The purpose of this study was to examine if and in which cases Swedish students rely on their intuition when being confronted with English and how efficiently their language intuition, or sprachgefühl, functions. To study these questions a task was developed in which Swedish students of upper secondary level were asked to identify and correct various kinds of mistakes that were hidden in an English text. They were also asked to give an explanation for the changes they made, based on grammatical rules or feeling for linguistical correctness, to determine if they used their analytical capacity or their intuition in the process. The results showed that the students mainly relied on their intuition when making linguistical choices. Furthermore, the students were able to successfully solve the problems they identified in 77,5% of the cases they relied on their language intuition. However, they were still more successful, to be specific in 92% of the cases, when using their analytical system. This could either point to a lack of knowledge in grammar and deficient focus on teaching grammar in Swedish schools, or to the fact that language intuition is a dominant system in human language learning and should therefore be put in focus of language research.

Syftet med studien är att ta reda på hur några fritidslärare talar om begreppet entreprenöriellt lärande samt hur de talar om hur de kan främja entreprenöriella förmågor hos eleverna vilket även motsvarar studiens frågeställningar. Studien är en kvalitativ undersökning där två intervjuer gjordes med verksamma fritidslärare som vi fick kontakt med genom vår verksamhetsförlagda utbildning. Till grund för intervjuerna användes en studieguide som dels berörde generella frågor om entreprenöriellt lärande och dels utgick ifrån, några utav oss, konstruerade fiktiva scenarion. De generella frågorna i studieguiden var av öppen karaktär för att få djupare förståelse för respondenternas tolkningar av begreppet entreprenöriellt lärande. De scenarion som valdes utgick ifrån vanligt förekommande händelser på fritidshemmet som lärarna kunde relatera till. Studiens resultat visar att fritidslärarna talar om en bred definition av begreppet där entreprenöriella förmågor och kompetenser är centrala och uttrycker även att fritidspedagogik har förutsättningar att gynna dessa. De förmågor som lyfts som mest centrala i intervjuerna är kreativitet, engagemang, nyfikenhet, ansvar, problemlösningsförmåga, idéskapande, samarbete och trygghet. Utifrån våra fiktiva scenarion belyser även resultatet hur miljön kan påverka elevernas lärande och utveckling samt vikten av ett entreprenöriellt förhållningssätt hos lärarna. I diskussionen berör vi hur fritidslärarna beskriver att miljö och ett handledande arbetssätt är viktiga delar i deras arbete med främjandet av elevers entreprenöriella förmågor.

Teaching mathematics towards mathematical proficiency cannot easily be described since mathematical proficiency is complex and no term alone capture all aspects. The purpose of the study was to examine how mathematical proficiency in conceptual understanding can be discriminated through the concept of subtraction in grade 1 and 3 primary school. Question raised by the study was 1. What different levels in quality can be discriminated in the ways students subtracts?   2. Can progression be discriminated within subtraction operations between grade 1 and 3? Concepts like mathematical artefacts, capability and ability have been useful tools when analyzing the material. Developing mathematical thinking in students is about developing conceptual understanding anchored in the process rather than focus on procedures and outcome. When subtracting with comprehension one knows that subtraction undoes addition since subtraction is the inverse operation of addition.      The methods used are qualitative studies using observations and interviews. The material consists of notes from observations, recordings of interviews and written solutions. The study developed an analysis tool in order to compare the different ways of thinking when doing subtraction activities. Developing the tool was critical in order to compare and discriminate different levels of mathematical thinking. The results indicate that the Swedish curricula in mathematics do not support mathematical teaching towards mathematical proficiencies because it’s lack of concrete measurable goals.

Children with neurodevelopmental disorders like Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) and/or Autism Spectrum Disorder (ASD) often suffer from variable impairments in language and pragmatic abilities. The purpose of this study was to investigate language and pragmatics in children with ADHD and/or ASD (D-group) compared with a control group with no diagnose (ND-group). 22 children with diagnose, 4 girls and 18 boys aged 9:4–13:6, and 26 children with typical development, 10 girls and 16 boys, aged 10:5–13:4 were tested with a battery of tests concerning language and pragmatics. Their parents filled in a questionnaire regarding pragmatic abilities. The D-group performed poorer than the ND-group in all tests. Correlations were found between several pragmatic and language tests results in the D-group, and a few correlations were found in the ND-group. Some tests were particularly difficult for the D-group. An attempt was made to find subgroups in the D-groups test results via cluster analysis, but without success. The results emphasize the need of routine speech-language pathologist assessment during diagnostic evaluation of children with neurodevelopmental disabilities. / Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) och/eller autismspektrumtillstånd (ASD) uppvisar ofta mer eller mindre subtila svårigheter med språk och pragmatik. Syftet med föreliggande studie var att undersöka språkliga och pragmatiska förmågor hos barn med ADHD och/eller ASD (D-grupp) jämfört med en kontrollgrupp utan diagnos (ND-grupp). 22 barn med diagnos varav 4 flickor och 18 pojkar i åldrarna 9:4–13:6, och 26 barn i åldrarna 10:5–13:4 rekryterades och testades med ett batteri av språkliga och pragmatiska tester. Deras föräldrar fyllde även i ett formulär om barnens pragmatiska förmågor. D-gruppen hade sämre resultat än kontroll-gruppen i alla tester. Korrelationer hittades mellan flera pragmatiska och språkliga testresultat i D-gruppen, och några korrelationer hittades även i ND-gruppen. Vissa test var speciellt svåra för D-gruppen. Ett försök att finna undergrupper i D-gruppens testresultat via klusteranalys gjordes även, men utan framgång. Resultaten understryker vikten av logopedisk bedömning som del i multiprofessionell neuropsykiatrisk utredning.

Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att kartlägga arbetsterapeutiska interventioner och analysera dess effekter på kognitiva och sociala förmågor för barn med autism.  Metod: Insamling av data utfördes genom en systematisk litteratursökning i tre olika databaser via universitetsbiblioteket Luleå Tekniska Universitet. Efter sökningen genomfördes kvalitetsgranskning av artiklarna. Tio artiklar valdes ut, nio kvantitativa och en kvalitativ. Därefter lästes artiklarna noggrant och data fördes in i en tabell för att underlätta analysen. Analysen bestod av att jämföra likheter och skillnader i studiernas resultat av olika interventioner, som ledde till att tre kategorier utformades utifrån effekter i studierna.      Resultat: Resultatet visar på positiva effekter inom exekutiva förmågor, kommunikativa förmågor samt på förmågan att anpassa beteenden relaterade till autism. Detta påvisar att arbetsterapeutiska interventioner har god inverkan på autistiska barns aktivitetsutförande utifrån ökade förutsättningar kognitivt och socialt.   Konklusion: Denna litteraturöversikt indikerar att det finns effektiva arbetsterapeutiska interventioner för kognitiva och sociala förmågor hos barn med autism. Litteraturöversikten påvisar ett behov av fortsatt forskning för att ytterligare stärka detta resultat.

Syftet med vår studie har varit att undersöka fyra förskollärares samt fyra specialpedagogers syn på relationer och samspel i förskolan genom en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. I denna studie valdes relationell pedagogik som huvudteori eftersom forskning har visat att goda relationer mellan vuxna och barn har främjat elevers lärande i skolan (Aspelin & Persson 2011). Författarnas beskrivningar om relationell pedagogik kunde kopplas till Bubers filosofi om ett öppet och genuint möte mellan två individer, där verklig förståelse för varandra kunde infinna sig. Även Goffmans syn på socialt samspel belystes i teoridelen eftersom utsagorna skildrade pedagoger vilka betedde sig sig på ett annat sätt än det uttalade. Goffman (2014) menade att människor presenterade en dubbelhet och hade möjlighet till att dela in sitt uppträdande i enskilt och allmänt. Mötet med andra människor var en teater där vi tänkte på hur vi uttryckte oss och där vi visade våra bästa sidor. De sämre karaktärsdragen hamnade i skymundan i det direkta mötet med andra individer. Vi har kommit fram till att förskolan är viktig i relationsbyggandet utifrån förskollärarnas och specialpedagogernas berättelser, forskning samt teorival. Resultatet visade att det var betydelsefullt med ett positivt förhållningssätt gentemot de barn respondenterna hade mött i förskolan. Genuina relationer var även något som betonades i informanternas utsagor. Det dilemma vi stötte på under studiens gång har varit att vissa barn inte har fått sina behov tillgodosedda och har därmed inte blivit bekräftade som andra barn. Utåtriktade barn har ibland fått mer uppmärksamhet än de barn som har varit lågmälda och försiktiga. De introverta barnen skulle ha kunnat riskera att hamna utanför barngruppen på grund av det. Utifrån de intervjuades skildringar så framkom det att alla vuxna som verkade i förskolan har haft behov av ytterligare kunskaper gällande relationell pedagogik. Organisation och de resurser vilka existerade i förskolan var också något som belystes av respondenterna, det hade en påverkan på samspel samt relationsbyggandet i förskolan. Ett normkritiskt förhållningssätt har varit av betydelse för att pedagogerna i förskolan, ska kunna motverka djupt ingrodda mönster som vissa barn har kommit i kontakt med och som skulle kunna påverka relationerna under uppväxten.

Syftet med denna uppsats är att få en fördjupad förståelse av vad som sker när teaterelever från ett avancerat kulturskoleprogram i teater deltar i ett professionellt produktionsarbete på en länsteater; hur elevernas gestaltande förmåga utvecklas och hur lärandet ser ut i detta specifika sammanhang. Med utgångspunkt i att kulturskoleutredningen framhåller vikten av att kulturskoleelever får möta och skapa tillsammans med professionella konstnärer, undersöks lärandet av gestaltande förmåga i mötet mellan eleverna och de professionella, samt vilken bredare, mer avancerad, kompetens eleverna kan få tillgång till som de kanske inte skulle få i reguljär kulturskoleundervisning. Studien är en case study, där själva mötet mellan eleverna och de professionella är det som undersöks. Variationsteorin är utgångspunkten för analysen av lärandet. Sceniskt gestaltande ses som kunskap i handling och fokus läggs på fyra grundläggande aspekter av gestaltande arbete: handling, karakterisering, närvaro och preparation. Materialinsamling har skett genom intervjuer samt genom en konstnärlig metod; sceniskt gestaltande. Resultaten visar att kulturskolans avancerade teaterlever, med tidigare erfarenhet av sceniskt gestaltande, kan dra nytta av att möta och arbeta tillsammans med professionella konstnärer, så som kulturskoleutredningen framhåller. När de professionella bjöd in eleverna, och eleverna vågade ta plats, skapades ett konstmöte; ett möte i samstämmighet som innehöll ett ’samtal mellan kroppar’ i en form av mästare-lärling-situation som eleverna sällan får i den reguljära kulturskoleundervisningen. I konstmötet lärde eleverna genom att använda de professionella som förebilder och modeller, medan pedagogen från kulturskolan fungerade som handledare för eleverna. I mötet urskiljde eleverna, för dem, nya aspekter av sceniskt gestaltande, samt av scenisk närvaro. En viktig lärandestrategi för eleverna visade sig vara att 'känna det själv', det vill säga att analysera i, och med, kroppen, i konstmötet med de professionella skådespelarna. / The purpose of this essay is to get a deeper understanding of what happens when theatre students from the Swedish ”Kulturskola” take part in a professional production at a professional theatre. How does the student’s ability to act improve and what does the learning process look like under these circumstances? Using ”Kulturskoleutredningen” as a starting point, which states that students benefit from receiving the opportunity to work together with professional artists, this study wants to find out how this artistic process ultimately benefits the students. This is a case study in which the ’case’ studied is the physical meeting between the students and the professionals. The variation theory is used in the analysis of the learning. Acting is seen as tacit knowledge and four basic aspects of acting are in the foreground: actions, characterisation, stage presence and preparation. The data has been collected through interviews and artistic methods. The results show that advanced theatre students benefit from such an encounter with professional actors. When the professional artists welcomed the students in and the students displayed the courage to find their place on stage and in the production process, an ”artistic meeting” was created; in the form of a master-apprentice-relationship, with their teacher from Kulturskolan as mentor. By using the professionals as role models in this ”artistic meeting”, the students learned through a process labelled ”conversation between bodies”. In this process, students learned new strategies for acting and stage presence. An important strategy used by the students was to ”feel it yourself”, both in and with, their own bodies, during the ”artistic meeting” with the professionals.

Vittnesmål spelar en avgörande roll som bevisning vid brottmål och att vittna utgör en viktig del i att kunna klara upp brott. Att ögonvittnen identifierar en person är en vanlig metod för att få bevismaterial i en rättegång eller för att vägleda polisen i utrednings- och spaningssammanhang. Ögonvittnesidentifiering av ansikten är dock inte en helt säker metod då det mänskliga minnet besitter begränsningar och är sårbart för suggestioner vilket gör det nödvändigt att undersöka samband mellan kognitiva faktorer och förmågan att korrekt identifiera ansikten. Detta i syfte att minska antalet felaktiga identifikationer av oskyldiga. Syftet med studien var att besvara frågan om förmågan till ansiktsigenkänning kan prediceras av kognitiva förmågor. Studien har nyttjat insamlad data från den longitudinella studien Betula(Nilsson m.fl., 1997) som startade 1988 i Umeå. Med ett urval om 1 715 personer i åldrarna35–85 år (M = 58.22, SD = 13.79) har resultatet från nio olika kognitiva tester utforskats i förhållande till ett ansiktsigenkänningstest bestående av barnansikten. Genom korrelationsanalyser och stegvisa regressionsanalyser framkom att förmågan till ansiktsigenkänningsförmåga kan prediceras till viss del. Den starkaste prediktorn för ansiktsigenkänning var visuospatial förmåga och flytande intelligens. Förmågan att känna igen ansikten verkar inte försämras vid högre ålder, vilket gäller för andra kognitiva förmågor. / Testimony plays a crucial role in the work of presenting evidence in criminal cases and to solve crimes. Eyewitness to identification is commonly used method to collect evidence for a trial or to aid the police in their investigations. However, identification of faces is not a completely reliable method because the human memory has limitations and is vulnerable to suggestions, which stresses the importance of investigating relationships between cognitive factors and the ability to correctly identify faces. This in order to reduce the number of incorrect identifications of innocent people. Thus, the purpose of this study was to answer the question “whether theability to recognize faces can be predicted by cognitive abilities”. This study has made use of data collected within the longitudinal Betula study (Nilsson et al, 1997) which started in Umeå in 1988. With a sample of 1 715 participants in aged 35-85 years (M = 58.22, SD = 13.79)results from nine different cognitive tests were explored in relation to performance in facerecognition task consisting of children’s faces. Through correlation analyzes and stepwiseregression analyzes, it emerged that the ability to face recognition ability can be predicted tosome extent. The strongest predictor of facial recognition was visuospatial ability and fluid intelligence. The ability to recognize faces does not seem to deteriorate at an older age, required for other cognitive abilities.

Betydelsen av god anda och stridsmoral för att nå framgång i strid är vida omskrivet historiskt av såväl fältherrar som krigsvetare. Militärt tänkande har alltid strävat mot att finna svar på hur seger uppnås, vilket renderat i krigföringsprinciper. En av krigföringsprinciperna utgörs av ”Principen om god anda”, vilken innefattar bland annat vilja och stridsmoral. God anda är väl beforskat, men inte ur och mot en svensk kontext. Om god andas betydelse och påverkan för svensk personal i stridssituationer bättre kan förstås kan detta också påverka vikten av att beakta krigföringsprincipen och att ge god anda mer central roll och betydelse. Studiens syfte är att få djupare förståelse för hur god anda uppfattas och värderas hos svensk militär personal med erfarenheter av skarpa stridssituationer. Genom en induktiv ansats, exploration och en empiriskt grundad teori skapas denna förståelse. Resultatet visar att god anda uppfattas och förstås som en förmågeskapande process som utgör grunden till, och har direkt påverkan på enhetens förmåga. Enheter med stridserfarenhet kan nå en djupare god anda, och därmed även nå längre och djupare i den förmågeskapande processen. Resultatet visar även att god anda värderas som en mycket viktig grund till att skapa förutsättningar för effektivitet och framgång i strid. En slutsats är att betydelsen av god anda är undervärderad som krigföringsprincip och förmågeskapande process i svenska doktriner och reglementen. Detta genom att resultatet, styrkt i tidigare forskning, tydligt visar på hur god anda utgör grundfundamentet till effektivitet och förmåga i strid.

Examensarbetets syfte är att undersöka vilka insatser och vilket stöd som personer med ADHD respektive AST är i behov av, samt kan bistås med under sitt livslopp. Studien är en övergripande litteraturstudie som genom kvalitetsbedömda forskningsartiklar utvädrat dess effekt och långtidseffekt för psykisk och socialt liv. Resultat: samtliga studier visar att multimodal effekt, farmakoterapi i kombination med gruppbaserad behandling samt psykoedukation givit bäst effekt för att utveckla nedsatta förmågor och färdigheter användbara under för ett fungerande vardagsliv. Genom inlärning och psykoedukation för anhöriga har dessutom minskat stigma för denna målgrupp. Studiens slutsats är därmed att multimodal behandling både för individer med funktionsnedsättningar samt dess anhöriga är effektiva. / This degree projects aim was to examine the treatments and support that people with ADHD and ASD has proven need of during their lifetime. This study is a literary overview of current empirical studies examining treatments and interventions for people with ADHD and ASD. The result has shown no significant effect making any treatments effect generalizable on its own. However, this conclusion shows that combined psychosocial treatment alongside pharmacotherapy, as well as treatment including peers proven successful in establishing social skills, relationships and a functioning everyday life. Conclusion: multimodal treatments for both individuals with ADHD and ASD, alongside its peers is considered effective.