No description available.

Förskolan är en plats för barn att skaffa nya erfarenheter, träffa andra barn där de kan leka med varandra. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare resonerar kring barns fria lek i förskolan. Detta för att bidra med mer kunskap om förskollärares förhållningssätt kring den fria leken. Studiens frågeställningar är: Hur är förskollärares uppfattning om barns fria lek? Vilken betydelse anser sig förskollärarna ha för barnens fria lek? Hur skapar förskollärarna förutsättningar för barnens fria lek?Med utgångspunkt i Knutsdotter Olofssons teorier om den fria leken och lekharmoni har vi i denna studie fått förståelse för förskollärares resonemang och betydelse för barns fria lek. Studiens frågeställningar besvarades med hjälp av kvalitativa intervjuer, där nio förskollärares tankar och erfarenheter har fångats. Fri lek är, enligt förskollärarna, en arena för barnen att testa sina erfarenheter och öva samspel. Att lära sig turtagning och lyssna på varandra. Förskollärarna är där som stöd om leken skulle störas på något sätt. Förskollärarna styr också den fria leken med hjälp av miljön och val av material. Om det begränsar eller främjar barnens fria lek är upp till hur barnen upplever omgivningen. Följande slutsatser som kan dras av våra resultat är att det krävs att förskollärarna har kunskaper om sambandet mellan fri lek, sociala samspel, miljö och val av material i förskolan. Allt detta för att ge begreppet fri lek ett brett och genuint perspektiv.

Inom vårdyrken är arbetstakten ofta hög och individens möjlighet att påverka arbetssituationen låg. Vårdpersonal tar dagligen beslut relaterade till etiska och moraliska frågor. Många som arbetar i patientnära arbete påverkas alltså i hög grad av psykosocial stress. Effektiva stressförebyggande åtgärder för dessa professioner är önskvärda. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva effekterna av träning i medveten närvaro hos personer i patientnära arbete med fokus på stressrelaterade tillstånd. En litteraturstudie genomfördes. Studien fann att välbefinnande och livskvalitet ökade genom träning i medveten närvaro för personer i patientnära arbete. Stress, psykisk påfrestning, utbrändhet, ångest och depression minskade i olika utsträckning. Således är träning i medveten närvaro effektivt som stressförebyggande åtgärd för personer i patientnära arbete och borde förslagsvis ingå i dessa professioners utbildning. / In health care professions the work load is often high and the individual degree of control is normally low. Health personnel are constantly making decisions regarding moral and ethical issues. Thus, many health employees are suffering under extensive psychological distress. Effective stress preventive methods for these professions are sought after. The aim of this study was to determine the effects of mindfulness training for persons involved in patient centered care, with focus on stress-related conditions. A literature review was performed. The review found that mindfulness training increases well-being and quality of life for persons involved in patient centered care. A decrease in stress, psychological distress, burnout, anxiety and depression was also evident. Mindfulness has in this study proven to be effective as a stress preventive method for personnel in patient centered care and it can be recommended to be included in the education of these professions.

Anhörignärvaro vid återupplivningsförsök har varit en debatt som pågått sedan 1980-talet. Länge har det funnits en allmän föreställning bland sjukvårdspersonal att kritiskt sjuka patienter inte får störas av besökare. Denna studie undersöker anhörigas upplevelser och erfarenheter när en närstående genomgår ett återupplivningsförsök. Nio vetenskapliga artiklar har kvalitetsbedömts och granskats för att se vilka likheter och skillnader som finns inom befintlig forskning. Tre teman har hittats; att närvara eller ej, att bearbeta känslor efter återupplivningsförsök samt att vara ett stöd för patienten. Det är av vikt att sjuksköterskan ska kunna bemöta anhöriga i ett akut skede och att få dem känna sig delaktiga och omhändertagna då de också är påverkade av situationen. / Family members’ presence at resuscitation attempts has been debated since the 1980:s. Long has there been a common idea among healthcare professionals that critically ill patients must not be disturbed by visitors. This paper examines family members’ experiences when a relative undergoes resuscitation. Nine scientific articles were quality assessed and reviewed to find similarities and differences within the current field of research. Three themes were discovered; to be present or not, to process feelings after an attempt of resuscitation and to be a support for the patients. It’s important for the nurse to handle family members in an acute phase and make them feel involved and cared of as they are also affected by the situation.

Akutmottagningens uppdrag är att ge omedelbar akutsjukvård för akuta skador och sjukdomar. Hjärtstopp kräver omedelbar behandling då hjärtat förlorar sin pumpfunktion vilket leder till att kroppen inte kan hålla sig levande. Närstående kommer ofta med till akutmottagningen och bevittnar de livräddande insatserna. Närstående som bevittnar hjärt-lungräddning (HLR) kan uppfatta det som en traumatisk händelse. Vid akut förlust som vid dödsfall är sorg en normal reaktion hos närstående. Syftet var att utforska tillgänglig litteratur gällande erfarenheter av närståendes närvaro och delaktighet vid livräddande insatser i samband med hjärtstopp på akutmottagning. För att svara på studiens syfte genomfördes en strukturerad integrativ litteraturstudie. Åtta vetenskapliga artiklar inkluderades, fyra kvalitativa och fyra kvantitativa. Resultatet presenterades i tre kategorier; närvara som en naturlig del, relationer för öppen delaktighet och utmaningar att få vara delaktig som närstående med två till tre underliggande subkategorier. Resultatet visar att närstående vill vara delaktiga vid HLR, de ville ha information och få förklaringar om deras anhörig under HLR. Närstående ville vara nära sin anhörig för att kunna ta farväl, samt få stöd både från akutmottagningspersonal och från andra närstående.

In this essay I discuss the occurrence of religious experiences from a psychological- and constructionist point of view. To be more precise I am interested in the presence of God. Why some people experience Gos as present, while he is deemed absent and irrelevant according to others. In search of an answer I have turned toward Tanya Luhrmanns research regarding the upkeep of ones ”faith frame” as well as the importance of religious narratives. Based upon my own compilation of previous research studies, tied to a theoretical analysis of Alices religious experience, I have found that we are all able to (1) experience narrative transportation, (2) absorb the content of religious narratives, and (3) live in alignment with our personal paracosm. These three are accomplished through a variety of cognitive-, psychological- and narrative mechanisms. And as so I put forth and advance the following proposition. Perhaps our experiences of Gods presence, including Alices, can be understood as the result of our human ability to live our lives in stories. While our experiences of Gods absence and irrelevance can be viewed through its complexities

Detta är en induktiv studie om självmedkänsla vars syfte är att undersöka hur närvaron av självmedkänsla upplevs för gemene man. Studiens viktigaste fynd är den inre dialogens betydelse för upplevelsen av självmedkänsla, vilket saknas i tidigare teoretiska modeller i ämnet. Åtta deltagare intervjuades i semistrukturerade intervjuer vilka transkriberades och analyserades med tematisk analys. Resultaten visade att självmedkänsla upplevs i en cirkulär process i tre skeden. En inre röst är central i denna process och blev analysens huvudtema. Det som föregår den inre rösten är tre av analysens fyra subteman: yttre resurser, inre resurser och medveten handling. Välmående är det fjärde subtemat som upplevdes vara en konsekvens av den självmedkännande inre rösten. Genom ökat välmående påverkas i sin tur förmågan att använda sig av de resurser som krävs för ökad självmedkänsla. Studiens resultat diskuteras i förhållande till tidigare forskning kring självmedkänsla, den inre dialogen och psykologisk välmående. Avslutningsvis diskuteras praktiska implikationer, som exempelvis möjligheten att träna upp den självmedkännande inre rösten.

Bakgrund: När Covid-19 pandemin blev fakta stod förlossningsvården inför nya utmaningar. Restriktioner infördes om närvaro vid förlossningen om partner hade symptom på, eller bekräftad Covid-19. Det finns få studier som undersökt en barnmorskas erfarenhet av att arbeta med kontinuerligt stöd hos patienter, och ingen forskning på barnmorskans erfarenhet under en pandemi. Syfte: Syftet var att beskriva barnmorskors erfarenheter av att ge stöd vid förlossning när partnern inte fick närvara under Covid-19 pandemin. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats där datainsamlingen utfördes via nio enskilda intervjuer. Både manifest och latent innehållsanalys användes för analys.  Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier med två till tre underkategorier. Kategorierna var: Barnmorskans betydelse och ansvar, Utmaningarna i att ge stöd under förlossning vid Covid-19 och Betydelsen av arbetsmiljön. Barnmorskorna beskrev vikten av att ge kontinuerligt stöd och hög närvaro för att skapa trygghet och tillit hos föderskan som måste föda utan närvaro av sin partner. De berättade även om en distans som skapades på grund av skyddsutrustningen som krävdes under Covid-19 pandemin vilket försvårade kommunikationen. Slutsats: Förlossningsvården behöver förändras och göra det möjligt för barnmorskorna att kunna hålla en hög närvaro och ge kontinuerligt stöd. Speciellt när en föderska är utan sin partner under förlossningen eftersom personalen då blir även kvinnans stödperson. / Background: When the Covid-19 pandemic became a fact, childbirth care was faced with new challenges. Restrictions were introduced regarding the presence of the partner during childbirth if he had symptoms of or confirmed Covid-19. There are few studies that have examined a midwife's experience of working with continuous support with patients, and no research of the midwife's experience during a pandemic. Aim: The aim was to describe midwives' experiences of providing support during childbirth when the partner was unable to be present during the Covid-19 pandemic. Method: The study has a qualitative design with an inductive approach where the data collection was carried out against nine individual interviews. Both manifest and latent content analysis were used for analysis. Result: The results were presented in three categories with two to three subcategories. The categories were: The importance and responsibility of the midwife, The challenges in providing support during childbirth during Covid-19 and The importance of the work environment. The midwives described the importance of providing continuous support and a high presence to create security and trust in the mother who has to give birth without the presence of her partner. They also talked about a distance that was created due to the protective equipment required during the Covid-19 pandemic, which made communication difficult. Conclusion: Maternity care needs to change and make it possible for the midwives to be able to maintain a high presence and provide continuous support. Especially when a mother is without her partner during childbirth because the staff then also becomes the woman's support person.

No description available.

Enligt Svenska hjärt- och lungräddningsregistret drabbas cirka 13 000 personer årligen av ett plötsligt hjärtstopp i Sverige och av dessa inleds hjärt-lungräddning [HLR] i cirka 8500 av fallen. HLR innebär att på konstgjord väg cirkulera blodet genom kompressioner och inblåsningar. Det kan vara en mycket traumatisk upplevelse för de närstående och sjuksköterskan har ett stort ansvar i att inkludera dem enligt de etiska riktlinjerna som finns avseende HLR.  Syftet med detta arbete var att beskriva närståendes inställning till och erfarenhet av att närvara vid hjärt-lungräddning inom akutsjukvården. En litteraturöversikt med systematisk ansats har använts som metod. Totalt 17 artiklar har inkluderats, varav 9 kvantitativa och 8 kvalitativa. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmets framtagna granskningsinstrument för bedömning av den vetenskapliga kvalitén. Därefter påbörjades textanalysen där artiklarna först summerades i en artikelmatris, sedan plockades data som motsvarade syftet ut från respektive artikel. Data syntetiserades i kategorier och underkategorier. Resultatet baserades på tre övergripande huvudkategorier, individens inställning och förutsättningar till att närvara, omständigheter som påverkar upplevelsen och hur bemötande och kommunikation formar vårdrelationen. Majoriteten av de närstående hade en positiv inställning och även om det var en känslomässigt utmanande upplevelse var det viktigt att finnas där för sin närstående. Närstående hade dock ett stort behov av stöd i olika former både från andra närstående och vårdpersonal. Vårdpersonalens inställning och bemötande påverkade upplevelsen.  Slutsatsen var att anhöriga vill vara närvarande men behöver stöd för att bättre kunna hantera upplevelsen och minska risken för psykisk ohälsa. / According to the Swedish Cardiopulmonary Resuscitation Register, approximately 13,000 people suffer a sudden cardiac arrest annually in Sweden, and of these, cardiopulmonary resuscitation [CPR] is initiated in about 8,500 of the cases. CPR involves artificially circulating the blood through compressions and breaths. It can be a very traumatic experience for the relatives and the nurse has a responsibility to include them according to the ethical guidelines that exist regarding CPR. The aim of this study was to describe relatives’ attitudes to and experience of being present at cardiopulmonary resuscitation in emergency care. A literature review with a systematic approach has been used as a method. Database searches have been made in Cinahl and PubMed. A total of 17 articles have been included, of which nine are quantitative and eight qualitative. The articles were quality reviewed on the basis of Sophiahemmet’s review instrument for assessing scientific quality. Then the text analysis began, where the articles were first summarized in an article matrix, then data that corresponded to the purpose was picked out from each article. The data were synthesized into categories and subcategories. The result was based on three main categories, the individual’s attitude and conditions for attending, circumstances that affect the experience and how treatment and communication shape the care relationship. The majority of the relatives had a positive attitude and even though it was an emotionally challenging experience, it was important to be there for the loved one. However, relatives had a great need for support in various forms both from other relatives and healthcare professionals. The healthcare professional's attitude and treatment affected the experience. The conclusion was that relatives want to be present but need support to better manage the experience and reduce the risk of mental illness.