock vara svårt att utläsa vad som är kopplat till lärarens personlighet och vad som är genomtänkta strategier och förhållningssätt, särskilt när det handlar om att bygga relationer. Skickliga pedagogers välfungerande och medvetna arbete bör synliggöras för att kunna överföras till fler. Med utgångspunkt i den relationella pedagogiken och Antonovskys teori om KASAM, känsla av sammanhang, har syftet med denna studie varit att undersöka hur lärare arbetar för att bygga hållbara relationer till sina elever och i tillgängliggörandet av undervisningen utifrån samtliga elevers skilda förutsättningar och behov i strävan att öka elevernas motivation och möjlighet till lärande. Specialpedagogens roll vad gäller att stödja lärare i detta arbete har också undersökts.I studien har två lärares klassrum observerats utifrån ett förberett observationsschema i syftet att undersöka vad lärarna verkligen gör. Genom efterföljande intervjuer med lärarna har dessa getts möjlighet att beskriva hur de medvetet arbetar med att bygga relationer och att tillgängliggöra undervisningen. Slutligen intervjuades också specialpedagoger som arbetar på samma skolor som lärarna kring hur de arbetar med handledning för att stödja lärare i deras relationsarbete med eleverna och i utvecklingen av undervisningen. Kombinationen av metoder gjorde det sedan möjligt att jämföra resultat från observationerna med lärarnas och specialpedagogernas beskrivningar av hur de arbetar.Resultatet av studien visar att relationer till eleverna ses som en nödvändig förutsättning för lärandet och för en inkluderande lärmiljö. Båda lärarna jobbar aktivt med att lära känna sina elever och använder sedan sin kunskap om varje elev både i relationsskapande och i tillgängliggörande av undervisningen. Genom ömsesidiga möten byggs elevens tillit till läraren, till andra elever, men också till den egna förmågan. Betydelsen av god struktur i undervisningen blir genom observationerna också tydlig. I intervjuerna betonar samtliga fyra respondenter relationsskapande som nödvändigt, medan god struktur inte nämns lika mycket utan snarare verkar ses som något som mer självklart ingår i lärarens uppdrag.De intervjuade specialpedagogerna arbetar båda elevnära och undervisar elever som del av sitt uppdrag. Den ena specialpedagogen jobbar dessutom regelbundet med handledning till lärare och elevstödjare. Den andra specialpedagogen arbetar inte alls med formell handledning. Specialpedagogernas inställning till handledning skiljer sig åt och det framgår att det saknas tydliga arbetsbeskrivningar för dem båda. Tydlig styrning från skolledningen saknas och de får därför till stor del utforma sitt arbete utifrån vad de själva tror är bäst. Lärarnas möjlighet att få handledning i pedagogiska frågor ser därför mycket olika ut på de två skolorna.

Den här kandidatuppsatsen är en kvantitativ studie genomförd i surveyform. Vi har haft ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med utgångspunkt i lärteori utvecklad av Illeris och ledarskapsteori utvecklad av Bass. Dataunderlaget är inhämtat via enkäter i fyra populationer. Med utgångspunkt i våra frågeställningar, I vilken utsträckning korrelerar ledarskapskomponenterna i ledarskapet med motivation och hinder för lärande, har studien haft som avsikt att undersöka förhållandet mellan dessa variabler.  Vi fann stöd i resultatet för att de fyra komponenterna i varierande grad korrelerar med både motivation och hinder för lärande. Vi fann även stöd för att de olika komponenterna har en inbördes hierarki, där den personliga omtanken är den komponent som lämnar störst avtryck på våra respondenter. Vi drog också slutsatsen att ledare bör fokusera på att eliminera hinder för lärande. Detta är i mångt och mycket outforskad mark då litteraturen hitintills främst syftat till att ledaren bör alstra motivation bland sina underställda.

Projektet utgår ifrån en frågeställning om hur skolbyggnaden i sig kan stimulera till lärande och nyfikenhet. Det finns flera sätt som detta kan utföras på, men det här projektet fokuserar på hur detta kan utföras genom utformning av rumsligheter. Inspirationen kommer huvudsakligen ifrån spelmiljödesign och från arkitekten Herman Hertzberger och hans bok "Space and Learning". Byggnaden består av ett program för en mellan- och högstadieskola, som är distribuerat på ett sätt som gör det utmanande att orientera sig. Rummen är utplacerade som kuber med helt eller delvis massiva väggar. De binds samman av en glasfasad, och mellanrummet som skapas blir en yta av öppen aktivitet och där intressanta rumsligheter skapas.  En annan metod för att stimulera och väcka nyfikenhet är att skapa siktlinjer. De är horisontella: genom glaspartier i väggarna, och vertikala: genom öppningar i bjälklaget.  Tanken är att eleverna allt eftersom de utforskar och lär känna sin skola också lär sig hitta, inte bara till sina klassrum eller toaletterna, utan också till spännande vrår och rumsligheter som skapas i mellanrummen. Det blir en kontrast mellan rummen; där aktiviteten är styrd av lärare och läroplanen, och ytorna i mellan där aktiviteten inte är styrd utan skapas av eleverna själva. / This project is grounded in a question about how a school building in itself can stimulate learning and curiousity. There are many ways of which this can be executed, but this project focuses on spatial design. Inspiration comes mostly from environmental design in games and from the architect Herman Hertzberger and his book "Space and Learning". The building consists of a program for middle school and junior high school, and is distributed in a way that makes orientation intentionally hard. The rooms are placed as cubes with massive or partly massive walls. They are connected by a glass facade, and the space between becomes place for interesting spatialities.  Another method for creating stimulation and curiousity is sightlines. They are horizontal: in the shape of glass walls, and vertical: by openings in the floor structure. The idea is that the students, by exploring and getting to know their school, also learns to find not only their classrooms or lavatories, but also those nooks and crannies that is formed in the in between space. There becomes a contrast between the rooms: where the activities are ruled by teachers and the curriculum, and the in between spaces: where the activity is free and formed by the students themselves.

Skollagen (SFS 2010:800) slår fast att elever som riskerar att inte nå målen ska ges den ledning och stimulans som behövs för att utvecklas i riktning mot målen. Studiens syfte är att beskriva specialpedagogens roll i arbetet med stödinsatser för de elever som riskerar att inte nå målen. Studiens tre teman är Stödinsatser, Specialpedagogens roll och Främjande och förebyggande arbete. En kvalitativ metod har använts med semistrukturerade intervjuer med nio specialpedagoger. För att bearbeta intervjumaterialet har kvalitativ innehållsanalys använts. Analysen har gjorts utifrån systemteori och de specialpedagogiska perspektiven relationellt perspektiv, kategoriskt perspektiv och dilemmaperspektiv. Resultatet visar att specialpedagogens roll i arbetet med stödinsatser är komplex. Dels handlar det om att i samråd med läraren identifiera elever, att välja adekvat anpassning eller stödinsats och att utvärdera dessa. Resultatet visar också att alla specialpedagogernas arbetsuppgifter ryms inom ramen för examensordningen men att de inbördes kan skilja sig åt i det att vissa arbetar mer elevfokuserat medan andra arbetar mer på organisationsnivå (SFS 2017:1111). Det skiljer sig också åt i hur mycket specialpedagogerna är involverade i systematiskt kvalitetsarbete och att utveckla undervisningen på skolan. En slutsats som dras är att specialpedagogerna till stor del använder samma typ av extra anpassningar och stödinsatser, men att det skiljer sig mycket i vilka stödinsatser som förespråkas mest och i hur specialpedagogerna motiverar användandet av dem med utgångspunkt i användbarhet. En annan slutsats är att dokumentation av extra anpassningar är en förutsättning för att kunna utvärdera hur de har fungerat, och att många skolor gör detta trots de motsatta intentionerna i reformen kring extra anpassningar som kom 2014 (Skolinspektionen, 2016; Skolverket, 2014). / The Education Act (SFS 2010:800) states that students who are at risk of not reaching the minimum standards are entitled to support. The aim of this study is to describe the role of the Special Education Coordinator (SENCo) regarding the support given to students who risk not receiving a passing grade in at least one subject. The study has three parts: Support, The role of the SENCo, Promotion and prevention. The study has been conducted using a qualitative method with semi-structured interviews and qualitative analysis with nine SENCos. The analysis has been made using system theory and three perspectives: the relational perspective, the categorical perspective and the dilemma perspective. The result shows that the role of the SENCo regarding support is complex. The role includes cooperation with teachers in identifying students, in choosing the correct supplemental support and in evaluating the support given. The result also shows that the roles of the SENCo are included in the System of Qualifications (SFS 2017:1111), but that the SENCOs that were interviewed have different perspectives where some are more inclined to work close to the students whereas others operate on an organizational level. There is also a clear difference between how involved the SENCos are in the systematic quality work and in developing the teaching methods in order to reduce the amount of support provided to individual students. One conclusion is that the SENCos use the same types of supplemental support but that they motivate their use in different ways. Another conclusion is that documentation of supplemental support is necessary to be able to evaluate them and that many schools do this despite the intention in the reform from 2014 (Swedish Schools Inspectorate 2016; Swedish National Agency for Education, 2014).