The aim of this essay was to try to understand young people's experiences of participation and influence. The purpose has been to define participation and influence with young people's own words, and with the definition as a basis explore young people's experiences of participation and influence. The purpose has also been to seek understanding for young people's experiences of participation and influence by discuss young people's descriptions at different levels. There have been three research questions: How do young people define participation and influence?; Which experiences in life about participation and influence do young people narrate?; How do young people experience participation and influence and how do that come to expression? The first research question was answered by asking (n=13) secondary youth with methodological support of vignettes. The second and the third research question has been answered by collecting young people's narratives on the Internet. The (n=37) narratives were analyzed by support of content analysis and narrative analysis. The result was a definition of participation and influence put together from young people's own defining words. The result also shows that young people's experiences of participated and influence is about both having and not having participation and influence. Young people narrate more often about experiences of not participated and influence. Finally, the result show us that young people's experiences of participation and influence come to expression in three different ways were the young actor's agency has a central role. / Den här uppsatsen har handlat om att försöka förstå ungas erfarenheter och upplevelser av delaktighet och inflytande. Syftet har varit att definiera delaktighet och inflytande med utgångspunkt i ungas egna utsagor, samt att med utgångspunkt i definitionen undersöka ungas erfarenheter och upplevelser av delaktighet och inflytande. Syftet har också varit att söka förståelse för ungas upplevelser och erfarenheter av delaktighet och inflytande genom att diskutera ungas beskrivningar på olika nivåer. Tre frågeställningar har undersökts inom uppsatsen: Hur definierar unga delaktighet och inflytande?; Vilka erfarenheter i livet berättar unga om, som handlar om delaktighet och inflytande?; Hur upplever unga att delaktighet och inflytande tar sig uttryck för dem i deras liv? För att besvara den första frågeställningen har (n=13) gymnasieungdomar tillfrågats med stöd av vinjetter. För att besvara den andra och den tredje frågeställningen har ungas (n=37) berättelser på nätet samlats in och analyserats med stöd av innehållsanalys samt narrativanalys. Resultatet har visat på en definition av delaktighet och inflytande som sammanställts utifrån ungas egna definierande ord. Resultatet har också visat att ungas erfarenheter av delaktighet och inflytande handlar om både avsaknad av och upplevd delaktighet och inflytande, det var vanligare att unga beskrev avsaknad i berättelserna. Resultatet har slutligen visat att ungas upplevelser av delaktighet och inflytande tar sig uttryck på tre olika sätt där den unges aktörskap innehar en central roll.

<p>Det övergripande syftet med den här uppsatsen är undersöka hur barn och unga upplever kultursatsningar som berör dem. Frågeställningar som har använts för att nå fram till syftet är: Hur ser barn och unga på offentligt finansierade kultursatsningar jämfört med egen kulturell aktivitet? Hur ser barn och unga på medbestämmandefrågor?</p><p>Upplever barn och unga att de kan påverka kultursatsningar som görs i den utsträckning som de vill? Hur skulle barn och unga vilja utforma kultursatsningar för dem om de fick bestämma? Hur tänker barn och unga om artikel 12, 13 och 31 i Konventionen om barnets rättigheter? Skiljer barn och unga på begrepp som kultur och fritid?</p><p>Påverkar det pågående paradigmskiftet som barndomsbegreppet och barnkulturbegreppet genomgår barns och ungas syn på kultursatsningar som berör dem?</p><p>Jag har genomfört en materialinsamling i form av en skriftlig enkät som ca 700 skolbarn har besvarat och en kvalitativ del där jag genom 21 intervjusamtal och ett tjugotal spontana samtal har frågat barn och unga i åldrarna 4 till 17 år om hur de ser på kultur och kultursatsningar. Jag använder här även ungas svar från en av BO´s webbfrågor.</p><p>Studien vilar på en hermeneutisk grund där tidigare teoretiskt material och forskning har använts kring utgångspunkter som makt och diskurs, barndom och barndomsdiskurser, kultur och barnkultur, barnets rätt till sitt eget perspektiv samt metoder och tillvägagångssätt vid materialinsamling från barn och unga.</p><p>Jag har vid sammanställning av materialet från mina informanter funnit att barn och unga vill i större utsträckning än nu bli tillfrågade angående satsningar på deras kultur och fritid. Barn och unga skiljer inte på begrepp som kultur och fritid, de vill nås av mer kultur och de vill vara med och utforma kulturutbudet så att det passar deras ekonomi och situation. De vill även bli informerade och få återkoppling om vad som sker avseende deras kultur och fritid. Missnöje finns vad det gäller tidigare satsningar som har nått dem och det finns en åldersegmentering vad det gäller synen på kultur- och fritidssatsningar, synen på offentligt finansierad kultur</p><p>och på de egna uttrycken. De yngsta barnen möter kultur helt på de vuxnas villkor, 6- 12 åringarna är positiva, entusiastisk och har höga förväntningar på kultursatsningar medan 12 åringarna och upp till gymnasieåldern är negativa till kultur överhuvudtaget och gymnasieungdomarna tror inte på att några löften om kultursatsningar</p><p>kommer att infrias. Det är främst de äldre informanterna som har kunskap om Konventionen om barnets rättigheter och det är även i de äldre informanternas samt i 6- 12 åringarnas svar som jag ser ett förändrat barndomsbegrepp och barnkulturbegrepp. Jag har även funnit att vuxna och barn och unga har olika syn på kulturbegreppet samt att det behövs nya kanaler och arenor för barn och unga att komma till tals.</p>

The purpose of this law-sociological study was to, on the basis of the District Court's decree to single custody, analyze the District Court’s comprehensive ideas and fall-oriented interpretations of the concept of the best interest of the child and the way they are constructed in connection with the District Court's application of the new law regulation of 6kap. 5§ FB regarding collaboration between parents. Our empirical data consisted of ten decrees to single custody. The decrees were examined and analyzed on the basis of social constructionism as a theory and the idea-analysis as the study's method. Legal sources such as law and its legislative history and the law inSwedenandScandinaviain general, with both domestic and international previous research, gave us initial knowledge in the area which gradually grew during the study. Results show that sweeping presumptions for single custody, with vague connections between single child's best interest and decisions about single custody based on the parents' lack of cooperation, can be glimpsed in several of the judges' texts. The District Court’s ideas/interpretations of the concept of the best interest of the child reach for the most part in the decrees where an individual assessment has been made.

Det övergripande syftet med den här uppsatsen är undersöka hur barn och unga upplever kultursatsningar som berör dem. Frågeställningar som har använts för att nå fram till syftet är: Hur ser barn och unga på offentligt finansierade kultursatsningar jämfört med egen kulturell aktivitet? Hur ser barn och unga på medbestämmandefrågor? Upplever barn och unga att de kan påverka kultursatsningar som görs i den utsträckning som de vill? Hur skulle barn och unga vilja utforma kultursatsningar för dem om de fick bestämma? Hur tänker barn och unga om artikel 12, 13 och 31 i Konventionen om barnets rättigheter? Skiljer barn och unga på begrepp som kultur och fritid? Påverkar det pågående paradigmskiftet som barndomsbegreppet och barnkulturbegreppet genomgår barns och ungas syn på kultursatsningar som berör dem? Jag har genomfört en materialinsamling i form av en skriftlig enkät som ca 700 skolbarn har besvarat och en kvalitativ del där jag genom 21 intervjusamtal och ett tjugotal spontana samtal har frågat barn och unga i åldrarna 4 till 17 år om hur de ser på kultur och kultursatsningar. Jag använder här även ungas svar från en av BO´s webbfrågor. Studien vilar på en hermeneutisk grund där tidigare teoretiskt material och forskning har använts kring utgångspunkter som makt och diskurs, barndom och barndomsdiskurser, kultur och barnkultur, barnets rätt till sitt eget perspektiv samt metoder och tillvägagångssätt vid materialinsamling från barn och unga. Jag har vid sammanställning av materialet från mina informanter funnit att barn och unga vill i större utsträckning än nu bli tillfrågade angående satsningar på deras kultur och fritid. Barn och unga skiljer inte på begrepp som kultur och fritid, de vill nås av mer kultur och de vill vara med och utforma kulturutbudet så att det passar deras ekonomi och situation. De vill även bli informerade och få återkoppling om vad som sker avseende deras kultur och fritid. Missnöje finns vad det gäller tidigare satsningar som har nått dem och det finns en åldersegmentering vad det gäller synen på kultur- och fritidssatsningar, synen på offentligt finansierad kultur och på de egna uttrycken. De yngsta barnen möter kultur helt på de vuxnas villkor, 6- 12 åringarna är positiva, entusiastisk och har höga förväntningar på kultursatsningar medan 12 åringarna och upp till gymnasieåldern är negativa till kultur överhuvudtaget och gymnasieungdomarna tror inte på att några löften om kultursatsningar kommer att infrias. Det är främst de äldre informanterna som har kunskap om Konventionen om barnets rättigheter och det är även i de äldre informanternas samt i 6- 12 åringarnas svar som jag ser ett förändrat barndomsbegrepp och barnkulturbegrepp. Jag har även funnit att vuxna och barn och unga har olika syn på kulturbegreppet samt att det behövs nya kanaler och arenor för barn och unga att komma till tals.

Syftet med studie är att undersöka hur barns inflytande i fritidshemmet ser ut enligt de pedagoger, lärare, förskollärare och barnskötare som arbetar där. Studien grundas i en syn på fritidshemmet som barnkulturell plats, en arena för barnkultur och barns kultur. Från den synvinkeln anses det viktig att studera fritidshemmet utifrån barnkulturellt perspektiv som en plats där barn spenderar stora delar av sin vardag i och som såtillvida kan anses ha påverkan på barns uppväxtvillkor. Studien har genomförts genom djupintervjuer med fyra pedagoger som arbetar på fritidshem. Teoretiska perspektiv är: barnkultur, intersubjektivitet, barndomssociologi, generationsordning, childism och barns rätt att komma till tals. Frågeställningar: Hur ser barns möjlighet till inflytande ut inom fritidshemmet ifrån pedagogernas synvinkel? På vilka sätt arbetar pedagogerna på fritidshemmet aktivt med barns möjlighet till inflytande? Är pedagogerna som arbetar med barn på fritidshemmet medvetna om vuxnas makt över barns möjlighet till inflytande, och i så fall, vad ger det sig för uttryck? Resultatet i studien visar att barns möjligheter till inflytande inom fritidshemmet är kontextberoende och som en effekt begränsade utifrån informanternas synvinkel. För att barn ska ha möjlighet att utöva inflytande inom fritidshemmet så krävs vuxna som lyssnar och arbetar medvetet för att uppfylla den rättigheten. Slutsatsen är att kunskapen bland pedagogerna, gällande uppdraget, är för varierande inom fritidshemmets arbetslag. En annan slutsats kan vara att uppdraget från Skolverket inte är rimligt med de förutsättningar som fritidshemmen har.

Våren 2019 inkom det motioner till Svenska Riksdagen angående förslag gällande införandet av lagstiftning om obligatorisk vaccination. Utifrån detta kommer uppsatsen genom en fiktiv argumentationsanalys behandla ämnet ur ett rättighetsperspektiv, med fokus på tre rättigheter; rätten till hälsa, rätten till kroppslig integritet samt rätten till utbildning. Argumenten i de två olika kapitlen utgår från svensk lagstiftning samt internationella fördrag, såsom mänskliga rättigheter och Europeiska unionens stadgar. Uppsatsen besvarar även i argumentationen frågeställningar om varför obligatorisk vaccination bör vara en mänsklig skyldighet enligt rätten till hälsa samt vilka mänskliga rättigheter en lagstiftning om obligatorisk vaccination bryter mot. Syftet med uppsatsen är att nå fram till ett översiktligt svar gällande om individuell rätt, såsom kroppslig integritet och utbildning eller allmän folkhälsa bör prioriteras i frågan. Detta undersöks även med hjälp av Marion Youngs teori om den sociala förbindelsens ansvarsmodell, som syftar till att vi är moraliska aktörer som har en moralisk skyldighet till alla människor att minimera lidande. Slutsatserna i uppsatsens sista del visar att uppsatsens tes motbevisas genom argumentationen.

The aim of this qualitative study is to investigate how professionals in women’s shelters work to maintain the child's needs and rights. The study also concerns how children exposed to violence are affected by previous experiences of violence in their home environment and how their relationships are affected by staying at the shelter. The study reflects professionals' experiences in their work with children in women's shelters and the problematic aspects of maintaining the child's everyday life. The study's empirical data was collected through semi-structured interviews with four professionals working in women's shelters. Through a thematic analysis the collected data has been processed and linked to previous research in the field. In the results of the study it appears that the child's everyday life is affected to a large extent due to their stay at the shelter. There are problematic aspects regarding the relationship between the need for protection and the maintenance of the child's needs and rights. The results also highlight how the child's social life is affected by moving to the women's shelter and how the experiences of the previous violence can create consequences for the child

Violence and other harmful practices start early in children’s lives and take place in environments designed to ensure safety. In Africa, 40 percent of all girls are married before their 18th birthday and two out of three children in Latin America and the Caribbean are regularly subjected to violent discipline at home. Eradicating this violence is an obligation of 196 states in the world, which gave rise to the question of whether there are gaps in the international law protection of children’s rights. This paper aims to critically examine the international law protection of the right of the child to freedom from violence and harmful practices. My thesis is that there is a lack of protection under international law, which results in children on different continents being protected differently. The examination takes its starting point from the Convention on the Rights of the Child (CRC) and the prohibitions against corporal punishment (article 19) and child marriage (article 24.3) established therein. Thereafter the question is whether there are provisions in the regional human rights instruments on those continents that today have an established protection for human rights that sufficiently correspond to their content. To illustrate how well the international law protection works in practice two practical examples from respective continent are given prominence to. Here it begins to emerge that there are a number of societal obstacles for articles 19 and 24(3) in CRC to have full impact in practice, such as cultural values and pluralistic legal systems that give primacy to religious laws. These are obstacles that extend beyond the deficiencies in the international law protection and thus threaten the realization even of the standards that satisfactorily protect children from violence and harmful practices. My thesis can be answered as follows; there are shortcomings in the international law protection of the right of the child to freedom from violence and harmful practices, which to a certain extent results in children on different continents being protected differently. For example, neither the european nor the inter-american standard regarding child marriage lives up to that of the CRC. The real shortcoming, however, lies in the failure of states to “honestly” fulfill their obligations under international law, which results in even children on the same continent but in different countries being protected differently. / <p>Betyg: AB</p>

This dissertation uses philosophical tools to examine the child’s right to freedom of religion within the context of the United Nations Convention on the Rights of the Child (CRC) and other international human rights instruments. Article 14 of the CRC establishes the right of the child to freedom of thought, conscience and religion. It also establishes the right of the child's parents to guide and support the child in its exercise of the right to freedom of religion, while adjusting this support according to the child's evolving capacities. The emphasis of the study is on how to understand the child as, on the one hand, agent and subject in the exercise of this right and, on the other, dependent on parental support and guidance. For this purpose, the theoretical underpinnings of the child’s right to freedom of religion are examined with a particular focus on the conceptualization of this right in relation to children. With the text of the CRC as a starting point, different theories on rights, autonomy and religion are analyzed in order to find those compatible with both aspects of Article 14: the child as agent and the child as dependent. Theories that demand fully developed cognitive abilities in order to be a moral agent and a rights holder are rejected, as are theories in which the parents are the sole decision-makers on the basis of their own view of what is in the child's interests. In the same way, conceptions of religion in purely cognitive terms, or not taking into account dimensions of practice and observance accessible to children, are rejected. The conclusion drawn from the analysis is that relational conceptualizations of rights and autonomy and multi-dimensional conceptualizations of religion are best served to include both aspects of the child's right to freedom of religion. In viewing all humans, adults and children alike, as both active agents and vulnerably dependent on others, these conceptualizations challenge traditional views on rights and autonomy, and modern views of religion. In the final chapter, aspects of these relational conceptions are put together into a relational, mutuality-oriented model of the child's right to freedom of religion.

<p>Tidigare forskning kring funktionshindrade elevers skolgång och behov har oftast kretsat runt föräldrarnas eller andra vuxnas perspektiv. Barn och unga med funktionshinder har setts med vuxnas ögon. Röster och erfarenheter från barn och ungdomar med funktionshinder har i stort saknats i utredningar och betänkanden. Detta trots att Sverige förbundit sig att efterleva FN:s konvention om barnets rättigheter och inlemma barn och unga i beslutsprocesser. Med utgångspunkt från artikel 12 i FN:s barnkonvention, om barns rätt att höras och bli hörda och den nyligen initierade utredningen om bland annat behovet av en specialskola för elever i gymnasieålder, samt kommunernas möjlighet att anordna utbildning för elever med vissa funktionshinder, var syftet med den aktuella studien att belysa funktionshindrade barn och ungdomars erfarenheter och upplevelser av sin skolsituation. Metoden som använts i denna studie är kvalitativ och med hjälp av en relativt ny och kreativ teknik som kallas ”höringar” försökte vi kartlägga och fördjupa kunskaperna om hörselskadade och döva ungdomars skollinje och erfarenheter från olika skolformer. Utifrån ett barnperspektiv försökte vi besvara dessa frågeställningar; Hur upplever RGD/RGH-elever sin nuvarande skolsituation? Hur gestaltar sig deras erfarenheter av tidigare skolformer? Är ”höringar” en användbar teknik för att få fram de döva och hörselskadades röster? Målgruppen för den aktuella studien består av nio döva och hörselskadade ungdomar som går på riksgymnasiet för döva och hörselskadade i Örebro. Avsikten med studien har inte varit att utröna vilken skolform som kan anses mest lämplig för döva och hörselskadade elever. Studiens litteraturgenomgång berörde centrala begrepp och definitioner på funktionshinder, från de döva och hörselskadades perspektiv. Det svenska teckenspråkets ställning, förhållandet mellan barnperspektiv och barns perspektiv samt internationella politiska styrdokument låg till grund för denna studie. Resultaten från höringarna presenterades i enlighet med modellen i text och bild, så tolkningsfritt som möjligt. Av resultaten framkom det att ungdomarnas upplevelser och erfarenheter låg i linje med den litteratur som granskats i denna studie. Studien visade att ungdomarna upplevelser av RGD/RGH i stort är positiv när det gäller boende-skola-fritid i Örebro. Slutsatsen blev att, för att kartlägga funktionshindrades upplevelser och erfarenheter med ett barnperspektiv utifrån barnkonventionen, så är tekniken ”höring” en passande metod.</p> / <p>Earlier research concerning disabled children’s school attendance or needs often did focus from the parent’s or other adult’s point of view. Disabled youths and children has been seen through the eyes of the adults. Views and experiences of disabled youth and children has clearly been missing in inquiries and reports. Even though that Sweden has undertaken to live up to UN:s Convention about the Rights of Children and involve young people in the decision-making. Setting out from the UNCRC, article 12, about children’s rights to be heard and the recently proposed inquiry of the need of a special upper secondary school for students with disabilities, and the ability of the municipalities to organize education for students with certain disabilities, the purpose of this study was to shed light upon disabled youths and children’s experiences of their school situation. The method used in this study is qualitative, and with this new and creative technique called ”hearings” we tried to map out and engross the knowledge about the line of school for deaf and heaing impaired youth and their views on these different types of schools. Attempts were made to answer these questions from a child’s perspective; how do RGD/RGH-students find their present schoolsituation? What shapes have their experiences from earlier schools they attended? Was ”hearings” a useful technique to express the views of the young deaf and the hearing impareds? The target group in this study consisted of nine deaf and hearing impared youths attending the national upper secondary school for the deaf and hearing impared in Örebro. The purpose of this study was not to find out what would be the best kind of school for the deaf and hearing impared students. The litterature review in the study touched upon central concepts and definitions on disabilities, from the perspective of deaf and hearing impared. Status of the Swedish sign language, relationship between childperspective/ children’s perspective and international political treaties and document was the basis of this study. The results from the ”hearings” was presented accordingly to this techique in texts and pictures, as free from interpretations as possible. The study concluded that the experiences of these youths were in line with the literature review being used in this study. The study shows that their experiences are of the positive kind concerning housing-school-leisure in Örebro. The study also concluded that, in order to map out the experiences of disabled people from a children’s point of view according to the UNCRC, ”hearing” as a technique is suitable.</p>