Antalet hemmakämpare ökar i vårt samhälle, barn som mår så dåligt att de inte klarar av att gå till skolan. Många av dessa är barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat AST som ofta har svårigheter med både kognitiva och sociala förmågor. Forskning om estetiskt skapande för barn med AST har visat att det finns möjligheter i estetiskt skapande för att dessa barns svårigheter ska mildras. Denna studie syftar till att undersöka om estetiskt skapande kan användas som extra anpassningar och särskilt stöd för att elever med AST ska kunna utveckla sina förmågor. I studien intervjuades fem respondenter: en psykologkonsult, en bild och textilslöjdslärare,en textilslöjdslärare, en specialpedagog och en bildterapeut. Resultaten är presenterade och diskuterade utifrån syftet med studien. Studien visade uppfattningen att estetiskt skapande har potential till att användas som extra anpassningar och särskilt stöd för att elever med AST ska kunna träna och utveckla kognitiva förmågor, sociala förmågor samt dämpa ångestproblematik. För att nå ett gott resultat behöver dock vissa kriterier uppfyllas: kunskap om funktionsnedsättningen och rätt ämnesanpassningar.

The main aim of public art is to be avaliable and accessible to all. Public art is often connected to social and economical intentions in so far as its presence in the public space ought to benefit the general public. To ensure access to good art, rules and regulations determine the commissioning and procurement of public art. Councils work collaboratively to reach a unified and collective assessment of its quality. This essay argues that the legal framework nevertheless overlooks important aspects of how the quality assessment of public art succeeds in attaining its general status, where this status must co-exist with the fact that aesthetic judgements are grounded in subjective experience. The essay sets out to offer constructive recommendations for how the process surrounding such qualitative assessment of art for public space ought to work.  In order to examine the quality assessment of public art, and the ways such qualities is said to be guaranteed, I will use the competition West Link: Chronotopia (2017) as a case study. I will analyze the conditions under which the jury's assessment of the winning contribution for a new train station at Korsvägen in Gothenburg was made. By extrapolating Immanuel Kant's theory of aesthetic judgements (Critique of Judgement, 1790) I will show how aesthetic judgements can lay claim to the general validity while being rooted in subjective experience. To bridge this seemingly contradiction, I will examine the notion of sensus communis in relation to the case study.  The result of the essay shows that assessment of art depends largely on our abilities to communicate subjective appreciation. The legal framework turns out to have only a secondary role and does not limit how a jury motivates its assessment of the work's aesthetic qualities. Instead it encourages the jury in subjective reflection on the work's qualities.  The essay concludes by defending the claim that there is a pressing need to make more visible the role of aesthetic judgement in the quality assessment process of public art. Assessing with general validity must be grounded in the artwork's own premises, as manifested in our subjective impressions of them. Social communication is especially encouraged, and enables human beings to trust their own thoughts and feelings in balance with those of others. This essay thus defends the idea that public art, as an object of aesthetic judgement, has a very important role to play in our society.

Denna uppsats undersöker hur en teatergrupp inom en kommunal daglig verksamhet hanterar de etiska dilemman som kan uppstå med utvecklingsstörda skådespelare som har insatsen Daglig verksamhet enligt LSS. Detta är en kvalitativ studie med en hermeneutisk ansats som undersöker vilka etiska dilemman och andra upplevda svårigheter som drama-/teaterledare kan komma att ställas inför under arbetet med teater för funktionsnedsatta, samt de resonemang som förs kring handlingsalternativ. Studien startar med flera frågeställningar som löpande korrigeras till det slutgiltiga undersökningsproblemet. Metodinsamlingen har skett genom informella samtal och formella djupintervjuer med de medarbetare som är anställda i anknytning till teaterverksamheten. Teatergruppen i denna studie har sin grund inom dramapedagogikens konstpedagogiska perspektiv där de två primära målen är att individen ska få utveckla sin förmåga att uttrycka sig i konstnärlig form, sin personlighet och sociala samarbetsförmåga samt att skapa en konstnärlig produkt som kan visas för publik. För att åstadkomma detta är teaterföreställning den dominerande metoden och vid sidan av den finns improvisation, rollspel och kreativitetsövningar. Rapporten visar individens rätt att få delta utifrån sin funktionsnedsättning och vikten av att acceptera olikheterna. Att det är människans upplevelse som skall styra vad och vem du spelar och när du är i roll. De dilemman som rapporten berör är de svårigheter informanterna anser kan vara för intellektuellt funktionsnedsatta som att förstå skillnaden mellan fiktion och verklighet, om vad som är viktigast, bra teater eller nöjda skådespelare och om skådespelarna alltid måste förstå i vilket sammanhang de befinner sig i. Rapportens slutsats är att det alltid är individens upplevelse och behov som ska styra. Ett accepterande av olikheter och rätten att få delta utifrån sin funktionsnedsättning och allas vår rätt att få möjlighet att uttrycka sig med teater. Studiens slutsats har en tydlig riktning i betydelsen av att ständigt ifrågasätta de rådande normer som vi alla omges av i teaterarbete med funktionsnedsatta. Studien startar också med flera frågeställningar som löpande korrigeras till det slutgiltiga undersökningsproblemet.

The state of cultural journalism has been a subject of discussion within journalism research for a long period of time. The core of the discussion is that cultural journalism differs from journalism in many ways, which creates friction. Some researchers illustrate this friction as a battle between two separate paradigms – the journalistic paradigm and the aestethic paradigm – and their values. The aesthetic paradigm strives for values such as subjectivity, pedagogicality and expertise, while the journalistic paradigm focuses on effectivity, objectivity and ethics. The research concerning this has mostly been aimed at literature and music, but not film to the same extent. This study aimed to fill that gap by investigating the changes within swedish film criticism during the time between the late ‘90s and today. The platforms that we analysed are Moviezine, Barometern and Aftonbladet and the film reviews from them were analysed from the perspective of language, method of production and the values of the two paradigms. The study showed that these three platforms took their own paths; some of them have moved towards the aesthetic paradigm, while others have gone in the opposite direction. 2016 is the most divisive year of the analysed years.

I detta examensarbete forskar vi kring hur fritidslärare utformar sin yrkesidentitet utifrån de ramfaktorer som finns i skolans organisation. Tidigare forskning och våra egna erfarenheter visar ett yrke som ser väldigt olika ut från skola till skola i både arbetsuppgifter och utformning. Hur skolledarna organiserar fritidslärarna inom organisationen är även något vi strävat efter att få svar på. Detta då vi upplevt att det har en stor inverkan på hur fritidslärarnas yrkessituation utformas vilket vårt resultat tyder på i sin tur har en stor inverkan i hur fritidslärarna skapar sina egna yrkesidentiteter. Vi utgår från frågeställningarna Hur uppfattar de nyexaminerade fritidslärarna sin yrkesidentitet? och Hur skapar skolledare förutsättningar för fritidslärare att forma sin yrkesidentitet? Vi har genomfört kvalitativa intervjuer och tolkat dessa utifrån olika teorier för att nå fram till vårt resultat. Vårt resultat visar att det är många variabler som bidrar till fritidslärarnas skapande utav en yrkesidentitet. Resultatet visar att fritidslärare allt som oftast har en eller flera yrkesidentiteter i sitt yrke, om man trivs med detta eller ej beror på om rätt förutsättningar för att sköta dessa ges. Slutligen visar undersökningens resultat att skolledarens ledarskap och organiserande av verksamheten är nyckeln för att skapa dessa förutsättningar.

<p><strong>Abstract</strong></p><p>This examination is about how pedagogue can teach language in junior school first year with element of the arts of learning. The purpose of the examination is to take a piece of how pedagogues in two classes in junior school first grade can use the arts for a way of working with the language teaching. The observation of Swedish- and English language training in two classes have give a insight in how two teacher work with the language teaching in first grade. The class teachers who were interview received questions about the observation and what they think about language teaching. The questions were about their basic view on language teaching and arts of learning. The two teachers that was interview regarded a vary way of working was the best and that the arts of learning is useful in some consistency. On the observation I saw some insight of the arts of learning.       </p> / <p> </p><p><strong>Sammanfattning </strong></p><p>Den här undersökningen handlar om hur pedagoger kan lära ut språk i årskurs ett med inslag av estetiskt lärande. Syftet med den här undersökningen är att ta del av hur pedagoger i två klasser i årskurs ett kan använda sig utav det estetiska arbetssättet i språkundervisningen. Observationer av svensk- och engelskundervisning i två klasser  har gett en inblick i hur lärarna arbetar med språkundervisningen i årskurs ett. Därefter intervjuades klassläraren kopplat till observationen för att se hur de tänker om sina språkundervisningar. Frågorna ställdes runt deras syn på språkundervisning och estetiskt lärande. De två lärare som intervjuades ansåg att ett varierat arbetssätt var det bästa och att estetiskt lärande är användbart i vissa sammanhang. På observationerna såg jag några inslag av det estetiska lärandet.   </p>

<p>I den här uppsatsen undersöker jag musikelever på gymnasiets estetiska program i Västerås, och vilken effekt undervisningen har på deras musikpreferenser. Resultaten baseras på två enkäter, en till elever och en till lärare. Undersökningen visar att eleverna till största delen är positiva till den musik de möter i skolan, men bara en mindre del av dem lyssnar på den musiken privat.</p> / <p>In this essay, I examine the effect of education regarding musical preferences expressed by students of music at upper secondary school in Västerås. The results are based on two questionnaires, one for the pupils, and one for the teachers of the school. The investigation indicates, that the pupils are largely positive towards the music presented in school, but only a lesser part of them actually listen to it privately.</p>

Abstract This examination is about how pedagogue can teach language in junior school first year with element of the arts of learning. The purpose of the examination is to take a piece of how pedagogues in two classes in junior school first grade can use the arts for a way of working with the language teaching. The observation of Swedish- and English language training in two classes have give a insight in how two teacher work with the language teaching in first grade. The class teachers who were interview received questions about the observation and what they think about language teaching. The questions were about their basic view on language teaching and arts of learning. The two teachers that was interview regarded a vary way of working was the best and that the arts of learning is useful in some consistency. On the observation I saw some insight of the arts of learning. / Sammanfattning Den här undersökningen handlar om hur pedagoger kan lära ut språk i årskurs ett med inslag av estetiskt lärande. Syftet med den här undersökningen är att ta del av hur pedagoger i två klasser i årskurs ett kan använda sig utav det estetiska arbetssättet i språkundervisningen. Observationer av svensk- och engelskundervisning i två klasser  har gett en inblick i hur lärarna arbetar med språkundervisningen i årskurs ett. Därefter intervjuades klassläraren kopplat till observationen för att se hur de tänker om sina språkundervisningar. Frågorna ställdes runt deras syn på språkundervisning och estetiskt lärande. De två lärare som intervjuades ansåg att ett varierat arbetssätt var det bästa och att estetiskt lärande är användbart i vissa sammanhang. På observationerna såg jag några inslag av det estetiska lärandet.

I den här uppsatsen undersöker jag musikelever på gymnasiets estetiska program i Västerås, och vilken effekt undervisningen har på deras musikpreferenser. Resultaten baseras på två enkäter, en till elever och en till lärare. Undersökningen visar att eleverna till största delen är positiva till den musik de möter i skolan, men bara en mindre del av dem lyssnar på den musiken privat. / In this essay, I examine the effect of education regarding musical preferences expressed by students of music at upper secondary school in Västerås. The results are based on two questionnaires, one for the pupils, and one for the teachers of the school. The investigation indicates, that the pupils are largely positive towards the music presented in school, but only a lesser part of them actually listen to it privately.

Den här uppsatsen undersöker förhållandet mellan Kants estetiska omdöme, såsom det formuleras i Kritik av omdömeskraften, och Jacques Rancières estetiska projekt, framförallt i förhållande till begreppet dissensus. Dels försöker uppsatsen spåra arvet från Kant hos Rancière och visa hur detta tar sig uttryck, dels ställer den frågan om hur Kants omdöme politiseras med Rancières dissensus. Detta sker i två kapitel, varav det första är en läsning av Kants kritik av den estetiska omdömeskraften, mot bakgrund av idén om dissensus, och det andra en genomgång av Rancières formulering av dissensus, samt relaterade begrepp såsom konstens identifikationsregimer och ”fras-bilden”. Vidare jämför det andra kapitlet Rancières dissensus med Kants idé om det ”intresselösa” i det estetiska omdömet, samt visar vilka politiska eller metapolitiska implikationer Rancière tillskriver det senare. Uppsatsen visar hur Kants estetiska omdöme är oumbärligt för Rancières estetisk-politiska filosofiska projekt och att flera av hans viktigaste begrepp vilar tungt mot Kant. Den visar också, med hjälp av Rancière, på ett möjligt sätt att ge Kants estetiska omdöme politisk betydelse, delvis i motsättning till de politiska läsningar av den tredje Kritiken som främst tar fasta på sensus communis som ett vittne om en konsensuell gemenskap. Rancière visar med sina omformuleringar av Kants intresselösa omdöme att en sådan gemenskap alltid föregås av ett visst dissensus – ett brott med de dominerande formerna för den gemensamma sinnligheten. / This paper explores the relationship between Kant's aesthetic judgment, as formulated in the Critique of Judgment, and Jacques Rancière's aesthetic project, specifically the way in which the concept of dissensus is developed in the work of Rancière. The purpose of the paper is two-fold: first, to trace the legacy of Kant in Rancière and second, to pose the question of how Kant's judgment is politicized in Rancière's reading. This is discussed in two chapters, the first of which is a reading of Kant's critique of aesthetic judgment in light of the notion of dis-sensus; the second chapter examines the concept of dissensus in Rancière, as well as other related concepts, such as the regimes of art, and the 'image-phrase'. The second chapter also offers a comparison between Rancière‟s dissensus and the notion of 'disinterestedness' in Kant's aesthetic judgment, showing how Rancière draws out from the latter a set of political or meta-political implications. Ultimately, the paper serves to underline the essential role that Kant's aesthetic judgment plays in the development of Rancière's aesthetic project, examining how several of Rancière's most important concepts lean heavily on Kant for philosophical support. With the help of Rancière, the paper also provides an alternative way to give political significance to Kant's aesthetic judgment, partly in opposition to those political readings of the third Critique that primarily focus on sensus communis as a testimony of a consensual community. By way of rearticulating Kant's disinterested judgment, Rancière shows that this community is always preceded by a certain dissensus – a break with the dominant forms of a shared sensible community.