Den här studien har undersökt hur psykisk ohälsa representeras på TikTok. Syftet med undersökningen var att genom netnografi observera hur användarna visar upp och diskuterar ämnet för att få en större förståelse för hur sociala medier kan användas för att sprida kunskap och medvetenhet kring psykisk ohälsa. För att genomföra analysen användes en tematisk analys och materialet analyserades utifrån både tidigare forskning samt de teoretiska perspektiven representation, offentlighetsteori och deltagarkultur. Resultatet visar att innehållet kan delas in i två huvudteman, nämligen ”egna erfarenheter” och ”professionell information”. Delteman som identifierats är ”kunskap, information och medvetenhet”, ”utmana stigmatiseringen”, ”information om behandling” samt ”ge stöd och hopp”. Vidare visade analysen att innehållet ofta visar sådant som traditionellt varit privat och inte hörts eller setts av andra, men som nu lyfts i offentliga sammanhang. Trots att sociala medier möjliggör för allt fler att delta i diskussioner visade även resultatet att det inte är alla som faktiskt deltar lika aktivt men att det ändå förekommer en hel del interaktion. Med utgångspunkt i undersökningens analys och resultat samt tidigare forskning diskuteras även vilken möjlig inverkan innehållet kan ha på stigmatiseringen kopplad till psykisk ohälsa. Diskussionen visade att innehållet, beroende på hur det pratas om, både kan bidra till en ökad eller minskad stigmatisering. / This study has examined mental health representations on TikTok by using a netnographic approach. The aim of the study has been to obtain a deeper understanding of how social media can be used to spread information and advocate for mental health issues. The method used to analyze the results was a thematic analysis. To analyze the results both previous research within the field and theoretical perspectives about representation, the public sphere and participatory culture were applied. The result show that the content can be separated into two main themes, “lived experience” and “professional information”. The subthemes identified were “knowledge, information and awareness”, “challenge stigma”, “information about treatment” and “support and hope”. The analysis showed that the content often revealed things that traditionally have been private and haven’t been seen or heard by others. Despite that social media has lowered the threshold for participation in public discussions the results showed that not everyone is actively participating. However, there was still a lot of interaction between the users that were active. Based on the analysis and result, there is also a discussion about the possible effects the content can have on the stigmatization around mental health. The discussion showed that the content has the possibility to both contribute to the stigma but also challenge it, depending on how it is talked about.

Public service definieras som ”i allmänhetens tjänst” och innebär att de ska finnas där för alla. Däremot har det visat sig att delar av allmänheten har tappat ett intresse och ifrågasatt dess koncept. Millennieskiftet var en vändning för digitala tjänster vilket ökade chanserna för allmänheten att medverka i skapandet av programproduktioner. Uppsatsens syfte är att öka förståelse om, när, hur och i vilken utsträckning SVT inkluderar medverkare genom medietekniska medel. Studien genomfördes med hjälp av tre kvalitativa semistrukturerade intervjuer och en rekonstruktionsintervju. De kvalitativa intervjuerna gav en överblick över produktionen vilket i sin tur gav grund för en att få en inblick i produktionen med hjälp av rekonstruktionsintervjun. Studien resulterade till en överblick av flera programproduktioner, ett konkret fall av programmet Jobbigt och vilka aktuella möjligheter och utmaningar SVT har inför en medverkan med allmänheten. Slutsatsen påvisade att SVT i nuläget möjliggör främst deltagaraktiviteter via deltagarformen ackumulering och använder till en viss del av medverkarnas bidrag i programproduktionen. Detta sker mest i fasen före produktionen och minst i fasen under produktionen. Det visade sig också att SVT är i pågående utveckling av produktioner som utforskar medietekniska medel samt att SVT använder både externa och interna plattformar för inkludering av medverkare. SVT:s främsta utmaningen är att dem står med ena benet i traditionellt skapande och det andra benet i modern deltagarkultur. På så vis saknar hela organisationen en gemensam idé om hur de vill eller inte vill inkludera medverkare. Utifrån från deltagarkulturen är SVT:s utmaning att finnas där för alla och leverera tekniska förutsättningar och deltagarformer. Om SVT sänker kvalitén på det tekniska kravet och fokuserar på engagemanget finns det en affärsmöjlighet för SVT. / Public service is defined as "the public’s interest" and means that it should be there for everyone. However, it has become apparent that parts of the public have lost interest and question the concept of it. The millennium was a turning point for digital services which increased the chances for the public to participate in the creation of productions. The aim of the paper is to increase understanding of it, how, when, and to what extent SVT includes participants through media technology means. The study was conducted using three qualitative semi-structured interviews and one reconstructive interview. The qualitative interviews provided an overview of the production, which in turn provided a basis for gaining an insight into the production using the reconstruction interview. The study resulted in an overview of several productions, a concrete case of the Jobbigt and what current opportunities and challenges SVT faces in engaging with the public. The conclusion demonstrated that SVT currently enables participatory activities mainly through the participatory form of accumulation and uses to some extent the contributions of the participants in the production. This is done mostly in the pre- production phase and least in the last production phase. It was also found that SVT is in the process of developing productions that explore media technology means and that SVT uses both external and internal platforms for inclusion of participants. SVT's main challenge is that they have one leg in traditional creation and the other leg in modern participatory culture. Thus, the whole organization lacks a common idea of how they want or do not want to include participants. From the perspective of participatory culture, SVT's main challenge is to be there for everyone and deliver technical conditions and participatory forms. If SVT lowers the quality of the technical requirement and focuses on engagement, there is a business opportunity for SVT.

Denna studie fokuserar på fankulturen kring tv-serien Dahmer – Monster: The Jeffrey Dahmer Story på TikTok. Studien ämnar att undersöka hur TikTok-videor romantiserar och sexualiserar skådespelaren Evan Peters, som spelar Jeffrey Dahmer i serien. Undersökningen analyserar representationen av karaktären i TikTok-videor och om dessa Dahmer-TikToks bidrar till romantiserandet av seriemördare generellt. Forskningen inkluderar en multimodal diskursanalys av visuellt material från TikTok samt en enkätundersökning för att samla in TikTok-användarnas attityder och uppfattningar. Enkätresultaten indikerar att majoriteten av respondenterna har stött på den typen av Dahmer-TikToks som undersöks, och en betydande andel tolkar dem som romantiserande eller sexualiserande. Undersökningen visar att den sociokulturella traditionen för hur människor betraktar seriemördare kan vara på väg att förändras på grund av spridningen av romantiserande och sexualiserande Dahmer-TikToks. Tv-serien och dess TikTok-trend har även gett upphov till en fankultur; användare skapar, delar och engagerar sig i romantiska videor om Dahmer för att följa trenden. Sammanfattningsvis belyser studien fenomenet av Dahmer-TikToks med sexuella, romantiska eller objektifierande anspelningar, och indikerar en potentiell förändring i samhällets diskurs kring seriemördare. / This study focuses on the fan culture surrounding the TV series Dahmer – Monster: The Jeffrey Dahmer Story on TikTok. It aims to investigate how TikTok videos romanticize and sexualize the actor Evan Peters, who plays Jeffrey Dahmer in the series. The study analyzes the representation of the character in TikTok videos and explores whether these Dahmer-TikToks contribute to the romanticization of serial killers in general. The research includes a multimodal discourse analysis of visual material from TikTok and a survey to gather TikTok users' attitudes and perceptions. The survey findings indicate that the majority of respondents have encountered the type of Dahmer-TikToks investigated, and a significant percentage interpret them as romanticizing or sexualizing. The study suggests that the socio-cultural tradition of how people view serial killers may be changing due to the distribution of romanticized and sexualized Dahmer-TikToks. The analysis aligns with the survey results, supporting the premise of the thesis. The TV series and its respective TikTok trend have also spawned a fan culture; users create, share, and engage with romantic videos of Dahmer. Overall, the study highlights the presence of videos with sexual, romantic, or objectifying elements related to Dahmer on TikTok and indicates a potential shift in societal discourse regarding serial killers.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur BookTok används av bokhandlare och bibliotek. Till hjälp har ett teoretiskt ramverk använts bestående av Uses and Gratification,symboliskt kapital samt deltagarkultur. Utifrån detta ramverk har det gjort semistrukturerade intervjuer som analyserats med hjälp av fenomenografiska metoder. Intervjuer gjordes med tre bibliotek och två bokhandlar i södra Sverige under hösten 2023.  I analysen av materialet kunde fyra teman särskiljas utifrån huvudfrågeställningen – hur använder bokhandlare och bibliotek BookTok? Dessa fyra teman är BookTok som arbetsverktyg, kontaktyta, kreativ yta och symboliskt kapital. Analysen av de olika teman ger oss en idé om hur verksamheternas deltagande ser ut på plattformen samt hur bokhandlarna och biblioteken själva ser på deras användning av BookTok. / This study aims to understand how bookstores and libraries make use of  BookTok.  A theoretical framework has been used consisting of the Uses and Gratification theory, symbolic capital theory and participatory culture theory. Along the lines of this theoretical framework, semi structured interviews were designed with the help of a phenomenographic approach. The interviews were held during the autumn of 2023. Three libraries and two bookstores participated. In the analysis, four themes were detected in regards to the question at issue – How do bookshops and libraries make use of BookTok? The four themes are BookTok as a work tool, contact area, creative space and symbolic capital. The analysis of different themes gives us an idea of the operations participation on the grounds of TikTok – as well as their own perception of their BookTok use.

This study has focused on how the Facebook group #jagärhär has been working on inviting people to participate in the conversation against hate culture online. To examine this, we have conducted qualitative interviews with members and administrators from the group, and made a rhetorical text analysis on posts made in the group. The theoretical concepts used in the analysis are: convergence, participatory culture and democracy, collective intelligence, collective identity and doxa. By using these theoretical concepts, certain strategies in the group could be seen. Some of the most important strategies and tactics that could be seen were that the group had a strict structure - to facilitate engagement and participation - and that there was great focus on being encouraging and motivating in their language. It was also seen that it was important for the group to be visible in traditional media, and to be noticed by public figures - like celebrities - in order to be more visible and to inspire more people to participate / Denna studie har undersökt hur Facebookgruppen #jagärhär har gått till väga för att bjuda in till deltagande i samtalet mot hatkultur online. För att undersöka detta har vi gjort kvalitativa intervjuer med medlemmar och administratörer från gruppen, samt gjort en retorisk textanalys på inlägg som gjorts i gruppen. De teoretiska begrepp som använts i analysen är: konvergens, deltagarkultur och demokrati, kollektiv intelligens, kollektiv identitet och doxa. Genom att använda dessa teoretiska begrepp kunde vissa strategier i gruppen skönjas. Några av de viktigaste strategier och taktiker som kunde ses var att gruppen hade en tydlig struktur - för att underlätta engagemang och deltagande -  och att det var stort fokus på att vara uppmuntrande och motiverande i sitt språk. Det gick även att se att det var viktigt för gruppen att synas mycket i traditionella medier, samt att uppmärksammas av offentliga personer, för att kunna bli mer synliga och kunna inspirera fler till att delta.

Sociala medier har fått allt större betydelse när det gäller kommunikation mellan människor och för företag har explosionen av sociala medier inneburit både möjligheter och utmaningar. För att möta konsumenterna där de befinner sig har företag nu följt efter kunderna till de sociala medierna. I strävan efter att öka sin lönsamhet har företag tagit tillvara på sociala medier som en ny och effektiv e-handelskanal, en verksamhet som fått namnet social commerce. Social commerce är ett nytt fenomen i Sverige och handlar om försäljning av varor och tjänster via sociala medier. Vårt mål med denna studie är att undersöka anledningarna till varför några svenska företag har valt att använda sociala medier som en plattform för sin e-handel samt klargöra vad det är som gör att sociala medier är en lämplig plattform för e-handel. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer med företag som på olika sätt bedriver social commerce. Undersökningen baseras på intervjuer med respondenter från totalt fem svenska företag där tre av dessa står i fokus för undersökningen. Dessa tre företag är; Comviq, Pocket Shop och Lagerhaus, som alla bedriver social commerce. Ytterligare två intervjuer har utförts med företagen Askås och Cloud Nine som utvecklar e-handelstjänster till den sociala medieplattformen. Resultatet av vår undersökning visar att de kommunikativa aspekter som sociala medier innehar underlättar spridning av information vilket är en viktig anledning till varför de undersökta företagen anser att sociala medier passar för e-handel. Den virala spridningen av online word-of-mouth har en enorm effekt tack vare att informationen kan spridas snabbt, effektivt och till många via människor i det sociala nätverket. Denna förmåga är ett viktigt skäl till varför de tre undersökta företagen använder sociala medier som en plattform för sin e-handel. I vår slutsats noterar vi att konvergensen mellan e-handel och sociala medier och konsumenternas behov av att delta är tecken på hur vårt förändrade sätt att kommunicera påverkar vårt sätt att konsumera. / Title: Social commerce - A study of how our changing way of communicating affects the way we consume Number of pages: 39 (43 including enclosures) Author: Linda Bogren Ericsson, Sara Eklöf Tutor: Ann-Marie Morhed Course: Media and Communication Studies C Period: HT 2011 University: Division of Media and Communication, Department of Information Science, Uppsala University. Purpose/Aim: The purpose with this thesis is to study the phenomenon social commerce in Sweden and investigate the reasons why Comviq, Pocket Shop and Lagerhaus have chosen to use social media as a platform for their e-commerce. Furthermore, we want to clarify what it is that makes social media a suitable platform for e-commerce and how e-commerce can take advantage of the unique features that social media possesses. Material/Method: The study was conducted through qualitative interviews with companies who are in contact with social commerce in different ways. The study was based on interviews with respondents from five Swedish companies. Three of these companies, Comviq, Pocket Shop and Lagerhaus are all engaged in social commerce, and the other two, Askås and Cloud Nine are developers of e- commerce services for the social media platform. Main Results: The result of our study showed that Comviq, Pocket Shop and Lagerhaus chose to use social media as a platform for e-commerce in order to increase their sales. Furthermore, social media holds important communicative features that facilitate the dissemination of information. The viral spread of online word-of-mouth can quickly and effectively reach many people through the connected network within social media. This ability is an important reason for why the three companies use social media as a platform for e-commerce. It also emphasizes how e-commerce can benefit from a presence on social media. In our conclusion, we note that the convergence of e-commerce and social media, and the consumer’s need for participation are signs of how our changing way of communicating affects the way we consume.

Drawing upon the opportunity that the Internet and social media provides anyone with internet access to create, consume, publish and produce digital content, this study aims to examine one of the new means of communication. In today’s digital society creating content and communicating across boarders is easier than ever, but actually getting the point across is not – with an evergrowing number of posts, users and sites there is a struggle close the gap between posting a message and actually having it noticed. This study examines memes – normally seen as easily understood jokes – as means of accessible and simplistic communication by qualitatively examining fifteen feminist memes on Twitter. The study aims to see what the memes are conveying in means of social criticism and feminist orientations, their relation to the online feminist discourses and, lastly, explore the memes’ potential role in the political sphere. The theoretical framework firstly explains memes in relation to Henry Jenkins’ participatory culture, Lawrence Lessig’s remix culture and relates memes to the political sphere based on both Limor Shifman’s meme theory and the two theories mentioned above. Secondly, first-, second- and third-wave feminism is introduced along with radical feminism and the feminist concept of sisterhood. Lastly, the social constructivism sets the groundwork for the study’s choice of method; critical discourse analysis. The critical discourse analysis is used in a modified version along with the ‘verbal-visual unity’; a method designed to take the memes structure – the combination of text and images – into account. These methods are used to identify themes, connotations, modality, interdiscursivity, social criticism and the feminist orientation of the memes. The result reveals that there are four main points of social criticism emphasized in the memes; regarding body norms, regarding belittling of women’s opinions and actions, regarding patriarchal structures and regarding men in general. The main feminist orientation visible in more than half the memes is radical feminism, while second-wave feminism is visible in a third. Meanwhile, the memes’ relation to the feminist discourses varies; smaller discourses have low levels of interdiscoursivity, while the main discourse for online feminism show high levels. The study shows that memes’ – potential – roles in the political sphere are as means of spreading opinion, as ways of constituting new norms in a new reality, and as means of shifting the structures of power in society.

Amatörfilmandet har med digital teknik fått en explosionsartad utvecklig och ett offentligt rum genom internet. Om amatörfilmer i hem, home movies, främst skapades av familjefadern, så har ny teknik gett upphov till nya grupper av filmskapare då många är unga kvinnor eller barn. Ny teknik har också bidragit till uppluckrade gränser mellan det offentliga och privata samt fört amatörfilmaren närmare den professionella filmskaparen. På YouTube har ett nytt filmyrke vuxit fram, en YouTuber eller vloggare som producerar digitala filmer, även kallade videor eller vloggar. Denna uppsats undersöker ett antal populära vloggar i Sverige på YouTube och sätter dessa i ett filmhistoriskt sammanhang samt visar hur dessa uttryck kan utmana ett mer traditionellt filmskapande.

Title: “Let’s do good”? – a qualitative study of fast fashions sustainability communication and generation z’s critical view. In recent years, the fast fashion industry has received an abundance criticism for their negative climate impact. The purpose of this study is to compare the companies NA-KD and Gina Tricot and their sustainability communication, and how consumers in generation Z perceive their communication and if they can influence the industry to be more sustainable with participatory culture in social media. To get answers on how generation Z experiences the fashion companies' communication, focus group interviews were conducted with participants aged 18–26. The authors have also studied material from the companies’ websites through a multimodal critical discourse analysis. Theories that have been applied to the study are critical discourse theory, convergence- and participatory culture, and greenwashing. The result from the study shows that both companies are using colors and environment which are associated with the environmental movements when it comes do their sustainability communication, but also greenwashing. As both companies apply greenwashing one can assume that it can lead to more customer having a critical view of sustainability communication from fast fashion firms. The participants perceived the companies' sustainability communication as visual appealing, but the content did not meet expectations. Furthermore, social media was considered important for the industry's change as important, but that it requires a person with a big platform to reach out to many people.

Independent developers and large-scale development studios - commonly seen as the Davids and Goliaths of the video game industry - are moving closer together. Powerful software frameworks, traditionally reserved for professional developers and only available through expensive licenses, are becoming free to use for consumers. By sharing their tools instead of keeping them for themselves, companies can utilize the combined talent of whole communities and monetize on that talent through royalties and other indirect fees. This paper describes how the video game industry has developed in recent years to allow for this change in business strategy and examines how the industry can continue to evolve because of this. The result of a Delphi study based on interviews with game developers both inside and outside the industry point toward a future of increased intermingling and sharing of knowledge and resources, characterized by more producer-consumer collaborations and closer relationships between companies and their communities. By adopting free-to-use business models and sharing powerful, proprietary software with their consumers, companies are lowering the point of entry for aspiring developers and thereby dissolving the traditional narrative of “we and them” that has existed between independent developers and established studios in the past. / Oberoende utvecklare och storskaliga utvecklingsstudior - vanligtvis betraktade som tv-spelsindustrins David och Goliath - rör sig allt närmre varandra. Kraftfulla mjukvaruramverk som traditionellt sett varit reserverade för professionella utvecklare och som tidigare endast varit tillgängliga genom kostsamma licenser blir i allt större utsträckning gratis att använda för konsumenter. Genom att dela med sig av sina verktyg istället för att hålla dem för sig själva så kan företag nyttja den kombinerade talangen hos sociala nätverk knutna till sina produkter och generera intäkter genom royalties och andra indirekta avgifter. Denna uppsats beskriver hur tv-spelsindustrins utveckling på senare år har möjliggjort denna affärsstrategiska förändring och hur industrin kan fortsätta att utvecklas som en följd av detta. Resultatet av en Delfistudie baserad på intervjuer med spelutvecklare både inom och utanför industrin pekar mot en framtid av ökat samspel och delande av kunskap och resurser. Detta karaktäriseras av fler samarbeten mellan producenter och konsumenter samt närmre relationer mellan företag och deras konsumentnätverk. Genom att ta till sig affärsmodeller som bygger på gratis-att-använda-principer och att dela med sig av avancerad, äganderättsskyddad mjukvara med sina konsumenter, så sänker företag ingångströskeln för aspirerande spelutvecklare. Därigenom löser företagen upp den traditionella  “vi och dem”-relationen som tidigare existerat mellan oberoende utvecklare och etablerade studior.