This study is about young people’s vocabulary knowledge. The aim is to examine whether the vocabulary knowledge has changed for the worse, according to research, two teachers’ experiences and media. My hypothesis is that a change for the worse involves risks: it can become difficult for young people to be a part of the public dialogue and understand the academic literature. With public dialogue, I mean the dialogue in for example newspapers, TV, the office etcetera. The methods I have used are a literature study and interviews. The result indicates that the vocabulary knowledge has changed for the worse. The curriculum for the Swedish upper secondary school states that the students should learn how to participate in a process of making decisions in a democratic way, in society and at work. If the students reach these goals it should not be a problem to be a part of the public dialogue. Three studies from 1997, 2011 and 2017 show that the vocabulary knowledge is worse. The words that young people seem to not understand are words connected to politics and words that usually occur in newspapers and fiction. Moreover, the teachers’ experiences of the students’ vocabulary are the same as the result of the research. They think that the vocabulary knowledge is insufficient now compared to what it was a decade ago when they started to work. In addition, media does not seem to hesitate to enlighten people about a school in crisis.

Hur vi, som arbetar i skolan,stöttar elever som stöter på hinder i sin läs- och skrivutveckling och samtidigt får dem att känna sig inkluderade i undervisningen och i det sociala sammanhanget är en viktig fråga. Skolans arbete handlar om att skapa bästa möjliga förutsättningar för elevens utveckling och lärande samtidigt som eleven ska må bra och uppleva social gemenskap. Studiens syfte var att belysa hur några elever, i åk 2-3 och 8-9, upplever särskilt stöd i sin läs- och skrivutveckling i form av specifika specialpedagogiska åtgärder utifrån inkludering samt demokrati och delaktighet. Med specifika specialpedagogiska åtgärder menar vi åtgärder som utförs av speciallärare och som sker enskilt eller i mindre grupp utanför den ordinarie undervisningen. I studien redovisas även de likheter och skillnader som framkom mellan eleverna i yngre respektive äldre åldrar. I vår studie utgick vi från ett relationellt perspektiv. Studien har en kvalitativ forskningsansats och metodansatsen är inspirerad av fenomenologi med inslag av hermeneutik. För att få svar på våra frågeställningar samlade vi in data genom fokusgrupper. Studien visade att eleverna är medvetna om att de är i behov av stöd i sin läs- och skrivutveckling. Elevernas känsla av inkludering berodde på elevernas egna och omgivningens attityder samt tid och rum, det vill säga när de specifika specialpedagogiska åtgärderna sätts in och var de äger rum. De äldre eleverna kände sig delaktiga i beslut till viss del, men de yngre eleverna deltog inte i beslut om insatser som rörde dem. I vår studie framkom att elevernas upplevelser av specifika specialpedagogiska insatser främst var positiva. Studien visade att elevens perspektiv är mycket viktig att ta hänsyn till vid organisationen av specifika specialpedagogiska åtgärder. Det är endast genom elevens perspektiv som skolan kan se om inkludering, demokrati och delaktighet uppfylls.

Detta är en uppsats som har för syfte att lyfta fram rektorernas förutsättningar för att skapa och upprätthålla skolans värdegrund och demokratiuppdrag. Arbetet diskuterar och problematiserar forskning som ligger till grund för den demokrati och kunskap som synliggörs i skolan. Teorierna som betonas utgör bakgrund till ett generellt perspektiv på demokrati och används vid analys av vidare studier och de resultat som framkommer. Arbetet har konkretiserats genom tre frågeställningar som berör rektorernas arbete för att ge sina anställda de verktyg som behövas för att upprätthålla de demokratiska värderingar som är utskrivna i skollag och läroplan. Studien visar att resultatet från skolinspektionens rapport 2012 har tagits på allvar och att de brister som då framkom inte enligt rektorerna kvarstår.

Föreliggande studie syftar till att undersöka vilka pedagogiska diskurser som framträder när samhällskunskapslärare på en västsvensk gymnasieskola talar om hur de undervisar om demokrati samt vilka diskurser som framträder genom undervisningens examinationsuppgifter. Det empiriska materialet består av semistrukturerade intervjuer med fem samhällskunskapslärare samt av de prov som syftar till att examinera demokrati. Detta material analyseras sedan tematiskt med hjälp utav Basil Bernsteins teorier om bland annat den pedagogiska diskursen, vilket utgör föreliggande studies teoretiska ramverk.  Resultatet visar att undervisningen i demokrati ser olika ut på en och samma skola beroende på vem det är som undervisar. Till största del innehåller den pedagogisk diskursen en horisontell kunskapsstruktur vilket visar sig i framförallt lärarnas examinationsuppgifter, men också till viss del i deras egna utsagor. Uppsatsen visar också att skillnader i elevsyn mellan lärare påverkar undervisningen i olika riktningar. Vidare argumenteras det för att det existerar olika diskursiva grupptillhörigheter på en västsvensk gymnasieskola, men att det finns en dominerande kommunikativ och ämneskonceptuell diskurs som de flesta samhällslärare verkar inom.

Studiens syfte var att skapa kunskap om förskolepedagogers uppfattningar om uttalade och outtaladeregler i förskolan. Målet var att studien skulle bidra till en ökad förståelse för vilken betydelse sådanaregler har i förskolans pedagogiska verksamhet. Studiens frågeställningar var, Vad är vanliga exempelpå uttalade och outtalade regler enligt studiens deltagare? Hur uppstår dessa regler? Har barnenmöjlighet att påverka? Vilken betydelse har dessa regler för den pedagogiska verksamheten medbarnen? Val av metod var kvalitativ med semistrukturerade intervjuer som insamlingsmetod. Centralaresultat visade att varken uttalade eller outtalade regler sällan sätts med reflektion kring dess syfte ochhandlar främst om sådant barnen inte får göra eller ur ett säkerhetsperspektiv. Barnens möjligheter tilldemokratiskt inflytande över beslut om regler var således mycket begränsat. Slutsatser var bland annatatt outtalade regler ”sitter i väggarna” medan uttalade regler är förbudsregler. Regler ansågs varaviktiga för barnens trygghet och säkerhet, den sociala samvaron samt för att upprätthålla förskolansverksamhet. Regler sätts sällan utifrån förskolans läroplan. Pedagogerna eftersträvar verktyg ochmetoder för att arbeta med barns demokratiska inflytande kring beslut och reglerprocesser. Reglerpåverkar den pedagogiska verksamheten genom att minska eller öka barnens handlingsutrymmeberoende på reglernas karaktär och eftertanke. Det har i sin tur har relevans för förskolans kvalitét.

Skollagen fasställer att eleverna ska ha rätt till inflytande över undervisningen och ska ges möjlighet att vara delaktiga i beslut som rör dem. Skolans mål är att varje elev ska ta ett personligt ansvar över sina studier och få förutsättningar att successivt öka sitt inflytande över sin utbildning. När eleverna får möjlighet till medinflytande och skolarbetet har en demokratisk utformning kan de ges möjligheter att utveckla demokratisk kompetens. Tidigare forskning har lyft fram att lärarens förhållningssätt är avgörande för elevers möjligheter till inflytande, deras upplevelse av delaktighet och utvecklandet av deras demokratiska kompetens. Den här studien syftar till att dels undersöka hur lärare i årskurs 4-6 beskriver begreppet elevinflytande och hur de arbetar med elevinflytande i undervisningen och dels vilka erfarenheter de har av arbete med elevinflytande i samhällskunskapsundervisningen. John Deweys teorier om pedagogik och demokrati är den teoretiska utgångspunkten och pragmatismen utgör den underliggande handlingsfilosofin som ett sätt att undersöka världen utan att ge läsaren några slutgiltiga lösningar.   Studien är baserad på intervjuer med sju lärare på fyra kommunala grundskolor som alla arbetar inom samma kommun. Genom intervjuer var målet att söka förståelse för lärarnas arbete med och erfarenheter av elevinflytande. Ett hermeneutiskt perspektiv är den övergripande vetenskapliga inriktningen som handlar om att tolka, förstå och förmedla.   Resultatet i studien ringade in fyra teman som framträder efter genomgång av materialet. Begreppet elevinflytandet beskrivs av lärarna, att det innebär att eleverna ska kunna vara med och påverka, få sin röst hörd och att de känner delaktighet. Det öppna och trygga klimatet blir grunden för att eleverna ska kunna uttrycka sin åsikt och på så sätt skapas mer plats för elevinflytande. När lärare lyssnar in och synliggör inflytande för eleverna, så skapas förutsättningar för att eleverna också upplever att de har ett inflytande. Syftet med elevinflytande är att eleverna successivt ska utvecklas till ansvarstagande samhällsmedborgare. I samhällskunskapen blir det tydligt när lärarna beskriver sitt arbete med den formella demokratiundervisningen, samt klassråd som en del i elevernas möjligheter till inflytande. Slutsatser från studien är att lärarens inställning till elevinflytande har stor betydelse i dennes aktiva val av arbetssätt och arbetsformer, i att möjliggöra inflytande och delaktighet. Elevinflytande kan också bidra till utvecklandet av elevers demokratiska kompetens och som lärare handlar det om att försöka ge eleverna redskapen för att kunna påverka, därefter är det upp till eleven själv att vilja påverka.

Min uppsats är en teorikonsumerande studie där fokus ligger på att identifiera problem för tillämpning av den konsociala demokratimodellen i Burundi på grund av svårighet att särskilja etniska grupper i landet. Jag har undersökt etnicitet ur tre olika teoretiska perspektiv: Essentialism, socialkonstruktionism och postkolonialism teori. Resultatet har visat att etnicitet i Burundi kan definieras ur postkolonialistisk teori, vilket medför problem att tala om etnicitet ur ett vetenskapligt synsätt: burundiska folk har samma kultur, pratar samma språk, tillhör samma religioner, bor utsprida i landet, m.m. Denna problematik har gjort det svårt för applicering av konsocial demokrati, som är den demokratimodellen som används i Burundi sedan nationell självständighet. Etnicitet används av politiker för att erövra och behålla makten. Jag har också i denna uppsats diskuterat vilka alternativa demokratimodeller som fungerar i splittrade samhällen som kan vara bättre för Burundi. Mitt resultat har visat att de olika modellerna också skulle påträffa samma hinder - alltså den etniska problematiken.

No description available.

Medborgardialog är ett svenskt samlingsnamn för olika deltagardemokratiska metoder och praktiker, gemensamt är att det handlar om metoder för att låta medborgarna komma till tals i politiken. Medborgardialog förespråkas av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och används i många svenska kommuner. I den här uppsatsen studeras ett fall av medborgardialog face-to-face i en svensk kommun. Detta görs genom analys av dokument och deltagande observation samt intervjuer med medborgare, tjänstemän och politiker, för att se i vilken mån fallet uppfyller de deltagardemokratiska värdena: deltagande, inflytande, roller och relationer och deliberation. Fallet jämförs mot teori och tidigare forskning i det övergripande syftet att utröna vilken betydelse medborgardialogen har för demokratin. Med grund i intervjuerna studeras också respondenternas förväntningar och syn på medborgardialog för att ta reda på om de överensstämmer. Resultatet visar att den studerade medborgardialogen i låg grad uppfyller de deltagardemokratiska värdena men att det till viss del finns samsyn och gemensamma förväntningar på medborgardialogen mellan medborgare, tjänstemän och politiker.

Denna uppsats inriktar sig på att undersöka ungas stöd för demokrati och vad som påverkar detta. Utgångspunkten är i tidigare forskning som har funnit att unga inte längre värdesätter demokrati i samma utsträckning som äldre generationer, vilket är ett trendbrott. Detta väcker frågan om den svenska skolan brister i den demokratiska fostran. För att undersöka detta kontrolleras det om utbildning i samhällskunskap vid gymnasiet påverkar demokratiska värderingar, med utgångspunkt i att samhällskunskapsundervisning som bedrevs under den föregående läroplanen har haft en positiv effekt. Utöver detta har tidigare forskning, som belyst frågan om stödet för demokrati beror av input till eller output från det politiska systemet, inriktat sig på ett urval av äldre individer, vilket öppnar för en studie bland yngre individer för att undersöka om dessa teorier även stämmer för de yngre åldrarna. För att besvara frågeställningen genomfördes en enkätundersökning bland elever vid tre kommunala gymnasieskolor Uppsala kommun. Resultaten baseras på de svar som enkäten inbringade från de totalt 197 gymnasieeleverna som fick möjlighet att delta i studien. Huvudslutsatsen är att stödet för demokrati påverkas både av faktorer på input respektive output sidan av det politiska systemet. Studien finner även att mängden samhällskunskapsundervisning inte har något signifikant betydelse för stödet av demokrati, men då detta är ett komplext område så krävs ytterligare studier.