Fonologisk medvetenhet är grundläggande för avkodning och därmed för läsinlärning. Lärare behöver kunskaper inom fonologisk medvetenhet samt hur undervisning ska utformas för att främja elevers fonologiska medvetenhet. Syftet med litteraturstudien är att bidra med kunskap om utformandet av undervisning i fonologisk medvetenhet som syftar till att stötta elever i årskurs F-3 som uppvisar lässvårigheter. Följande frågeställningar formulerades efter syftet:  Vilka kunskaper behöver svenskläraren för att bedriva en undervisning i fonologisk medvetenhet som stöttar de elever som uppvisar lässvårigheter?  Hur bör svensklärare utforma undervisning i fonologisk medvetenhet för att stötta elever med deras läsförmåga?  Studien är en litteraturstudie, alltså har vetenskapliga publikationer bearbetats och analyserats. Materialet som analyserats består främst av vetenskapliga artiklar varav både nationell och internationell forskning. Materialet inkluderades efter satta inklusionskriterier. Utöver att vara vetenskapliga skulle materialet bland annat svara mot frågeställningarna samt behandla didaktiska implikationer. Materialet analyserades med stöd av färgkodning av kategorier relevanta för frågeställningarna vilka synliggjorde teman. Resultatet och dess rubriker är strukturerat efter dessa teman. Studien antar ett sociokulturellt perspektiv men innefattar studier med olika teoretiska utgångspunkter och metoder. Litteraturstudiens resultat belyser att svenskläraren behöver goda kunskaper i fonologisk medvetenhet och viktiga begrepp inom området. Vidare kan dessa kunskaper omsättas i praktiken för att stötta elevers läsförmåga. Undervisningen bör vara systematisk, behandla en till två förmågor samtidigt och genomföras i mindre grupper för att elever ska dra störst nytta av undervisningen. Slutsatsen av resultatet är att lärares kunskaper i kombination med didaktiska kunskaper samt en undervisning som är systematisk och målmedveten gynnar alla elevers läsinlärning oavsett lässvårigheter.

Många lärare anser att övning av kommunikation och resonemang med yngre elever medför röriga klassrum, vilket leder till att lärare undviker arbetssätt som medför dessa aspekter. Studiens frågeställning är hur lärares handlingar möjliggör övning av förmågan att använda matematiska resonemang och att kommunicera matematik i samspel med andra i förskoleklassen. För att besvara frågeställningen har observation använt som metod i två olika förskoleklasser. Replikering av Engvalls (2013) teman har använts för att analysera empiriskt data som framkom under observationerna. Studiens resultat visar att den mest centrala lärarhandlingen var lärarens frågor, där olika typer av frågor skapade olika förutsättningar i i matematikundervisningen. Lärares stöttning och vägledning visade sig även vara en viktig faktor i övning av matematiska resonemang. Som stöd i frågorna använde lärare dessutom andra strategier för att skapa matematisk kommunikation eller resonemang, vilket till exempel handlade om lärargestaltningar eller arbete med konkret material. Observationerna visar dessutom att lärares passivitet kan vara en handling, omedveten eller medveten, som kan möjliggöra övning av kommunikation och resonemang. Avslutningsvis visade observationerna att lärares handlingar kan leda till både undervisning som syftar till matematikens procedurer och metoder samt matematikens relationer och begrepp, vilket dessutom synliggjorde att lärarna hade tagit ett steg ifrån traditionell matematikundervisning. / <p>Matematik</p>

Fysisk aktivitet är fundamentalt för barns motoriska utveckling. Enligt WHO har barns fysiska aktivitet minskat. Eftersom barn spenderar stora delar av sin vardag i förskola, förskoleklass och skola spelar tillgängligheten för fysisk aktivitet i respektive institution alltså en stor roll i barns hälsa, både fysiskt, psykiskt och socialt. Syftet med denna studie är att jämföra arbetet med planerad fysisk aktivitet mellan förskola och förskoleklass. Genomförande av studien har gjort via enkäter där legitimerade förskollärare i tio förskolor och tio skolor har deltagit. Resultatet visar att de medverkande förskoleklasserna har mer planerad fysisk aktivitet än de medverkande förskolorna. Det gäller antal gånger i veckan, hur många timmar samt längden på utförda fysiska aktiviteter. De påvisade sambanden i resultatet visar både på signifikanta och ickesignifikanta samband. Då studien omfattat både signifikanta och ickesignifikanta samband kan därför inga generella slutsatser kring vilken institution som utövar mest planerade fysiska aktiviteter analyseras fullt ut. Utifrån resultatet av denna studie framgår det att både förskollärarna i de medverkande förskolorna och förskoleklasserna planerar och utför planerade fysiska aktiviteter varje vecka men att frekvens och aktivitetstyp varierar i de båda institutionerna.

Syftet för studien är att studera hur pedagoger i förskola och förskoleklass upplever samverkan kring övergången mellan de olika skolformerna och hur pedagoger förhåller sig till behovet av handlingsplaner. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer där tre pedagoger i förskola och tre pedagoger i förskoleklass, som alla har erfarenhet av övergången däremellan, deltog i undersökningen. Utgångspunkten för analysen ligger dels i vårt syfte med studien, dels i den tidigare forskning som gjorts där vår tolkning är styrande. Denna tolkning är att verksamheterna i de olika skolformerna ser olika ut och att det bästa för en framgångsrik övergång är att det finns kontinuitet och kommunikation mellan de båda samt att vårdnadshavarna känner sig delaktiga. Samtidigt pekar viss forskning på att samverkan mellan förskola och förskoleklass inte fungerar och att bristen på kommunikation är en betydande faktor. I förskoleklassen anser majoriteten att barnen saknar vissa kunskaper som anses viktiga för att börja skolan. Detta leder till att förskolan har blivit mer ämnesinriktad då pedagogerna där känner en press och ett ansvar att minska glappet mellan skolformerna. Resultatet i denna studie visar att det fanns tydlig kommunikation vid samverkan kring övergången då samtliga hade någon form av handlingsplan. De ansåg även att barn inte behövde ha några specifika ämneskunskaper för att börja skolan utan lyfte istället vikten av de praktiska och sociala förmågorna. Pedagogerna i förskoleklass ville gärna ta del av barnens erfarenheter från förskolan för att skapa kontinuitet

Fingrarna har länge använts som en konkret representationsform för att lösa aritmetikuppgifter. Det finns flera olika sätt att använda sig av fingrarna och dessa beror på vilka aspekter som individen har urskilt. Med utgångspunkt i fenomenografin har kvalitativa intervjuer observerats för att undersöka variationen av hur elever i förskoleklass använder sina fingrar för att lösa additions- och subtraktionsuppgifter. Utifrån den valda metoden syftar studien till att undersöka elevers olika uppfattningar och sätt att använda fingrarna vid aritmetikuppgifter. Resultatet visar på att eleverna använde sig av tre kvalitativt olika sätt för att lösa aritmetikuppgifter. Utifrån analysen visade det sig att eleverna använder olika sätt utefter sina erfarenheter, vilka aspekter som urskilts och hur fenomenet uppfattas. Detta resulterade i tre kvalitativt skilda sätt, enskilda enheter, strukturerade delar och enskilda delar samt strukturerade fingermönster. Sätten går att skriva i en hierarkisk ordning då de innehåller olika framgångsrika kvaliteter. För att eleven ska kunna använda sig av det sätt som har högst framgångsrika kvaliteter krävs det att kunskaper om del-helhetsrelationer och fingermönster har urskilts. Alla elever har olika förutsättningar och förkunskaper. Vetskap om elevernas individuella förmåga gör att läraren kan anpassa och utmana eleven. För att eleven ska urskilja mer framgångsrika kvaliteter krävs det att läraren synliggör betydelsefulla aspekter i undervisningen, som exempelvis fingermönster. / The fingers have long been used as a concrete representation form for solving arithmetic tasks. There are several different ways to use your fingers and it all depends on which aspects the individual has distinguished. Based on phenomenography, qualitative interviews have been observed to investigate the variation in how pupils in preschool use their fingers to solve addition and subtraction tasks. Based on this chosen method, the study aims to investigate pupils’ different views and ways of using their fingers in arithmetic tasks. The result shows that the pupils used three qualitatively different ways to solve arithmetic tasks. Based on the analysis, it showed that the pupils use different ways along with their experiences, what aspects are distinguished and how the phenomenon is perceived. This resulted in three qualitatively different ways, individual pieces, structured parts and individual pieces, and structured finger patterns. These ways can be written in a hierarchical order as they contain different successful qualities. In order for the pupil to use the method that has the most successful qualities, it is necessary to have knowledge of partial-whole relationships and finger patterns. All pupils have different prerequisites and prior knowledge. Knowledge of the pupils' individual ability that enables the teacher to adapt and challenge the pupil. In order for the pupil to distinguish more successful grades, it is necessary for the teacher to make visible important aspects of the teaching such as finger patterns.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare verksamma i förskola och förskoleklass upplever sin genusmedvetenhet samt hur de säger att de konkretiserar arbetet i verksamheten. Studien syftar även till att undersöka vilka likheter och skillnader som finns representerade i de två olika verksamheterna vad gäller genusmedvetenhet. Materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer med förskollärare verksamma i förskola samt förskollärare verksamma i förskoleklass. Materialet analyserades utifrån tematisk analys och bearbetades med utgångspunkt ur ett genusteoretiskt och sociokulturellt perspektiv och dess centrala begrepp.I studiens resultat framkom att det fanns likheter och skillnader i de båda institutionerna i förskollärarens syn på genus samt hur de säger sig konkretisera genusmedvetenheten i verksamheterna. Resultaten indikerar på att det finns en medvetenhet och ett intresse kring genus i de båda institutionerna men det framgår att förskollärare verksamma i förskola tenderar att arbeta mer genusmedvetet samt att arbetet genomsyrar deras verksamhet på ett mer naturligt och konkret sätt. Förskollärare verksamma i förskoleklass utrycker istället en avsaknad av ett mer konkret arbetssätt kring genus då de uppger att arbetet inte ges tillräckligt stort utrymme i skolan.

Denna studie har genomförts i syfte att undersöka om orosanmälan görs i tillräckligt stor utsträckning samt vilka faktorer som kan påverka benägenheten att anmäla. Målgruppen för studien har varit yrkesverksamma inom förskola och förskoleklass. Vidare har studien även undersökt om det går att identifiera skillnader som kan påverka benägenheten att anmäla, inom olika kommuner. Studien har även undersökt om yrkesverksamma upplever några brister i samverkan med socialtjänsten som kan komma att påverka benägenheten att orosanmäla. Studien har genomförts med en kvalitativ metod baserad på̊ sex kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma från tre storleksmässigt olika typer av kommuner, rangordnade från små̊, till medelstora, till stora. Resultatet har analyserats genom en kombination av två teoretiska ramverk vid namn: stigma och samverkan. Genom att använda oss av ovanstående nämnda metod har vi utifrån informanterna kunnat identifiera följande teman: ett svårdefinierat begrepp, rädsla för att anmäla, samverkan och skillnader mellan kommuner. / This study sought to investigate the reasons why referrals to social services from preschools appear to be lower than one would expect. The study has also attempted to gain an insight into the different processes practiced in the three municipalities examined in this study. More specifically this study has explored if the respondents experience difficulties with cooperation with local social services offices and if this contributes in some way to possible challenges regarding the making of referrals. With this in mind, the study carried out six interviews with pre-school teachers from three different municipalities. The results, examined via a combination of stigma and cooperation theories, highlight the following themes that reflect the experiences of the research participants: difficulty with definition, fear of making a referral, cooperation, and process within the municipalities. The results highlight the importance of cooperation between agencies and indicate the necessity for open communication between pre-schools and social services.

The purpose of the study is to illustrate how preschool teachers interpret their assignment on the basis of the curriculum and work with children´s mathematical learning as well as how they follow up and demonstrate each child´s opportunities and difficulties for mathematics. The study also wants to highlight how the preschool class educators feel that the children from preschool have developed their mathematical ability when they start preschool class. The study has been based on a socio-cultural perspective. It demonstrates that the child´s learning takes place in social interactions that gradually lead to changes in a child´s thought and development. The development depends on the interaction with other people and what assets and resources the child possesses, as well as the tools that culture gives the individual to shape their own image of reality. The research method that has been used is a qualitative study with interviews conducted with preschool teachers in the preschool, and preschool class. The results show that the concepts education and teaching are partially implemented in the preschool´s activities. Mathematical teaching takes place, but different interpretations of what and when it is called teaching appear. The preschool class educators interpret from different aspects that there are differences in the preschool children´s mathematical knowledge when they come to preschool class. / Syftet med studien är att belysa hur förskollärarna tolkar sitt uppdrag utifrån läroplanen och arbetar med barnens matematiska lärande samt hur de följer upp och påvisar varje barns möjligheter och svårigheter inför matematik. Studien vill även lyfta hur förskoleklassens pedagoger upplever att barnen från förskolan har utvecklat sin matematiska förmåga när de börjar förskoleklass. Studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv. Den påvisar att barnets lärande sker i sociala interaktioner som stegvis leder till förändringar i ett barns tanke och utveckling. Utvecklingen beror på samspel med andra människor och vilka tillgångar och resurser barnet besitter, samt de verktyg som kulturen ger individen att forma sin egen bild av verkligheten. Forskningsmetoden som har använts är en kvalitativ undersökning med genomförda intervjuer av förskollärare i förskolan och förskoleklass. Resultatet visar att begreppen utbildning och undervisning till viss del är implementerad i förskolans verksamhet. Det sker en matematisk undervisning men det framkommer olika tolkningar av vad och när det kallas undervisning. Förskoleklassens pedagoger tolkar utifrån olika aspekter att det finns skillnader i förskolebarns matematiska kunskaper när de kommer till förskoleklass.

Denna studie avser belysa pedagogers formuleringar gällande barn i behov av särskilt stöd vid övergången mellan förskola och förskoleklass. Syftet är även att belysa hur barnet konstrueras av pedagogernas formuleringar i övergångsprocessen. Information gällande barn i behov av särskilt stöd bör överföras mellan verksamheterna vid övergången för att försäkra sig om väl grundade arbetssätt i barnens fortsatta skolgång. Hur denna information överförs blir en viktig aspekt att beakta eftersom de språk som används gällande barnen är betydelsebärande för hur de konstrueras i övergångsprocessen. Vi utgår från en post-strukturell syn på subjektet vilket innebär att subjektet befinner sig i ständig tillblivelse och denna tillblivelseprocess påverkas av den makt som finns i språket. Den specialpedagogiska forskningen är indelad i två perspektiv det relationella och det kategoriska. Dessa perspektiv bär med sig olika förklaringsmodeller gällande barn i behov av särskilt stöd. Studiens resultat baseras på en observation av ett överlämningssamtal gällande ett barn i behov av särskilt stöd. De formuleringar som användes analyserades utifrån den påverkan de olika specialpedagogiska perspektiven samt styrdokumenten tolkades ha på samtalets formuleringar. Resultatet indikerar att förskoleklassrepresentanten påverkades mer av det kategoriska perspektivets förklaringar och förskolerepresentanten tolkades mera påverkad av de relationella perspektivet. Vidare ser vi att barnet positionerades genom språket som avvikande från normen både gällande barn i behov av särskilt stöd samt normalstörda barn. Observationen visade att samtalet inte dokumenterades, av detta drar vi slutsatsen att de formuleringar som används och hur de tolkas i överlämningssamtalet inte i efterhand kan analyseras och reflekteras. Att ha en dokumentation, att som grupp reflektera utifrån, kan motverka en godtycklig syn på barnet som överlämnas samt vilka anpassningar som bör göras för att underlätta för barnet

Förskoleklassen är sedan 2018 en del av den obligatoriska skolan och skolplikten börjar sedan dess att gälla från den hösten det året barnen fyller sex år. FNs barnkonvention blev lag 2020 vilket förpliktigar Sverige att följa den. Syftet med studien var att se hur övergången mellan förskola och grundsärskola ser ut för de barn som beskrivs som avvikande i förskolan. Syftet var också att undersöka hur förskolans sätt att problematisera normalitet och avvikelser påverkar barnens placering och på vilket sätt barnens röst synliggörs i det. Detta är en kvalitativ fallstudie där röster från förskola, grundsärskola och hemmet synliggörs genom semistrukturerade intervjuer för att belysa deras olika perspektiv. Resultatet i denna studie visar att det inte var förskolan som var drivande i den kommande grundsärskoleplaceringen utan vårdnadshavaren. Resultatet visar också att barnets röst och tankar konsekvent saknas och inte fångas upp eller tillvaratas någonstans i processen. Barnet anses vara för litet och görs inte delaktigt i processen.