No description available.

Syftet med studien är att analysera vad som ligger till grund för grundskollärares val av extra anpassningar och särskilt stöd för elever med svenska som andraspråk. Extra anpassningar är mindre stödinsatser som genomförs inom ramen för ordinarie undervisning. Särskilt stöd är mer omfattande stödinsatser som pågår under längre tid och sätts in om det befaras att en elev inte når kunskapskraven trots att extra anpassningar har genomförts. Studiens teoretiska utgångspunkt är sociokulturell teori med fokus på Vygotskijs synsätt på språk och lärande. Kvalitativa intervjuer genomfördes med sex stycken yrkesverksamma grundskollärare i två kommuner i Mellansverige. Intervjumaterialet transkriberades och analyserades tematiskt. Studiens resultat visar att samtliga lärare använder extra anpassningar i undervisningen. De extra anpassningar som används delas in i kategorierna bildstöd, anpassat material, anpassade programvaror, anpassade undervisningsmetoder och placering i klassrummet. Det särskilda stödet delas in i kategorierna stöd från annan skolpersonal och studiehandledning. Samtliga lärare uppger att det finns faktorer som påverkar deras val av extra anpassningar och särskilt stöd. Dessa faktorer är utbildning inom svenska som andraspråk, kollegialt samarbete, ekonomiska resurser och tid.    En slutsats som kan dras av studiens resultat är att lärare har olika förutsättningar att genomföra extra anpassningar och särskilt stöd. Det är problematiskt eftersom andraspråkselever får olika förutsättningar att tillägna sig det svenska språket. En annan slutsats är att andraspråkselever befinner sig i en komplex skolsituation. De arbetar grundläggande med att tillägna sig det svenska språket och åldersadekvat svenska, samtidigt som de behöver utveckla tillräckliga ämneskunskaper och svenska på mer avancerad nivå. Studiens resultat visar att det finns behov av mer utbildning, kollegialt samarbete, ekonomiska resurser och tid för att kunna optimera anpassningarna för andraspråkselever. Det är därför lämpligt att fråga sig huruvida det har satsats tillräckligt på extra anpassningar och särskilt stöd för andraspråkselever.

Språkliga resurser är viktiga förmågor att besitta för att på ett adekvat sätt kunna kommunicera i olika kontexter. Utvecklingen av olika språkliga resurser sker i undervisningen i skolan vilket leder till föreliggande studiens undersökningsområde. Studien undersöker andraspråkselevers språkliga nivå enligt processbarhetsteorin i förhållande till respektive elevtexts betyg. Under­söknings­objekten är 20 elevtexter från nationella provet i kursen svenska som andraspråk 3. Fem texter från respektive betygsgradering A, C, E och F. Dessa elevtexter analyseras i enlighet med processbarhetsteorin vilken är en teori om språkligutveckling tillika analysmodell. Resultatet visar på att samtliga elevtexter har en hög språklig nivå oavsett betygskategori vilket indikerar att den grammatiska nivån inte är den enda avgörande faktorn i bedömningen. En viss osäkerhet i språket hos elever med lägre betyg kan tydas ur resultatet, då antalet exempel på mer komplexa grammatiska strukturer minskar avsevärt för elevtexter med lägre betyg än A. Språkliga resurser är viktiga förmågor att besitta för att på ett adekvat sätt kunna kommunicera i olika kontexter. Utvecklingen av olika språkliga resurser sker i undervisningen i skolan vilket leder till föreliggande studiens undersökningsområde. Studien undersöker andraspråkselevers språkliga nivå enligt processbarhetsteorin i förhållande till respektive elevtexts betyg. Under­söknings­objekten är 20 elevtexter från nationella provet i kursen svenska som andraspråk 3. Fem texter från respektive betygsgradering A, C, E och F. Dessa elevtexter analyseras i enlighet med processbarhetsteorin vilken är en teori om språkligutveckling tillika analysmodell. Resultatet visar på att samtliga elevtexter har en hög språklig nivå oavsett betygskategori vilket indikerar att den grammatiska nivån inte är den enda avgörande faktorn i bedömningen. En viss osäkerhet i språket hos elever med lägre betyg kan tydas ur resultatet, då antalet exempel på mer komplexa grammatiska strukturer minskar avsevärt för elevtexter med lägre betyg än A.

Ändamålet med föreliggande rapport har varit att undersöka hur fem församlingar från Svenska kyrkan och fem församlingar för romersk-katolska kyrkan framställer sin bibelsyn på sina hemsidor. För att besvara ändamålet har rapporten brutits ner till två frågeställningar där en undersökning kring hur församlingarna yttrar sin bibelsyn på sina hemsidor har gjorts. Den andra frågeställningen syftade till att kategorisera församlingarna enligt några givna påstående om bibeltolkning. För att undersöka frågeställningarna har en kvalitativ innehållsanalys med hjälp av ett kodningsschema utförts på materialet hämtat från församlingarnas hemsidor. Studien förhåller sig till tidigare forskning inom området bibeltolkning, bland annat Andrew Villages The Bibel and the Lay People och på teoretiska begrepp som biblisk hermeneutik och uppenbarelsen. Resultatet visade att församlingarna från Svenska kyrkan uttryckte en mer symbolisk tolkning av Bibeln, att Bibeln var skriven av människor och tog sällan upp gudomliga faktorer. Församlingarna från den romersk-katolska kyrkan framställde Bibeln oftare som Guds ord och som en källa till sanning. Resultatet från denna undersökningen korrelerar till viss del med resultat från Villages forskning, som tillika visade att katoliker till större del ser Bibeln som Guds ord än vad protestanter gör.

Ett mått på hur väl ett skolämne definierar sig i förhållande till de övriga är klassifikation. Den ämnesdidaktiska forskningen tyder på att svenskämnet, bland annat genom en låg tillämpning av ämnesspecifik terminologi, kännetecknas av en svag klassifikation. Tre svensklärare vid gymnasiet intervjuades angående deras uppfattning om sitt eget ämnes­relaterade språkbruk och observerades vid två lektionstillfällen var. Resultaten ger vid handen ett språkbruk som till största del präglas av termer som är ämnesrelaterade men inte hämtade från språk- eller litteraturvetenskapen. Detta indikerar en klassifikation av varken alltigenom svag eller stark grad. De uppfattningar som lärarna ger uttryck för i intervjuerna motsvaras endast delvis av den observerade undervisningen.

Sedan år 2011 ligger det i skolans uppdrag att ordna med studiehandledning på modersmål, en stödinsats som är tätt sammankopplad med modersmålsundervisning. I skolförordningen, som reglerar Sveriges alla skolformer, kan man läsa att elever som behöver studiehandledning på sitt modersmål ska få det (Skolförordningen, 5. kap, 4 §). Syftet med den här studien är att skapa förståelse om studiehandledning på modersmål utifrån studiehandledarnas egna perspektiv samt utifrån innehållet i styrdokument. Studien baseras på halvstrukturerade intervjuer med tre informanter som arbetar som studiehandledare på modersmål på en gymnasieskola och på en granskning av styrdokument där studiehandledning på modersmål nämns. Resultatet visar att informanterna känner sig välbehövda och viktiga i sin yrkesroll. De vittnar om att nyanlända elever behöver stöttning i sitt modersmål för att nå de utsatta målen i ett eller flera ämnen. Det framgår dock att samarbetet mellan studiehandlarna och ämneslärarna behöver bli bättre för att lektionerna ska kunna planeras och utföras på ett bra sätt. Även studiehandledarnas status på skolan behöver höjas, som det ser ut nu så arbetar de i det tysta med ansvar för ett stort antal elever.

Syftet med studien är att undersöka förekomsten av olika språkliga variationer utifrån sociolingvistiska teoretiska begrepp i svenska som andraspråksundervisningen. För att infria syftet har observationer valts som metod. Dessa har genomförts på tre olika skolor, där elevers språkanvändning på SVA-lektioner har iakttagits. Vidare har de språkliga variationerna att analyserats och kategoriserats utifrån sociolingvistiska teoretiska begrepp, såsom kronolekt, sociolekt och etnolekt. Resultatet har även diskuterats utifrån begreppen kodväxling, grupptillhörighet och distans, något som också behandlas inom sociolingvistiken. Resultatet visade att det är främst sociolekt och etnolekt som var framträdande i ungdomarnas tal. Båda lekterna förekom oftast i början eller i slutet av en mening, främst från arabiskan och engelskan. Vidare visade resultatet att kronolekt förekom allra minst i elevernas tal. I studien har det även förts en diskussion om det multietniska ungdomsspråkets eventuella funktion. I resultatdiskussionen diskuteras resultatet i förhållande till tidigare forskning samt huruvida de olika förekomsterna kan förstås. Det spekuleras även huruvida språket kan fungera som en gruppmarkör, eller som en distansering från andra grupper. Avslutningsvis följer en diskussion av både resultatet och tillvägagångssättet med observation som metod, samt reflektioner om didaktiska konsekvenser för ett fortsatt lärande.

Syftet med denna studie är att analysera en andraspråksundervisningspraktik där digitala verktyg ingår via hur lärare beskriver densamma. Två svenska som andraspråkslärare i grundskolans årskurs 7–9 har intervjuats och sedan har empirin analyserats med hjälp av praktikarkitekturteori. Ur empirin kunde tre frågor urskiljas 1) det dagliga användandet av digitala verktyg, 2) hur verktygen möjliggör och hindrar eleverna i lärarnas undervisningspraktik och 3) hur digitala verktyg möjliggör och hindrar lärarens undervisningspraktik. Dessa frågor besvaras av olika arrangemang: kulturellt-diskursiva arrangemang, materiellt-ekonomiska arrangemang och socialt-politiska arrangemang. Hindrande arrangemang inkluderade yttre faktorer som de intervjuade lärarna inte kan påverka, utbudet av digitala verktyg (stort utbud, vilket leder till frustration), tidsbrist för lärare att sätta sig in i nya digitala verktyg, men även de nationella proven i svenska som andraspråk i årskurs 9 som skrivs för hand på skolan. De möjliggörande arrangemangen inkluderar istället elevers positiva attityd gentemot digitala verktyg, utbudet av digitala verktyg (variation och repetition), den aktuella läroplanen utformad av Skolverket, samt huvudmannen som tillgodosett eleverna med digitala enheter. De båda lärarna i studien ser idag digitala verktyg som en naturlig, till och med nödvändig del i sin undervisningspraktik.

Det är idag ett faktum att vi lever i ett mångkulturellt samhälle där olika kulturer och språk möts varje dag, inte minst i skolan. Den mångfald som råder ställer i sin tur krav på skolan. Tidigare forskning visar att flerspråkiga elever tenderar att inte vara lika framgångsrika i skolan som sinainfödda klasskamrater. Elevernas olika förutsättningar att nå skolframgång har bland annat lett till genrepedagogikens uppkomst. Cirkelmodellen kan beskrivas som en undervisningsmetod som växt fram genom genrepedagogiken och som syftar till att ge alla elever, oberoende av social bakgrund, samma möjligheter att nå skolframgång. Det är denna modell som är i fokus i föreliggande studie. Syftet med studien var att belysa svenska som andraspråkslärares upplevelser av cirkelmodellen, av dess påverkan i undervisningen och på elever samt dess eventuelltutjämnande funktion i skrivundervisningen för årskurs 7-9. Studien utgick från Bernsteins(2000) begreppspar klassifikation och inramning som gjorde det möjligt att utröna den utjämnande funktionen cirkelmodellen enligt lärarna bidrar med. Som metod användes Semistrukturerade intervjuer där sex respondenter deltog. Studiens resultat visar att lärare är positiva till cirkelmodellen, även om uppfattningarna skiljer sig åt något. Förutom lärarnas optimism visar också resultatet att cirkelmodellens utjämnandefunktion främst ligger i att eleverna får dela med sig av sina kunskaper, att den bidrar till att lärarna kan ta deras kunskaper i beaktande, att modellen inte utgår från ett homogent perspektiv och att de olika modelltexterna ger eleverna olika textförebilder.

Syftet med denna uppsats är att beskriva vilka strategier översättaren Carl G. Martinsson använt sig av vid översättningen av kulturspecifika fenomen (Extralinguistic Cultural References, ECR) från persiska till svenska i novellsamlingen Getingboet och nitton andra noveller från Iran (Martinsson, 1983), samt redogöra för huruvida Martinssons översättningar varit källspråksorienterade eller målspråksorienterade. Klassificeringen av översättningsstrategier har baserats på Jan Pedersens modell (2007). Analysen visar att strategierna bevarande och generalisering använts i en majoritet av fallen, och att de kulturspecifika fenomenen varken översatts särskilt källspråks- eller målspråksorienterat. / The aim of this thesis is to describe the strategies used by the translator Carl G. Martinsson when translating Extralinguistic Cultural References (ECRs) from Persian to Swedish in the short story collection Getingboet och nitton andra noveller från Iran (Martinsson, 1983), as well as to present whether Martinsson’s translations are source language oriented or target language oriented. The classification of the translation strategies is based on Jan Pedersen’s model (2007). The analysis shows that the strategies retention and generalization were employed for a majority of the cases, and that the translation of the ECRs was neither source language oriented nor target language oriented.