Enligt läroplan för grundskolan, förskoleklass och fritidshemmet 2011 (Lgr11 2019) är skolans uppdrag att ge alla elever det stöd och de anpassningar som krävs för att eleven ska utvecklas och ges förutsättningar för fortsatt lärande. I arbetet med att forma skoldagen för elever i behov av stöd möter skolpersonal olika begrepp i styrdokumenten som ska tolkas och sedan realiseras i verksamheten. Syftet med studien var att undersöka hur personer i skolan tolkar och omsätter dessa tolkningar i mötet med eleverna. Vidare var även syftet att undersöka hur dessa tolkningar och hur de realiseras påverkar elevens rätt till en likvärdig utbildning (SFS nr: 2010:800).   I studien intervjuades två lärare, två specialpedagoger och två rektorer för att undersöka hur de tolkade begrepp som ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd samt andra begrepp kopplade till dessa stödnivåer. I intervjuerna ombads respondenterna även att beskriva gränsdragning mellan begreppen samt om och hur de samverkar med andra på skolan i dessa frågor. Slutligen fick respondenterna ge sin bild av hur tolkningsutrymmet i styrdokumenten påverkar rätten till en likvärdig utbildning. Resultatet analyserades utifrån läroplansteorin och ramfaktorteorin.   Resultatet av studien visade att det finns ett stort tolkningsutrymme när det kommer till begrepp och skrivelser som står i styrdokumenten samt att respondenterna tyckte att det var svårt att göra en tydlig gränsdragning. I intervjuerna framkom även att flera av respondenterna inte upplevde att det var tillräckligt tydligt eller att det fanns ett fullgott stöd i styrdokumenten hur dessa begrepp ska tolkas och omsättas i verksamheten. Alla respondenterna var överens som att det finns en överhängande risk för att likvärdigheten brister när det finns ett stort tolkningsutrymme i styrdokumenten vilket leder till att elever i behov av stöd inte får det stöd som de har rätt till. Samverkan och kollegialt lärande kring detta arbete, såväl lokalt som nationellt, lyftes fram som framgångsfaktorer.

Syftet med studien är att med hjälp av semistrukturerade interjuver jämföra hur förskollärare i förskolan arbetar med att uppmärksamma, utforma stöd samt bemöta de barn som behöver mer ledning och stimulans eller särskilt stöd i förskolan. Utifrån studiens syfte utformades två frågeställningar: Hur uppmärksammar och bemöter förskollärare barn som är i behov av mer ledning och stimulans eller särskilt stöd i förskolan? Samt vilket stöd ges till barn i förskolan med behov av mer ledning och stimulans eller särskilt stöd i förskolan?   Studien byggde på en kvalitativansats och använde sig av semistrukturerade intervjuer för insamlandet av data. Den insamlade empirin analyserades med hjälp av en abduktiv analys och i förhållande till ett teoretiskt ramverk bestående av tre bemötandeperspektiv: det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet samt dilemmaperspektivet.   Studiens resultat visar att förskollärare, oberoende av bemötandeperspektiv, uppmärksammar barn i behov av mer ledning och stimulans eller särskilt stöd utifrån funktionella aspekter där sociokulturella förutsättningarna och miljön som barnet är en del utav, kan påverka barnets behov. Barn uppmärksammas sedan när de här faktorerna gör så att någonting inte fungerar i vardagen. Stödet som barnen erbjöds var även det oberoende av vilket bemötandeperspektiv förskollärarna hade, med anpassning av miljön, barngruppensstorlek och extra material för att underlätta undervisningen framkom. Däremot visade resultatet att förskollärares bemötandeperspektiv och förhållningssätt påverkade hur de bemötte barnen och deras olikheter samt hur stödets utformades och implementerades i verksamheten.

Studiens syfte var att kartlägga vilka strategier pedagoger i förskolan beskriver att de använder för att skapa förutsättningar för yngre barns samspel med andra barn. Studien grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv. Metoden som använts är skriftliga reflektioner där pedagoger har reflekterat kring hur de arbetar med att stimulera yngre barns samspel samt vad som är viktigt för yngre barns samspel. Genom tematiserande analys urskildes vilka strategier som är centrala i pedagogers stimulans av yngre barns samspel samt vilka faktorer som framträder som viktiga för yngre barns möjlighet till samspel.  Resultatet visar att centrala strategier för att stimulera yngre barns samspel med andra barn är bland annat pedagogens närvaro och engagemang i yngre barns samspel samt att tillhandahålla tillgängligt och intresseväckande material. Centrala faktorer för yngre barns samspel är enligt studiens resultat bland annat barnets trygghet samt miljöns utformning och innehåll. I resultatdiskussionen redovisas studiens tredje forskningsfråga om hur pedagogers strategier kan förstås ur ett sociokulturellt perspektiv.

Studiens syfte är att undersöka hur åtta lärare i mellanSverige berättar om hur de ändrar sitt arbetssätt utifrån en elevs NPF-utredning (neuropsykiatriska funktionsnedsättning). I intervjustudien berättar lärarna om sina erfarenheter om undervisning av elever med NPF. Lärarna som intervjuas arbetar i kommunala skolor och undervisar i årskurserna 4-6 i svenska grundskolan.   Av studiens resultat framgår att lärarna berättar att utredningen inte är viktig för lärarens arbetssätt utan diagnosen är mer till för elevens förståelse av sig själv. Det framgår även att det saknas utbildning kring NPF-diagnoser och att lärarna önskar mer av detta. Därutöver framkommer lärarnas önskan om att skapa goda relationer till eleven för att få ett gynnsamt arbetssätt. En slutsats som kan dras av studien är att lärarna anser att NPF-utredningens rekommendationer inte bidrar med ny lärdom för lärarna. Ytterligare en slutsats är att en utredning sägs göras för elevens kännedom om sig själv.

Bildstöd används alltmer som en generell insats i den svenska skolan för att uppfylla skollagens intentioner om tillgänglig undervisning för alla elever. Syftet med den här studien var att undersöka lärares erfarenheter av bildstöd i undervisningen. Tidigare forskning inom området berör främst bildstöd som specifik stödinsats för enskilda elever. Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande användes som teoretisk utgångspunkt, där bildstöd kan betraktas som en medierande artefakt. Studien har en kvalitativ forskningsansats. Semistrukturerade intervjuer med sex lärare genomfördes, och ett urval av lärarnas bildstödsmaterial studerades. Data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. I studien framkom en bred men varierad användning av bildstöd i undervisningen. Lärarna beskrev överlag positiva effekter av bildstöd i sina elevgrupper, i form av ökad förutsägbarhet, underlättad kommunikation och ökad motivation. Studien visade därmed på liknande positiva erfarenheter av bildstöd i ordinarie undervisning som tidigare rapporterats i forskning för specialundervisning. Resultatet visade också på utmaningar som tidsbrist och motstånd från andra vuxna mot användning av bildstöd som kommunikationsstöd. En indikation till specialpedagoger är den påvisade bredden av olika användningsmöjligheter för bildstöd i undervisningen, men också på att kunskapen om detta kan variera bland lärare. En annan implikation till specialpedagoger är vikten av att göra en avvägning av antalet bilder som används samtidigt i ett klassrum, då ett för stort antal bilder kan riskera att distrahera istället för att förtydliga.

Syftet med denna studie är att undersöka elever och lärares syn på hur arbetsmetoden Flippat klassrum påverkar elevernas möjlighet till stöd och stimulans i matematikämnet. Skolverket (2011:10) har satt upp ambitiösa mål och skriver i Lgy11 att alla de anställda i skolan ska ”ge stöd och stimulans till alla elever så att de utvecklas så långt som möjligt”. Studien bygger på intervjuer med tre lärare och fyra elever och resultatet visar på både stor potential hos arbetsmetoden, men också på en tungrodd verklighet i behov av tydlig struktur. I studien deltar både lärare som aktivt flippar sitt klassrum men också lärare som valt att lämna arbetsmetoden vilket innebär att studien får en intressant dynamik.

Syftet med detta examensarbete är att fördjupa kunskapen kring de särskilt begåvade eleverna inom svenskämnet. Hur kan lärare identifiera och bemöta dessa elever? Hur definierar och beskriver man dessa elever samt hur upptäcker man dem? I detta examensarbete har två empiriska studier genomförts, en fallstudie och enkätundersökning. Fallstudien har tagit form på en skola i södra Sverige, där en elev har deltagit i intervju och observationer. Elevens lärare och den verksamma specialpedagogen på den berörda skolan har även intervjuats genom semistrukturerade intervjuer. Undersökningen kompletterades med en enkätundersökning för att få en bredare syn över lärarens uppfattning kring särskilt begåvade elever. I enkätundersökningen deltog 102 verksamma lärare i årskurs F-3 samt 4–6. Enkätundersökningen publicerades på två forum som är till för yrkesverksamma lärare och specialpedagoger.

The purpose of this study was to obtain an in-depth understanding of how the transition from the working life to the life as a retired person was experienced by different elderly in the ages between 60-80 years. To answer the purpose, three questions was designed, how is the transition experienced between working life and retired life? How is social life experienced after retirement? What does social activities has for importance in retirees lives and how does it affects the emotional energy? To get an answer to this, a qualitative study was conducted with semi-structured interviews. Six elderly and retired persons between 60-80 years participated in the interviews. The theoretical starting point in the study was Randall Collins theory about emotional energy and Aaron Antonovskys theory about KASAM , a feeling of context for the human being. These theories was used for forming the interview guide and also for the analysis of result of the study.The result of the study also shows that some of the interviewees had an complex experience of retirement. With feelings of freedom but also loss of something of importance and meaning. The experience of the transition is linked due to how the individual left the working life. Further on the result shows that interaction rituals that generates emotional energy was individual experiences for the interviewees and successful interaction rituals follows further on into retirement.  Unsuccessful interaction rituals was something that the interviewees tried to avoid. More results from the study shows that the retirement can be a relief from unsuccessful interaction rituals that generates low emotional energy and has occurred on the interviewees old workplace. The summary of the result shows that the retirement implies a breaking point where the activities may take a bigger place in the interviewees lives.  The main theme that appears from the interviews is the feeling of freedom and relief of being retired. The majority of the interviewees lived a active life with social interests and individual interests. / Syftet med denna studie var att erhålla en fördjupad förståelse hur övergången från arbetslivet till pensionen upplevdes av olika pensionärer i åldrarna 60–80 år. För att besvara syftet utformades tre frågor:  hur upplevs övergången mellan arbetsliv och pensionärsliv? Hur upplevs det sociala livet efter pensionen? Vad har sociala aktiviteter för betydelse i pensionärers liv och hur påverkar det den emotionella energin? För att få svar på detta genomfördes en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Vid intervjuerna deltog sex pensionärer i åldrarna 63–79 år. De teoretiska utgångspunkterna var Randall Collins teori om emotionell energi samt Aaron Antonovsky teori KASAM, en teori om människans känsla av sammanhang. Dessa teorier användas både vid utformandet av intervjuguiden samt vid analysen av resultatet.  Resultatet visar att några av intervjupersonernas upplevelse av att gå i pension var komplex, med känslor av frihet men även förlust av något med betydelse och mening. Upplevelsen av övergången visar sig vara delvis sammanlänkad till hur individerna lämnat arbetslivet. Ytterligare något som resultatet visade var att interaktionsritualer som genererar emotionell energi, var individuella upplevelser för intervjupersonerna och att lyckade interaktionsritualer följer vidare med i livet som pensionär. Misslyckade interaktionsritualer var något som intervjupersonerna försökte att undvika. Fler resultat som den här studien har visat är att pensionen kan upplevas som en befrielse från misslyckade interaktionsritualer som ger låg emotionell energi och misslyckade interaktionsritualer i olika former är något som förekommit på pensionärernas forna arbetsplatser. Sammanfattningsvis visade resultatet att pensionen innebär en brytpunkt där aktiviteterna sedan får ta stor plats i intervjupersonernas tillvaro. Den röda tråden som förekommer i intervjutillfällena var en känsla frihet och lättnad av att gå i pension, samt att majoriteten av intervjupersonerna levde ett aktivt liv med såväl sociala fritidsintressen som individuella fritidsintressen.

Förskolan ska erbjuda en trygg miljö som är utmanande och lockar till lek och utforskande. För att kunna bygga upp en sådan fysisk miljö behövs tvärvetenskaplig kunskap om vilka komponenter som bidrar till att miljö upplevs på ett visst sätt. Förskolans läroplan ger inga konkreta råd angående den fysiska miljöns utformning. Vårt syfte är att undersöka miljöestetikens roll för barnen i förskolan. För att konkretisera syftet har vi använt oss av frågeställningarna; Hur kan miljöestetiken i förskolan påverka barnens välbefinnande och kunskapsutveckling? Hur arbetar pedagogerna med att göra miljön estetiskt tilltalande för barnen? Hur tänker pedagogerna om att skapa en trygg och stimulerande miljö? Vi har valt att använda oss av det dynamiska interaktionistiska perspektivet som fokuserar på det ömsesidiga samspelet mellan människa och miljö. Studiens undersökning har skett genom en kvalitativ metod där vi observerat den fysiska miljön på tre förskolor med olika pedagogisk inriktning samt utfört semistrukturerade intervjuer med sammanlagt åtta pedagoger på dessa förskolor. Resultaten visar att samspelet mellan den fysiska och sociala miljön bildar en atmosfär som, när den är positiv, bidrar till barnens välbefinnande. Genom att arbeta med inredning, material och ordning skapar pedagogerna en estetisk tilltalande miljö. Pedagogerna anpassar den fysiska miljön huvudsakligen utifrån observationer på barnens yttre reaktioner. Att göra miljön stimulerande förknippar pedagogerna med att erbjuda varierat material medan den trygga miljön försöks uppnås utifrån sociala aspekter.

<p>De högpresterande eleverna i skolan har precis som alla andra elever ett behov av bekräftelse, stimulans och utmaningar. Syftet med denna studie är att belysa lärares syn på de duktiga eleverna i skolan. Studien kommer även att beröra lärarnas syn på sin egen kunskap, samt hur de arbetar för att stimulera dessa elever i skolan. Studien ger en översikt av tidigare forskning i ämnet. För att uppnå syftet med studien så genomfördes kvalitativa intervjuer med fem grundskollärare på två olika skolor. I intervjuerna ställdes öppna frågor för att ge respondenterna möjligheten att utveckla sina svar. Resultatet pekar mot att de medverkande pedagogerna upplever en tidsbrist i sitt arbete, att det är svårt att hinna med dessa elever i den utsträckning som önskas. Respondenterna var överens om att diskussionen om de högpresterande eleverna i skolan är viktig. Resultatet visar även att de specialpedagogiska resurserna som finns i skolan enbart går till elever i olika svårigheter och att frustrationen hos pedagogerna ligger i att skapa nya stimulerade och utmanade uppgifter till dessa elever.</p>