Syftet med detta utvecklingsarbete är att undersöka och tolka gymnasielevers upplevelser av att arbeta med informations- och kommunikationsteknik (IKT) i gymnasiets pedagogikämne med utgångspunkt i en lektionsserie. Den metod som har använts i utvecklingsarbetet är kvalitativ metod med en hermeneutisk metodansats. Enkät och observationer har använts för insamling av data till den studie som detta utvecklingsarbete baserar sig på. Totalt deltog 11 elever som gick första året på gymnasiet i studien och nio av dem svarade på enkäten som ingick i studien. Resultatet från studien visar på att majoriteten av eleverna upplevde att deras digitala kompetens förbättrades när de fick arbeta med digitalt berättande som arbetsmetod jämfört med om eleverna fick arbeta antingen med inlämningsuppgifter, muntlig presentation med ett presentationsverktyg eller med att lyssna på genomgångar/föreläsningar. Resultatet i studien visar också att majoriteten av eleverna upplevde att de hade utvecklat olika kunskaper och att de motiveras i skolarbetet när de får arbeta och skapa med digitala verktyg. I resultatet framkommer också att en majoritet av eleverna inte upplevde att de motiverades mer av arbetsmetoden digitalt berättande varken som arbetsmetod i sin helhet, i kursen kommunikation eller som arbetsmetod i relation till andra arbetsmetoder.

Promoting reading and literature is a part of the librarian’s duties in a public library. In this study, fanfiction and digital media were investigated as reading-promotion methods. Furthermore, the knowledge and attitudes to these were investigated among public librarians and consultant librarians. Semi-structured interviews were used as survey method. Four people were interviewed: two public librarians and two consultants. Data was analysed with thematic analysis. The respondents considered that the most important with reading promotion is the story rather than the format. However, most digital media are used to promote book reading. The respondents considered fanfiction to be a usable method but then they thought that more knowledge about the topic is needed, e.g. about copyright, among librarians to reach the full reading-promotion potential of fanfiction.

Societal changes caused by the widespread digitalization of several important public as well as private sectors of everyday life has led to increased demands for digital literacy amongst the general public. Meanwhile, there are several demographic groups that for different reasons are excluded from the digital arena, the elderly especially. The public libraries, leaning on it’s democratic as well as it’s educational mission, has taken widespread action to extenuate the problem through digital inclusion efforts, in particular the cooperation through the Digidel network. The purpose of this thesis is twofold, first we strive to gain knowledge in regards to the users experiences and use of digital technology, second we examine the users experiences of the libraries digital inclusion activities. The theoretical framework applied consisted mainly of Van Dijk & Hackers analysis of the four barriers of the digital divide. As a complement Prenskys digital natives, digital immigrantstheory has also been applied. Four semistructured interviews were conducted with elderly participants of the Digitala första hjälpen program activity at Motala digidelcenter at Motala stadsbibliotek. The results indicate that material access to digital technology is a nonproblem for the participants, and that the technology is used in a variety of ways, although mainly for information seeking and communication purposes. Use of digital technology is considered relatively complex and anxiety inducing, which library guidance help mitigate. Furthermore, the study shows how digital inclusion guidance works both in a problem solving and a competence improving capacity. Lastly our results indicate how appreciated these activities are amongst the participants.

Denna studie syftar till att öka kunskapen om förskollärares uppfattningar av arbetet med barns digitala skapande, samt att synliggöra på vilka sätt och i vilket syfte digitala verktyg används i estetiskt skapande. Mot bakgrund av detta syftar studien på att besvara följande frågeställning: Hur uppfattar förskollärare arbetet med barns digitala skapande? På vilket sätt används digitala verktyg i det estetiska skapandet på förskolan? I vilket syfte används digitala verktyg i barns estetiska skapande? För att kunna svara till studiens syfte och frågeställning används den fenomenografiska metodansatsen både som metod och som teori, i syfte att synliggöra förskollärares uppfattningar av studiens fenomen. I studien genomfördes sex intervjuer med förskollärare som har erfarenhet av att arbeta med barns digitala skapande. I resultatet framkommer tre stycken olika utfallsrum: Att uttrycka och vidga upplevelserna, digitala verktyg som undervisningsmedel och innehåll samt ett pedagogiskt verktyg bland andra verktyg. I dessa tre utfallsrum förekommer även beskrivningskategorier. Utfallsrummen och beskrivningskategorierna syftar till att synliggöra respondenternas olika uppfattningar om studiens fenomen. Resultatet visar att digitala verktyg ger barn fler estetiska uttrycksmöjligheter och upplevelser. Dessa kan återupplevas och återbesökas med hjälp av dokumentation. Digitala verktyg betraktas både som ett undervisningsmedel och ett innehåll som genom undervisning kan bidra till ökad digital kompetens. Slutligen presenteras det i resultatet att förskollärare uppfattar digitala verktyg som ett pedagogiskt verktyg bland andra verktyg i barns skapande. Detta verktyg uppfattas som ett komplement till analogt skapande och har vissa begränsningar. / This study aims to improve preschool teachers’ understanding of the work with children’s digital creations as well as to increase visibility on what and how digital tools are used in art. With this background, this study aims to answer the following questions: how do preschool teachers perceive children's digital creations? What ways are digital tools used in preschools' aesthetic creations? For what purpose are digital tools used in children's aesthetic creations? To answer the study's questions the phenomenographic method approach was used both as a method and as a theory, to understand preschool teachers' perceptions of the study phenomenon. The study conducted six interviews with preschool teachers experienced with working with children's digital creations. The result shows three different outcomes: to express and broaden the experiences, digital tools are used as teaching aids and supplementary content, and function as a pedagogical tool among other tools. In these three outcome rooms, there are also descriptive categories. The outcome rooms and descriptive categories aim to highlight the respondents' different perceptions of the study's phenomenon. The result shows that digital tools give children more visual possibilities of expression and experiences and can be re-experienced and revisited with the help of documentation. Digital tools are considered to function both as a teaching aid and as supplementary content that can contribute to increased digital competence with the children. In conclusion, the results show that preschool teachers perceive digital tools as a pedagogical tool among other necessary tools in a child’s creative process. The digital tool is perceived as a complement to non-digital creation but this pedagogical tool has certain limitations.

Syftet med denna studie är att undersöka hur digitalt lärande och undervisning sker under Covid-19 pandemin i religionskunskapsämnet på gymnasienivå. Vi vill också synliggöra religionslärares uppfattning om hur elevers lärande eventuellt påverkas av det digitala lärande som följt Covid-19 pandemin. För att få svar på frågeställningarna genomförs det en kvalitativ intervjustudie utifrån en hermeneutisk ansats. Intervjuerna skedde utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Empirin som kommit ifrån våra sex intervjuer har tolkats utifrån hermeneutiken som metod. Under rubriken tidigare forskning lyfts forskning om fjärr- och distansundervisning men även om digital undervisning som helhet. Resultatet visar att digitaliserat lärande är problematiskt för elevers lärande eftersom undervisningen saknar dynamisk kommunikation och att lärarna inte kan utföra sin undervisning som de vill och bör. Resultatet visar även att den digitala undervisningen inte skiljer sig särskilt mycket ifrån den fysiska undervisningen. Vilket vi lyfter fram som något problematiskt och eventuellt som ett framtida forskningsämne då lärarna eventuellt inte utnyttjar de digitala verktyg en lärare har tillgång till optimalt.

I förevarande studie analyseras ett ordinlärningsexperiment i årskurs 7 med syftet att undersöka det digitala verktyget Quizlets potential för elever att lära sig spanska ord. Två likartade klasser fick använda sig av två olika ordinlärningsmetoder, digitalt via Quizlet respektive analogt med penna och papper. Därefter genomfördes ett glostest med 30 stycken spanska ord och ett par veckor senare ett identiskt minnestest. Utifrån observationer under lektionstillfällena samt elevernas svar i en avslutande enkätundersökning har sedermera allt empiriskt material analyserats med hjälp av metoder utifrån teorin medierad diskursanalys, MDA. Studiens resultat visar att eleverna som tillämpade en analog metod med penna och papper hade ett högre medelvärde vad det gäller antalet rätt ord i både glostestet och minnestestet. Observationerna och enkätsvaren visar att de tre elementen historisk kropp, interaktionsordning och situationens diskurser alla går att spåra i den aktuella handlingssituationen och kan ses ha betydelse för utfallet i ordtesternas resultat. Utifrån elevernas historiska kropp framkommer det att elevernas stora vana att använda det digitala verktyget präglar deras syn på verktygets relevans för inlärande. Dessa erfarenheter lyser även igenom i elevernas deltagande i interaktionsordningen. Eleverna som tillämpade den digitala ordinlärningsmetoden via Quizlet uppvisade ett större självförtroende och samtidigt en mer passiv roll gentemot verktyget medan eleverna som tillämpade den analoga metoden agerade med mer ovana, men uppvisade samtidigt en mer aktiv roll gentemot verktyget. Utifrån situationens diskurser medvetandegörs i handlingssituationen framförallt två stora huvuddiskurser, skoldiskursen och verktygets diskurs. Med hjälp av MDA kan vi se hur båda dessa diskurser synliggörs och underbygger elevernas handlande i relation till verktyget. Analysen visar att det digitala verktygets potential grundar sig mycket i elevernas vana att använda det och att det därigenom skapas en slags tilltro till att verktyget ger upphov till ett automatiskt lärande. Även om verktygets utformning betraktas uppvisa potential för lärande, visar förevarande analys via MDA att elevernas handlande och förståelse av verktyget måste belysas i relation till verktygets potential. I kontexten uppvisar inte minst ordtesternas resultat att det råder viss diskrepans mellan det digitala verktyget och elevernas lärande.

I detta examensarbete granskas ett digitalt läromedel i svenska för årskurs 4–6 med syfte att påvisa vilka uppgiftskulturer som speglas i läromedlets uppgifter till eleverna. Med uppgiftskulturer menas inom vilka kategorier som uppgifterna till eleverna tillhör. I denna granskning används Sten-Olof Ullströms (2009) definitioner och kategoriseringar av uppgiftskulturer som är uppgifter som läskontroll, uppgifter som flykt från texten och uppgifter för att dikta vidare. Under teori och tidigare forskning skrivs uppgifter som flykt från texten om till definitionen uppgifter med text som utgångspunkt. Vidare är syftet även att analysera de digitala mervärdena och kriterier för ett teknikstött lärande. De digitala mervärdena belyser huruvida det digitala läromedlet utnyttjar möjligheter som en tryckt lärobok inte har. Kriterier för teknikstött lärande fokuserar på interaktivitet, återkoppling, narrativa former, individanpassning, samarbetsformer samt på metakognitivt lärande. Analysen visar på att de dominerande uppgiftskulturerna är att eleverna möter uppgifter som läskontroll och uppgifter med text som utgångspunkt. Resultaten visar även att det enskilda arbetet är det mest frekvent förekommande gällande vilka arbetsformer eleverna uppmanas att arbeta i. Huvudslutsatsen presenterar att läromedlet är en bok på burk då det inte utnyttjar de möjligheter som finns gällande ett digitalt läromedel. Uttrycket ”en bok på burk” (s.230) kommer från Peter Gärdenfors (2010) beskrivning att det digitala läromedlet enbart skulle vara en digital version av en tryckt lärobok.

Holmqvist, Maria och Sernerup, Linda (2020). Specialpedagogiska perspektiv på språkutvecklande arbetssätt med digitalt skrivande som resurs. Speciallärarprogrammet språk-, skriv- och läsutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Vår ambition med studien är att vidga de specialpedagogiska perspektiven på språkutvecklande arbetssätt med digitalt skrivande som resurs och på så sätt bidra till att ge bättre förutsättningar till alla elever. Särskilt elever som av olika anledningar befinner sig i språklig sårbarhet så att de får det stöd de behöver i sin läs- och skrivutveckling. Syftet med studien är att, genom speciallärares och specialpedagogers erfarenheter, belysa språkutvecklande arbetssätt med digitalt skrivande som resurs ur specialpedagogiska perspektiv. Vidare är syftet att ta reda på hur några speciallärare och specialpedagoger upplever att deras uppdrag ser ut i grundskolans tidigare årskurser F-3, som arbetar med läs- och skrivinlärning med hjälp av digitala verktyg samt på vilket sätt detta har betydelse för deras arbete med specialpedagogiska insatser för elever i läs- och skrivsvårigheter. ●Vilken syn har speciallärare/specialpedagoger på språkutvecklande arbetssätt med digitalt skrivande som resurs sett ur specialpedagogiska perspektiv?●Vilka erfarenheter och upplevelser har speciallärare och specialpedagoger av sitt uppdrag i klasser som har det digitala skrivandet som resurs i sitt språkutvecklande arbetssätt? ●Hur upplever speciallärare/specialpedagoger att digitalt skrivande vid läs- och skrivinlärning är ett stöd för elever i läs- och skrivsvårigheter?Uppsatsens teoretiska utgångspunkt är Vygotskijs sociokulturella teori om att lärande sker i samspel och att språket är vårt viktigaste verktyg för lärande. Elever kan lyckas när de befinner sig i den proximala utvecklingszonen med stöd av scaffolding, språkliga kunskaper genom artefakter och medierande redskap.Det är en kvalitativ studie, inspirerad av fenomenologi, där vi vill ta del av respondenternasupplevelser och erfarenheter. Empirin är insamlad genom sex halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna spelades in, transkriberades och lyssnades noggrant igenom flera gånger. För att analysera resultatet användes innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2004). Vi valde ut meningsbärande enheter, kondenserade innehållet och tematiserade det.Resultatet visar att det inte är datorn som är den bärande faktorn i det språkutvecklande arbetssättet med digitalt skrivande som resurs utan respondenterna menar att det är det specialpedagogiska förhållningssättet. Arbetssättet ska ses som ett förebyggande arbete där den digitala tekniken är en resurs för att kunna genomföra ett språkutvecklande arbetssätt som passar alla elever. Det handlar om att ta ett grepp kring hela undervisningen. Talsyntes och auditiv återkoppling är en stödstruktur för eleverna vilken enligt respondenterna minskar i takt med att behoven minskar. Eleverna får en tydlig fonem- och grafemkoppling med hjälp av talsyntes och knäcker läskoden tidigt. Elever i språklig sårbarhet gynnas av att arbeta i par och att ingå i ett socialt samspel. I dialogen fyller språket en viktig funktion. Speciallärarens och specialpedagogens uppdrag blir att, i nära samarbete med klasslärare, bidra med specialpedagogiska perspektiv. Det är av stor betydelse för alla elever att lärare hittar arbetsformer i klassrummet som möjliggör att det specialpedagogiska förhållningssättet kan omsättas i praktiken. Möjligheter till samarbete mellan lärare och speciallärare behöver därför utökas och medvetenheten om att elever i läs- och skrivsvårigheter är en gemensam angelägenhet måste höjas. Speciallärarens huvuduppdrag i ett sådant sammanhang innebär att omsätta sin kompetens i praktiken så att den når fler elever. Eleverna får därigenom samma förutsättningar gällande struktur, stöd och kompensatoriska hjälpmedel och ingen behöver känna sig utpekad eller exkluderad. Språkutvecklande arbetssätt med digitalt skrivande som resurs är ett tillvägagångssätt för att arbeta med tidiga insatser samt att förebygga läs- och skrivsvårigheter. Det är även gynnsamt för elevernas självkänsla och motivation att befinna sig i ett meningsfullt, kommunikativt och inkluderande sammanhang.

Genom de senaste åren har världen bevittnat utvecklingen av ett flertal nya teknologier som ligger till grunden för dagens framträdande innovationer. Att driva digital innovation innebär att skapa något nytt och värdefullt genom digitala teknologier. Offentliga aktörer har en strävan efter att åstadkomma önskvärda politiska målsättningar genom innovation, dock besitter inte många av dessa aktörer kunskapen eller resurserna att leverera det som förväntas. Genom att ingå i ett gränsöverskridande innovationssamarbete kan offentliga aktörer i allt större utsträckning finna lösningar externt som inte kan lösas på egen hand. Syftet med denna studie är att undersöka framgångsfaktorer vid digitalt driven innovation mellan en offentlig aktör och en privat aktör. Studien har genomförts genom en fallstudie som metod där tolv semistrukturerade intervjuer, inom ett gränsöverskridande samarbete med en offentlig och en privat aktör, har utförts. Utifrån detta har sex framgångsfaktorer tagits fram, som vidare lett till studiens två bidrag baserade på de egenskaper och arbetssätt som identifierats genom studien. Vårt resultat visar att ett hybridiserat arbetssätt och vikten av beställarkompetens är centralt för att framgångsrikt driva och utveckla gränsöverskridande samarbeten. / Throughout the last couple of years the world has witnessed the development of several new technologies on which todays prominent innovations are based. To drive digital innovation means creating something new and valuable through digital technologies. Public operators strives to accomplish desirable political objectives through innovation, although not a lot of these operators possess the knowledge or resources to deliver what is expected. By taking part in a cross functional innovation collaboration public operators tries to an increasing extent create the possibility of finding external solutions that they are not able to develop themselves. The purpose of this study is to examine successfactors in the case of digitally driven innovation by a private and a public operator. The study has been carried through as a case study with a method of twelve semistructured interviews within the borders of a cross functional innovation collaboration between a private and a public operator. On that basis, six successfactors was defined, that collectively created two contributions that was based on the characteristics and work procedures that was defined through the study. Our results show that a work procedure that is hybridized and the importance of client knowledge is the heart to successfully drive digital innovation and developing cross functional collaborations.

No description available.