Digitaliseringen är ett faktum samtidigt som elever uppvisar en viss skrivproblematik sett utifrån de nationella proven i årskurs 6. Delade meningar råder om hur stor plats digitalt skrivande bör få i undervisningen. Föreliggande studies syfte är därför att undersöka sex mellanstadielärares uppfattningar om elevers skrivande utifrån analogt respektive digitalt skrivande i ämnet svenska. För att besvara studiens syfte samlades material in genom semistrukturerade intervjuer med behöriga mellanstadielärare som undervisar eller har undervisat i ämnet svenska. Det insamlade materialet analyseras efter innehållsanalys och studiens teoretiska utgångspunkt grundar sig i The Simple View of Writing. Resultatet visar att såväl analogt som digitalt skrivande används i undervisningen. Lärarna kan se både likheter och skillnader i elevtexter som skrivs analogt och digitalt. Framförallt karaktäriseras den digitala texten av att vara mer utvecklad, beskrivande och längre. Rättstavningsprogram kan dock medföra en viss problematik då elever begränsas av felmarkeringar eller förhastar sig genom arbetet utan vidare reflektion. Utifrån det analyserade empiriska materialet konstateras att lärares didaktiska kompetens är avgörande och att varken det ena eller andra skrivsättet bör uteslutas i undervisningen. Lärare behöver reflektera kring vilket skrivsätt som fungerar bäst i sammanhanget för att främja elevers skrivutveckling.

Paratexter är verk som ger konsumenter en uppfattning om en produkt utan att interagera med själva produkten. Denna undersökning har studerat hur spelupplevelsen kan påverkas av en viss typ av paratext, digitala uppslagsverk, i överlevnadsspel. Spelupplevelsen är ett subjektivt fenomen, vilket ligger till grund för undersökningens kvalitativa ansats. En prototyp av ett generiskt överlevnadsspel, samt ett digitalt uppslagsverk för spelet, producerades. Därefter användes observationer och semistrukturerade intervjuer för att jämföra tio respondenters handlingar med deras åsikter. Resultatet bekräftade att det finns många olika attityder gentemot digitala uppslagsverk. Bland annat påvisades att dessa paratexter aktivt bidrar till att skapa mål för spelaren, och kan komplettera eventuella brister i spelets design. Spelupplevelsen kan också försämras, eftersom spelaren redan ”upplevt spelet” genom uppslagsverket. Framtida studier bör förslagsvis utnyttja denna introducerande studie för att skapa ett paratextuellt ramverk som spelutvecklare kan använda för att skapa så genomtänkta spelupplevelser som möjligt. / <p>Det finns övrigt digitalt material (t.ex. film-, bild- eller ljudfiler) eller modeller/artefakter tillhörande examensarbetet som ska skickas till arkivet.</p>

Detta är en kvantitativ studie som undersöker bildlärarstudenter på Malmö Universitet ochderas relation till digitala verktyg i bildämnet samt hur säkra de känner sig på att undervisamed dessa verktyg. Vidare undersöks studenternas åsikter om bildlärarutbildningensämnesspecifika innehåll med fokus på digital bild. Arbetet utfördes med kvantitativ metodoch resultatet baseras på en enkätstudie utskickad till bildlärarstudenter på MalmöUniversitet, enkäten nådde ut till ungefär 90 studenter men endast 38 svar skickades tillbaka.Dessa 38 svar utgör således grunden för arbetets resultat och diskussioner. Resultatet visar attbildlärarstudenterna på Malmö Universitet oftast har tidigare erfarenhet av både analogt ochdigitalt bildskapande samt att en majoritet också brukar skapa bilder på sin fritid. De flestastudenter har läst en gymnasieutbildning som varit särskilt inriktad mot bild, något somstudenterna uppgett är en vanlig källa till deras tidigare erfarenheter av digitalt bildskapande.Studien visar också att en kraftig majoritet av bildlärarstudenterna upplever att de har fått övaför lite på digitalt bildskapande under bildlärarutbildningen och att de känner sig osäkra på attbedriva undervisning med digitala verktyg. Avslutningsvis tyder resultatet på attbildlärarstudenterna trots sin osäkerhet är intresserade av att lära sig hantera digitala verktygoch att de vill använda sig utav dessa i sin framtida undervisning.

Covid-19-pandemin har satt fart på digitaliseringen i en takt utöver det normala. I samband med skiftet till distansarbete och utbildning, samt rekommendationerna om att begränsa den fysiska kontakten, har det vardagliga livet tagits över av digitala enheter och tjänster. För att kunna vara en del av det digitala samhället krävs det att individen besitter en digital kompetens. Däremot finns det flera individer som saknar den digitala kompetensen – framför allt äldre individer. Äldre individer utgör merparten av de individer som befinner sig i ett digitalt utanförskap, och som riskerar att hamna i ett sådant utanförskap. Särskilt i en tid som Covid-19 när det digitala blivit det första alternativet. Därmed är syftet med denna studie att förhindra att flera hamnar i ett digitalt utanförskap, och det genom att undersöka hur äldre individer upplevt den ökade digitaliseringen under Covid-19-pandemin. Studien har utgått ifrån en kvalitativ forskningsmetod, där respondenter över 65 år har intervjuats för att fånga informationsrika data om hur de upplevt den ökade digitaliseringen under Covid-19. Resultatet som presenterades visade att det fanns delade meningar om hur den ökade digitaliseringen upplevdes, vissa hade en mer positiv inställning till den digitala samhällsutvecklingen jämfört med andra. Däremot upplevde samtliga att den digitala utvecklingen gick för fort fram och att det skapade en viss orolighet över att hamna efter. På samma gång, upplevdes känslan av isolering och ensamhet, samt en känsla av att vara en börda. Resultatet visade även att ett digitalt utanförskap före Covid-19, var ett utanförskap enklare att hantera och leva.

Dagens samhälle kräver att medborgarna kan hantera olika typer av ärenden digitalt. Därför måste alla människor ha rätt att inkluderas och utveckla sin kompetens gällande digitala verktyg. Tillgång till internet och service på glesbygden skulle kunna beskrivas som en demokratifråga då oavsett boende i glesbygd eller i stad finns behov av bland annat vård och livsmedel bland medborgarna. Äldre personer kan ha svårt att anamma digital teknik, samtidigt bor det fler äldre än yngre personer i glesbygd och därför måste glesbygdskommuner ständigt jobba med att erbjuda invånarna det bästa inom digitalisering. Syftet med denna kandidatuppsats är att beskriva möjligheter och utmaningar med digitalisering i glesbygd ur Torsby kommuns perspektiv. Arbetet inleddes med ett sonderande samtal med Torsby kommuns digitaliseringsstrateg för att få en hållbar grund till litteraturstudien som i sin tur mynnade ut i en modell över digitalisering i glesbygd. Studien bygger på en kvalitativ metod för insamling och analys av data, och genomförandet av undersökningen har bestått av att sex respondenter från olika verksamhetsområden i Torsby kommun har besvarat frågor från en öppen intervju. Intervjufrågorna är strukturerade i kategorier med utgångspunkt i den modell som gjorts för att sammanfatta den litteratur som samlats in. Dessa kategorier ligger till grund för både resultatet och analysen. Studien visar att avstånd är en faktor i glesbygdskommuner som både kan innebära möjligheter och utmaningar. En slutsats som kan dras är att smarta byar är ett klokt tillvägagångssätt att arbeta vidare med eftersom det är det bästa sättet att arbeta med glesbygdens utveckling och kunna möta nutiden och framtidens miljö- och klimatutmaningar. En utmaning med digitalisering är rädsla över att bli hackad eller bestulen på pengar. Därför är det viktigt att jobba med olika säkerhetsaspekter. En ytterligare slutsats är att olika hjälpmedel är möjliga lösningar för äldre att inkluderas i digital delaktighet, kommunen måste arbeta med detta för att alla människor ska omfattas i samhället. Problem för äldre personer inom digital delaktighet handlar bland annat om avsaknaden av kunskap och erfarenhet.

Dagens samhälle blir mer och mer digitaliserat och skolan är inte en plats där man kan undkomma den digitala verkligheten. Då digitaliseringen ökar uppkom frågor om hur detta påverkar elever i skolan. I denna systematiska litteraturstudie kommer tidigare forskning att analyseras gällande för- och nackdelar med digitalt skrivande men även vilken påverkan digitalt skrivande kan ha när det kommer till elevers texter inom svenskämnet. Årskurserna som kommer att ses på är grundskolans årskurser 1–9. I denna studie användes sju vetenskapliga publikationer som hittades på databaserna Summon, ERIC och Swepub. Resultatet i denna studie visade att det finns både fördelar och nackdelar med digitalt skrivande och vilken inverkan digitalt skrivande kan ha på elevers texter i grundskolans svenskämne. Resultatet visade att digitala verktyg kan öka elevers motivation, kan hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter och förbättra stavning. Dock finns det även nackdelar. Det visade sig att elever som skrev på digitala verktyg ofta inte förstod varför ett ord blev markerat och gick vidare i sin text utan ändring. Vid de tillfällen som en ändring skedde kunde texten i vissa fall förlora sin semantiska och syntaktiska innebörd. Slutsatsen visar att trots digitaliseringens infart i svenska skolor idag är det inte alltid som lärare och elever vet hur dessa digitala verktyg ska användas på rätt sätt. Detta kan i värsta fall påverka elevernas resultat i skolan då elevernas skrivande av texter blir lidande.

Dagens ökade digitalisering i skolan väcker en viss oro om fokus isvenskundervisningen verkligen ligger i att lära elever att skriva. Samtidigtmenar ett flertal forskare att skrivundervisningen gynnas av digitala verktyg.Syftet med denna studie är att genom jämförelser av elevers berättande texterfinna vilka styrkor och svagheter datorskrivna texter kontra handskrivna texterhar. Frågeställningarna i studien är utformade efter fyra nivåer avtexttriangeln: struktur, meningar, ordval samt stavning. Studien har detkognitiva perspektivet som teoretisk utgångspunkt med fokus på kognitivbelastning och arbetsminne. Som en modell för analys används texttriangelnoch studien är också disponerad efter denna. Materialet bestod av totalt 38elevtexter insamlade från en årskurs 3. Hälften av texterna skrevs för hand enadagen och den andra hälften skrevs på tangentbord den andra dagen. Texternaskrevs utifrån två olika bilder och alla elever har fått skriva utifrån bådabilderna. Materialet analyserades både genom kvantitativa metoder ochkvalitativa metoder. Resultatet visar inga skillnader i elevtexternas strukturelladelar gällande inledning och handling. Det fanns inte heller några skillnader ihur elever väljer att avsluta sina texter men resultatet visar att fler skriver ettvad Skolverket benämner som avslut när de skriver på tangentbord. Studienvisar en tydlig ökning av antal ord i de texter skrivna på tangentbord men dengenomsnittliga meningslängden verkar inte öka. Elevtexternas användning avolika beskrivningar och känslouttryck varierar beroende på vilken bild deskrivit utifrån men hur de använder dessa beskrivningar och känslouttryckverkar inte variera beroende på vilket verktyg som används. Till slut visarstudiens resultat att antalet stavfel minskar. Dock är inte minskningen somstörst i de felstavningskategorier som var förväntade. Utifrån det analyseradematerialet konstateras att de båda verktygen är viktiga i skrivundervisningen.

The development of digitalisation in society has contributed to the library facing new assignments in the work with digital participation. The demand for digital competence among library staff is increasing in order to pursue digital inclusion at the library. The purpose of this study is to investigate how the public library works with digital participation for library visitors and how staff works with digital participation. This essay examines librarians at selected municipal public libraries in Skåne country. The aim is to gain clarity on the competencies available at the public library and what conditions the public libraries possess. This study explores the possible challenges perceived by library employees in relation to their work with digital participation. In the study, we used a qualitative method using semi-structured interviews. The analysis of the results was done with the help of two theories and earlier research. The findings of studies show that all public libraries in some way work with digital participation. We can see that all the library staff are positive about working with digital participation and feel that they have the necessary competence. There are some challenges such as prerequisites, resources, the consensus on digital participation and skills development.

I denna systematiska litteraturstudie kommer tidigare forskning analyseras och diskuteras med syftet att undersöka fördelar och nackdelar med det digitala och det analoga skrivandet i svenskämnet på högstadiet. Detta görs genom att undersöka vilka förutsättningar elever har för att skapa redigera text kopplat till digitalt eller analogt skrivande. Med Lgr22 som grund analyseras publikationer som gjorts på elever i åldern 10–19 år i och utanför Sverige. Till grund för denna studie ligger 16 publikationer som identifierades genom en systematisk litteraturstudie i databaserna Summon, DIVA, ERIC samt Google Scholar. Bristen på publikationer gällande specifikt analogt skrivande diskuteras i metodkapitlet och detta anses vara en anledning till att studien saknar nyansering i form av att kunna ställa digitalt och analogt skrivande i motsats till varandra. Resultatet av denna studie visar på för- och nackdelar med de båda skrivteknikerna men ett övervägande antal fördelar finns kopplade till det digitala skrivandet. Det digitala skrivandet anses mest fördelaktigt kopplat till följande identifierande mönster: gemensamt och enskilt skrivande, disposition, textbearbetning samt redigering. Dessa mönster är grunden för den diskussion som förs i slutet av studien. I studiens slutsats lyfts det faktum att det digitala skrivandet har tagit allt mer plats i skrivundervisningen, vilket kan korreleras med den utveckling som gjort i läroplanen. Formuleringar kring handskriftens betydelse var tydligt framskrivet i äldre läroplaner gällande årskurs 7–9, medan det i Lgr22 inte finns kvar någon formulering kopplat till handskrift överhuvudtaget.

Skolor i Sverige har genom åren undergått betydande förändringar på grund av den ökande användningen av digitala verktyg. Läroplanen betonar idag vikten av digital kompetens som en nödvändig och jämlik resurs för alla elever. I linje med detta syftar denna kunskapsöversikt till att analysera, jämföra och presentera forskning som behandlar digitala spel i engelskundervisningen för elever i årskurs 4-6. I anslutning till detta ämnar översikten även undersöka huruvida användning av datorspel i klassrummet kan vara gynnsamt och vilka utmaningar det kan innebära. För att uppfylla syftet behandlas frågeställningen: vad kännetecknar forskningen om digitala spel i engelskundervisningen? Med avsikt att undersöka detta har vi tillämpat en systematisk metod som inkluderar urval av databaser, litteratursökning, urval av studier samt granskning och kartläggning av dessa.  Resultaten indikerar att digitala spel kan förbättra både hörförståelse, läsning, skrivning och ordförrådsutveckling i det engelska språket. Studierna belyser även vikten av att anpassa lärandemiljöer för att möta individuella behov och betonar lärarens centrala roll. Samtidigt framhålls utmaningar, inklusive behovet av professionell utveckling i digital kompetens och varierande inställningar hos lärare och elever. Geografiska variationer, med en överrepresentation av asiatiska studier som betonar praktiskt genomförande, väcker frågor om generaliserbarhet. Vidare diskuteras implikationer för läraryrket gällande hur man potentiellt kan arbeta för att integrera digitala spel på ett meningsfullt sätt i klassrummet. Översiktens samlade resultat pekar på vikten av att framtida forskning inkluderar en mer balanserad framställning av elev- och lärarperspektiv och att i större utsträckning undersöka utmaningar och negativa aspekter kopplade till digitala spel i klassrummet. Detta inkluderar även en djupare utforskning av kulturella skillnader.