Syftet med studien är att undersöka hur tjejer berättar om erfarenheter av sexuellt våld. Det empiriska materialet består av bloggberättelser av anonyma författare som uppger att de är i åldern 14-25 år. Materialet har analyserats med hjälp av en narrativ analys. Vidare har materialet analyserats utifrån en sammanvävning av poststrukturalistiska och fenomenologiskt inriktade perspektiv och feministisk teori. Fokus ligger på hur genus iscensätts och hur förkroppsligade erfarenheter framställs i berättelserna. Uppsatsen visar på att tjejerna enligt sina beskrivningar ofta inte vetat om de ska definiera sina upplevelser som våldtäkt direkt efteråt. Det förstås som att sexuell subjektivitet förhandlas i relation till kulturella normer och dominerande diskurser om sexualitet. Dessa presenterar ofta tjejer som passiva och killar som sexuellt drivande i relation till tjejer. Dock framträder varierade beskrivningar av erfarenheter av sexuellt våld, där ifrågasättande av kulturella diskurser om det passiva och nedtystade våldtäktsoffret delvis kan urskiljas. Omdefinitioner av våldtäkt sker ibland över tid genom att benämna det så i efterhand.

Detta examensarbete har som syfte att förstå vad tjejer på yrkesprogram tycker om läsning och vad de eventuellt läser och vill läsa i skolan och på fritiden. Våra frågeställningar är följande: Vad tycker tjejer på yrkesprogram om läsning och vad vill de läsa? Hur skiljer sig tjejernas läsning på fritiden från den i skolan? Vårt resultat är baserat på intervjuer med fyra tjejer på vård- och omsorgsprogrammet som vi analyserar utifrån flera olika teoretiska perspektiv. Vi diskuterar sedan vår analys i förhållande till tidigare forskning och drar därefter slutsatser. Vårt resultat visar att tjejerna vill läsa lättskrivna verkliga berättelser som handlar om tjejer, och inte den litteraturen som de menar att skolan framförallt erbjuder dem som består av en annan sorts berättelser. Vi drar slutsatsen att eleverna i sin läsning framförallt drivs av en yttre motivation och att de inte ser läsning som något givande utifrån programval och framtidsplaner, därför väljer de aktivt bort den. Vi diskuterar och problematiserar sedan resultatet av studien med hjälp av den tidigare forskning vi använder oss av, och resonerar kring vilka konsekvenser våra resultat ger upphov till i vår framtida yrkesutövning. Vårt examensarbete avslutas med en diskussion kring vår metod och ger förslag på vidare forskning på området.

Denna uppsats är en kvalitativ studie som består av sex intervjuer med tjejer mellan 15-17 år. Studiens syfte är att utforska dessa tjejers upplevelser av att bo och leva i bostadsområdet Seved i Malmö, vilket är ett av media uppmärksammat bostadsområde. Med hjälp av ett fenomenologiskt samt intersektionellt teoretiskt ramverk analyserar vi informanternas resonemang. I resultatdelen skildras vad som är karakteristiskt med Seved, hur informanterna förhåller sig till ”killgängen” i området, hur de ser på trygghet och otrygghet kopplat till deras bostadsområde, hur de bemöter det dåliga ryktet om Seved samt hur de rör sig i och utanför Seved. Ett övergripande tema som utlästes ur informanternas svar är att Seved präglas av en generell gemenskap i den bemärkelse att ett ”vi” har skapats då området utsätts för stigmatisering. Trots den betonade gemenskapen är det viktigt att lyfta fram att den på ett individuellt plan inte är lika heltäckande och generell. Utifrån informanternas svar framgår det att det råder en tydlig åtskillnad mellan tjejer och killar, exempelvis är det otänkbart för tjejerna att de skulle stå och hänga med killgängen på Seveds gator. Informanterna har en nedlåtande ton då de beskriver killarnas ”hängande på gatan” och påpekar att de själva kan göra något mer meningsfullt med sin tid. Vidare betraktar informanterna Seved som en trygg plats men i deras svar går det även att utläsa att de förhåller sig till en vedertagen sanning om att tjejer i allmänhet måste vara extra försiktiga om kvällarna. Detta visar hur dolda maktstrukturer indirekt påverkar informanternas handlingsutrymme. Ytterligare en slutsats är att informanterna anser att medieskildringen av Seved är snedvriden och överdriven vilket bidrar till att området har fått ett oförtjänt dåligt rykte. / This study is a qualitative study consisting of six interviews with teenage girls between 15-17 years. The aim of the study is to explore these girls´ experiences of living in the neighbourhood Seved in Malmö, which is an area highlighted in the media. With help of a phenomenological and intersectional theoretical framework, we analyze the interviewees’ way of thinking about their neighbourhood. The result describes; what the interviewees´ think is characteristic about Seved, how they relate to the neighbourhoods´ "youth gangs", how they experience the security and insecurity which is associated with their neighbourhood, how they respond to the bad reputation of Seved and how they move in different parts of the city. Our result shows that the interviewees are talking about a widespread fellowship that exists among the residents in Seved. The fellowship becomes strong because of the stigma that area of Seved suffers from, but on an individual level this fellowship is not complete. For example, it appears that there is a clear distinction between girls and boys. The interviewees describe that they look down on the “boys on the street" and point out that they themselves can do something more meaningful with their own time. Furthermore, the interviewees consider Seved a safe place but in their responses there is also an indication of that they take it for granted that girls generally have to be extra cautious at night. This shows how the hidden structures of power indirectly do have a clear impact on the discretionary power of the interviewees. Another conclusion is that the interviewees believe that medias´ portrayal of Seved is distorted and exaggerated, and thus the neighbourhood of Seved has got an undeservedly bad reputation.

Den här studien är en totalundersökning av hur svenska tryckta medier skrivit om europeiska kvinnor som anslutit sig till Islamiska staten (IS), under perioden 1 januari 2015 till 11 april 2016. Studien bygger på två metoder, kvantitativ innehållsanalys av 96 artiklar och kritisk diskursanalys på sex uppslag. Vi har valt en eklektisk ansats i vårt teoretiska ramverk och haft utgångspunkt i fyra teorier, gestaltningsteori, genusteori, kriminologisk teori om det idealiska offret samt postkolonial teori om skapandet av ”den andra”. Frågorna som besvaras berör hur kvinnor som ansluter sig och deras handlingar framställs och hur man kan förstå varför kvinnorna framställs på det sättet. Studien visar att i 65 % av artiklarna ger medierna tydliga förklaringar till varför subjekten anslutit sig, men endast i 9 % av artiklarna vi har gått igenom framställs subjekten som att de fattat ett eget medvetet beslut. I övrigt fann vi fyra typiska inramningar kring kvinnors anslutande till IS. Dessa är att hon har blivit lurad dit, att hon gör det för en partner, att hon åker för att hon har en tom tillvaro hemma och att hon har lockats via internet. I undersökningen kommer vi också fram till att subjekten sällan själva får komma till tals. Kvinnorna som har anslutit sig eller som varit på väg att ansluta sig framställs nästan genomgående som att de fallit offer för IS propaganda. Med vårt teoretiska ramverk förstår vi att kvinnorna inte skrivs om som gärningsmän för att de framställs med stereotypt kvinnliga egenskaper. Kvinnorna framställs som antingen ofullständiga eller som att vara i motsats till det som männen är. I en dikotom relation till mannen tillskrivs kvinnorna egenskaper såsom passiv, underordnad, svag och irrationell.

Young people cannot, due to their age, possess a full citizenship. But through their education, they are future citizens under development and have rights such as participation and influence in matters that affect their lives. Historically, women have been excluded from citizenship. Young girls today are thus in a complex situation where their sex and age can affect their citizenship. The aim is therefore to provide further understanding of how experiences of participation and influence are interpreted by girls between the ages of 13 – 17 within youth recreation centers in Växjö municipality, as part of the development of a future citizenship. It also intends to examine what influences the girl’s interpretations of participation and influence. The theoretical outset starts with Marshall and Bottomore’s theory of citizenship but mainly focuses on Listers four building blocks for children and young people's citizenship as well as gender and power. The study is based on twelve semi-structured interviews with girls who visits different youth recreation centers. The outcome shows that the girls have experience of participation and influence because they feel included. They view age and lack of knowledge as possible risks of not getting the opportunity for participation and influence. Personal qualities such as responsibility alongside with the social environment’s acceptance creates the conditions and opportunities to participation and influence. One conclusion is that; affiliation, inclusion, interaction with the social environment, individual characteristics and social relationships to friends and youth recreation leaders can influence the girl’s interpretations of participation and influence. The main conclusion is that opportunities to exercise participation and influence is seen as a process of becoming a future citizen.

Naturvetenskapen spelar en ständigt större och större roll i världen när rymden utforskas, klimathotet ska bekämpas och samhället digitaliseras. Antal STEM-yrken (Science Techonology Engineering and Mathematics) ökar lavinartat vilket ställer krav på att skolan ska utbilda framtidens generation inom dessa ämnen. Inom till exempel ingenjörsyrken är dock kvinnorna starkt underrepresenterade och fortfarande väljer få kvinnor sådana yrken när de slutat skolan. Mycket forskning pekar på att killar har en mer positiv attityd till naturvetenskap och matematik, och att attityd är ett viktigt redskap till kunskapsinlärning. PISA visar att även självtillit inom dessa ämnen är högre hos killar i högstadiet än hos tjejer. Om detta stämmer skulle killar få möjlighet till en bättre kunskapsinlärning än tjejer. Dock finns en avsaknad av liknande studier gällande gymnasieelever här i Sverige. En amerikansk studie fann att killar hade ett betydligt högre självförtroende än tjejer inom naturvetenskap på universitetsnivå. Detta är alarmerande då skolan har som mål att skapa en likvärdig utbildning oavsett kön. Skulle den svenska gymnasieskolan främja ett ojämställt självförtroende skulle de inte leva upp till dessa mål. I den här studien utgår vi från naturvetenskapsprogrammet och undersöker gymnasieelevers självförtroende inom de naturvetenskapliga ämnena och matematik genom egenskattning i olika påståenden. Vi jämför tjejers och killars självförtroende när de börjar gymnasiet, när de slutar gymnasiet samt hur det förändras under denna tid och hur intresse för ämnena påverkar. Vi finner att tjejerna har ett lägre självförtroende för ungefär hälften av påståendena när de börjar gymnasiet, men att de kommit ikapp killarna i självförtroende när de slutar gymnasiet. Från år 1 till år 3 ökar tjejernas självförtroende mycket, medan killarna i princip bibehållit det höga självförtroende de skattade från början. Det blev tydligt att tjejer behöver se att de har kunskap innan de vågar säga att de har ett gott självförtroende, till skillnad från killar som skattar sig högt oavsett förmåga. För tjejer är det dessutom viktigt att ha ett intresse för framförallt matematik om de ska ha ett gott självförtroende för sin egen förmåga, medan intresse inte är särskilt viktigt för killarnas självförtroende. Inom ämnet biologi verkar det inte finnas något samband mellan självförtroende och intresse för ämnet. Utifrån våra resultat drar vi slutsatsen att naturvetenskapsprogrammet i gymnasieskolan når sitt mål med en likvärdig utbildning utifrån aspekten självförtroende och verkar således främja båda könens möjlighet till inlärning.

<p>Today several things point to the fact that many young women are being abused and sexual harassed. Despite that there is no knowledge about how the girls handle the violence or how the battering affects them. For that reason the purpose of this study is to describe and give a picture of some girl’s experiences of being battered of men they have or have had a relationship with. In focus is also how these girls identities are affected of the battering. These girls were between 16-24 years old when the battering started. </p><p>One important conclusion in this study is that if the attitudes of women battering can change, the power structure between the sexes be evident and the knowledge about women battering increase it might be easier for a lot of women. It could increase the possibility for girls and women to counter men’s power and for battered girls and women to change their situation at an earlier stage than they are able to today.</p>

The purpose of this study is that through a discourse theoretical perspective, analyze young girls 'statements about living with self-injuring by sexual behavior. The aim is to locate the discourses that surround them, visualize how discursive constructions affect these young girls' identity as victims and/or actors in relation to self-injury, the sexual violence and in meetings with the professionals within the health authorities. In addition discourse theory as an analyze method, the authors also use Nils Christie's (2001) theory of the ideal victim and Ingrid Landers (2003) theoretical perspectives on normative femininity. The authors of the study show a diversity of discourses that surround the young girls. All discourses contain normative actor- and victim’s positions that young girls constantly are obliged to relate to, which partially conflict with social constructions of the idea of victim and femininity. These positions are assigned, claimed or opposition to, and characterizes not only the young girls self-image, but also how professionals within the health authorities look at them and what support and assistance that’s offered or deprived. Finally, the authors argue for a broader approach to young girls who self-injuring by sexual behavior, they can be both victims and actors and advocates a questioning of oppressive norms to detect and identify the young girls who self-injure by sexual behavior, when it is a prerequisite to widen their options and discretion.

Today several things point to the fact that many young women are being abused and sexual harassed. Despite that there is no knowledge about how the girls handle the violence or how the battering affects them. For that reason the purpose of this study is to describe and give a picture of some girl’s experiences of being battered of men they have or have had a relationship with. In focus is also how these girls identities are affected of the battering. These girls were between 16-24 years old when the battering started. One important conclusion in this study is that if the attitudes of women battering can change, the power structure between the sexes be evident and the knowledge about women battering increase it might be easier for a lot of women. It could increase the possibility for girls and women to counter men’s power and for battered girls and women to change their situation at an earlier stage than they are able to today.

Tjejer å Tjejer är en dokumentär med ungdomar i åldern 14-17 år som målgrupp. Produktionen har gjorts i samarbete med SVT, Sveriges Television, Växjö. Med filmen vill vi visa unga homosexuella tjejer, eller som de medverkande benämner det flator. Vi vill visa dessa i sina sociala sammanhang. Att vara lesbisk och ung betyder inte att man måste leva annorlunda. För att finna våra karaktärer sökte vi i hela södra Sverige. Vi tog hjälp av diverse organisationer, som RFSL och EKHO. Genom vår casting kom vi i kontakt med många intressanta människor.