Syftet med studien var att undersöka vilka uppfattningar fritidspersonal har om elevers deltagande i styrda aktiviteter. Med hjälp av kvalitativa metoder undersöktes detta genom åtta semistrukturerade intervjuer. Informanterna i intervjuerna bestod av fritidspersonal från olika skolor. Fritidspersonalens svar bearbetades genom transkribering samt meningskoncentrering. Utifrån den insamlade datan kunde strategier för deltagande utvinnas och elevers motivationer i jämförelse med personalens värderingar av styrdaaktiviteter analyseras. Informanterna hade stora skillnader i sina uppfattningar av styrdaaktiviteter. Motivationsteori användes för att analysera informanternas uppfattningar och möjliggöra jämförelser med tidigare forskning. Slutsatsen blev att elevernas intressen bör utgöra grunden för fritidshemmets verksamhet, men att ramfaktorer ofta hindrar fritidshemspersonalen från att använda sina strategier och därmed fullt ut ge eleverna enmeningsfull fritid.

Grundat på tidigare erfarenhet och forskningsöversikter har det bildats en uppfattning om att högpresterande elever är en grupp som tyvärr oftast inte ges den ledning och stimulans som de behöver för att komma vidare i sin kunskapsutveckling. Syftet med denna studie har således varit att undersöka om och på vilket sätt högpresterande elever ges utmaning och stimulans i sin matematikundervisning i årskurserna 1–6. Undersökningen i studien har utgått från en kvalitativ metod i form av intervjuer varav frågorna skickats ut via e-mail till sex stycken verksamma lärare som har erfarenheter av högpresterande elever i matematik. Resultatet visade att lärarna erbjuder de högpresterande eleverna utmaning och stimulans främst i form av acceleration och differentiering. Resultatet visade även att högpresterande elever har en risk att inte prioriteras i en skolvärld där skolan bör fokusera på de elever som är lågpresterande. Slutsatsen är att högpresterande elever enligt verksamma lärare utmanas och stimuleras tillräckligt men att aspekter som tid, resurser, kunskaper och att lågpresterande elever prioriteras kan göra att de högpresterande kommer i andra hand.

Syftet med studien är att belysa och bidra med kunskap om hur pedagogisk personal inom grundskolan, grundsärskolan och specialskolan förstår och arbetar med extra anpassningar i skolvardagen. För att behandla syftet användes följande frågeställningar: - Hur beskriver pedagogisk personal rutinerna kring extra anpassningar i de olika skolformerna, grundskola, grundsärskola och specialskola? - Vilka likheter och skillnader i arbetet med extra anpassningar finns mellan skolformerna? - Hur ser specialpedagogens roll ut vid arbetet med extra anpassningar? Denna studie har stöd i tidigare forskning och vi använde ett systemteoretiskt perspektiv och tre av Ahlbergs (2013) specialpedagogiska perspektiv. Som metod användes semistrukturerade intervjuer. För att se om det finns likheter eller skillnader i arbetet med extra anpassningar valdes informanter från tre olika skolformer: grundskola, grundsärskola och specialskola. Analysen av resultatet gjordes med hjälp av en fenomenografisk analysmetod där vi har bland annat tittat på informanternas uttalande och grupperat dem i kategorier. Resultatet visar att pedagogisk personal har liknande arbetssätt kring extra anpassningar när det gäller att bedöma en elevs svårigheter utifrån kunskapskraven och kunskapsmålen. Det som skiljer grundskolan från specialskolan och grundsärskolan är hur personalen upplever samverkan och specialpedagogens stöd i detta arbete. En annan slutsats som vi drar är att begreppen “ledning och stimulans” och “extra anpassningar” fortfarande är otydliga förinformanterna som arbetar i grundsärskolan och specialskolan.

Syftet med arbetet är att undersöka på vilket sätt några lärare arbetar med de högpresterande eleverna i ämnet engelska så att de når så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling. Till min hjälp har jag tre frågeställningar som handlar om hur man upptäcker högpresterande elever, vilka redskap och metoder lärarna använder för att skapa sig en bild över de högpresterande eleverna och vilka arbetsmetoder man använder för att utveckla varje individ. Jag har valt en kvalitativ metod där jag låtit intervjua fyra lärare. Jag har undersökt lärarnas uppfattningar vid det tillfället. Arbetets resultat går inte att generalisera utan ger endast en bild av lärarnas uppfattningar vid intervjutillfället. Jag har valt att använda mig av Self-Determination Theory, där jag utgår från inre och yttre motivation för att försöka tolka mitt material av det lärarna säger. Arbetet är även inspirerat av den proximala utvecklingszonen om lärande då den även hör ihop med motivation och utmaning. Resultatet av undersökningen visar att det råder en oenighet i hur man identifierar högpresterande elever, samt i hur man bör förhålla sig till kunskapskraven och dess mål. Undersökningen visar även att lärare använder samma material till alla elever och att man inte bjuder in eleverna till delaktighet i utformningen av undervisningen. Förvånande nog visade även undersökningen att om eleverna ville få vidare stimulans och utmaning var eleverna tvungna att efterfråga det själva.

Syftet med studien är att undersöka dels om lärare/pedagoger i de yngre skolåren upplever att elever som börjar skolan har en sämre språk- och kommunikationsförmåga nu är förut och dels vad i barnens språk och kommunikation som upplevs vara förändrat. Ytterligare en frågeställning är om respondenterna i så fall kan se möjliga orsaker till elevers förändrade språk och kommunikation. Många elever når inte godkänt i slutet av grundskolan och frågan väcks om språket är en möjlig orsak till detta. Studien bygger på det sociokulturella perspektivet och tre centrala begrepp i denna teori kopplas samman med empirin i analys- och diskussionsdelen. Dessa begrepp är: proximala utvecklingszonen, scaffolding och språket som artefakt.  För att få svar på frågeställningarna har förklarande mixade metoder i form av enkäter och intervjuer använts. 20 pedagoger från två olika skolor har deltagit i enkätundersökningen och fem pedagoger deltog i intervjuerna. Empirin har sedan sammanställts och kategoriserats in i teman utefter olika språkliga förmågor: muntliga förmågor, ord- och begreppsförmåga, kommunikations- och skriftlig förmåga samt förmåga till självständighet. Resultaten visar att 65% av respondenterna anser att elevers språk blivit något sämre än förut. De förmågor man tycker har ändrats mest till det sämre är ordförståelse och förmågan att kommunicera med andra. Som eventuella orsaker till detta uppges minskad högläsning/läsning, mindre språklig stimulans i hemmet, tidsbrist och ett ökat skärmanvändande. Ur ett sociokulturellt perspektiv kan dessa resultat tolkas som dystra då språket är ett av kunskapsutvecklingens viktigaste verktyg att nå skolframgång på.

Sammanfattning/Abstract Bovin, Emma och Möller, Marta (2023). ”Skola är något vi gör tillsammans”. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag De förväntade kunskaper vår studie bidrar med är fördjupad förståelse för hur arbetet med stödinsatser bedrivs på några gymnasieskolor, och hur arbetet med stödinsatser kan påverka elevers möjligheter att uppnå en gymnasieexamen. Utöver det bidrar studien med specialpedagogers reflektioner kring vilka möjligheter och utmaningar som kan uppstå i samverkan mellan specialpedagoger och undervisande lärare på gymnasiet. Syfte och frågeställningar Studien syftar till att undersöka hur specialpedagoger på gymnasiet uppfattar organisatoriska faktorer och samverkansmöjligheter mellan specialpedagogen och undervisande lärare när det gäller stödinsatser för måluppfyllelse. Mot bakgrund av syftet formuleras följande preciserade frågeställningar: Vilka stödinsatser beskrivs som vanligt förekommande i syfte att stödja eleverna att nå målen och hur motiveras de? Vad beskriver specialpedagogerna som viktiga förutsättningar vid samverkansmöjligheter mellan specialpedagogen och undervisande lärare när det gäller arbetet med stödinsatser? Teori Studiens teoretiska referensram grundar sig i systemteori och organisationsperspektiv, samt de specialpedagogiska perspektiven: kategoriskt, punktuellt och relationellt perspektiv. Metod En kvalitativ metod har använts med semistrukturerade intervjuer. Sex specialpedagoger intervjuades och deras svar utgör empirin., För att bearbeta intervjumaterialet användes en tematisk analys där empirin också speglades mot studiens teoretiska begrepp.  Resultat Resultatet visar att det finns ett flertal olika faktorer som påverkar både hur arbetet med stödinsatser på gymnasiet ser ut och vilka förutsättningar specialpedagoger beskriver som viktiga när det kommer till samverkan mellan specialpedagoger och undervisande lärare.   Specialpedagogerna beskriver olika typer av stödinsatser, och det verkar finnas en tendens till att olika typer av extra anpassningar eller särskilt stöd utgår från ett individperspektiv hos elever som syftar till att elever ska nå kunskapsmålen. Studiens resultat synliggör även reflektioner kring hur rektor och organisationen fungerar för att skapa förutsättningar för det specialpedagogiska arbetet. Slutligen framgår det av resultatet att specialpedagogerna har höga förväntningar på god samverkan med de undervisande lärarna. De ser betydelsen av att samarbetet fungerar för att det specialpedagogiska arbetet ska gå framåt. Förutsättningar som efterfrågas är ömsesidig förståelse, ökad delaktighet, ödmjukhet och transparens. Det krävs att både specialpedagogen och de undervisande lärarna deltar i dessa processer för att samverkan ska fungera på ett sätt som gynnar elevers möjligheter att få sina behov mötta. Specialpedagogiska implikationer Specialpedagogiska implikationer som lyfts i studien är att det fortfarande finns en hel del kvar att göra när det gäller exempelvis specialpedagogens uppdrag och samverkansmöjligheter mellan undervisande lärare och specialpedagoger. I studie framkommer det även att arbetet med att tidigt uppmärksamma stödbehov också har sina brister.

No description available.

Idag ska undervisningen vara likvärdig och skolan ska vara en plats för alla, men de särskilt begåvade eleverna hamnar lätt i skymundan. De särskilt begåvade eleverna har ett stort behov av stimulans för att bli motiverade eftersom de kan bli aggressiva och nedstämda vid understimulans. Lärarna har ansvar för elevernas kunskapsutveckling och har i uppgift att anpassa undervisningen efter alla elevers enskilda förutsättningar och behov. Därför är det viktigt att lärare också får stöd för att kunna genomföra en god undervisning för alla. Syftet med studien är att få kunskap om hur några lärare arbetar med denna elevgrupp samt vilket stöd som lärarna anser sig behöva för att stimulera dem. Denna kvalitativa studie bygger på semistrukturerade intervjuer med sex verksamma lärare i lågstadiet. Det framgår att differentierad undervisning är viktigt för att stimulera alla elever och att berikning och acceleration är två strategier som lämpar sig bra för de särskilt begåvade eleverna. Studiens slutsats är att lärare behöver mer kunskap än vad de får i lärarutbildningen för att ha möjlighet att skapa en differentierad undervisning som är relevant för de särskilt begåvade eleverna.

Studiens syfte är att undersöka hur lärare i årskurs 1 anpassar sin läsundervisning för att stödja och utmana eleverna i sin läsutveckling. Vår studie har som utgångspunkt ett sociokulturellt perspektiv på lärande, vilket belyser samspel och kommunikation mellan individer som två viktiga aspekter för individers kunskapsutveckling. Vi har genomfört en intervju med nio olika lärare för att besvara forskningsfrågorna. Resultatet visar att de flesta lärarna samarbetar med förskoleklasslärarna genom att ha en överlämningsdiskussion för att skapa en tydlig bild om var eleverna befinner sig i sin läsutveckling. Det är även vanligt att specialläraren hjälper klassläraren att genomföra olika screeningstester för att bedöma elevers läsförmåga och anpassa läsundervisningen utifrån elevers behov och förutsättningar. För att anpassa läsundervisningen använder lärarna läromedel med olika svårighetsgrader, digitala hjälpmedel, samarbetsövningar och nivåanpassade läsläxor för att skapa möjlighet för alla elever att utvecklas i sin läsning. Vårdnadshavares involvering inom elevers läsutveckling är även en viktig aspekt som lyftes fram i resultatet. Slutligen visar resultatet att lärarna arbetar på ett varierande arbetssätt och bedriver en anpassad undervisning som hjälper eleverna att utvecklas som läsare och att uppnå kunskapsmålen inom läsningen. Sammanfattningsvis kan det konstateras att utifrån resultatet använder lärarna de individualiseringar som de bedömer är gynnsamma för klassens behov och förutsättningar.

Studiens syfte är att få ökad kunskap om hur begåvade elever reflekterar över sin matematikundervisning samt hur lärarna beskriver sin undervisning och anpassar denna för begåvade elever. Tanken är att detta kan bli ett möjligt kunskapsbidrag för pedagoger och oss blivande speciallärare i förebyggande arbete för att kunna tillgodose begåvade elevers kunskapsbehov i matematik. I studien valdes en kvalitativ metod genom intervjuer med elever som går i årskurs åtta och deras lärare i två olika kommunala skolor, en utan och en med inriktning på matematik. För att kunna förstå elevernas syn på undervisning intas ett barns perspektiv i studien, elevernas röster blir hörda då de ger uttryck för sina åsikter. Resultatet i studien visade att en elev av fem känner sig helt inkluderade didaktiskt, social och rumsligt. Eleverna kände sig främst socialt exkluderade, främst på skolan utan matematikinriktning där de ville vara mer delaktig i sin läroprocess för att kunna påverka innehållet i undervisningen. Den största skillnaden på hur eleverna upplever sin matematikundervisning var att eleverna på skolan med matematikinriktning, är mer nöjda tack vare att det sker en del anpassningar och att de arbetar med likasinnade. Eleverna på skolan utan inriktning i matematik, ser fler utvecklingsmöjligheter och efterfrågar främst arbete med lärprocessen där deras kommunikation- och resonemangsförmågor prövas och gärna i samverkan med likasinnade och lärare. Båda elevgrupperna uppskattar att arbeta med läromedel som grund som har olika nivåer, men de vill ha mer variation till exempel genom berikning men även acceleration. De intervjuade eleverna tycks ha ett gott självreglerat lärande vilket påverkar deras kunskapsutveckling positivt.  I studien framkom det att lärarna på de två skolorna har olika utgångspunkter för att kunna ge ledning och stimulans för begåvade elever. Tack vare den mer homogena gruppsammansättningen på skolan med specifik matematikinriktning, var det lättare att göra anpassningar i undervisningen, medan skolan utan inriktning främst prioriterar de elever som riskerar att inte nå målen. Uppfattningen är att lärare behöver rätt organisatoriska förutsättningar för att kunna samverka med de begåvade eleverna. Inom skolans verksamhet behöver vi ta på ”rätt glasögon” för att uppmärksamma denna bortglömda grupp och ge dem den ledning och stimulans som de har rätt till såväl juridiskt som moraliskt. De begåvade eleverna behöver känna sig inkluderade i skolans och samhällets gemenskap. Detta förutsätter att lärare ges rätt förutsättningar att i praktiken kunna genomföra det som stipuleras av politiker.