Bakgrund: Skolsköterskan har en viktig roll i skolan där hen dagligen möter elever. Barn som kommer från olika bakgrunder och är i olika stora behov av hjälp från skolsköterskan. Syfte: Syftet var att belysa skolsköterskors erfarenhet av möten med mångbesökande elever. Metod: En kvalitativ intervjustudie med sju informanter som arbetade som skolsköterskor. Resultat: Tre kategorier med fem underkategorier framkom. Skolsköterskan har en viktig roll i skolan som en vuxen eleverna gärna anförtror sig åt men skolsköterskorna kan känna att både tid och utbildning till samtal oftast saknas. Diskussion: Psykisk ohälsa ökar i samhället och skolsköterskans roll blir att arbeta familjefokuserat för att hjälpa de elever som är mest utsatta. Slutsats: Skolsköterskan har en viktig roll som oberoende vuxen i skolan och bör få utbildning i samtalsmetodik samt om nysvenskar- och ensamkommande barns svåra förhållande. / Background: The school nurse has an importatnt role in the school where she meets students daily. Children who come from different backgrounds and are in different needs of help from the school nurse. Aim: The aim wa sto shed light on school nurses’experience of meeting with multi-visiting students. Methods: Qualitative interview study with seven informants who worked as school nurses. Result: Three categories with five subcategories emerged. The school nurse has an important role in the school that an adult student is happy to entrust to, but the school nurses may feel that both time and education in conversations are often lacking. Discussion: Mental illness is increasing in society and the school nurses’ role will be to work family-focused to help the students who are most vulneravlr. Conclusion: The school nurse has an important role as an independent adult in the school and should receive training in coneverastion methodology and about the difficult relationship of new Swedes and unaccompanied children. / <p>Godkännandedatum: 2020-11-04</p>

Bakgrund: Pandemier har genom historien utgjort ett stort hot mot den globala folkhälsan och utbrottet av covid-19 innebar en ökad arbetsbelastning för hälso- och sjukvården runt om i världen. Tidigare forskning har främst beskrivit sjuksköterskors upplevelser från akut- och intensivvården, medan färre avhandlat erfarenheter sedda ur distriktssköterskans synvinkel. Syfte: Att belysa distriktssköterskornas erfarenheter av att arbeta i primärvården under covid-19 pandemin. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes. Deltagare var åtta distriktssköterskor med anställning i Sundsvall, Sverige. Data analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskornas beskrivning av sina erfarenheter resulterade i tre kategorier: Svåra etiska ställningstaganden, Förändrat arbetssätt och Nya erfarenheter. Ur kategorierna framträdde sex underkategorier: Bemötande från patienter, Bemötande från anhöriga, Att arbeta med skyddsutrustning, Krav på flexibilitet, Behov av utbildning samt Behov av information och stöd. Slutsats: Ett bättre stöd genom tydlig information och kommunikation från ledning kan underlätta arbetsbelastningen för distriktssköterskan vid dessa utmanande tider. Att tillvarata resurser, fördela ansvar och stärka hela teamet genom mer förberedande träning samt sträva efter en trygg arbetsmiljö är viktigt. / Background: Pandemics has throughout the history posed as a threat towards the global health care and the outbreak of covid-19 meant an increased workload of the health care around the world. Previous research has mainly focused on the experiences of nurses working in the critical- and intensive care, while less has discussed the experiences from the community nurse point of view. Aim: To illustrate the experiences of community nurses working in the primary care during the covid-19 pandemic. Method: A qualitative interview study with inductive approach was implemented. Participants were eight community nurses currently working in Sundsvall, Sweden. Data was analyzed using a qualitative content analysis. Results: The community nurses’ descriptions of their experiences resulted in three categories: Difficult ethical dilemmas, Changes in the way to work and New experiences. From the categories, six subcategories emerged: Treatment from patients, Treatment from relatives, Working with personal protective equipment, Demands of flexibility, The need of education and The need of information and support. Conclusion: Improved support from the management through distinct information and communication can ease the workload of the community nurse at these challenging times. To make use of resources, distribute responsibilities and to strengthen the whole team through preparatory education and strive to make the working environment safe is important. / <p>Godkännandedatum: 2020-11-04</p>

Bakgrund: Den äldre patientens läkemedelsbehandling är komplex i relation till åldersrelaterade kroppsliga förändringar. Att hantera läkemedel för denna patientgrupp är en mångfacetterad arbetsuppgift. Distriktssköterskan behöver använda sin specialiserade kunskap om det normala åldrandet och medicinska tillstånd för att bedöma den äldre patienten, men även kunna bedöma andras kompetens gällande läkemedel vid delegering. Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskans erfarenhet av läkemedelshantering vid omvårdnad av äldre. Metod: Studien var en induktiv systematisk litteraturöversikt. Resultat: Resultatet visade att distriktssköterskors läkemedelshantering vid omvårdnad av äldre är ett ansvarstyngt arbete som kompliceras av att de ofta inte arbetar patientnära. Det saknades tilltro till att omvårdnadspersonalen kunde göra adekvata bedömningar i relation till äldre och läkemedel, vilket medförde att arbetet kring delegering kunde kännas olustigt. Arbetet kring delegering var även tidskrävande liksom arbetet med att sammanställa aktuell läkemedelsbehandling då en äldre patient skrevs ut från sjukhus. Diskussion: Organisatoriska brister som medförde tidsbrist och att riktlinjer frångicks medförde att det var svårt för distriktssköterskorna att arbeta ur ett personcentrerat perspektiv. Slutsats: Fynden i litteraturstudien har synliggjort distriktssköterskans arbete och ansvar kring äldre och läkemedel. Ytterligare forskning krävs för att utröna om ett personcentrerat arbetssätt kan minska läkemedelsrelaterade fel och därmed minska lidandet för den äldre patienten och samtidigt sänka samhällskostnader. / Background: The elderly patient's drug treatment is complex in relation to age-related bodily changes. Managing drugs for this patient group is a multifaceted task. The district nurse needs to use her specialized knowledge of normal aging and medical conditions to assess the elderly patient, but also to be able to assess others' competence regarding medicines when delegating. Aim: The aim was to describe the district nurse's experience of medication management in the care of the elderly. Method: The study was an inductive systematic literature review. Results: The results showed that district nurses' medication management in the care of the elderly is a responsibility-laden job that is complicated by the fact that they often do not work close to patients. There was a lack of confidence that the nursing staff could make adequate assessments in relation to the elderly and medicines, which meant that the work on delegation could feel uncomfortable. The work on delegation was also time-consuming, as was the work of compiling current drug treatment when an elderly patient was discharged from hospital. Discussion: Organizational shortcomings that led to a lack of time and deviations from guidelines meant that it was difficult for the district nurses to work from a person-centered perspective. Conclusion: The findings in the literature review have highlighted the district nurse's work and responsibilities regarding the elderly and medicines. Further research is needed to find out whether a person-centered approach can reduce drug-related errors and thereby reduce the suffering of the elderly patient and at the same time reduce societal costs. / <p>Godkännandedatum: 2020-11-04</p>

Bakgrund: Långvarig arbetsrelaterad stress ses som en bidragande orsak till en negativ påverkan på människans hälsa. Distriktsköterskan har en central roll inom hälso-och sjukvården och arbetsuppgifterna är många samt varierande. Höga krav och arbetsbelastning äventyrar distriktssköterskans möjlighet att bedriva en god och säker vård. Olika typer av digitala stöd används inom vården, inte specifikt till att hantera stress men för att stärka distriktssköterskan i sin yrkesroll. Syfte: Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskors erfarenhet av att använda digitala stöd i samband med arbetsrelaterad stress. Metod: Elva semistrukturerade intervjuer genomfördes. Intervjuerna har genomgått kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Studien resulterade i tre huvudkategorier - strategier för stresshantering, -förutsättningar till användning och - inställning till användning av digitala stöd. Resultatet visade att arbetsrelaterad stress påverkar distriktsköterskan arbets- och privatliv. Användning av stöd för stresshantering varierar mellan distriktssköterskorna likaså förutsättningar och intresse av att använda digitala stöd vid stresshantering. Slutsats: Resultatet visar att arbetsrelaterad stress är ett komplext problem där digitala stöd kan hjälpa till vid stresshantering. Därmed ses det som värdefullt att fortsätta forska omkring arbetsrelaterad stress och utveckling av digitala stöd för att kunna bidra till en långsiktigt hållbar arbetsmiljö för distriktssköterskor. / Background: Prolonged work-related stress is considered a contributing cause of negative effects on human health. The district nurse has a central role within health- and medical care and the job assignments are many and diverse. High expectations and a heavy workload jeopardize the district nurse’s ability to deliver a good and safe medical care. Different types of digital tools are used in health care, not for stress handling per se but for professional support. Aim: The aim was to study the district nurses’ experiences of using digital support in connection with work-related stress. Method: Eleven semi-structured interviews were conducted. The interviews underwent qualitative content analysis with an inductive approach. Result: The study resulted in three main categories; strategies for stress management, preconditions for using and - attitudes toward the use of digital support tools. The result showed that work-related stress effects the district nurse’s work- and private life. The use of supportive tools varies between individual nurses as well as preconditions and interest in using digital support in handling stress. Conclusion: The result shows that work-related stress is a complex problem where digital tools can be of help. It is thus deemed valuable to continue to do research on the development of digital supportive tools in order to contribute to a long-term sustainable work-environment for district nurses.

Sammanfattning Bakgrund: Våren 2020 spred sig en pandemi med ett nytt coronavirus över världen. Sjukdomen kom att benämnas covid-19 och orsakar hos de flesta en luftvägsinfektion, dödligheten beräknas internationellt till mellan 1 och 1,5 procent. Vårdpersonal har under pandemin utsatts för stress och hälsorisker i arbetet. På en vårdcentral har distriktssköterskan varierande arbetsuppgifter och en ledande roll. Miljön runt distriktssköterskan är en viktig del av vårdandet.   Syfte: Beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att arbeta inom primärvården under rådande pandemi. Metod: 15 semistrukturerade intervjuer genomfördes. Intervjuerna analyserades med en manifest innehållsanalys med induktiv ansats enligt Graneheim &amp; Lundman. Resultat: Resultatet presenteras under tre kategorier; teamarbetets betydelse, utökat säkerhetsperspektiv och förändrade arbetsrutiner. Ett bra teamarbete samt bra ledarskap från närmsta chef hade stor betydelse för distriktssköterskornas arbete under pandemin. Förändrade hygienrutiner ledde till ökat säkerhetstänk på vårdcentralen samtidigt som det fanns en rädsla för smitta och smittspridning. Arbetsrutiner förändrades vilket ledde till ökad flexibilitet hos både patienter och personal. Slutsats: För att förbättra vården bör resurser läggas på teamutveckling inom primärvården. Utveckling av digitala hjälpmedel skulle leda till effektivisering av vårdcentralens resurser. Den förändrade innebörden av egenvård i fortsatt större utsträckning kan leda till bättre utnyttjande av befintliga resurser både hos individen och vårdpersonal.

När världen drabbas av en pandemi ställs hälso- och sjukvården inför stora utmaningar. Sjuksköterskan har en nyckelroll i att möta patienten och kan ställas inför etiskt svåra val. I vårdsammanhang handlar etik om hur den enskilda patienten bör behandlas och där integritet och självbestämmande respekteras. COVID-19 pandemin ger upphov till etiska, rättsliga och praktiska prövningar både för individen och nationen. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av etiska aspekter på hälsocentraler under COVID-19 pandemin. Studien som genomfördes var en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Datainsamlingen skedde genom fokusgruppsintervjuer med sammanlagt åtta deltagare, fyra sjuksköterskor och fyra distriktssköterskor, från två hälsocentraler inom Region Norrbotten. Analysen resulterade i tre kategorier; Försöka skapa trygghet och stöd för patienter, Påverkas av känslan att inte kunna göra det rätta och att inte räcka till och Ett förändrat arbetssätt och rutiner medför svårigheter och utmaningar. Resultatet visade att det var viktigt för sjuksköterskorna att känna trygghet för att kunna göra det rätta för patienten. En annan etisk aspekt de upplevde var maktlöshet när de inte kunde påverka situationen. Nya rutiner och riktlinjer var nödvändiga och underlättade deras arbete. Slutsatsen är att etisk reflektion är betydelsefullt för att sjuksköterskan ska känna att det rätta görs för patienten samt att en god vård bedrivs.

Bakgrund: Hot och våld förekommer i alla delar av vården och är ett växande problem både nationellt och internationellt. Konsekvenserna av hot och våld kan både vara psykiska och fysiska men också ekonomiska för den drabbade, arbetsplatsen och samhället. Mötet mellan vårdpersonal och patient är kärnan i hälso- och sjukvårdens verksamhet och vårdens viktigaste arbetsform.  Distriktssköterskan på Vårdcentral har ofta den första och mest frekventa kontakten med patienten och behöver en god kommunikativ förmåga i sitt arbete att främja hälsa och förebygga ohälsa.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av hot och våld på Vårdcentral. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats användes i studien. Datainsamlingen utfördes med semistrukturerade intervjuer med åtta distriktssköterskor på Vårdcentraler. Det insamlade materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman.  Resultat: Tre kategorier och tio subkategorier identifierades. Den första kategorin beskrev utsatthet i arbetet. Verbala hot var vanligt förekommande i distriktssköterskans arbete på Vårdcentral och väckte många olika känslor. Den andra kategorin beskrev att hantera ett hotfullt möte. I mötet med patienter som uttryckte hot eller uppträdde hotfullt ställdes distriktssköterskan inför utmaningar. Det fanns en individuell hantering kring hot och hotfulla situationer, där kommunikation och sättet att vara i mötet var av vikt. Den tredje kategorin beskrev förutsättningar för en trygg arbetsmiljö. För en trygg arbetsmiljö lyftes arbetsgivarens ansvar och lokalernas utformning. Det fanns ett behov av förbättringar för att öka tryggheten och distriktssköterskornas förutsättningar att hantera hot och våld.  Slutsats: Verbala hot och hotfulla situationer i primärvården på Vårdcentral verkar vara vanligt förekommande. Det finns en acceptans kring de verbala hoten och en underrapportering förekommer. Distriktssköterskorna ställs för utmaningar i det hotfulla mötet med patienten som kan leda till att målet med omvårdnaden inte uppnås och det finns ett behov av mer kunskap i att hantera hot och hotfulla situationer.

Bakgrund: Arbetsrelaterad stress blir allt vanligare inom primärvården och uppstår till följd av ansträngda arbetsförhållanden och tidsbrist, vilket medför en obalans i distriktssköterskors arbete och kan inverka negativt på den vård som bedrivs. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors upplevelser av hur deras arbetsrelaterade stress påverkar patienter inom primärvården. Metod: En kvalitativ studie med två fokusgruppsintervjuer med fyra distriktssköterskor i respektive fokusgrupp. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Analysen resulterade i fyra kategorier. Resultat: De slutliga kategorierna var; Försämrad relation, där distriktssköterskor betonade att arbetsrelaterad stress försvårade möjligheten att skapa en ömsesidig och trygg vårdrelation; Begränsad helhetssyn och delaktighet, där distriktssköterskor upplevde att tidsbrist orsakade svårigheter att bedriva personcentrerad vård och därigenom tappades helhetssynen bort och försvårade möjligheten för patienter att vara delaktig i sin vård; Bristande kvalitet, där tidsbrist ledde till att adekvat vård för alla inte kunde erbjudas; Äventyrad patientsäkerhet där distriktssköterskor betonade att arbetsrelaterad stress gjorde det svårare att bedriva en trygg och säker vård. Slutsats: Arbetsrelaterade stress medför svårigheter att upprätthålla en god vård samt att bedriva ett patientsäkert arbete. Arbetsrelaterad stress påverkar därigenom både distriktssköterskor, patienter och vården i sin helhet.

Bakgrund: Äldre patienter löper högre risk att drabbas av depression, än befolkningen i stort. De flesta äldre som lider av psykisk ohälsa behandlas och följs upp via primärvården. Distriktssköterskan är ofta den första att möta den äldre patienten, som tenderar att söka hjälp för sina fysiska besvär snarare än de psykiska.Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter och upplevelser av att möta äldre patienter med misstänkt depression.Metod: Kvalitativ metod bestående av semi-strukturerade intervjuer av åtta distriktssköterskor, yrkesverksamma inom sex olika primärvårdsinstanser i mellansverige. Materialet analyserades via kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.Huvudsakliga resultat: Distriktssköterskans syn på sin roll varierade från att enbart se sig själv som samordnare till att kunna ha möjlighet att spela en betydande roll i patientens vård, som lyssnare och stöttepelare. Förutsättningar för att kunna hjälpa patienten upplevde distriktssköterskorna främst vara att ha tillräckligt med tid och att kunna vinna patientens förtroende. Utmaningar i mötet kunde vara att patienten såg psykisk ohälsa som något tabubelagt, att distriktssköterskan upplevde sin kompetens som bristfällig och kunde känna sig maktlös inför omständigheter i patientens livssituation. Arbetsmiljömässiga utmaningar involverade stress och tidspressade scheman, brist på professionell och kontinuerlig handledning, och frånvaron av en specialistutbildad psykiatrisjuksköterska på arbetsplatsen. / Background: Older patients are at higher risk of depression than the general population. Most elderly people suffering from mental illness are treated and followed up through primary care. The district nurse is often the first to meet the elderly patient, who tends to seek help for their physical problems, rather than the mental ones.Purpose: The purpose of this study was to describe the district nurses' experiences and perceptions of meeting older patients with suspected depression.Method: Qualitative method consisting of semi-structured interviews of eight district nurses, working in six different primary care institutions in central Sweden. The material was analyzed by qualitative content analysis with an inductive approach.Main results: The district nurse's view of her role varied from merely seeing herself as a coordinator to being able to play a significant role in patient care, as listener and support giver. Prerequisites for being able to help the patient, were mainly described as having enough time and being able to gain the patient's trust. Challenges in meeting these patients, could be the patient seeing mental illness as a stigmatized subject, that the district nurse perceived their knowledge of depression amongst the elderly as insufficient and that they sometimes felt powerless in relation to the patient's life situation. Work environment challenges involved stress and time-constrained schedules, lack of professional and continuous supervision, and the absence of a specialist trained psychiatric nurse in the workplace.

Bakgrund: Digitalisering inom primärvård ökar, samtidigt som patienter efterfrågar en mer digital hälso- och sjukvård. Tidigare forskning har visat att digitala vårdmöten är fördelaktigt både för patienter och hälso- och sjukvården. Distriktssköterskor har en central roll inom primärvård, där de inom sin profession ska beakta den vårdande relationen oberoende av mötesform. Här kan det digitala vårdmötet användas som ett komplimenterande sätt att kommunicera. Syfte: Syftet var att belysa distriktssköterskors upplevelser av att arbeta med digitala vårdmöten inom primärvård. Metod: I studien användes en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta distriktssköterskor verksamma inom primärvård i mellersta och södra delen av Sverige. Resultat: I resultatet framkom ett övergripande tema, Utmaningar med att utveckla framtidens primärvård, vilket beskriver distriktssköterskornas individuella upplevelser inom studerat område. Under temat framkom tre subteman. Konklusion: Studien bekräftar att distriktssköterskor inom primärvård upplever det komplext att arbeta med digitala vårdmöten, då det är en ny arbetsform inom traditionell omvårdnad, vilket behöver beaktas vid implementering. I denna studie beskrivs komplexiteten av att värna om den vårdande relationen samt hur kommunikationen kan påverkas vid digitala vårdmöten. / Background: Digitalization in primary care is increasing, as patients are demanding more digital health care. Previous research has shown that digital encounters are beneficial for patients and health care. District nurses have a central role in primary care, where they in their profession shall consider the caring relationship regardless the way of encounter. The digital encounter can be used as a complementary way of communicating. Aim: The aim of this thesis was to highlight district nurses´ experiences of using digital encounters in primary care. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach was selected. Semi-structured interviews were conducted with eight district nurses, working in primary care in the central and southern part of Sweden. Results: An overarching theme emerged, Challenges in developing future primary care, which describes the district nurses´ individual experiences within the studied area. Under the overarching theme three subthemes emerged. Conclusion: This thesis confirms that district nurses in primary care find it complex to work with digital encounters, since it is a new way to work within traditional nursing, which needs to be considered during implementation. This thesis describes the complexity of cherishing the caring relationship and how communication can be affected in digital encounters.